Du får sova ute tills vi kan hjälpa dig! Skäms socialtjänsten!

Uteliggare i Eskilstuna, man 60 år!

Småstressad kommer jag halvspringande i trapphuset. Ser i ögonvrån en man som bär en jacka från mig, en jacka som jag hängt i city med så mkt andra saker, kläder osv som jag skänker till de personer som behöver och många som tänker på miljön och gärna ärver.

Jag blir glad och stannar till, går fram och visar hur glad jag blev över att han valt att ta den. Han tittar upp, sorgsna med ändå pigga ögon, tittar på mig och säger. – Förlåt, men jag har låst mig ute, behövde ngt varmt.

Han viker undan med blicken och och där och då förstod jag. Nej han har inte låst sig ute, det kan man inte när man är uteliggare.

Vi småpratade liten stund, på ngt vis kunde jag liksom inte släppa detta möte. Han berörde och jag kom hem med sänkta axlar  full med huvudbry. Hur ska jag få denna man att förstå att inte skämmas? Hur ska jag nå fram.

Dagarna gick, vi möttes titt som tätt, jag började hålla lite smygkoll. Ville inte förnärma honom, men ändå fånga upp så mkt fakta så jag kan agera.

Kan inte släppa!

När jag kom hem och återberättade, var det svårt att hålla tårarna tillbaka. Av många skäl.

Arg, besviken förtvivlad och frustation över vårt svaga system.

Att äta gott, skratta, titta på tv blev helt plötsligt inte så självklart, för jag visste att denna man fanns på gatorna, frusen och hungrig.

Jag grät, blev arg på mig själv. Varför agerade jag inte, hur ska jag nu hitta honom?

En tidig morgon, hittades han, mkt nedkyld, blek och trött sovande under en trapp på en flyttkartong. Våra ögon möttes igen och då förstod jag, nu är han mottaglig och nu kan det ageras. Tack Paulina och Tove för att ni hittade den man jag sökte, tack underbar ni för allt ni tillför och tillfört i att göra livet lite bättre för honom.

Jag möter upp honom och vi äter lite lunch.

Jag babblar på med 1000 frågor och lite till, till slut landar jag och ser två bruna varma leende ögon och han säger, jösses vilken tjej du är, du är modig med alla frågor, du är lite som ett barn, du vill veta allt.Du bara babblar på och vilken energi du har.

Vi brister ut i skratt och sen tillbaka till ” varför är din situation så här”. Han berättar och tårarna kommer, det smärtar i djupet av mitt hjärta.

Hans historia är inget jag i dagsläget kan gå in på och kanske inte framöver heller. Men jag vet att jag är envis och kan förändra hans situation.

Sagt och gjort, det blev en dag med tårar!

Då jag vet att jag har ett underbart nätverk på sociala medier, så jag försöker där.

La ut en text (se bild nedan).

Facebookinlägg
Facebookinlägg

Jag finner inte ord för vad alla ni bidragit till.

Så många som hört av sig. Erbjudit allt från strumpor till hotellrum.

Så många som kommit och lämnat in mat kläder mm och visat så mkt kärlek. Ni är bäst!

Tillsammans med alla er underbara medmänniskor har vi samlat in nedanstående!

Frukostbröd för ca 10 dagar.

Middag         för ca 7-8 dagar.

Frukt             För ca 10 -12 dagar.

Dryck             för ca 4-5 dagar ( Saft, mjölk, the, kaffe, jucie osv.)

Hembakta bullar.

Kaffebröd.

Godis i alla sorter.

Snacks.

Sängkläder, 2 täcken,  3 kuddar,

Resesäng plus extra madrass så det blir skönare att sova.

Hygienartiklar för ca 10 dagar.

Kläder.

Morgonrock.

2 par läsglasögon.

Det har även inkommit pengar. Dessa pengar kommer gå till ett kontantkort. Av det skäl att jag inte kan slappna av när han inte är nåbar. I hans skick ska han kunna ringa mig eller läkarvård.

Kommer även prata med tandvården, vad det kan kosta att åtgärda hans smärtor. Därefter försöka samla in pengar för att hjälpa honom bli hel och utan smärta.

Så nu behövs en telefon, sen är jag rätt nöjd.

Återigen, tack alla ni fantastiska medmänniskor som finns runt om mig. Jag finner inte ord.

På måndag tar jag upp kampen mot socialtjänstens agerande. Ingen absolut ingen ska sova på gatan. PUNKT!

Med tårar avslutar jag detta inlägg, tårar som blandas av glädje för det vi alla gjorde tillsammans idag. Samt med tårar av sorg över hur vårt “fina” land Sverige inte tar hand om våra medmänniskor.

Nedan kommer några bilder på så många hjälpsamma. Alla är inte med på bild, men alla är med i hjärtat!

Kärlek till er, kramar Minette Tigerfalk.

Ps allt som inkommit är inte med på bild. Ds

Detta möttes jag av i morse när jag kom för att titta att allt var okej.

 

Inte ett öga torrt, god natt!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6 kommentarer

  1. Tänka sig att människor kan vara så snälla, att dom har kommit in och lämnat allt detta till denna man. Man blir rörd att så många ville hjälpa till att göra denna mannens liv lite enklare under dessa dagar, innan han kunde få hjälp via kommunen. Hoppas det går bra för honom nu och att han får den hjälp han behöver.

    Kramar från mig

    1. Hej,
      Eskilstuna är fantastiska i att hjälpa till. Underbar stad med underbar medmänniskor.

      Se bara nu i vår flytt med salongen, ljuvligt med nya upptåg. Alla frivilliga hjälpande händer. Reskept!
      Åter tack för att du finns i min omgivning, Kramar Minette

  2. Fint att du fanns där, såg behovet, brydde dig om o ordnade hjälp till mannen när kommunens insatser dröjde. Bra jobbat av alla som snabbt hjälpte till o skänkte saker också!

    1. Tack rara Yvonne.
      vad glad jag blir att även du hittat min sida. Det finns så fina människor runt om oss, vi måste alla bara våga fråga om hjälp.
      varma Kramar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *