50 plus, gravid, det snackas på stan.

50 plus, det snackas runt, bara ler! 

Minette Tigerflak

50 plus, det snackas på stan och det är väl bra. För när det “snackas” så finns ju ett intresse. Jag vill ge er alla svar, men så mycket förlåt, inte just nu. Jag har valt att i dagsläget inget säga.

Denna gång lyfter jag på hatten när/ om jag är/kommer i hamn. Ni fina läsare känner ju väl till att mitt liv inte är helt enkelt just nu, sorg, elände och stress tar över och min energi är på botten. Jag ställer krav som ibland är orimliga, men lyssnar ändå på kroppens signaler. 

Graviditetstest!

Många av er vill att jag ska vara öppen oavsett mitt tillstånd. Personligen tycker jag att jag varit det. Får väl tänka lite mera på det. Så kan väl  berätta att sista tiden varit full med oro, av flera anledningar. Jag har varit ovanligt trött, gått upp i vikt och sover mycket dåligt.  Funderar vad allt kan bero på och helt plötsligt blev jag påmind. När hade jag min mens, suck för några månader sen. Stressen ökar, nej, gravid nu. Inget som kanske varken är planerat eller så genomtänkt i min ålder. Tankar har farit runt och mitt humör har väl varit upp och ner. Min ålder påminner mig snabb om alla risker, hur ska jag orka? Är vi där i livet att bli småbarnsföräldrar?  Jag har ju nyligen blivit mormor. Förvirrad de lux. Samtidigt arg på mig själv, 50 plus så vet jag väl hur jag förhindrar en graviditet. Eller inte? Ingen aning, i stundens hetta var det lätt att glömma. 

Så sagt och gjort, 3 tester senare – INTE gravid. 

Så nervös. Alla 3 gånger. Känner på magen, något är fel, jag är INTE gravid. INTE gravid ekar i huvudet. Jag tittar på min småmulliga mage och inser, jag är bara tjock…dör! Suck, måste sluta med alla sötsaker, men varför ingen mens. Läkaren tror att det är all stress och oro. Svar på torsdag. Jag hoppas mera på klimakteriet. Vill dit så det är över. Slippa mens, skydd och PMS.

Graviditetstest

 

Nu byter jag om och går ut och målar. Trevlig lördag fina ni!

 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Sorgearbete pågår,så ledsen och tom

Sorgearbete pågår.

Fuck cancer

Tomhet.

Sorgearbete, en mycket närstående har avlidit. Allt för många år för tidigt, enbart 50 plus fyllda.Tomheten, uppgivenheten i sorgen är  påfrestande.Alla reaktioner är individuella. Mina tankar går till min kära och nära avlidnes man och barn. Jag önskar jag kunde avlasta i deras sorg och smärta, men det går inte. Vi är många i familjen, men inte tillräckligt för att finna ro och svar på alla frågor. Min syster och bror, min dotter med familj och min familj, har samlats för att bara få ro, fundera, ventilera och gråta. 

Armband! 

Tänker tillbaka, jag och Lena besökte dig och du bad oss att förmedla, alla ska köpa ett armband. Vi sprang högt och lågt, du gav dig inte. Du skulle köpa ett gäng armband. Vi måste alla bidra. Så därav denna bild. Jag förmedlar vidare. När någon fyller år, julklapp, påskägg eller rent av istället för en blomma, så köp ett armband. 

Vad menas med sorgearbete?

Sorgearbete är för mig att försöka inse förlusten och se en väg att leva med känslan att aldrig få se, höra, skratta, skämta, fika, gnälla och störa mig med och på denna underbara person.Det kommer gå åt mycket kraft och energi för att ta mig igenom detta. Vi alla runt om är och kommer förbli trötta en tid. 

Sorgens  4 faser. Vilka är de?

Människor är olika och alla reagerar olika vid en bortgång. Chockfasen

  1. Det är vanligt att man först får en känsla av overklighet. Det är svårt att fatta att den närstående är borta. Det kan kännas som att man går omkring i en bubbla och har svårt att ta till sig det som hänt och som händer omkring en. Denna första period varar vanligen en kortare tid, men känslor av overklighet är vanliga under in längre period.
  2. Reaktionsfasen

    När chocken gradvis släpper är det vanligt att känslor av förtvivlan, oro, vrede, saknad och övergivenhet väller fram. Den efterlevande kan vara helt upptagen av sin sorg och sakna kraft för något annat.

  3. Bearbetningsfasen

    I bearbetningsfasen tänker man fortfarande mycket på det som hänt, men på ett delvis nytt sätt. Man börjar få perspektiv på förlusten och försöker förstå hur den påverkar resten av livet.

  4. Nyorienteringsfasen

    Med tiden känner de allra flesta att de både kan och vill gå vidare i livet. Man glömmer för den skull inte den som är borta, och känslor av ensamhet och saknad finns oftast kvar. Men sådana känslor dominerar inte längre tillvaron.

Med tårar och tomhet avslutar jag med att säga. Se varandra, ta hand om er och var öppna med att visa era känslor. 

Varm kram Minette 

Lämna kommentar (11 st) Dela inlägget:

Glömma sig själv,andra kaos å kris

Glömma?

Glömma? Vi är många här ute som drabbas av närståendes fysiska och psykiska ohälsa, vidriga sjukdomar, relationsproblem och annat för mig mindre viktiga tjafs. Men jag med många vill finnas för våra nära, vilket jag gör, och vet att andra gör.Både du och jag. Både mera eller mindre. Inget är rätt eller fel. Det är val man gör av egen fri vilja och som bara blir.

Valet att finnas följer med långt in i resan. Så långt att ens egna liv, välmående och sorg äts upp och drabbas väldigt hårt. I den närstående sorgen växer en egen sorg, en sorg som det inte finns utrymme att lyfta eller dryfta.ej heller glömma.  En sorg som inte går att bearbeta. För allt som oftast kommer skulden. Det är ju från grunden inte hjälparen som mår dåligt. Men väldigt vanligt mår hjälparen mycket dåligt under hela processen samt efter att vännen är återställd. Att då stå intill den som fått hjälp, och den ger en blick som är full av oförstånd, gör mig ledsen och säkert er andra med.

Vi är många som känner skam och skuld i att stå intill och må så dåligt att vi själva behöver allas hjälp till att leva. Men vi kan och vill inte se det, för vi vet,det handlar inte om oss. Men..åter men..JO det handlar om oss, det handlar om oss i allra största grad och utsträckning. För om vi runt om inte orkar, hur ska då den drabbade orka? 

Allt fokus hamnar ofta på den som är svårt sjuk, eller den som inte mår så bra av andra olika omständigheter. Och det är helt okej. Men, ja det finns många men. Även många farhågor i det. Och störst av allt SORG, ILSKA och FRUSTATION.

Minette Tigerfalk

Har egen erfarenhet av att rasa.

Rasat så långt ner så det blir ohållbart och omöjligt  att fullt ut komma upp igen. Jag tog med mig andra i mitt fall, vilket ger mig än i dag sådan ångset. Det går aldrig att få ogjort. Men inget gjordes av ondo, utan av ren total kaos och kris. Men jag såg och jag minns livet ut vilka som fanns intill. Varför gör inte fler det? 

Hur kan den drabbade inte se hjälpen, hur kan den drabbade inte förstå hur hen bör möta upp dem eller de som stått  intill och lagt hela sitt liv åt sidan för att rodda allt för den drabbade? 

Jag tror att oavsett vad din väns kris handlar om så behöver du någon som hjälper dig, någon som backar upp, någon du kan ta ut din frustation hos. För varken du eller jag kan finnas för andra om vi inte själva får förståelse för vår egna sorg i sorgen, osämjan eller vad det nu kan handla om. 

Var inte rädd för känslorna

Med kris kommer ofta känslor som vi inte känner igen och ännu mindre kan förstå. Oftast handlar det om chock. När vi får besked om en nära anhörigs sjukdom, psykiska eller fysiska ohälsa, eller ex utmattningssyndrom. Att ha känslor och tankar är normalt och du bör möta dem nära med sådan insikt.

Jag är kanske stark, men jag är inte osårbar eller odödlig!  

Jag hoppas ni fina läsare, är rädda om er och inte hamnar i egen kris för att hjälpa era runt om. 

Farväl det onda, varma kramar Minette 

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

Årbyskogen i Eskilstuna kommun

Årbyskogen. Hallo Eskilstuna kommun.

Sjukstugan som råder hemma, ger inga hinder till att vara ute. Jag är helt övertygad om att naturen stärker oss och vi kommer snabbare tillbaka till sjukfria dagar. Vi tar oss ut på en tänkt kort promenad till Årbyskogen. Det blev många stop, övervägande för att njuta av det fina. Men även ett stop till vår bedrövelse. Vi hade bestämt oss för att först gå till årbystugan för lite lek, sen stora rådjursbacken. Det är en backe vi ser från vårt fönster. En plats där rådjuren alltid leker runt. Loui vår älskade hund kan stå timtals för att se deras lekar. 

Vem gör så här? 

Vi hinner bara komma upp och ser att någon har varit här och levt rövare. Det låg allt du kan tänka dig hitta på en soppstation, men inte här. Glas, burkar, kanyler, rester från fyrverkerier, plast, korv, taggtråd, tv apparat osv. Hur tänker dessa korkade människor som lämnat kvar allt detta? Hur har dem orkat släpat hit allt? Och hur o bota dumma är dem som gjort upp eldstäder mitt i skogen? 

Denna vagn står rakt upp fastklämd i backen. Tänk vilken skada det kunde blivit om ett djur fastnat.

Mindre roliga fynd!

Nedan ser ni lite av det vi hittade på vår promenad. Det låg även en tv där, och jag undrar. Vem släpar med sig en gammal tjock tv ut i skogen? Bär upp den för höga backar och lämnar den där? Hoppas kommun hämtar den. Annars får det bli en ny runda dit med skottkärra. Vi kan aldrig tolererar att den får ligga kvar och riskerar att djuren blir skadade. Tv:ns innehåll låg överallt och vassa saker stack ut ur den.

Naturen är finast så här!

Så här fint blev det efter att Cassandra och Leona städat. ( Tyvärr tog jag ingen förebild). Men använd fantasin så förstår ni nog hur det såg ut. Att besökaren även valt att skapa en grillstad mitt mellan träden säger väl en hel del om deras förstånd. Vi fick med oss allt förutom en TV, som vi hoppas kommun nu kan åka och ta bort. 

Fågeloas.

På vägen  hem fångas vi upp av den fina fågeloas som någon fin människa skapat. Tänk att det finns så fina människor som tar sig till skogen och fyller på med mat åt fåglarna. Dag ut och dag in. Det var en speciell känsla att stå där, allt var tyst förutom fågelkvitter. Titta på backen, flera hundra solrosfrön ligger där. När vi står där inne åker polisen förbi och vi undrar, vad gör polisen här? Kanske jagar dem “kräm mannen” Mer om denna mycket märkliga historia tar jag sen. 

Årbyskogen

Väl hemma blev det ett långt skönt bad, gofika och mysfilm. Men fullt ut nöjda blev dem väl inte, när filmen måste ha engelskt tal och skrift. Allt för att hålla ” inlärningen i gång”. 

 

Stor varm kram till er alla. /Minette

Lämna kommentar Dela inlägget:

Andrum, Uppsala och bananpannkaka.

Lite om igår, lite om idag och andrum! 

Sitter i bilen påväg mot Uppsala. Det är med blandade känslor jag styr dit. Men kämpa är mitt ledord. PUNKT! Andrum är bra.I övrigt har veckan varit att vabba för sjuka flickor. Stängt av telefonen hela veckan, men hunnit med några samtal som var hög prio. Alla mina underbara vänner, får sin tid, men inte just nu. Andrum är ett underskattat rum. Som avkoppling hänger jag lite på sociala medier och följer er alla fina där.  Jag svarar självklart så snart jag kan på messenger och sms. 

Minette Tigerfalk

Dagens lunch  igår blev bananpannkaka!

Flickorna är sjuka och är man sjuk får man lite extra lyx. Läsa böcker, titta film och äta något riktigt gott. Valet från dem båda blev bananpannkaka och amerikanska pannkakor med keso och bär.Sagt och gjort. Se så gott och smarrigt det blev. 

Proteinpannkaka bananpannkaka

Bra att ha i frysen!

Som tur var, så fanns allt hemma. Frysen är alltid full med frukt och bär. Vilket är ett måste för mig. Lätt att kasta fryst bär i vatten, eller fort in i mircon och lägg på dagens utvalda lunch.

 

Bananpannkaka

Tiden är över! 

Enligt info från en föreläsning  jag var på  så är “matbildernas tid “förbi. Så ooopsss, vad sen jag är med att börja. Men för mig passar det bäst, att göra det som passar mig. Så här fick ni ett gäng “utebilder”. Ler. 

Strax kommer även inlägget om mina underbara döttrars intiativ igår. 

Varm kram Minette, ps lova mig en sak, “ta inget för givet”, och vet ni, det stora börjar alltid med det lilla! ds

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

Sillikontuttens, kanelbullens, alla hjärtans dag.

Alla hjärtans, kanelbullen och sillikontuttens dag -speciella dag! 

En dag i kärlekens tecken.Med eller utan kanelbullen och sillikontuttens dag. För mig, en dag i vanlig ordning. För mig behövs inte speciellt utvalda dagar för att kramas, vara snäll eller rent av äta en kanelbulle för att det är kanelbulles dag. Jag älskar, gosar, kramas och käkar exakt vad jag vill , när jag vill. För några år sedan, fanns det en “sillikontuttens dag” Jag bara undrar, sprang alla runt och visade upp sina tuttar, rumpar och vet inte vad då? Eller var det den dagen många fyllde på  kropparna där det behövdes lite fyllnad? Förstod inte då och förstår inte idag varför den dagen fanns. Den verkar iallafall borta nu. Vilket är synd, för jag vill ju fylla på både det ena och det andra…men utan speciell dag, hur gör jag då? Suck ,får leva vidare med min långa slappa rumpa..eller kommer dagen tillbaka, så jag kan fixa en “total sillikon make over”?

I morgon är det fotens dag.På tisdag ska alla äta knäckebröd. på Onsdag får vi vara mer slarviga än vad vi brukar. Så gnäll inte på dina barn, kollegor eller din partner. Får det är tillåten. Vem hade så trist liv så hen satt och kom på en massa dagar att fira allt från himmel till jord? 

Fira livet i stället!

Kan vi inte enas om att fira varje dag med ett leende, vara snälla, visa respekt och ha så mycket kärlek du bara hinner med?

Självklart firade vi dagen. Men vi firade att vi lever, har varandra och att vi ska njuta här och nu. Middagen gick i kärlekens tecken med djupa samtal. Vi ramlade i vanlig ordning in på barnen som behöver vuxna som ser och hör. Så ofta som vi får frågan, när kan ni öppna er dörr för fler barn? Socialtjänsten sliter hårt för att hitta trygga stabila och erfarna familjehem. Och vem vet, huset är stort, mer stort än behövligt. Men hinner vi? Är det rätt i tiden? Hur ser ni läsare på att vara familjehem? Jag vill, det vet ni. Men!

 

 

 

Nu ska jag mysa ner i soffan. Njuta av denna sköna söndag. Kram Minette 

Lämna kommentar Dela inlägget:

1,5 år Mardröm, börjar berätta. Grattis!

5:e oktober du fyller år, men vi firar att du lever! 

Nu börjar jag berätta.För att undvika alla “sociala media kontrollanter och språkpoliser” så hintar jag här för ett mycket långt inlägg. Som både kan upplevas rörigt, långt, sorgset osv. Men detta är direkt skrivet från hjärtat. Exakt hur jag känner. Så därav väljer jag att inte rätta något av raderna. Framöver kommer jag att bryta ner varje ämne för sig i kronologisk ordning. Med fakta, bilder och äkta underlag. En dagbok som är skriven med bläck går aldrig att suddas, när du suddar är det inte från hjärtat! Det är helt fritt att läsa! Kram 

5:e oktober 2018 Firar mannens födelsedag.En dag vi inte visste om vi skulle få fira.

Tänkte berätta att för drygt 1.5 år sedan blev Robert sjuk. Jag tror vi båda förstod redan förra året men ingen av oss lyfte det. Jag minns allt som igår. Året var  2017  – du låg på sjukhus när vår dotter fyllde 9 år.Du var i väldigt dåligt skick. Jag förstod, men allt var i kaos. För henne var det ledsamt att pappa inte kom hem när hon fyllde år. Vi berättade och lovade henne och våra andra barn, att nästa år kommer bli så mycket bättre. Vi ljög. För året 2018 blev 100 000 ggr sämre. Jag var livrädd, men vägrade gråta. Jag måste vara stark. Du sa att allt var okej. Men jag såg i dina ögon, att även du förstod. Men i all denna kaos vi redan befann oss i. Så varken kunde eller orkade vi. Vi valde att blunda.  Eller rättare sagt, vi var tvungna. Vårt liv var redan i total kaos. Ännu visste ingen. Men vi visste allt och pressen ökade. Men vi var båda eniga. Vi håller ihop, vi tar tag i hälsan först, sen tar vi tag i “spelet för gallerierna”.

Gråter varje dag – INOM MIG! Och nu ska jag börja berätta.

Jag ska försöka skriva detta inlägg utan att bryta ihop med tårar. För jag måste hålla mig stark och hålla ihop familjen. Detta är otroligt känslosamt men jag vill berätta så att ni andra förstår att jag har ett liv utanför den sociala media världen. Jag orkar inte med massa trams om att mäta värde i ett likes eller inte. Jag har inte orkat gå på alla tillställningar och möta bjudna personer som är mindre lojala mot sin omgivning.Jag är från djupet av mitt hjärta så tacksam över alla inbjudningar, men mitt liv har varit i kaos. Total kaos. Med så mycket mer än någon kan ana.

Nedan kommer en liten bråkdel. Ni som känner mig/oss vet så mycket mer. 

Inbjudan?

JAG ORKAR INTE höra,läsa eller mätas i inbjudningar. Heller inte i likes, vikt, och vem som säger vad om vem. Jag säger inget illa OM någon, jag säger vad jag tycker till DEN det berör, om så behövs. Alla måste förstå att säga “jag är snäll” är inte ett dugg snällt. Att vara hjälpsam, finnas till för andra och vara ärlig är en del av att vara snäll. PUNKT! Men var dig själv.

Jag har fullt upp med att ha ett liv.

Många frågar mig ofta. Eller rent av väldigt ofta. Minette hur orkar du? Hur gör du för att hålla ihop?  Vem är du som klarar så många motgångar i ditt liv på så kort stund? Ändå lägger du så mycket tid på att hjälpa andra?

Jag har kanske inte alla svar ni vill ha. Men en sak kan jag säga. Jag ger. Jag ger oerhört mycket av mig själv. Men inte för att få tillbaka. Utan för att jag vill i hjärtat. Och jag säger alltid varje morgon, Minette, gå upp, var stark. Din familj och dina vänner behöver dig. Om du lägger dig ner och bryter ihop. Då rasar ALLT. Mångas liv hänger på dig Minette, så res dig. Var stark!

Utan Robert, min familj och mina vänner skulle jag nog aldrig orkat. Jag var på väg att rasa långt ner. 

Jag är STARK för att jag kan vara SVAG! 

Ja, jag är stark. För jag tillåter mig vara svag. Men om vi nu ska prata styrka. Vad har då inte Robert? Att genomgå en cancer operation med långvariga behandlingar med återkommande bakslag. Ändå stå upp, kämpa och stötta mig där jag verkar ha huvudrollen i en sjuk såpa.Det är väl styrka om något. Sjukskriven? Typ nja. Han tar någon dag där det behövs. Hans oro var eller är aldrig över sitt egna liv. Den låg och ligger  på hur jag och våra barn skulle klara ett liv utan honom. Så han förstod, det fanns inget annat alternativ än att bli frisk.

Han sa, hur gör vi med hus, företag, barnens träningar och vet inte allt? sen säger han. Ähh detta kommer ta massor av tid att lösa, så det går fortare att bli frisk. Robert är en sann överlevare. Ni som känner Robert vet vad jag menar. Och ni vet exakt hur han beskrev sin sjukdom. JA på tavlan. Vart och hur annars? Ler! 

Det jag alltid stört mig på.Kom till mig helt plötsligt att älska.

Precis som hans hemska snarkningar. Varje natt en snarkning uteblev, puttade jag på honom för att se att allt var ok. Han frågade, snarkade jag? Jag ljög och mina svar blev alltid, JA! Jag ville inte visa min oro. Idag väcker jag inte honom om han snarkar, jag ler och är så tacksam att han faktiskt kan. Jag väcker honom om han INTE snarkar. Sjukt jag vet. Det kommer att gå över. Men jag ska försöka minnas och vara tacksam. Min oro är stor. Men hans oro över mig är så mycket större.Det finns så mycket mer under denna rubrik. Men det kommer i ett annat inlägg.Det är ett uppvaknade många behöver.

Men vad har då hänt i med detta? Att våga berätta!

2016 – 2018 svarta år  jag INTE önskar någon. I all enkelhet förkortar jag det här nedan. För nu är det dags att berätta om min vardag i det verkliga livet.

Året 2016 på sensommaren läggs jag in för akut operation, misstänkt tumör. Hösten blir lång och jobbig.Känslorus och jag visade mina sämsta sidor. Skulle jag dö? Ska jag lämna min familj?Då ska ingen sörja mig, utan minnas mig dålig. Jag var inte så snäll mot min omgivning enligt mig. Jag misshandlade min egen in och utsida pågrund av  sorg och besvikelse.Jag försvann och höll mig borta. 

Tiden gick Januari 2017 kom.

Startade med nya undersökningar som gav positiva svar. Jag är frisk! 

Blir påkörd på min första runda efter att få okej att börja träna. Det gick bra och idag påminner smärtan i benet om att det kunde gått mycket sämre. 

Den 5:e januari  2017 blev starten till något jag anat än tid. Det blev ännu mera  kaos.Någon vill mig väldigt illa och utformar en enorm press i skrift. Hur ska jag agera? 

Samtidigt blir min man väldigt sjuk.

Jag förstod.Hade sett och känt. Vi höll det för oss själva.Ville inte berätta. Vi ville ha ro. Han fick komma hem efter längre tids vistelse på sjukhus. Vi går i tystnad. Tror vi båda är livrädda. Vad händer? Varför? Nu kom alla frågor tillbaka. De frågor jag ställde mig själv. Men nu är på riktigt. Det gällde min man. Men vi orkade inte se vår egna hälsa. För vi pressas och samtidigt blir hälsan på oss båda allt sämre. 

Våren kommer och vi måste bort.

Bort från alla tankar om sjukdomar och olyckor. Bort från den dolda pressen jag utsätts för. Vi unnar oss en resa till Cypern. Väl där. Faller jag ihop med extrema smärtor i huvudet. Misstänkt Stroke. Den fina resan till solstolen, blev övervakning på sjuhus. Med ambulanstransporter varje dag för prover och fler behandlingar. Syn, tal och Känselbortfall var tydliga signaler sa läkaren.

Cypern

Väl hemma i Sverige.

 Pressen mot mig fortsätter.Ingen vet något ännu. Mitt mående blir om möjligt ännu sämre.Min mans lika så.

Juni kommer och vi får ett samtal. Vår ena dotters biologiska mamma (Vi är vårdnadshavare för andras små) får beskedet Cancer. 3 dagar senare är hon avliden. En enorm sorg för hela familjen. Men vi lämnas ändå inte ifred. 

Sommaren går. Jag ser att min man blir sämre.Vi fortsätter på något märkligt vis att hålla oss i fas.

September  2017 och den skrift vi fått till oss förverkligas. Allt för att förstöra mitt liv. Allt byggt på lögner.Den vidriga mobb tar över och kända profiler tar ställning. Ställning dem inte har en aning om vad det innebär. Mitt liv slås i spillo. Svaga ler och försvinner. Starka finns med mig. Men jag har något och det är inlåst! Punkt!

 Hösten 2017 kommer och min bror hamnar i respirator. Vårt liv slås åter i bitar. Efter månader vaknar han upp i December och vi andas och tackar gud för allt. För det ända som räknas är livet. Det riktiga livet.

Nytt år och vi ser ljuset!

Januari  2018 har knappt tagit sin början.Min man blir om möjligt ännu sämre. Provsvaret skar som en kniv i hjärtat. Mannen som lovat mig stå stadigt vid min sida tills jag lämnar jordelivet har fått beskedet – Cancer.

Robert väljer att berätta det öppet och för att undvika att missa någon, berättar han det på sociala media. 

Robert är otroligt starkt . Trots denna vidriga sjukdom, står han där intill mig och stöttar mig i allt jag gör till 100 %. Då kom ordet KARMA – Mer om det kommer i ett eget inlägg. För detta är sjukt, så sjukt! Pressas ännu mera, i klartext står det, om Minette berättar blir det än värre!

Han kämpar för sitt mående!

Men ändå backar han upp mig till tusen. Han blir ännu sämre!

Ångset, ilska och sorg tar över och jag blir arg. Jag orkar inte mera motgång.Minns hur jag sticker ut i skogen. Skriker rakt ut och strax därefter kommer en man och frågar hur jag mår. Då kom allt. Sjukdomar, förtal sorg osv. Han hittade mig sittande på knä och ansiktet är fyllt av tårar. Han höll mig hårt och säger.

Jag har alltid läst om dig. Det är INTE dig dem skriver om. Men det är dig dem hänger ut. Jag skakar. Han har så rätt, men vad hjälper det i allt elände?

Han fortsätter.

Släpp dem onda håll fokus på det goda. Se alla goda ting och ni kommer fixa allt. Minette, ska verkligen svaga elaka människor och dumma sjukdomar driva dig så långt ner? Han ger mig en kram och exakt då fick jag tillbaka hoppet. Jag kan, vill och ska överleva. Även min man och mina barn, exakt alla ska få må bra. 

Åter fångar jag styrkan och minns.

Res dig, andra behöver dig. Då bestämde jag mig. Ingen eller inget ska bryta ner mig någonsin igen! 

Vårt liv har verkligen varit i  total kaos. Vi blundade och försökte hålla huvudet ovanför vatten ytan. Allt detta samtidigt som vi kämpade för att stå emot allt trams ute i det sociala medialivet.

Det enda vi behövde hålla fokus på. Det var och är att skydda våra barn från allt det onda. Vi höll ihop och  upprepade, “-vi måste vara starka, vara sams, hålla ihop”. VI MÅSTE UPPSKATTA LIVET VI HAR. Allt annat reder sig. 

Detta var som sagt en kortare version. Det är så mycket mer som hänt. Men ibland måste man lyfta det minst onda från allt det onda. 

Vi är långt ifrån återställda. Långt ifrån att få en ursäkt. Ännu pågår jakten på mig. Men vi vet. Vi är starka och vi har så många runt om oss. 

Hjärtligt grattis!  

Skolavslutning och allt var ännu ovisst.

Skolan

I fredags  fyllde du år.

Du fick ännu ett år. I fredags var det första dagen utan cellgift. Nu ska en tid med återbesök och ev några mindre ingrepp ha sin tid. Men du är fri från cancern. Nu ska vi berätta.Jag vill på något vis hylla det. Men vet inte riktigt hur. Men bra kommer det att bli. För jag firar inte att du fyller år. Jag firar att du får fylla år!  Och fira är exakt vad vi ska göra. Idag och många dagar till framöver. Grattis du starka modiga och envisa Robert. Har aldrig mött en person som är så öppen för exakt allt och alla med så stort hjärta. Älskar och respekterar dig mest av allt på denna jord. 

 Kramar Minette och tack för att ni läste! Berätta gärna om er, skulle uppskattas!

Lämna kommentar (23 st) Dela inlägget:

Jari Pustinen Bäst på Torgets smörgåsbord

Tittar ut över Torget i Eskilstuna och ser liknelsen av ett smörgåsbord!  

Det påminner om ett sämre så kallat smörgåsbord av lägre rang.Ett smörgåsbord mitt på torget där bäst före datum för länge sen passerat. Du vet när du bläddra i menyn, det ser så gott ut? Du väljer buffén och allt står där kallt och tomt på innehåll.

Jag ställer mig där hjärtat hör hemma och ler!

Vore det ett smörgåsbord skulle det behövas många veckors svält innan ens tanken till att smaka skulle falla mig in. 

Stilla står jag och tittar på alla dessa ivrigt jagande politiker. 

Dem visar total förvirring osäkerhet och för mig nakenhet.

 Det jagas röster på tomma löften.

Smörgåsbordet är fyllt med blommor som delas ut, godis och ballonger till barnen och en och annan pins. 

Åter visas många partier sin svagaste länk – Tvivel på sitt eget. Det måste mutas med saker till små, blommor till frun och en massa mängder av manipulation och talets gåva. Ett ren kaos i lögner och luftslott!

Tyvärr lite hos de alla! Här är inget parti bättre eller sämre! 

Jag har följt några enstaka partier i det tysta. Det genomskådas snabbt att nu vill dem “släcka bränder”. Värst av dem alla törs jag nog säga är Socialdemokraterna. 

Jag sitter i bilen bakom dem, de svänger in i sahl/Ärsta. Det ska bjudas gott för hoppet om att få en röst. Men för er som inte bor i Eskilstuna. Så ska jag berätta att det är ett tättbebyggt villaområde där infarten visar 40 km i timmen för att därefter gå ner till 30 km i timmen. Då kör man inte mellan 50 – 60 km i timmen skrattande för att nonchalera att en olycka kan ske. Nu har ju inte detta med valet att göra, men vet ni det har inte stressade föräldrar heller. ( Läs föregående inlägg). 

Stefan Löfven

Ville bara få reaktioner på hur irriterande det är när valfjäsk går över styr. Går från det ursprunliga kärnämnet.

Socialdemokraterna har helt utan skam totalt raserat Sverige! 

Valår

Men hur trygga är vi att om vi röstar blått? Att inte rött ändå tar över?

Mer om det kommer. Jag är i Sverige, en del av världen där oron är stor.Stor för vad Svenska folket  ska rösta, stor för vad som komma skall efter valet.

Jag röstar blått, men med en tappad tro behöver jag fundera! 

 Förra veckan ringde jag en man ja eller kanske rent  en mus..ingen aning. Med högtalaren på bevittnas hur han spelar som ett livs levande frågetecken på vem jag är efter en mycket tydlig presentation. 

Jag frågar igen, så du vet  vem jag är och inte syftet? Har inte Jari sagt något? Snabbt svar, nej..men jag läste din blogg..

Vi är 4 i rummet, och alla  tittar på varandra och ler…jag svarar då..men då vet du ju alltså vem jag är?  

Terece gör tummen upp och skriver på en lapp. Vad är detta för man? Hon fortsätter  – Så likt en politiker som håller sig till luftslott och lögner. Jag ler och säger, han är politiker. Jag skäms, jag röstar blått..och där är han.

Vi kan kalla honom Gurra..”blink”!

Stolt och smickrad över att “Gurra” följer min blogg helt utan vetskap om vem jag är. Tack “Gurra” du gjorde min dag. Men någon leverans blev det inte. För nu har en vecka gått från uteblivet lovad återkoppling. 

“Gurra” kan du inte vara snäll och svara?

Jag ringde dig idag igen men svar uteblev. Jag kräver inte att du säger det jag vill höra, utan enbart att du säger hur det är!

Men då du läser min blogg så kanske vi kan ta allt här?Så om jag börjar lite lugnt? Ok?

Visst kliar det i fingrarna att spela upp dessa ljud inspelningar som finns i min ägo.

Minns du min fråga – Ser det så bra ut inför ett val, ditt snabba svar – det handlar inte om poltik.

Men jo “Gurra” det är exakt va det gör.  Livet är politik! 

Ekonomiska beslut över redan de svaga i samhället. Ditt svar till mig var – det behöver finnas ett avtal, men snälla “Gurra”. Det finns inget avtal på den plats som i dagsläget är aktuellt och vet du, det finns även något ni arbetar efter som heter  – Direktavtal.

Nej, tjänstemän ska inte gå över huvudet på andra, tjänstemän ska förmedla missnöje och återkoppla med svar. 

Tack Jari för alltid så snabba återkopplingar.

En dag på Torget.

Nu är det inte så att jag söker dig i tid eller otid. Men de få gånger  jag gjort det under åren, så har du funnits. Du levererar ALLTID. Du tar dig tid, lyssnar, frågar för att kontrollera att du förstått rätt. Och du knyter i hop säcken! 

Du har förstått att nästintill allt är politik. Du tar ansvar och möter upp oss Eskilstunabor. Du förstår att det som är litet för dig kan vara stort för mig.

Tack Jari, du får min röst. men några behöver tänka till, fundera, vad är syftet, kärnan och skälet till frågor, samtal etc. 

Det vore skrämmande om vi tappar röster för att vissa inte lyssnar in!

Jag hoppas innerligt att få ett möte med dig “Gurra” så jag får en annan syn på det hela. Inners inne tror jag du är god person som dessvärre mötte mig där du fanns i ett stressat läge. Jag är en hetlevrad kvinna när jag ser att människor far illa. Kanske var jag för tuff. Jag öppen att få höra.Det är lätt att saker blir fel. Men “Gurra” då ringer du väl mig och vi stänger dåtiden för att se nutid framtid och möjligheter för personers värde?

För visst “Gurra” vet du vem jag är och visste hela tiden? 

https://minettetigerfalk.maqt.se/2018/08/23/soc-eskilstuna-namnen-borja-pa-bl-a-pbbm-o-am/

Avslutar med ett leende och tänker – Så mycket känslor i politik. Och ställer mig frågan, finns det rätt och fel? 

Varma kramar Minette

Lämna kommentar Dela inlägget:

Begrav, Dödsfall, Sorgsenhet, Tingsrätten.

Veckan som var, en stor tumme upp trots sorgsenhet!

Veckan börja med en sorgsenhet på begravning där jag säger ett sista farväl till en betydelsefull kvinna. En välfylld kyrka med många som beundrat denna kvinna. En kvinna som vigt sitt liv åt att lägga all sin tid på medmänniskor i behov. 

Sorgsenhet är ordet.

En kvinna vars namn är nästintill större än självaste Moder Teresa – namnet var Ulla!

Det fanns alltid en tro hos henne, en tro på att alla kan vända det onda till det goda. Och alla exakt alla skulle alltid få en andra chans. Inne i kyrkan möttes jag av många tacksamma  fd missbrukare. Många som varit barn och vuxit upp med föräldrars missbruk som idag är vuxna och så tacksamma att hon funnits för att få föräldrarna till just fd missbrukare. 

Tack Ulla, vad hade hänt mig, vad hade jag varit idag om du, underbara du inte funnits vid min sida?Med respekt och kärlek lämnade du jordelivet för att nu bege dig till andra sidan för att hjälpa där!  

Sorgset lämnar du mig

Onsdagen kommer och sorgen ökar på! 

Idag är det dags för att lämna över min älskade 19 åriga Skrållan, dags att låta Skrållan följa Ullas spår och gå över till andra sidan för att ge kärlek och härliga stunder till de redan avlidna.

Mitt/Vårt älskade charmtroll som överlevde sina egna kattbebisar. Skrållan fick ett värdigt fint avslut tillsammans med övriga familjemedlemmar hos Veterinär Göran Ström.  

Älskade Milton ( ni ser honom nedan på golvet) sörjer. Det gör så ont att se Miltons letande, och höra hans lockrop.

Min älskade Skrållan och jag samma dag hon lämnar jordelivet.

Veckan rullar på. Den blandas med sorgsna tårar och fina minnen. Det blev en del jobb, samt så hinner jag en vända till Ikea med min syster Lena Brunstedt. Där blev det som omväxling värmeljus, doftljus, servetter och lite annat viktigt..Ler! Helgen välkomnas med fint besök av hemlig gäst och rensa ute på gården. 

Söndag och dags att göra bokslut på veckan som var!

Välkomnar Söndagen med öppen famn-Veckan gick i ett sorgset tecken, men nu sänder “änglarna” goda energier och fina tecken! Veckans bokslut lyser rött av sorg – men med svart text – plus resultat! Med kärlek avslutar  jag – Allt har sin tid, det kommer till dig när det är dags! 

Kram Minette

Lämna kommentar (8 st) Dela inlägget:

Bonusmamman Jenny Alpstedt sviker mig rejält!

Hur kan det ens vara möjligt? 

Efter så många år, många år av galet många skratt, tårar och äkta vänskap. 

Ni alla fina runt om mig vet ju…vet ju hur mycket tårta betyder för mig…SUCK eller ja okej Jenny Alpstedt har väl betytt en hel del hon med! 

Jenny, min dotter bonusmamma!

   

Jag finner inga ord..Så tröttsamt bra bonusmamma hon är!

Självklart träffade mitt inte ex bara en ny kvinna, han valde en godhjärtat vacker kvinna full med humor.

Och om som inte det räckte…Han valde en yngre…Asså kom nu inte å säg att jag är BITTER..skulle väl aldrig hända.. men va tusan…döör i skratt!

Jag kände direkt vid vårt första möte, attans – varför valde han just henne, hon är ju fullt i min smak.

Jag vill vara hennes väninna jööö.

Och det vet väl många att det ska man ju inte vara med en så kallad ” bonusmamma”. Speciellt inte om hon har allt det där.

Det gick några tillfällen, jag bet ihop, något fel ska jag väl ändå kunna finna.

Få chansen att säga något riktigt elakt och bete mig som en äkta bitter förlorare. Ler!

Jag sökte och jag fann!

Jag fann ett otroligt stort hjärta i denna kvinna. En sådan omtanke och omsorg som Jenny fått äran att födas med. 

Jag minns mina tankar som om det var igår, mitt ex, min dotters pappa, hade funnit kärleken i det bästa av de bästa!

Jag minns mina ord – OM du lämnar henne, jag slår ihjäl dig! Hon ska vara min dotter bonus mamma..ever! PUNKT!

Idag är hon inte bara min dotters bonus mamma, hon är min bästa vän och gudmor till mina andra två döttrar. 

Tänk att finna sig själv, sin egen värdegrund och normer på vad familj är hos sitt ex nya!

Kanske inte så konstigt att han åter finner det bästa av det bästa…ler! Eftersom Micael är en av de bästa papporna som finns. 

Igår fyllde denna mest beundrarnas värda bonus mamma år.

Hon smög undan. Och jag tänkte, hur ska jag hylla henne utan att försvinna i ett grattis på facebook?

Hon förtjänar den bästa hyllning som går.

Jag bestämde mig för att lysa med min frånvaro igår..få henne att tänka,…va? Hon ringde inte, inte ens barnen.. För jag vet att även om dem ville vara ensamma igår så saknade dem oss. 

Självklart möter jag hennes önska att få vara ensam på sin födelsedag…men den var igår…

Så ja Jenny, fram med tårtan och sluta svika mig så rejält.. Att inte bjuda mig på kakor bullar och tårta är ett rejält svek…Du om någon vet ju att jag lever för sötsaker och det byggde denna kropp..

Jenny, du är betydelsefull för mig och min omgivning. Fortsätt exakt så som du är!

Hjärtligt grattis på din födelsedag Hipp Hipp Hurra!

Kramar från mig och alla mina bihang! 

 

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget: