Backträning ilska och envishet

Backträning, utmaningar och kämparglöd.

 Backträning,backe upp och backe ner, Onsdag och ny dag för nya utmaningar. Började morgonen med ett lagom träningspass på totalt 3 timmar. För att mjuka upp och känna av om kroppen svarade med ett ja så började jag med att gå ca 2 km. Sen var planen att jogga i lugnt tempo vilket gick så där. Som om jag kan ta det lugnt och gilla läget. Nej, jag kom in i löptempo och ju mer jag tänkte att jag måste bränna bort onda tankar, så ökade hastigheten och mitt inre driv. Att få vara tillbaka med en rätt hyfsat träningskänsla är underbart, men jag vet, det kommer ta tid. Min självkänsla är på botten gällande träningen och jag behöver tid för att finna ro. 

Backträningen sög, men så skönt när jag väl var på toppen.

Väl upp på toppen så la jag mig platt. Tittade ut och reflekterade över allt runt om. Att springa uppför backen var kanske  galet men känslan efter var och är obeskrivbar. Mjölksyra, illamående och magkrämpor gav sig till känna men jag ska vinna kampen till en frisk hälsa. När allt lugnat sig blev det till styrka med egen kroppsvikt därefter försiktig löpning tillbaka.Jag kan lova att det kändes i låren och ingen kunde nog vara lyckliga än mig när jag väl var nere och fick falla ihop som ett korthus. 

Väl hemma, fylla på med energi, byta om till cykelkläder och ut på ännu en utmaning. Allt jag tänk jag ska göra, ska jag göra, varför vänta? Tack livet och alla runt om, ert peppande gör att jag kämpar lite extra. 

På återseende Kram Minette 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Uppdatering, psykbryt och jag gör en Ove.

Uppdatering och jag blir stressad.

Sätter mig vid datorn och ska snabbt skriva ett inlägg, men klockan är  redan 00.30  och både kroppen och knoppen är slitna efter dagens mentala och fysiska träning, och vad händer?  jo uppdatering på portalen. Så jag kliar mig i huvudet och undrar om jag ska ta tåget ner och ställa mig i regnet som Ove i solsidan. Bara stå där och stirra in i deras hem och med  texten “uppdatering suger” i pannan. 

Bloggar åt perfektionister.

Två perfektionister som mellan varven ger mig psykbryt de lux och jag leker med tanken att de säkert har hackat sig in och sitter där med storbildsteve och vrider sig i asgarv. Så snabbt faller  jag tillbaka till “Ove tanken” och bryter ihop i asgarv. Ser mig själv stå där i regnet. Stirrar rakt in i deras hem som ett troll och som om jag just blivit utsläppt i det fria. Skrattet får mig lugn. Sen inser jag och släpper inlägget och får göra klart det i morgon ( läs idag Tisdag).

Tisdagen är kommen.

Sagt och gjort nu sitter jag här och allt är sig nästan likt. Så problemen som jag såg i går är i dag väldigt små. Så återigen, säger jag andas, stanna inte för hinder och se istället hur du kan ta dig förbi.

Ps Det är med glimten i ögat jag skriver så här, Åza och Sofia är 100 % bäst i att finnas för oss bloggare ds.

Så nu sitter jag här.

Kastar ihop ett inlägg om mina egna inre svagheter och förändringar utan kontroll. 

Min älskade utmaning.

Längre ner ser ni bild på gårdagen 50 procentiga lutning och ett underlag som jag ville testa att springa på. Det var tufft men  värt det och i dag känns det i låren men jag vill ut igen. Så min personliga coachning är en bra bit på väg och den verkar fungera, men jag minns tiden innan jag påbörjade mitt nya synsätt och mitt nya tankemönster och ler en smula. Det gick fortare att säga nej, än ja. För ja innebar så mycket mera och en del rädslor, men idag svarar jag snabbt – Det spelar ingen roll jag är öppen för det mesta och det är bara roligt. Så enkelt helt enkelt.

Bara 5 %.

Ler och med handen på hjärtat  så ser jag att den mentala träningen gjort verkan. Visste ni att ca 80 % av idrottens framgång beror på den mentala biten? Och trots det så avsätts inte mer än ca 5 % av träningstiden på det och jag undrar varför? Vet ni och hur ser ni på det? Och vad är mental träning för er? För mig handlar mentalt träning om att träna sitt tankemönster och att träna hjärnan till att prestera bättre, men oavsett vad så är det nu dags för mig att fånga dagen genom att fylla på med energi för att orka ytterligare ett pass. Och vart träningen bär iväg idag är osagt och jag känner känsla av glädje och nyfikenhet och det är långt ifrån mitt andra Minette.

 

 

 

 




Idre Fjäll härlig uppdatering

Nu iväg och äta sen hoppar jag i mina supersexiga cykelbyxor som är så fula och hoppas ingen ser mig.

Kram Minette 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Sköna killar, träning för återhämtning

Sköna killar i spåret.

Sköna samtal med dessa tre. Loui, Robert Tigerfalk och Niclas Tessman tar en paus mitt i löprundan. Det märks att våra vänner har lika intressen. Allt som oftast möter vi på vännerna i spåret eller på gymmet. Lördagen blev att träna, måla och avslutas med  2 gånger 70 års fest. Vill säga 140 år skiva. Det blev tunga steg och träningsvärken lät sig inte dröjas. Vilket jag är glad för. Det är lätt att bara låta benen rulla på i samma spår och tempo. 

Lördag och full agenda.

 Löpträningen med Robert blev lite mera än det gamla vanliga spåret.  Det var bara att hänga på och tack till mig själv som såg till att få i mig bra kost och vätska innan. Kilometer efter kilometer in bland buskar, träd, stenar och snår. Kuperat var det visst ja. Mest glad är jag över att jag inte snubblade, för det hör ju mer till vanligheten för mig. 

 

Loui väntar snällt under tiden jag tränar lite magmuskler. 

Att pausa är inget för mig, så under tiden det snackas passar jag på att träna mage. Loui är tacksam över få ligga i skuggan och andas ut en stund. 

Robert laddar för att köra slut på mig.

Ingen kan få mig att träna bättre än Robert.Han lyckas alltid få mig att hitta en extra växel för att jag ska ge det där lilla extra. Allt för att träna tills jag är helt slut. Sen kan jag väl erkänna att det “den fina utsikt” som ges med att springa bakom honom gör väl att jag springer på lite extra.  Att jag har en vältränad man är väl ingen lögn. 


Hörs snart igen, nu lunch sen ut i skogen med älskade Loui.  

Kram Minette 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Bränder, VIP och respekt

Bränder låter sig härja!

Svårt att ta in, Lyssnar och läser om och om igen. Jag blir illa berörd  när jag hör och läser den hemska nyheten. Bränder, suck. De onda med sin svagaste länk, feghet och dumhet sätter Biff och grill i brand. Varför finns det så små lortar som anser sig ha rätten  att förstöra för andra. Vad som än driver dessa små människor till att utföra dessa dåd, så är det aldrig förlåtligt.

Besvikelse att  kreativa, kämpande entreprenörer som sliter hårt ska drabbas av avundsjuka, girighet eller vad det månde vara är stor.   

Inte nog med att ägaren/ägarna drabbas, så slår det även hårt i många led. Personal, inhyrda entreprenörer, leverantörer, grannar, försäkringsbolag, hyresvärden, nöjeslivet och de kommun invånarna drabbad även de.

Nedan ser ni text tagen från Eskilstuna Kuriren. 

Två gripna efter restaurangbrand i Eskilstuna

Publicerad 15 februari 2019

Inatt brann det i krogen Biff Grill och Bar i centrala Eskilstuna. Två män greps senare under natten misstänkta för mordbrand.

Räddningstjänsten larmades till platsen vid 01-tiden i natt. Det var en person som såg branden som slog larm.

– Vi gick in med rökdykare för att släcka branden och vi var klara vid 6-tiden, säger Johan Gustavsson, inre befäl vid Räddsam Mälardalen.

”Lämnade i bil”

Enligt polisen misstänks branden vara anlagd och en anmälan om mordbrand har upprättats.

– Vi har haft vittnen som iakttagit hur någon eller några kastat in något i lokalen och sedan lämnat i bil, säger Monica Bergström, presstalesperson på polisen.

