Alla hjärtans sorg!

Alla hjärtans dag, alla hjärtans sorg och kanske alla hjärtans skratt! 14 februari 2021 en dag med mix av känslor. Ett datum som gör sig påmint om mycket.

Dagen då två av mina döttrar  ( äldsta och yngsta) hade som planerad födelse. Båda hade dock lite brådis och välkomnades till världen redan i Januari.  Den mellersta dotter hade ännu mera brådis för hon skulle födas enligt plan 20 Januari men valde den 15 November istället.

Ja, lite så är det i vår familj, alla verkar ha lite brådis. Jag ler eller rent av småfnissar lite och tänker på min älskade man som alltid sa, lugna dig, du springer ju innan jag kastat pinnen.

Tårar!

Tankarna far tillbaka till verkligheten och ögonen fylls med tårar, det är nu, idag exakt denna stund jag behöver dig mer än allt annat.

Solen skiner och kristallerna i snön bländar och ännu mera tårar rinner efter min kind, allt är så ofattbart.

Du fattas mig och du ska vara här. För första gången i vårt gemensamma liv var det du som hade bråttom. Det gör så  ont att se barnens sorg och ont att höra deras saknad.

Det gör rent av så fruktansvärt ont i hjärtat. Vi saknar och älskar dig.

Alla hjärtans dag var inte mer än andra!

Självklart firade vi alla hjärtans dag.

Oftast med god middag och små överraskningar men mest för barnens skull. Vi hängde inte upp oss på just den 14:e för att förgylla kärleken lite extra utan vi firade livet och kärleken lite när det passade oss. Vi var liksom en “perfektmatch” så fyllda med kärlek, livsglädje och uppskattade det vi hade byggt upp tillsammans.

Vi har gått igenom så extremt tuffa utmaningar tillsammans på så många olika vis. Så för varje tillfälle vi kunde njuta och fira livet, så gjorde vi det.

Alla dagar ska fyllas av kärlek!

Jag slås tillbaka till de dagar vi envisades om byggen, möblering och typ allt. Jag minns alla gånger hur jag stod på mig om hur jag ville ha det. Jag minns alla tillfällen du nickade instämmande och sa, ja älskling det blir bra, men följde alltid din egna plan. Jag minns hur jag hoppade runt som en iller, slet i mitt hår och var galen…tills jag såg att det blev ju så himla bra ändå . Du visste alltid hur jag ville ha det, du gjorde allt så mycket bättre och  snyggare – alltid för min skull. Det var ett av alla dina sätt att visa kärlek uppskattning och glädjen för vår kärlek.

Älskade alla ni!

Jag skulle kunna skriva så mycket mera, men sorgen tar över och jag behöver stå upp för att stötta våra döttrar.  Jag avslutar istället med att le, vara tacksam och ge er alla en varm stärkande kram.

Krama dig själv och ge dig beröm för de framsteg du gör. Framför allt, låt kärleken finnas med i din vardag.

Jag tänker fortsätta vara jag och jag tänker fortsätta se klart.

Att slå blicken igenom sorgen och ge världen kärleksfulla handlingar, leenden, kraft, känslor och en hel del bus är jag.

Vi har alla lite extra tufft mellan varven och jag hoppas alla ni som kämpar med något inte ger upp. Ni kommer finna en väg och ni kommer finna styrka i er resa.

Hoppas ni alla får en fin alla hjärtansdag! Kram Minette