50 år idag!
Hjärtligt grattis vår älskade Robert på din 50 årsdag!
Du, så stark och fylld med liv. Du mannen i mitt liv och pappan till våra barn och min absolut bästa vän. Du som alltid stod bakom, framför och intill oavsett mina åtagande, farande, flängande och mitt jobb så bara fanns du där. Idag är det din dag, din 50 års dag och det ska vi fira med god middag och tårta, för det var så du önskade. Vi skulle fira oavsett sa du underbara fina du, som tänkt exakt på allt.
Jag fick ett brev som Robert vill jag ska dela! Så med blandade känslor skratt och sorg, finner ni hans rader här.
Minnen Minette!
Minette,
Om du sitter och läser dessa rader så gick det inte som vi önskat.
Jag vill du ska veta att jag högaktar och älskar dig för alltid.
Jag ber dig följa mina råd som du fått under alla år och det jag sagt efter att jag insjuknat.
Jag var inte alltid så lätt som man att leva med men allt i livet har sin förklaring.
Strunta i alla andra, gå din väg!
Jag vill att du lägger ut detta på din blogg om den finns kvar. Jag vill att andra förstår att det är viktigt för mig att du lever.
Älskade Minette;
Vi träffades på senhösten 1996 men med några turbulenta vändor så tog det väl ett tag innan vi var ett “par” på riktigt.
Du var en rastlös liten tjej som sprang åt alla håll samtidigt. Jag minns alla gånger vi flyttade ihop och hur du fick panik och så flyttade vi isär. Jag sa mest, okej, jag är beredd att vänta.
För så var det jag visste vad jag ville med oss. Jag hade bestämt mig att du var min livs kärlek.
Problemet vara bara, att det fanns rätt många till som bestämt sig, så jag fick se till att lösa alla hinder genom att ringa några samtal till dem du kallade “vänner” till dig. vänta och låta mig hållas. Jag var minst sagt galen men så evigt tacksam i efterhand.
Jag friade hela tre gånger innan det blev ett rungande ja. Mitt frieri var väl lite inte så bra i början men jag lärde mig tids nog om hur du ville ha det.
Jag fyllde hela lägenheten med rosblad, rosor, champagne, choklad och skumbad. Det blev ett sagolikt bröllop i Jäder Kyrka och välfylld sal på Sundbyholm slott i dagarna två. Jag hade som mål att göra exakt som du önskade. Sällan behövde du säga det, för jag kunde dig utan och innan.
Så evigt tacksam att du alltid stod bakom mig och mina karriärer. Du lät alltid ditt komma i andra hand eller rättare sagt i tredje, för först var det jag sen var det barnen sen du. Sådan var du alltid. Jag önskar att jag hade sett det då och inte nu när jag med ledsenhet tittar tillbaka och förstår att jag inte hinner visa min tacksamhet.
Du är en fantastiskt livspartner och hustru och jag är är stolt över dig, glöm aldrig det.
Turbulent men äkta – För vi var som de flesta sa ” perfect match”.
Om det dyker upp någon så var inte rädd, sluta spring ifrån dina känslor. Ge honom då en chans.
Älskar dig, din Robert!
Då fyllde du 49 år!
Jag minns så väl hur vi hämtade hem dig från sjukhuset för att få fira dig hemma för exakt ett år sen.
Dina blickar, ord och handlingar fick mig att förstå att allt var sämre än du sagt till oss. Jag grät inom mig men höll mig stark, för det var exakt det som behövdes.
Jag fick inte visa mig svag där och då. Varken för dig eller barnen som behövde mig stark och strukturerad.
När jag sitter här med minnen, tankar och funderingar så kommer tårarna, tårar av mix av känslor. Allt är så märkligt, jag är ledsen men ändå skrattar jag, för sådana var vi.
Så ung, så stark och så fylld med kämparglädje och livsvilja.
Du gav aldrig upp och levde fullt ut in i det sista, du var helt magiskt underbar för oss alla runt om.
På kvällen ville du prata, du sa!
Minette, lyssna nu, sluta stäng av. Jag är sjuk, väldigt sjuk och jag tänker inte ge upp innan det är över, men du måste börja förbereda dig på värsta tänkbara situation. Du måste vara redo och inte rädd för du är stark och kommer klara dig. Det är många runt dig som behöver dig, glöm aldrig vilken fin äkta kvinna du är. Ge barnen trygghet och bo kvar om ni kan, flytta om det känns bättre, men oavsett vilket, snälla, om jag inte klarar kampen, så snälla lev, umgås med ditt nätverk och finn kärleken igen. Det behöver både du och flickorna. Jag minns hur ilskan bubblade inom mig, men idag är jag så tacksam att han både sagt detta samt skrivit det till mig. Sen kanske det är lättare sagt än gjort.
Du sa även förlåt, då förstod jag inte, men det gör jag nu.
Älskade Robert!
Jag vet att du är med oss du fnissar nog en hel del och tänker, japp….Minette, du tog mig på orden och hänger fullt ut med dina härliga vänner och kämpar på bra.
Ibland vill jag skrika åt dig och dina kloka ord. Oftast är jag dig evigt tacksam och jag följer det vi tog i hand på men det tar bara lite längre tid.
Jag lovade att inte vara rädd, men älskade du, klart jag varit och är rädd, men jag löser det.
Alla tre flickorna, svärson och barnbarn!
Jag känner mig otillräcklig när jag ser sorgen i deras blick. Känner en tomhet och tystnad runt oss men ändå ser jag styrka och leenden som tar oss tillsammans framåt.
Paulina Cassandra och Leona, tre ödmjuka och superfina döttrar som får mig att resa mig, får varandra starka och gör underverk för hela familjen.
Att höra Wilton säga, vart är moffa, när han tittar ut på bygget, gör så ont. Sorgen och rädslan över vad han ska minnas om morfar gör ont.
Tack Razmus för all du gjort för oss i vår tuffa kamp, trots din egna sorg och ett turbulent år så finns du där dygnet runt.
Med kärlek / Minette