Vid 3-tiden kunde två män i 20-25-årsåldern gripas i Södertäljetrakten och under förmiddagen anhölls de. Båda nekar till brott.

– Det pågår nu en förundersökning gällande mordbrand. Det ska till en teknisk undersökning av brottplatsen och det är det som är prioritet, säger Maria Edström som är förundersökningsledare.

I övrigt är hon förtegen.

Skickat hem personal

Krogens ägare, Mats Andersson, berättar att Biff Grill och Bar kommer att hålla stängt under en obegränsad tid.

– Vi har under natten blivit utsatta för ett fruktansvärt attentat, ett angrepp som inte bara är materiellt utan drabbar hela vår fantastiska personalstyrka och våra underbara gäster, säger han.

Enligt räddningstjänsten har röklukten från branden spridit sig till intilliggande verksamheter, som bland annat Skatteverket. De har skickat hem sin personal för dagen.

VIP inbjudan som alla väntat på! 

Få är så starka, envisa och drivna så de så snabbt kan bygga upp sin verksamhet igen.  Igår var dagen äntligen kommen, dagen då vi Eskilstunabor välkomnas till premiären av nya Biff & Grill. Som vanligt ett varm och fint välkomnande, festligheterna lät sig inte dröjas, alla ville se, alla ville delta. Delta för att visa sitt stöd. Vi Eskilstunabor kan och finns för varandra. När det gäller, knyter väldigt många näven i fickan och ser till att bidra på något vis, allt för att hjälpas åt. Det kallas kärlek respekt och gemenskap. 

Nedan ser ni lite bilder från gårdagen. Mera kommer inom kort. 

Tack Mats Andersson med alla runt om. Inget nöjesliv utan Mats. 

 

 

 

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget:

50 plus, gravid, det snackas på stan.

50 plus, det snackas runt, bara ler! 

Minette Tigerflak

50 plus, det snackas på stan och det är väl bra. För när det “snackas” så finns ju ett intresse. Jag vill ge er alla svar, men så mycket förlåt, inte just nu. Jag har valt att i dagsläget inget säga.

Denna gång lyfter jag på hatten när/ om jag är/kommer i hamn. Ni fina läsare känner ju väl till att mitt liv inte är helt enkelt just nu, sorg, elände och stress tar över och min energi är på botten. Jag ställer krav som ibland är orimliga, men lyssnar ändå på kroppens signaler. 

Graviditetstest!

Många av er vill att jag ska vara öppen oavsett mitt tillstånd. Personligen tycker jag att jag varit det. Får väl tänka lite mera på det. Så kan väl  berätta att sista tiden varit full med oro, av flera anledningar. Jag har varit ovanligt trött, gått upp i vikt och sover mycket dåligt.  Funderar vad allt kan bero på och helt plötsligt blev jag påmind. När hade jag min mens, suck för några månader sen. Stressen ökar, nej, gravid nu. Inget som kanske varken är planerat eller så genomtänkt i min ålder. Tankar har farit runt och mitt humör har väl varit upp och ner. Min ålder påminner mig snabb om alla risker, hur ska jag orka? Är vi där i livet att bli småbarnsföräldrar?  Jag har ju nyligen blivit mormor. Förvirrad de lux. Samtidigt arg på mig själv, 50 plus så vet jag väl hur jag förhindrar en graviditet. Eller inte? Ingen aning, i stundens hetta var det lätt att glömma. 

Så sagt och gjort, 3 tester senare – INTE gravid. 

Så nervös. Alla 3 gånger. Känner på magen, något är fel, jag är INTE gravid. INTE gravid ekar i huvudet. Jag tittar på min småmulliga mage och inser, jag är bara tjock…dör! Suck, måste sluta med alla sötsaker, men varför ingen mens. Läkaren tror att det är all stress och oro. Svar på torsdag. Jag hoppas mera på klimakteriet. Vill dit så det är över. Slippa mens, skydd och PMS.

Graviditetstest

 

Nu byter jag om och går ut och målar. Trevlig lördag fina ni!

 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Soldusch en skonsam bränna för alla!

Soldusch majmånad och bruna ben!

Soldusch, brun utan sol, spraytan, self tanning-spray. Det finns många namn på den skonsamma  behandlingen. Jag personligen föredrar att säga Spraytan. Vilket jag sagt redan från min start som var år 2000. Jag rycker till och inser att oj, vad länge jag arbetat i yrket. Vill säga att jag var snabbt igång efter att det lanserades i USA år 1997. Jag ramlade över en artikel och det var där det började. Min nyfikenhet tog fäste och jag var bara tvungen att testa. Sagt och gjort. Iväg  till Västerås. Blekare än någonsin. Taggad till tusen.Helt ärligt så trodde jag väl att jag både skulle bli randig, prickig och galet onaturligt brun. Brun blev jag, chockerande brun, men inte randig, orange eller allt vad jag förställt mig. 

Soldusch, spraytan, Modell  – Paulina Lindström Tigerfalk

Jag blev kär! 

Soldusch och jag blev kär. Jag som är lite smått brun i naturen fick med mina pigment en otrolig bränna. Min kollega som är mer av den ljusa rödlätta tonen fick även hon exakt lika fint resultat. Vad mer kunde jag fundera på?   

 Hur går det till?

Soldusch utförs av  mig eller någon av mina terapeuter med “pistol” som hjälper till att fördela produkten jämt över hela kroppen. 

Vill du utföra spraytan-behandling hemma kan du göra det relativt lätt. Dock får du då räkna med risken att det kan bli ojämnt och att du missar någonstans.  Jag föredrar salongsbehandling för bästa resultat. Däremot för att bättra på ansikte, armar och delar av ben så är det väldigt smidigt att köpa med sig för hemmabruk. Självklart visar vi er hur ni sprayar för bästa hållbara resultat. 

En spraytan-behandling tar mellan tio minuter och en kvart. Den kostar mellan 250 kronor och 500 kronor på salong. Beroende på hel, halv eller enbart ansikte. 

Vi har med oss gedigen utbildning med Svenskt och Italienskt diplom samt med  interna och externa kursuppföljningar.

Jag vill växa!

Idag finns jag i Eskilstuna och Stockholm. Nu söker jag fler som vill gå kurs och börja behandla andra. Hör av dig och jag berättar mer. 

Efter spraytan att tänka på ❤💛

Efter behandlingen kommer den ge verkan i 3-4 timmar efteråt.

-undvik att ha kontakt med vatten, badda händerna på en blöt/fuktig handduk om du ska tvätta dom. När du dricker vätska, använd gärna sugrör.)
-undvik tajta kläder efteråt
-kläder utan resårer rekommenderas 
-väldigt VIKTIGT att undvika parfym och deodorant, då det kan orsaka ojämn samt fläckig färg.

Efter 8-10 timmar  💛
-Under din första dusch kommer överskottet av färgen rinna av.
-Duscha under ljummet vatten och se till att inte gnugga kroppen i duschen.
Klappa/dutta kroppen med en mjuk handduk därefter.
-Vänta med att utöva fysiska aktiviteter efter behandlingen.
-rekommenderar att smörja in kroppen 1-2 ggr om dagen.
-Använd tvål endast när det är nödvändigt.

 Att tänka på under tidens gång!

-Skrubbning, peeling, torrborstning, rakning och vaxning gör att solbrännan bleknar snabbare.
-blötläggning och saltvatten torkar ut huden och förkortar livslängden på din solbränna.
-Ju mer du återfuktar desto längre varar din solbränna.

Underhålla gärna färgen efter några dagar med en hemmaspray från lika märke, Fråga oss.

Försök att undvika att använda exfolierande (skrubb) produkter. Dessa produkter förkortar livslängden för din solbränna. Använd endast dem innan en spraytanning eller för att ta bort resterna av en gammal solbränna.
❤

 Efter spraytan-behandlingen

Var beredd på att det tar mellan fyra och åtta timmar innan du får full solbränna. Du bör inte duscha eller bada på åtta timmar efter behandlingen. På så sätt får färgen “sätta sig”. Efter fyra till fem dagar kommer solbrännan att minska. Du kan skjuta upp minskningen om du smörjer in kroppen med lotion. För att få bästa resultat bör spraytan-behandlingen upprepas två till tre dagar efter första behandlingen, sedan var 14:e dag.

Finns vart?

Behandlingarna utförs dels i salongen i Stockholm. Samt så pågår  en uppbyggnad av salong hemma. Följ den utvecklingen på IG, facebook och gärna här på bloggen.  Det händer fler spännande saker just nu så håll ögon och öron öppna. 

Varma kramar från en brun Minette 

Ett av de märken vi arbetar med.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Skägg klitoristillväxt och förminskade bröst.

Skägg och grov röst, passar det på mig?

Skägg. Rättare sagt skäggväxt står det stort på väggen inne i omklädningsrummet. Jag tittar till lite snabbt men hinner inte läsa. Träningen väntar och inget annat får ta min fokus. Tusan, på löpbandet sitter texten kvar på hornhinnan och jag börjar blir nyfiken. För det var ingen vanlig affisch som visar kroppen och musklernas namn. Så kilar tillbaka och ser över det igen.

Risker AAS står det i hörnet.

Jag funderar och det blir till att googla. Där och då drar jag skämstäcket över huvudet. Det borde väl jag om någon känna till.  Vi är nog många som känner till riskerna, men att det är så allvarliga risker tror jag många inte insett. Min sjuka humor sätter sprätt och jag står och ser mig i bilder. Med ett megastort underliv, en klitoris som letar sig ner efter min håriga lår som  jag fått och funderar på vart brösten tog vägen. När jag ska sjunga i duschen blir jag i chock när jag hör min mörka manliga röst. Kroppen är stor som attans och jag gråter över smyckena som inte passar. Jag rycker till, det var bara sjuk humor del lux som satte sprätt. Helt plötsligt känner jag mig rätt nöjd med denna tunna, bleka och rätt slappa kropp. Orka vara full av hår och inte få plats i sina egna trosor. Så jag säger tack, men nej tack till doping. Hur känner ni? Är det värt det? Ja ja, nog om det.

AAS –> Anabola androgena steroider (AAS) är ett samlingsnamn för olika substanser som ger liknande effekter. Dels en anabol effekt, det vill säga uppbyggande, som gör så att musklerna växer och en dels en androgen effekt, som utvecklar det manliga könet och ger mer hårväxt.

  

Löpbandet och jag. 

Lite så är det. Jag gillar att nöta i spår eller på löpband. Idag blev löpbandet som fick mig till att stupa. Japp…STUPA..Ett tips, spring inte samtidigt som du ska ta en snygg selfie, det blir väl så där. Jag hann dock ta emot mig innan fallet slog i golvet. Är det inte stubbar i skogen så är det annat som gör att jag snubblar runt. Dagens träning blev ben, rumpa mage och kondition. Samt en löprunda i skogen, Bara för att jag kan och vill. Tänk att jag aldrig uppskattat hagel, snö och regn så mycket. Allergier ger mig inga bra träningsmöjligheter. 

På plats fanns Maria, en fd kund och vän. Hennes kropp skulle jag kunna döda för, men jag får väl kika in hennes träning och ta efter. Blir det inte bra får jag skylla på anlagen. Men kanske kan hon bli min PT. Behöver någon som har sjukt mycket tålamod och orkar med allt slit för att nå i mål. Det finns personer som säger att jag är för fixerad i min kropp och träning.Vad det för trams? så länge jag är galet vältränad, har ett flås som ingen annan, håller min bestämda vikt, går på gymmet 5- 6 ggr /vecka och lägger in några korta löprundor á 1o – 20 km ca 4 ggr vecka så är jag chill…( ler stort vill jag tillägga)

 

Den omskrivna affischen!

Ja, så här ser den ut. Hoppas fler tar sig tid att titta lite extra på den och även på sig själva. Tittar på sig själva med rätt ögon och inser att det finns inget i världen som överväger att det ska vara värt att dopa sig. Nu ska jag kila iväg på härligheter. Det är inte helt ovanligt att flickor, tjejer och kvinnor tränar bort sin möjlighet att bli gravida. Skulle vilja krypa in i deras hjärna och få de att tänka om.  Varför blir vi kvinnor så fixerade, aldrig nöjda? 


Kväll och något väntar.

Nu ska jag kila iväg på härligheter och hemligheter. Vad kommer ni fina göra denna torsdag em /kväll? 

Kram Minette

Lämna kommentar Dela inlägget:

Cancer är en outhärdlig prövning!

Cancer, sorg och tårar.

Cancer. Under lång tid har jag och min familj satts under prövning. Inte nog med att Robert blev sjuk, det kom till oss annat om ännu mera sjukt. Men det kommer lite längre fram. För allt som kommit inpå, kan ingen ABSOLUT ingen förtjäna. ( Jo en pedofil, våldtäktsman eller mördare.) Men aldrig någon annan i denna värld. Det ena är vidrigare än det andra. Men det är inget som gör så ont som det hemska beskedet om att min älskade man drabbats av den vidriga sjukdom, cancer. Det finns bara en sak att sätta fokus på nu. Att stå fast och göra allt för att han ska få sin tid för att bli frisk och återhämta sig, och där är vi nu.

Ni som känner Robert vet ju alla vilken kämpe han är. Trots sina cytostatikabehandlingar, låga immunförsvar och extrema trötthet var och är han alltid optimistisk. Han gör och gjorde alltid det bästa av situationen. För honom är det en självklarhet att fortsätta jobba, träna och driva rollen som handbollstränare för flickor – 08 i GUIF Eskilstuna, sköta huset och ta hand om oss i familjen.

Inte en dag utan oro!

Jag minns och kommer alltid att minnas dagen beskedet kom. Det gjorde ont då.Men det är inget av smärtan som vuxit sig inpå. Trodde väl aldrig att det fanns så mycket tårar, så mycket ilska och rädsla i en och samma kropp. Jag blev inte rädd, utan jag blev och förblir livrädd. Det har inte gått en dag utan oro, rädsla och sorg. Sorg att vara närstående helt utan makt att styra bort cancern. Det gör mig så ont att se honom drabbas. 

Det känns så sjukt overkligt än i dag.

Om jag lyckas sova, så vaknar  jag med ett ryck. Hoppas alltid att det är en mardröm. Men till min stora sorg, nej det är på riktigt. Jag gråter allt som oftast. Men håller det mest för mig själv. Utåt ler jag, för det är vad omvärlden förväntar sig. För många orkar inte ta till sig. Jag undrar ofta, varför?

Dagen och beskedet!

 Första dagarna var hemska och overkliga. Rent av vidriga och lite som det är än idag. Minns rädslan att berätta för våra barn, våra anhöriga och nära vänner. I höstas fick vi andrum. Men andrummet var kort. Vi är där nu igen och det gör åter igen så ont. Att leva med denna oro skräck och sorg är obeskrivbar. Ett liv utan Robert är ett liv utan mening. Men jag vet, jag måste vara stark, mina barn och barnbarn behöver mig. Men helt ärligt, jag är trött på att vara stark. Jag vill få chansen att vara svag, bryta ihop och bli omfamnad. Det har varit och är på tok för mycket. När behandlingen var över föll jag totalt. Det var nog lite som att jag höll andan tills dess. 

Starka ord!

Att svära är för mig ett tecken på bristande ordförråd. Men när det gäller F..K CANCER så är det  varken bristande ordförråd,fult, illa eller starkt nog. Det finns inga ord i världen som kan förklara hur mycket jag avskyr denna hemska sjukdom. Att hata är starkt, men det är exakt vad jag gör. Allt för  många har drabbats och kommer att drabbas.

Många varför?

Varför har forskningen inte kommit längre? Varför finns inget 100 % botmedel? Det är många tankar som snurrar och jag läser på många sidor. Vissa svar skrämmer mig. Men det är nästa kapitel. 

Minette Tigerfalk

F..k cancer! 

 F..K CANCER är inte starkt nog. All min ilska går ibland ut i stark frustation och vredesutbrott. Oftast utbrott över saker jag skulle se klarare på om jag inte var så svag och rädd.Jag tar på mig mina skor, går tills jag faller ihop, full med tårar i hela ansiktet. Det är så sjukt orättvist. Jag önskar jag kunde ge av allt mitt immunförsvar.Ge min styrka och kraft. Ge all min energi. Ge precis allt för att mannen i mitt liv ska få må bra och bli frisk.Men till sak är att jag är helt slut. Totalt dränerad på all energi. Vilket gör mig så arg, jag är så besviken på mig själv. Jag vill stå intill och vara stark. Jag vill vara den som drar upp honom när han går in i sina mörka tunga tankar. Men jag orkar inte alltid. Och det gör mig så arg. Jag känner skuld för att kraften inte finns. Det är svårt för mig att få ordning på mina minnen runt allt.Vilket är helt naturligt, att drabbas hårt leder allt som oftast till stresspåslag som påverkar negativt.

Irritation!

Irritationen, ilskan och misstänksamheten ökade hos mig när jag inte kände igen honom längre. Förändringen blev total. Jag sörjde inte bara cancern jag sörjde även saknaden av min Robert och allt runt om. I huvudet var det kaos och jag har inte alltid varit så bra stöd. Kanske blir det så? Jag har ingen aning. I sorger blir det konflikter. Så mycket jag inte var och är van att hantera. Jag minns hur ledsen och trött jag varit på att alltid bara se hans behov, men vilket samtidigt var så självklart. Jag och flickorna pratade mycket och tillsammans satte vi några små planer på hur vi skulle hjälpas åt när vi kände oss ledsna, arga eller totalt förvirrade. Det har hjälpt oss att se på allt med andra ögon. 

Idag har jag mera kunskap!

idag har jag skaffat mig mycket mera kunskap så nu kan jag möta det bättre. Att “fatigue” är vanligt hade jag ingen aning om. Stödet för oss anhöriga var och är under all kritik. Även där fick jag leta runt för att få hjälp. 

Robert är den mest omtänksamma, snällaste överlevare och vinnare jag någonsin mött. Det vet jag och många fler. Jag tittar på honom med andra ögon och jag ser så mycket mera som jag inte alls reflekterar över innan.  Så mycket som tagits för givet.Att vara närstående är en sorg i sorgen.  Så många tankar och frågor som dyker upp. Inget är längre självklart och allt känns overkligt. Antal år framför oss kommer vara både upp och ner. Många olika känslor och rädslor att möta och bearbeta.

Den första återkontrollen blev ännu ett nedslag. Men tillsammans ska vi kämpa. Vi ska komma i mål och vi ska vinna kampen. Var så säker!

Till er nära.

Vi  har behövt er och behöver er och ni är underbara i ert stöd. All tid, engagemang, samtal ni ger, det är så betydelsefullt. Ni är som sagt många runt om. Men några jag speciellt vill tacka är Ellinor och Daniel Kalinic. Mats och Malena Brostedt. Margareta Hedin, Lina Ivarsson och Jessika Berghult. Hos er har jag kunnat  falla totalt. Ni får mig att se klart och att resa mig igen. Ni får mig och mina barn att orka kämpa. Ni ser igenom mig och mina leenden. Det finns ingen tid på dygnet som ni stänger era dörrar. Från mitt hjärta, TACK! 

Nu tar jag resten av denna måndag till att ladda energier, se framåt och le på riktigt! Ta väl hand om er. Ta inte livet för givet. Plötsligt kommer ni förstå vad jag menar. Dagen D, kommer till oss alla på något vis. Det är då allt vi stört oss på kommer bli en tystnad och saknad. Det är då vi inser att vi inte visste bättre än att gnälla och skapa konflikter. Tänk inte så långt framåt, ni kanske aldrig kommer dit. Tänk här och nu!

Robert, jag älskar dig, här, nu och för alltid! 

Kram din Minette 

 

 

 

Lämna kommentar (18 st) Dela inlägget:

Fredag gymmet budskap, var snäll!

Fredag solen lyser och jag ler! 

Fredag, och jag har en stark önskan att alla fina runt om mig sprider extra mycket kärlek idag. Tittar på olika kanaler, flöden och sitter i många samtal. Det hårda klimatet bland oss människor skrämmer mig. Kan vi inte bara vara snälla? Hur svårt kan det vara att vara snäll, lyfta någon annan? Ge komplimanger?Som sagt hur svårt kan det vara? 

Förebilder!

Jag har många förebilder både kvinnor och män. Speciellt  kvinnliga. Det är så mycket enklare att relatera till kvinnor. Oftast möter vi på liknade händelser, frågor med och motgång. 

Det är  fredag och jag är nyligen hemkommen från gymmet och ska strax ut på en löprunda med min älskade hund Loui. Det jag tog med mig från gymmet var känslan att jag gjort dagen för några kvinnor. Dem fick upplyftande äkta komplimanger. Att få en kram som tack var väl inte vad jag tänkt. Men jag blev rörd. Rörd för att jag förstod då hur uppskattat det var och att det tog i deras själ och hjärta.

 

Minette Tigerfalk Nordic Wellness

Så med detta lilla blogginlägg ber jag alla er fina läsare. Gör någons dag, du kommer må så bra. När du mår bra kommer allt annat av sig själv, så enkelt är det. 

På återseende fina ni/ Kram Minette

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Tränar mycket 410 situps är relativt

Tränar jag mycket, absolut inte eller! 

Tränar jag varje dag? Eller hur mycket tränar jag? Det är en fråga som dyker upp ibland. Nej jag tränar inte mycket. Jag gjorde det för några år sen och önskar jag snart är tillbaka till den nivån. Jag är personen som vill lägga in träning och friskvård i de dagliga rutinerna. Just nu är jag mör och slut. En skön känsla. Så här såg mitt pass ut idag med mycket fokus på mage.

Uppvärmning gick på löpband i 30 min.

  • Körde igenom axlar och armar.
  • Benträning i olika former.
  • Sist men inte minst,magträning.Sit ups (basal magövning)min favoritövning. idag  totalt 410 reps.  YES!
  • sneda magmusklerna Sittande   3*30
  • raka magmusklerna  Sittande   3*30
  • Hängande raka knälyft                3*30
  • Hängande sneda knälyft              3*20
  • Liggande benlyft                           3*20 
  • Vanliga situps                                1*20
  • Avslutade träningen med en runda till skogen för att löpträna 7,5 km. 

Kan nog gissa att jag inte skrattar så gärna i morgon. Ler!

  • Fördelen med basala magövningarna är att det behövs inga redskap. Dock är tekniken viktig att ha koll på. Så gör gärna dina övningar intill en spegel eller att någon finns intill och kollar. För hur roligt är det att enbart få halverad effekt?

Men, säger jag lite blygsamt.

Allt handlar inte om stenhård träning. Det kan räcka med en promenad ibland.  Men saker som uppkom på vägen har gjort att träningen fått stå åt sidan. Men jag älskar att träna. Jag föredrar löpträning, gymträning med fria vikter och viss del maskin. Under våren ska jag även försöka komma tillbaka till min cykelträning.

Men två ordentliga cykelolyckor har dragit med sig både rädsla och smärtor. Lika som när jag åkte snowboard år 2000 och skadade nacken så rejält att försäkringsbolaget ville se över invaliditets försäkring. Jag sa nej, blankt nej. Igår tittade jag tillbaka på alla journaler och inser att jag har haft otroligt tur. Idag  lider jag enbart av smärtor i nacke och viss del strålande känslor ner i ben. Jag är personen av inte tro att jag blir bättre av att sitta still.Hur fungerar ni? Drar ni runt på smärtor som påverkar ert vardagliga levnadsätt? Finns det hinder att träna för att smärtan tar över? Berätta gärna och hur ni får det att fungera. 

Minette Tigerfalk

Mycket olyckor har kommit mig inpå.

Pågrund av mina skador så tränar jag när det fungerar. Smärtorna går i skov. När jag är i smärttillstånd tränar jag inte alls. Det går inte hur mycket jag än vill. Men när jag känner att det funkar då kör jag på så hårt det går för att ta igen det.

Det är så mycket jag skulle vilja våga och kunna, men kan inte av skäl att spärren att våga inte släpper. Det finns personer som säger, kom igen, du visar inte att du vill, bara kämpa. Jag är helt övertygad om att ni inte varit drabbade av liknade art.För är det något jag vill, så är det just att våga och kunna att bland annat cykla, och åka skidor. Jag tror det handlar mycket om att rätt person får mig att våga. En person som är mycket pedagogisk och stöttar utan att pressa och stressa. Men en sak är sant, ju längre tiden går, ju mera press jag får, desto jobbigare blir det. 

 

Nu stänger jag ner en stund och vi ses snart här igen, varma kramar till er trogna läsare. /Minette

 

Lämna kommentar Dela inlägget: