HAN, fy farao och bröllop!

Jag hinner tänka, oj, nu är det något på gång!

För ca 7 år sedan, frågade min dotter  Paulina, mamma kan vi hämta upp Razmus, du vet den där killen jag träffar.

Jag hinner tänka, oj, nu är det något på gång. Nu ska familjen få träffa honom.

Vi åker mot slussen, solen skiner och värmen är här.

Bilen full med förväntande familj. Vi, som ni alla runt om oss, visste alla att hennes kravspec på en kille, var och är lite mer än vad som kanske finns i det verkliga livet.

Så där satt jag, spänd, tittade ut bland alla vår/sommar glada människor som om de precis släppts ut från vinterdvalan. Där och då ser jag en kille, han stack liksom ut. En kille INTE i min smak, vad är detta? blickar vidare. Och då exat då säger Paulina, där, där är han. Tittar runt, ser ingen, bara massa äldre damer och herrar, små barn och HAN. Exakt HAN, som jag tänkte, vad är detta?

Vart är han frågar vi i kör, där och då vinkar HAN, japp HAN av alla!

Jag blir tyst tittar och skrattar, nu skämtar du va? Paulina blir lite nervös och säger, men mamma, snälla var snäll nu. Han är snäll.

HAN öppnar dörren och då exakt då dör jag. Kliver in, rökdoften tar över, med den allt för mkt uppknäppta jeans skjortan, byxor som jag aldrig trodde fanns och med ett pärlhalsband med ett kors som dolde hela det nakna bröstet.

Asså, vilken mamma blir kär där? Vill nog inte ens delge er dessa tankar, men om vi säger så här, summering blev. FY FARAO.

Jag landar och tänker, det löser sig, hon är nog bara i en kris som vi tjejer är i bland.

Dagarna gick, dagar som gick över till månader och år. En tid som var turbulent, Men ack som han klev in i våra hjärtan. Och rätt snabbt kunde jag fya mig själv och tänka vad kunde vara bättre för min dotter än Razmus. Svaret var och är än idag, ingen, absolut ingen.

HAN, med det stora hjärtat, HAN med sådan emapti, värdegrund moral och ekonomiskt sinne.

Det har gått snart 7 år och jag är villig att erkänna att mitt intryck var så fel. Jag älskar denna Razmus från hela mitt hjärta.

För en tid sedan ringde Razmus, lätt nervös, så hörde jag att det finns något han vill säga. Vi småpratar lite. Och helt plötsligt säger HAN, jag har köpt ringar! Tystnad, mitt hjärta blöder, jag vill skrika hoppa, och det kommer tårar. Den där ni vet, HAN, HAN ska fria till mitt allt, och ingen skriker högre JAAA än mig.

Kan säga att det varit en nervös tid. En månad har aldrig gått så långsamt.

Strax får ni läsa vidare om frieriet, spyor och uppståndelsen kring det och njuta av lite bilder.

Nedan bilder från då!

Varma kramar Minette Tigerfalk

 

8 kommentarer

    1. Asså fatta, vart tog alla åren vägen? Känns som igår när du låg i hennes lilla säng och utförde rumpchock. kram finaste

    1. Det ska jag. Tack snälla. Känns ännu lite overkligt, attans vad de där små barnen helt plötsligt blir stora. Kramar

    1. Tack fina vän! Tänk snart står eran lilla Olivia där. Fast först ut hoppas vi blir Gustaf och Filip. Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *