Sorg, bearbeta och hitta en egen väg

Sorg och jag väljer min väg att bearbeta!

Sorg? ja den enormt och jag vet inte hur jag ska gå vidare. Tyngden i mitt bröst är obeskrivbar och smärtan som är där exakt hela tiden gör så ont.

Att förlora min älskade man, så ung, så många år för tidigt, att förlora pappan till mina barn och  husse till våra älskade djur, hur ska jag kunna trösta, hur ska jag kunna se livet som livet borde vara?

Trots all smärta och sorg så ge jag inte upp, jag kommer ALDRIG tillåta mig falla så djupt att jag inte kan resa mig.

Jag har en inre extra styrka och jag vet att de 3.5 års vidriga resa  vi genomlidit kommer ses med andra ögon, men det kommer att ta tid och det tillåter jag mig.

Jag har ett löfte att följa!

Robert skrev väldigt många brev som påminner mig om våra gemensamma mål och löften.

Brev där han ber mig följa min väg att bearbeta min sorg och förlust så som jag vill och så som det passar mig.

Just nu finns inte min ork att skriva så mycket, men jag vill ändå berätta lite om att vi lever men det är inte mer.

En del av mitt sorgearbete är att fortsätta hjälpa andra!

Genom att rensa hemma, sälja av det lilla jag har så får jag en chans att hjälpa och med det må lite bättre.

På facebook har jag en grupp som heter Eskilstuna hjälper, ansök  gärna om medlemskap där och se vad jag söker för att mätta många barns magar samt samla in julklappar.

Vill du bidra genom att köpa något? Håll koll där eller här på bloggen.

Ta hand om er och följ gärna kommande inlägg om våra resor under 3.5 år. Det kommer hända mycket, jag har ju lovat min älskade man, mina döttrar och framför allt – MIG SJÄLV!

varm kram /Minette

 

 

 

 

Lämna kommentar (6 st) Dela inlägget:

Nära, om det påverkar mina barn? psyket och mitt hjärta!

Nära mig finns en allvarlig och långvarig sjukdom!

Allt för nära för min man är sjuk i cancer .Han har varit det under en lång tid och vad är då  en “lång tid”? Är det en månad, ett år eller mängder av år? För mig är det länge nog med varje minut jag få se min man lida. En minut med smärta och sorg kan kännas som år, ett år med framsteg och hopp kan plötsligt kännas som en blinkning.Det är lätt att bli dagblind medan livet och årstiderna bara forcerar förbi.

Acceptans!

Livet är inte som det en gång var och kommer heller aldrig att bli. Allt exakt allt är förändrat och jag undrar hur ska jag kunna acceptera det. Många pratar om acceptans, många kommer med goda råd och jag är er tacksam men jag  måste ändå få vara ärlig och säga, stop! Det som är eller var bra för er kan vara rena motsatsen för mig.

Kom gärna med era upplevelser, berätta, det vill jag men bestäm inte vad jag MÅSTE göra.  Säg inte ” så här är det”  “du måste” osv.

Jag måste absolut ingenting förutom att finnas på bästa möjliga vis för min man, mina barn och husdjur. Det jag behöver är att jag måste leva för att överleva.

Förbannelse!

Cancern är som en förbannelse som aldrig når sin ände. En förbannelse där djävulens doktor spelar med oss som i rysk roulette, vi vet aldrig. Skov som funnits med oss dessa år och li ånga perioder, Robert upplevs ibland helt frisk medan nästa period vara så påverkad av smärtor på olika vis.

Påverkan på våra barn!

Vår vardag är rubbad och barnen känner sig ibland otrygga och ibland trygga. Det är svårt för våra döttrar och det måste få vara det.

Många frågar om det påverkar, vad svara jag på det?

Mina man är sjuk, mina döttrars pappa har cancer, OM det påverkar? OM vi säger så här, det rubbar hela vår vardag, det rubbar allt vi haft och har, så ja, det påverkar!

Jag tror det är viktig att vi människor tänker över våra egna funderingar och tankar. Ib¨land är tystnad bättre än massor av tomt och meningslöst prat. Ibland är just tystnad och massor av tomt och meningslöst prat värre, jag lovar ingen dag, ingen timme ingen sekund är den andre lik. Att slåss mellan hopp, förtvivlan och sorg gör mig och mina barn obalanserade, så är det bara.

Drivkraft!

jag har en inre drivkraft och när den dalar peppar Robert mig att samla kraft mod och styrka för att fortsätta driva framåt.

Robert vill se mig levande, inte liggande gråtande i fosterställning för att sen besöka honom som ett vrak. Det ger honom ingen energi utan snarare större oro.

 

“Vad är rätt för min själ, mitt psyke och mitt hjärta? Jag behöver vara stark för att hitta det som är RÄTT för mig”.

Följ gärna vår kamp  där vi delar smärta, sorg hopp förtvivlan och ändå en gnutta glädje på facebook, adda mig eller sök upp Roberts canceroperation.

Bild  nedan från en bra dag för något år sen.

Kramar Minette

 

 

Lämna kommentar (17 st) Dela inlägget:

Välkommen dumlekola smärta

Välkommen nya fina dag!

Välkommen säger jag glatt och öppnar famnen till denna onsdag. Blickar tillbaka till gårdagen då halloweenfixet skulle blivit klart, sträcker på mig och önskar jag kunde ligga kvar en stund till.

Klockan ringde som väntat nollsexnollnoll. Jag är tröttare än vanligt och jag känner efter om smärtorna i magen som fanns igår är kvar. Jag hade verkligen inte tid igår med sängläge och än mindre tid idag. En lätt smärta gör sig påmind men jag ignorerar magens tydliga signal och släpar mig upp för att väcka Cassandra.

Dumlekola!

Det plingar i min telefon och jag blir full i skratt. Min dotter Paulina pappas fru smsar 06.30 . Det är ett recept på dumle och hallonkakor. Jenny vet exakt vad jag behöver som mest när jag är pigg, ledsen, arg eller sjuk, vill säga jag behöver alltid KAKOR i mängder.  Jag är lyckligt lottad att kunna äta hur många som helst utan påverkan på vikten och det är ju viktigt,ler!

Trött hund!

Klockan har nu hunnit bli sju och en skön hundpromenad väntar.Lille gubben är trött idag så vi får väl se om jag får ut honom. Sen blir det hem och pricka av min agenda.

 

Hoppas er dag blir härlig!

Varm kram  / Minette

Foto: Elisa.J PhotoElisa.J Photo

 

 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Svensk sjukvård ett totalt fiasko

Svensk sjukvård långt ifrån bra sjukvård!

Svensk sjukvård är bäst i världen ekar det som en fråga i mitt öra? Sluta lev på gamla meriter, vi kanske var det, men ÄR det INTE längre. Svensk sjukvård, där vi kände oss trygga omhändertagna och sedda är ett minne blott i så fall. Med min familjs erfarenhet kan jag nog våga skrika högt, ATT SÅ ÄR DET INTE. Svensk sjukvård där läkare likt en pendel snabbt sveper förbi för ett utlåtande helt utan empati, moral och konsekvensanalys.

Prestige!

Min styrka att våga kritisera vården i Sverige öppet på sociala medier har givit enorm genomslagskraft och det piper ständigt i min telefon. Så många som känner igen sig i det jag skriver om, så många  människors liv som satts på spel för att just exakt SVENSK SJUKVÅRD inte är bäst i VÄRLDEN.
Jag kan inte säga att jag vet bakomliggande orsak, men jag vågar påstå att PENGAR och POLITIK är två starkt avgörande faktorer. Läkare som avgör rätten att överleva sjukdomen och maktmissbruket som tar över styr när  vården fastnar i prestige.
Denna tröttsamma, långdragna likgiltiga process inom svensk sjukvård måste för guds skull upphöra här och nu.

Det går åt fel håll!

Allt längre in i 2000 talet vi går så ser jag hur vårdinrättningen tas över av konsulter och chefer som vill få ett extra klirr i kassan genom höga löner och arvoden där besparingarna är det tydliga målet. Landet som betalar mest skatt i hela världen och potten till sjukvården är enorm, men var tar dessa pengar vägen?  Vem ska pengarna gå till? Ska sjukvården blunda för patientsäkerhet och inte använda de resurser som finns rätt? Borde inte personalantalet öka? Borde inte vårdplatserna öka och alla mellanhänder minska?  Jag vågar påstå att jag har svaret och jag svara JA på alla ovannämnda frågor?
Alla ni som skriver till mig och ber mig lyfta ALLT, exakt ALLT, var så säkra på det. Jag mixar just nu livet med att gå på mina knän överleva kampen för min man och mina barn tillsammans med att sköta hus, båt, trädgård, djur, företag och olika kamper om vård. Som sagt var så säkra, allt kommer, ge mig bara lite tid, ni vet att jag alltid andas och agerar sen.
Mängder av samtal och brev har inkommit och nedan ser ni några kommande inlägg om just det.
Några av kommande inlägg  –
– Utebliven vårdplan, kastades ihop lite snabbt helt utan allt patient eller anhörig fick delta.
 – Vägrade skriva remiss.
 – Försvårade umgänget för att familjen.
 – Chef och läkare utför psykisk misshandel mot flera familjer.
 – Professorn som döljer sitt beteende bakom sin andra titel som psykoterapeut.
– Breven från anhöriga  – alla med samma koppling – läkaren från Skåne.
Jag välkomnar och ber  ALLA er att kontakta mig och berätta om hur ni blivit hanterade just på Mälarsjukhuset, ni når mig
på minette@glenza.se eller Minette Tigerfalk Tranbärsvägen 15 633 53 Eskilstuna eller skriv ett sms 070 – 71 622 61
Självklart får ni vara anonyma men uppskattar om ni vill uppge namn.
Nu tar jag Fredag med nya tag och ser fram emot en helg där vi kan få ro, trots all vår kaos.
Följ mig Instagram och facebook / Kram Minette
Så arg!

 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Team Tigerfalk, en story och ett skitliv!

Team Tigerfalk, utvecklande!

Jag är övertygade om att vi kvinnor kan om vi vill, ingen motgång som inte föder framgång. Vi behöver bara ett öppet sinne och lita mera  på vår magkänsla. Vi ska alla vara ett team.

En kvinna mitt i livet i den vidrigaste situation som en kvinna kan stå i och jag vet att ni är många som är beredda att hålla med. Vidrigt liv men jag är ändå så tacksam för jag älskar livet och dess utmaningar och att följa min tro på att allt har en mening.

 

Ett jävla skitliv!

Opererades och allt gick fel men att “dö” var för mig inget alternativ, så jag kämpande mig igenom just det. Att leva med rullator blev en vidrig kamp och jag stod ut några månader. Idag redan 9 månader innan läkaren trodde jag skulle kunna gå utan hjälp så löptränar jag.  Rätt envis och äger en styrka utöver det vanliga som jag är stolt över.

Min närmaste är sjuk och jag måste hålla mig stark för honom och våra barn. På allt detta lever jag med ständig utsatthet med galna drev, där jag både ska dödas,förlöjligas och med hot mot mina barn.
En snabb summering- ett jävla skit liv, men vet ni? Jag ler och är tacksam för allt är bra ändå och jag ligger inte platt utan jag jobbar under radarn. Mitt liv är en gåva helt enkelt.

Min story!

Vill ni höra min story, min vardag och hur jag orkar resa mig om och om igen? Då kan ni redan nu följa mig på min IG.

Inom  kort kan ni kika in på  minettetigerfalk.se men jag fortsätter självklart blogga här på www.maqt.se.

Sprid kärlek följ aldrig en mobb eller ett drev för det kan leda till ännu en “död”, tänk er för.

 


 

Ofta kommer frågan!

Minette hur mycket orkar du och hur många gånger kan du resa dig och hur gör du? Ja, mina svar är beroende på dagsformen, men utan alla fina er som läser och följer mig skulle det varit tuffare.

All er stöttning ger mig både mod styrka och framförallt ett stort hopp.  Jag känner lite att nu släpper vi det som tar energi och greppar det som ger energi och  på vägen kommer vi alla finna nya levande stunder.

Tre snabb men så viktiga  —

Fysisk träning  – påverkar ditt inre och yttre välbefinnande, ger dig ro och ett bra immunförsvar.

Svarta lådan – Bekymmer kommer till oss alla, samla dem i den svarta lådan ta i tur med dem vid en bättre utvald tidpunkt.

Optimera nuet –  säger som jag alltid sagt,  du kan inte få det gjorda ogjort. Koncentrera dig på här och nu och du kommer påverka din prestation till det positiva.

 

Titel, rubrik, avsnitt och ett team som jag aldrig vågat drömma om att ha med mig, gör nu min resa verklig, vi ses!

Nedan,lite av mitt CV som jag är riktigt stolt över.

Årets Nyföretagare 2000

Årets Företagare 2003

Ambassadör för kvinnors företagande 2007-2009 – Sveriges Riksdag

Månadens nätverkare Oktober 2014

Månadens nätverkare November 2014

Månadens nätverkare December 2014

Månadens nätverkare Januari 2015

Styrelseuppdrag

Nyföretagarcentrum 11 år

IF Guif Elit handboll 1 år

Företagarna Sörmland 1 år

Nordiska hälsoakademin 1 år

Övriga uppdrag –

Ambassadör – BNI

Ambassadör – Nordiska Hälsoakademin

Rådet ica maxi

Grundare till bla –

Eskilstuna Hjälper – Sala branden – Kids Harmony – Inför mingel och event – Shoppis på loppis – Fascino.

Kramar Minette Tigerfalk

Lämna kommentar (3 st) Dela inlägget:

Bakslag besvikelse blod svett och tårar

Bakslag de lux!

Bakslag är inget jag välkomnar och det knäcker mig totalt. Försöker kämpa mig igenom denna tunga omstart efter alla operationer men det går åt helt fel håll. Vågen följer inte min plan och inte tusan ser jag några framsteg i träningen heller, jag grubblar och finner inget svar på varför.  I torsdags var jag på ännu en röntgen för att se om de hittar något som är oönskat  runt magen och njurar efter operationerna. Föregående magnetröntgen visade sig att jag drabbats av diskbråck och nu vidare till ortoped. Kanske förklarar det händelsen vid urinledaroperationen?  Det är dock inte kopplat till mitt känselbortfall och  den “förlamning” jag drabbades av.  Jag vill så gärna ha ett samtal med den sjuksyrran som “bände” mitt ben så brutalt att jag skrek av smärta innan jag sövdes ner, var det nödvändigt?  Räckte det inte med alla skador? 

Skulle komma hem!

Skulle få åka hem 1 dygn efter operationen, vara igång som vanligt någon vecka därefter, så blev det inte. Idag slutet av Maj lever jag med kroniska smärtor, känselbortfall, oro och inkomstförlust. Vem ersätter det, ingen då det skedde på vårt landsting.  Ska det vara så här? 

Nästa vecka hoppas jag få svar  från mina läkare samt ännu fler undersökningar på gyn, varför tar eländet inte slut? Fler ingrepp är inget jag efterfrågar eller är speciellt sugen på just nu.

Biverkningar!

Jag efterfrågade biverkningar inför mina operationer. Varför sa ni inte att det kunde bli så här när jag frågade om biverkningar och risker?  Nu efteråt verkar det som att det är mer vanligt än allt annat, ändå står det inget om det någonstans och ni sa heller inget. Varför? Jo för det är inte vanligt, ni har klantat er rejält och försöker komma ur allt på ett “snyggt”sätt för att slippa anmälan, men för mig är det ett tufft bakslag.

Specialkompetens.

Känner ni till någon klinik där det finns legitimerad läkare med specialkompetens?  Det gäller urinblåsa, urinledare, livmoder och nervologiska skador. Kan ni koppla ihop mig? Trött på bakslag vill framåt, men kommer inte ge mig, jag ska tillbaka. Det kommer kosta mycket blod svett och tårar, men det är helt okej. 

Kost och träningstips?

Har du drabbats av liknande? Hur kom du vidare? Jag behöver er hjälp att nå i mål till en välmående och hel kropp utan smärtor.  Jag tror på att kämpa med rätt kost och ett grymt bra träningsupplägg, jag är inte rädd för att träna jag måste bara finna en ny väg. 

Varm kram Minette

 

 

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

Tigern i mig säger res dig, om och om igen.

Tigern reser sig alltid.

Tigern det är jag det, kvinnan som inte  faller för tuffa ord och motgångar. Det är väl knappast någon nyhet att jag haft ett gäng väldigt tuffa år. Utsatthet långa sjukskrivningar och flera antal operationer har satt sina spår. Min kropp är eftersatt  men mentalt har jag blivit starkt, vis och fylld med mod.  Jag väljer med hjärtat vilka som får komma in i min inre cirkel och jag väljer med hela kroppen när jag stänger vissa ute.  Jag säger inget till någon, finns inte anledning till att såra eller väcka upp känslor, jag går vidare och tänker att allt går i cykler och vi möts när tillfälle och mening ges.  

Dock är jag förnuftig!

Så är det och kommer att vara, jag älskar livet och de glada energigivande fina människorna jag har i mitt liv.  Jag är lyckligt lottad att ha så många av er runt mig, men ledsen att jag inte hinner med er alla. Ni ringer smsar, mailar osv. Jag skäms över att inte hinna ge er mer tid, inget ont i det min tid räcker bara inte till. 

Soliga härliga lördag!

Vaknar upp till denna härliga lördag, solen skiner och jag känner mig på topp. Laddar upp kroppen med en näringsfylld smoothie. 2 dl OATLY havredryck 3 msk mitas proteinpulver 1  stor banan och 1 dl frysta blåbär.  Sveper den och knyter skorna, för en lång härlig skogspromenad, tillsammans med mannen, hunden, vännerna Daniel och Ellinor.  När vi väl kommer fram till backen kan jag inte låta bli att testa att småjogga upp. Glatt överraskad blev jag när jag märke att benet hängde med hela vägen och lika så Ellinor. Det finns ju hopp… Ler!

Kan inte låta bli att stanna till och småträna lite i mitt egengjord utegym.  Det glädjer mig att se att så många börjar ta sig ner till parken för att både leka och träna. Efter 10 år av tomma gungor så lever gungparken upp igen. Tack alla ni som stöttar mig och min familj  genom att närvara ,städa ordning men framför allt kommer ner för att umgås och lära känna de kringboende. Corona har väckt utelivet i oss på en helt annan nivå. 

Nu ska jag fånga denna lördag med att shoppa och måla. Sen blir kvällen till att besöka våra vänner. 

I morgon kommer ” sagan om ringen”  så kika in och se om ägaren är funnen” 

Varm Kram Minette 

Minette Tigerfalk

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Första polisanmäla, fler lär komma.

Första anmäla?

Första gången en polisanmälan görs i samband med Corona?  Bara den första var så säker.

Så kom helgen vi skulle dansa, sjunga och skåla in Margaretas födelsedag. Helgen vi alla sett fram emot sen så länge och som kom att ta oss till helt annat fokus,  Corona.  Mindre sällskap,inställd fest och du insjuknade i covid  – 19.

Allt bara stanna! 

Nu utreder polisen din död. Marielle du starka kvinna, med enbart fyllda 39 år arbetade  du på vårdavdelningen för lungmedicin på Karolinska universitetssjukhuset och offrade ditt liv för oss. Du  var starkt och inte alls rädd utan rätt trygg på att allt skulle gå bra. Du brann för ditt yrke och att rädda andra men det blev din död. 

Kan vi acceptera att en ung kvinna mitt i livet, utan underliggande sjukdom avlider på grund av brister på arbetsplatsen? Skulle du bytt med henne en endaste sekund om du visste att du riskerade ditt egna liv?  Det skulle inte jag, det törs jag erkänna. Sätt ner foten nu, innan fler hjältar och hjältinnor lämnar jordelivet allt för tidig i Covid – 19.

Någon bär ett ansvar, så är det bara!

Med en uppmärksammad  ledning så kanske Marielle skulle varit i livet idag. En ledning som hade satt sig emot när skyddsutrustningen tog slut.  En ledning som ställde sig bakom personalen för att rädda även deras liv. Marielle själv berättade så tidigt som i mitten av mars att det var stor brist på skyddsutrustning och att de fick jobba helt utan munskydd. 

Kraven att bära skyddsutrustning är för mig en självklarhet gällande personal i alla vårdområden. Modig, lojal och tapper personal går med tunga steg mot sin arbetsplats och med vetskapen att riskera sitt egna liv. De tittar på sin familj, granne eller någon på vägen där de går och har en önskan, att få se de igen. De ber till gud att de klarar ännu en dag, för utan skydd finns risk att smittas eller smitta. En ovisshet att ständigt bära när du arbetar inom vården. 

Tomma hyllor!

Med sitt kall för att hjälpa andra kliver de in på jobbet. Hyllorna och krokarna för skyddsrockar, handskar och munskydd ekar  oftast tomma, en lätt axelryckning och de går in för dagen. 

Oron  med att veta att riskerna lätt kan leda till att de tappar fotfästet och inriktningen på det huvudsakliga målet, patienten. Deras stress ökar och det blir lätt felprioriteringar som kan bli förödande för patienterna och de själva. Sverige och vårdens ledning äger ett ansvar och skulle behöva kliva ur sin kostym och besöka vården på riktigt. 

Exakt, ingen ego resa precis!

Nej, så ser jag det. Personalens slit, tempo, driv och kraft görs inte för att fylla sitt egna jag. Nej,  de gör det för att rädda OSS. De är totalt i ointresse av karriär, höga löner och höga bonusar. Nej de är kvinnor och män i ett yrke de valt  i hjärtan och viker inte tum från att riskera sitt liv för att rädda oss.

De sätter sig inte ned och säger nej utan tappert kör på.  De är allas våra hjältar och vi klappar händerna och öppet hyllar vi dessa hjältar men det räddar inte deras liv.

Vi kan sluta klappa händer på balkongerna och istället samla kraft och ställa oss utanför beslutsfattarens dörr och kräva skyddsutrustning, högre löner och rikstillägg för de anställda.

Jag var bland de första i Sverige att bilda företag inom vårdsektorn.  I Kommunals stadgar krävdes risktillägg och skyddskläder / handskar för personal som städade bort avföring i hemmet. Med all rätt, men så vitt jag vet har aldrig en bajshög dödat någon men det har Corona.  Så vart tusan är risktilläggen för personalen nu? För de både torkar bajs och riskerar sitt liv helt på grund av Corona. 

 

Marielle, du kommer alltid vara saknad hos de dina och jag vet att du redan fått möta många andra lika  fina själar som dig där du nu är. Titta gärna ner på oss mellan varven och när Covid – 19 lagts sig, sänd en påminnelse till alla på jorden att ALDRIG GLÖMMA!  Springer du på min pappa, min syster och mina andra nära som  även de tagit sin resa  från jordelivet allt för tidigt, så ge de en varm kram och berätta att jorden ger oss vårt straff nu, en prövning värd att lära sig av. Kram 

Mitt varmaste tack till Margareta Hedin för att hon berättade så mycket om dig.

 

Sveriges rikes lag

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Morgonträning, men känner av lite.

Morgonträning med aktsamhet!

Morgonträning och smoothie med Mitas proteinpulver för att nå bra resultat med vetskap om rätt mängd av det dagliga intaget. För några månader sedan kunde ni läsa att jag stod i startgroparna att påbörja en 28 dagarskurs under Mitas vingar, men en operation stoppade mig att påbörja.  Nu är det dags att köra igång fullt ut och vill du må bra med att fylla kroppen med rätt intag så vore det roligt om du hänger på. Att vara flera driver ofta till ännu bättre resultat, bara att höra av er.  Ni vet vart jag finns.  

Med lågt tempo!

Det blev morgonträning med mycket lågt tempo då jag behöver vara lite aktsam efter smällen från i förrgår.  Jag behöver ju även tänka rätt gällande vänster sida som inte fungerar fullt ut. 

Patellarreflex. 

Patellarreflex som även kallas knäreflex, slaget som ges strax under knäskålen visar ingen reaktion. Att ta på benen ger mig rysningar, känns likt en tandläkarbedövning men utan känsel i benet känner jag ändå smärtorna mot ländryggen och stussen. Träningen kommer ge resultat men behöver tid att byggas upp och ärlig återhämtning.Läkarna är övertygade om att det ska bli  bra och jag förlitar mig på de. Varför skulle jag inte?  

Nu blir det att se över dagen och pricka av min lilla “att göra lista”. Som är lång så jag har att göra hela dagen. 

-Bokföring – Plantera – Mio möbler – Rusta – Måla – Träningsschema –

Kram Minette

 

 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Nyp mig i armen, nytt kontrakt.

Nyp mig hårt för det känns som en dröm. 

Nyp mig, väck mig eller vad som, allt känns som en dröm.  På ett event mötes våra vägar igen, vilket vi snabbt fångade upp. Våra möten och samtal ledde mig fram till något jag knappt kunde drömma om. Ett erbjudande kom till mig och ärligt, hur skulle jag kunna säga nej och inte göra tummen upp?

I dag signerar jag ett avtal som innebär arbete både inom och utanför Sveriges gränser. En helt ny värld kommer öppna sig för mig, vilket är nervöst och spännande.  

Denna vecka kommer det bli lite färre inlägg då fokus blir att studera på mer än heltid, för i nästa vecka ska jag stå redo. Då släpper jag även nyheten. 

Hoppas ni följer  och stöttar min utveckling, för vem vet, kanske är det just dig jag ringer inom tid?   

Idag gör jag tummen upp och trycker ett hjärta på mitt egna inlägg, hoppas du vill göra detsamma.

Kram Minette 

 

 

Lämna kommentar (19 st) Dela inlägget: