Ett öppet brev till Åza och Sofia på maqt

Ett par år har gått och vi är närmare varandra!

Ett öppet brev och jag tror allt har en mening eller kanske nästan allt. För några år sedan korsades våra vägar och snabbt tog vi några spexkort och vi verkade rätt lika. Jag bor här och ni bor där, vilket innebär att den där vanliga vardagsfikan aldrig blir av.  Jag är ju inte heller personen som varken har tid eller vågar åka ensam i bil landet runt. När ni väl är hitåt så passar inte våra scheman att ses. Vi har  självklart setts mellan varven men pratat desto mera i telefon.

Jag liksom gillade er från första gången och något gjorde att vi tog oss tiden att växa samman i stället för att glida isär. För är det något jag märkt av, så är det att i kaos kris och sorger glider många isär. Ni stod mig lojal och jag är er så tacksam.

Sofia och Åza, djupt samtal och jag föll i tårar!

Dagarna innan och efter min mans begravning pratade jag rätt länge med er båda.

Fina samtal där jag kunde på mitt vis förklara hur jag tar mig vidare och där jag kunde vara Minette. Ni lyssnade och ställde frågor som många andra inte vågar ställa, vilket är synd. För jag är personen som gillar frågor, för det hjälper även mig i min sorg eller annat.

Åza!

Åza jag minns dina ord så väl, när du sa ” mitt i all sorg och  trots den tunga dag du har, så tänker du på mig och ringer”. Minette det är en ynnest att vara din vän.  Robert skulle bli så glad om han hörde dina ord. Du ska veta att vi pratade ofta om dig och Fia. Jag minns en gång när han sa, Åza hit och Åza dit, jag fattar…att hon är bra!

För mig är det så självklart att jag ringer och att vi även hann med att skämta lite. Dina ord och din energi tog jag med mig under dagen  den 5 mars och jag visste att du fanns med mig, fast lite längre bort.

Från djupet av mitt hjärta – Tack älskade du!

 

Sofia!

Sofia, vi har haft så många samtal. Du alltid så lugn och jag oftast i hysteriska tårar, ilska eller besvikelse. En tid där jag var en annan Minette, en Minette jag inte var bekväm med.

Jag är ju den spralliga, glada och enkla Minette. Det var en tid som allt för mycket hände i mitt liv, men du stod mig lojal.

När du i vårt sista samtal sa “det är ett privilegium att vara din vän” så blev jag varm i hela kroppen och dagarna inför begravningen blev på något vis lättare. Det var som du kom med en hälsning från Robert, för han sa ofta, det är privilegium att få vara din man.

Från djupet av mitt hjärta – Tack älskade du!

 

Åza och Sofia!

Jag är rörd till tårar med känslor av glädje lycka och stolthet att vara eran vän. Kravlös vänskap där lojalitet, humor, business osv  fyller våra liv, tack från djupet av mitt hjärta. Ännu mera rörd när det knackade på dörren och dessa vackra blommor kom från er.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *