Backträning ilska och envishet

Backträning, utmaningar och kämparglöd.

 Backträning,backe upp och backe ner, Onsdag och ny dag för nya utmaningar. Började morgonen med ett lagom träningspass på totalt 3 timmar. För att mjuka upp och känna av om kroppen svarade med ett ja så började jag med att gå ca 2 km. Sen var planen att jogga i lugnt tempo vilket gick så där. Som om jag kan ta det lugnt och gilla läget. Nej, jag kom in i löptempo och ju mer jag tänkte att jag måste bränna bort onda tankar, så ökade hastigheten och mitt inre driv. Att få vara tillbaka med en rätt hyfsat träningskänsla är underbart, men jag vet, det kommer ta tid. Min självkänsla är på botten gällande träningen och jag behöver tid för att finna ro. 

Backträningen sög, men så skönt när jag väl var på toppen.

Väl upp på toppen så la jag mig platt. Tittade ut och reflekterade över allt runt om. Att springa uppför backen var kanske  galet men känslan efter var och är obeskrivbar. Mjölksyra, illamående och magkrämpor gav sig till känna men jag ska vinna kampen till en frisk hälsa. När allt lugnat sig blev det till styrka med egen kroppsvikt därefter försiktig löpning tillbaka.Jag kan lova att det kändes i låren och ingen kunde nog vara lyckliga än mig när jag väl var nere och fick falla ihop som ett korthus. 

Väl hemma, fylla på med energi, byta om till cykelkläder och ut på ännu en utmaning. Allt jag tänk jag ska göra, ska jag göra, varför vänta? Tack livet och alla runt om, ert peppande gör att jag kämpar lite extra. 

På återseende Kram Minette 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Uppdatering, psykbryt och jag gör en Ove.

Uppdatering och jag blir stressad.

Sätter mig vid datorn och ska snabbt skriva ett inlägg, men klockan är  redan 00.30  och både kroppen och knoppen är slitna efter dagens mentala och fysiska träning, och vad händer?  jo uppdatering på portalen. Så jag kliar mig i huvudet och undrar om jag ska ta tåget ner och ställa mig i regnet som Ove i solsidan. Bara stå där och stirra in i deras hem och med  texten “uppdatering suger” i pannan. 

Bloggar åt perfektionister.

Två perfektionister som mellan varven ger mig psykbryt de lux och jag leker med tanken att de säkert har hackat sig in och sitter där med storbildsteve och vrider sig i asgarv. Så snabbt faller  jag tillbaka till “Ove tanken” och bryter ihop i asgarv. Ser mig själv stå där i regnet. Stirrar rakt in i deras hem som ett troll och som om jag just blivit utsläppt i det fria. Skrattet får mig lugn. Sen inser jag och släpper inlägget och får göra klart det i morgon ( läs idag Tisdag).

Tisdagen är kommen.

Sagt och gjort nu sitter jag här och allt är sig nästan likt. Så problemen som jag såg i går är i dag väldigt små. Så återigen, säger jag andas, stanna inte för hinder och se istället hur du kan ta dig förbi.

Ps Det är med glimten i ögat jag skriver så här, Åza och Sofia är 100 % bäst i att finnas för oss bloggare ds.

Så nu sitter jag här.

Kastar ihop ett inlägg om mina egna inre svagheter och förändringar utan kontroll. 

Min älskade utmaning.

Längre ner ser ni bild på gårdagen 50 procentiga lutning och ett underlag som jag ville testa att springa på. Det var tufft men  värt det och i dag känns det i låren men jag vill ut igen. Så min personliga coachning är en bra bit på väg och den verkar fungera, men jag minns tiden innan jag påbörjade mitt nya synsätt och mitt nya tankemönster och ler en smula. Det gick fortare att säga nej, än ja. För ja innebar så mycket mera och en del rädslor, men idag svarar jag snabbt – Det spelar ingen roll jag är öppen för det mesta och det är bara roligt. Så enkelt helt enkelt.

Bara 5 %.

Ler och med handen på hjärtat  så ser jag att den mentala träningen gjort verkan. Visste ni att ca 80 % av idrottens framgång beror på den mentala biten? Och trots det så avsätts inte mer än ca 5 % av träningstiden på det och jag undrar varför? Vet ni och hur ser ni på det? Och vad är mental träning för er? För mig handlar mentalt träning om att träna sitt tankemönster och att träna hjärnan till att prestera bättre, men oavsett vad så är det nu dags för mig att fånga dagen genom att fylla på med energi för att orka ytterligare ett pass. Och vart träningen bär iväg idag är osagt och jag känner känsla av glädje och nyfikenhet och det är långt ifrån mitt andra Minette.

 

 

 

 




Idre Fjäll härlig uppdatering

Nu iväg och äta sen hoppar jag i mina supersexiga cykelbyxor som är så fula och hoppas ingen ser mig.

Kram Minette 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Personlig coachning – våga vara synlig

Personlig coachning för mig, mitt inre och mitt entreprenörskap.  

                 Varför personlig coachning? I mitt yrke coachar  jag andra till att våga utmana sig själva. Inte titta för långt fram utan hålla blicken i nuet. Se med och motgångar där de står, räds inte åt det som komma skall. Håll fokus och beröm dig själv för varje framsteg, det är en vanlig uppmaning, ja likt ett mantra från mig. 

Blicka inte åt 1, 2, 3 eller rent av 10 års jubileum, utan ha festen nu, fira, klappa dig själv på axeln och lev ut. Lätt att säga, men svårare att leva efter. Jag vet. Började leta runt efter en coach, men då jag ställer höga, men rimliga krav så blev valet lätt. Ler! Jag anlitar mig själv. Funkar det på mig, så kommer det funka på hela världen. För så övertygad är jag över att mina rädslor är så mycket värre än era. Ler igen! Här ser ni en av mina utmaningar, gå lunka och löp upp för Städjans fjälltopp. Bara 3.5 km på en upptrampad stig ska väl vara en enkel match? Eller?   Rädslor för höga höjder och att våga mig upp i bergen är väl typ lika med noll. Tänkte jag innan.

Jo tjenare… tänk er att gå i ett stenröse och därtill 50% lutning, pulsen sticker iväg till 200 (ja, jag har kolibripuls :-), mjölksyran pumpar i låren och lungorna flämtar efter luft. Då får jag en idé, varför inte testa att jogga lite på de flackare partier då lutningen är 5-20%. Smart va?   Nej, definitivt inte så smart, men jag testar ju min gräns och det är också viktigt.  Just det som personlig coachning hjälper till med.

Varför lämna min trygghetsbubbla med att säga ja? Varför ska jag försöka utmana mig själv med massa tokigheter?  Vad gör det att jag är höjdrädd, vad gör det att jag inte vågar sticka ut på min mountainbike och utmana mig själv? Varför ska jag finna vägen tillbaka dit jag en gång var? Har ju redan gjort allt det här. Vad gör det att stå över?

Det gör massor.

Så mycket fint, så många upplevelser jag missat, men framför allt, så härliga fina minnen tillsammans med min älskade man, mina barn och mina vänner som jag kommer gå förlorat. Jag vill tillbaka till delaktigheten. Ni kanske undrar varför jag skapat mig så många rädslor. OLYCKOR, säger jag med stora ord – Många jobbiga OLYCKOR. Jag är ju antingen eller. Så när jag gör något, går det allt för ofta för fort och jag slår mig allt för illa, men så är jag ju skytt. Så det hör ju lite till.

Nedan ser ni del av min runda och japp, jag kom ända upp! 

 

Jag har bestämt mig för att coacha mig själv.

Personlig coachning med lika verktyg och lika upplägg som jag ger mina kunder. En test mot mig själv,en test för att finna insidan och våga utmana mig att göra det jag inte på en tid vågat. Jag är skytt och det går lite emot att vara feg och bromsa. Äkta skyttar gillar fart och fläkt. Snabba åk och full agenda. Så nu blir det att gasa för att lyckas, sen bara njuta.

Dock är jag i  en negativ fas just nu. Både in- och utsida har uppror, hormonerna svajar och jag är väldigt trött. Når inte målen, vilket ger en mig en ren och skär käftsmäll. Slår gärna ner på mig själv och är vansinnigt besviken över att jag inte levererar det jag förväntas göra. Förväntningar på mig själv, ger mig inga klappar på axeln, utan blir galen när jag inte är 100 % bäst direkt. Det är inte sunt, jag vet. Så nu tar jag tag i det och kommer tillbaka. Jag är redo, eller nja..jag är mer än redo.

Nu  är jag åter redo att ta plats. Börja bli synlig.

Jag har en passion. En passion jag brinner för. Att skapa något bra, något stort.Kanske inte stort för er, men stort för mig och det räcker långt. Jag brinner för att inspirera andra men även hitta det som inspirerar mig själv. Det gör jag genom att jag samlar på mig rätt verktyg, umgås med rätt människor så att vi tillsammans skapar dynamik. 

Jag behöver arbeta med att begränsa mina tankar.

Släppa mina  mentala blockeringar. Att våga, att våga lyckas och även våga misslyckas. Inse att misslyckas är ett steg mot att lyckas. Kommer jag klara av det? Det är väl klart jag kommer.  När jag väl bestämt mig så går det oftast bra.

Ibland med många tårar, ilska och frustation. Jag behöver eliminera mina negativa tankar, behöver sluta se allt jag gör  som mindre bra för att istället se det jag gör bra. För det är ju så jag coachar andra. Undrar ofta varför det är så svårt att leva som jag lär. Vad tror ni det beror på?

Tack världens bästa man! 

Utan din styrka, din kämparglöd att peppa mig, så skulle jag aldrig fixa det. Utan ditt pepp att få mig att våga hitta tillbaka, så skulle jag troligtvis bara kommit halvvägs. Nu har jag nått en milstolpe.  Ni sätts nya mål, nya utmaningar.

 

 

Nu blir det bastu och snart grillkväll med ett gäng goa handbollsvänner. 

Kram Minette 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Petter Stordalen, Tackar ödmjukast

Petter Stordalen, tack är det minsta jag kan säga!

Petter stordalen, Lina Ivarsson, Gotland och Visby. Snart ett år sen och snart är  vi där igen. Ska bli en ära , tack Petter Stordalen. Jag är både rörd och smickrad över att få bli en av de som personligen bjuds in igen. Minns tillbaka och kan inte hålla mig för skratt. Vi spårade totalt och du  tyckte jag var kass på att fota. Tiden går fort.

Så mycket hände på Gotland!

På Gotland föll mycket på plats. Grunden till samarbete, affärsplan och planering med ett långsiktigt tänkt.Jag smygs in där jag vill in, håller mig mindre synlig och går mot rätt riktning. Hösten 2019, så var det ja.YES!

Petter Stordalen

Visby under stjärnorna! 

Petter Stordalen bjuder in till Almedalsmingel, jag bjuder upp till dans. Ytterligare ett år kommer jag med  min vän och kollega Lina arbeta  på Gotland. Funderar om det blir som förra året, två gånger Petter. HotellPetter och RapparPetter. Allt så där lagom perfekt. Två förebilder och samma dansgolv. 

Nedan ser ni fina inbjuda Åter tack Petter Stordalen.

Petter stordalen

 

Ett förebil för många  – Petter Stordalen!

Vid en ålder av 24 år tog Stordalen över vad som då var Norges största köpcentrumCity Syd i Trondheim, som landets då yngsta köpcentrumschef.Efter att ha uppvisat en rekordvinst för City Syd gick Stordalen vidare till att bli fastighetsdirektör i Atle Brynestads företag Made in. Som fastighetsdirektör tog Stordalen initiativet till ombildandet av det tidigare marknadsområdet i Trondheimm och återlanseringen av Liertoppen shoppingcenter utanför Oslo. Stordalen blev även ansvarig för klädmärket Bik Bok.

Efter att ha varit inblandad i många olika projekt inom Brynestadsfären blev Stordalen som 29-åring anställd av Realkreditts (senare DnBfastighetsbolag.Tillsammans med en grupp investerare köpte Stordalen varuhuset Steen & Ström i Oslo. Gruppen tjänade in sin investering om drygt 23 miljoner kr inom de första fem dagarna efter varuhusets återlansering.Köpet av Steen & Ström blev början på en rad nyförvärv, och inom loppet av tre år hade det nystartade företaget, Steen & Ström Invest, blivit landets största ägare av kommersiella fastigheter. Expansionen fortsatte till 1996 när Stordalen kom ihop sig med den största aktieägaren, Stein Erik Hagen, och blev ombedd att lämna sin post som VD.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Bitter Medicin, självupplevt. Vad mer kan tilläggas?

Bitter medicin, jag ryser i hela kroppen.

Bitter medicin, så var det ja. I höstas jag var inbjuden till lanseringen av Bitter medicin. Ni som inte läst om  det hittar det inlägget här. https://minettetigerfalk.maqt.se/2018/10/17/bitter-medicin-deluxeriet-love-erwik-communication/

Bitter Medicin
Bitter Medicin

Vårt första möte.

Det var där och då jag för första gången fick träffa Gela Forsell och Anders Burén, författarna bakom boken. Efter det har vår relation vuxit oss närmre, vilket jag idag är tacksam över. Författarinnan och jag har så många likheter. Vilket vi båda fått kännedom från många håll, långt innan vi ens setts. 

Bitter Medicin
Bitter Medicin

Postavi på lådan.

För en tid sedan fick jag en postavi, något har kommit till mig för att hämtas ut. Då mina dagar har varit mer än fyllda, så fick det dessvärre vänta på sig. Väl dags, så blev det  några vändor till maxi, ja ni läste rätt. Utan att bli förvånad så kommer jag dit tre gånger. Hela tre gånger i rad, utan avi. Typ jag i min vanliga dagsform. 

Ingen dag kan passa bättre än denna. Grått, regn, depp och roliga veckan. Ja ni läste rätt, den roliga veckan har givit sig till känna igen, tyvärr. 

Jag hinner bara läsa första kapitlet och jag förstår, jag är fångad. Boken “Bitter medicin” lägger fakta, sanning och ger insyn som jag tror många vill ha. i alla fall jag. Nu ska jag ta denna vecka till att avsätta egen tid, läsa, bada och landa. Så snart jag läst boken uppdaterar jag er. 

Bitter medicin är en verklighetsbaserad kriminalroman som handlar om den internationella illegala industrin av förfalskade och piratkopierade läkemedel. En verksamhet som omsätter ofantligt mycket mer pengar än den totala narkotikahandeln i världen. Läsaren får också följa med innanför högsta polisledningens väggar och ta del av hur det verkliga polisarbetet går till vid utredning av organiserad brottslighet.

Författarparet :

Gela Forsell är utbildad jurist och har jobbat som polis i tjugotre år och senast som poliskommissarie vid Nationella operativa avdelningen (NOA).

Anders Burén har fyrtio års erfarenhet som polis. Han har arbetat som utredare, spanare och med kriminalteknik. I åtta år var Anders operativ spaningschef på Länskriminalen i Stockholm. Med ansvar för avancerad spaning och hemliga tvångsmedel.

Båda har varit operativa i kampen mot den internationella organiserade brottsligheten. 

För att slippa invänta min läsning så kan ni kika in på nedanstående länk och köpa den för under  ynka tvåhundringen. Kan det bli så mycket bättre?  För mig blir det  att beställa några stycken för att ge bort i stället för en blomma på barnens skolavslutning, midsommar osv. För detta är en bok, jag vet kommer fånga många. 

 https://www.bokus.com/bok/9789188857958/bitter-medicin/?source=googleps&gclid=EAIaIQobChMI-oXvt8C84gIVDMqyCh0LjAZEEAQYAiABEgL7pP

Sköt om er Kram Minette

Lämna kommentar Dela inlägget:

Valborg skumpa och rörd till tårar

Valborg firas med skumpa.

Valborg och många laddar för brasa vänner och god mat. Jag laddar enbart för att få fira. Fira att jag vågade. Hur laddar ni inför ikväll?

Responsen är enorm. Jag är rörd, till tårar. Hur ska jag kunna tacka er? Ni är så otroligt många som visar er stöttning. Det ringer, skrivs sms både på telefon, messenger, mail och IG. Jag hinner inte med. Det piper och pinglar exakt överallt. Nyper mig i armen och bryter ihop. Ni är alla så fina. Sen kan jag ju även ta en extra tankevurpa till några andra runt om. Ni som skrivit till mig men inte fått något svar. Jag ber om tålamod. Ni är inte ensamma om det. I skrivande stund har jag bara 54 smsa kvar att besvara. Ler! Sen finns det ett gäng mail och meddelande på messenger. Det är otroligt fint av er alla. 

Björnen sover..

Självklart väckte jag även den björn som sov. Men det gör jag så gärna och den “björnen” brukar inte sova så länge.För nu får det vara hit men inte längre.

Valborg firas med äkthet.

Valborg firar jag med familj och  med goda äkta vänner. Vänner där jag kan vara Minette. 

Hur ser era planer ut? Berätta gärna lite om vad ni tänker göra. Det råder eldningsförbud i många kommuner så  då blir det väl inte så många brasor att titta på.

Skogen väntar.

Nu är det dags för en runda med Loui. Sen blir det att handla för kvällens grillning. På menys står grillade hamburgare och annat gott. Sen snabbt hem igen för att turbostäda ytan för att sen inta Valborg och avsluta med ett skönt häng. Hoppas er Valborg blir exakt så som ni vill att det ska bli. 

 

 

Många varma kramat och ännu ett stort tack från hjärtat. /Minette

 

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Valt att vara tyst, men nu räcker det!

Valt tystnad, men det läker inga sår!

Valt länge att vara tyst, men jag har varit tyst alldeles för länge. Känner nu att min omgivning måste får veta varför jag går runt som en vandrande gåta. Ser ut som ett vrak men på fråga bara svarar mekaniskt att allt är så bra, så bra.
Ni är många som frågar hur jag mår och visar omtanke. Särskilt de två – tre senaste veckorna då jag haft det extra tungt.Ni var många som såg och förstod. Det var då jag bestämde mig för att jag måste ta mod till mig och våga berätta öppet hur det står till i mitt liv.
Ni, mina vänner, ser mig och ser att det inte är som det ska. Ni frågar; Minette hur är det? Du ler med munnen, men dina ögon gråter; vad händer dig?
Nu vet jag att jag är långt ifrån ensam om att ha det såhär. Bland annat finns de två nedanstående kvinnorna som även de utsätts av vidriga troll/stalkers;

https://blogg.alltforforaldrar.se/aza/

http://www.johannatoftby.se/

Nu räcker det!

Det är dags att sätta ner foten och visa att det räcker nu. Tack vare de två  ovannämnda starka kvinnliga förebilder och drivna entreprenörerna, så vågar även jag berätta. Tack Johanna  Toftby och Åza Brennander för att ni är så modiga och ger mig  styrka att våga. För det är exakt mod och styrka ni har. Jag förstår att det inte alltid är så lätt, men hoppas ni fortsätter orka driva era processer vidare. Jag har nu valt att ta rygg och göra allt för att samla kraft och mod till att göra detsamma, för ni kan inte kämpa mot detta själva. Fler av oss måste delta i att lyfta problematiken kring att anmäla och visa hur svårt det är. 

Det är viktigt att jag inte tar på mig skulden och skammen för att jag är utsatt för ett brott.

Vet inte vad det är med mig? Jag måste sluta skämmas! Det är inte jag som är den svaga eller sjuka personen. Det är ju de som står bakom stalkingen och hetsen emot mig som är skyldiga. Det är ju faktiskt de som har startat denna onda kedja av händelser.

Jag gör det som känns rätt för mig.

Jag måste sluta lyssna på alla råd från många som vill mig väl och som för att skydda mig säger att jag inte ska bry mig.
Jag måste göra det som är rätt för mig, visa att gränsen är nådd för länge sedan för att detta ska få ett slut. Jag kommer återigen lämna in ytterligare polisanmälningar. Visst, risken att polisanmälningen läggs ner direkt är överhängande.Det vet jag. Men det måsta göras ändå. Jag måste våga visa civilkurage. Måste våga visa vad som är rätt och vad som är fel. Jag har för avsikt att hålla mig inom ramen för lagen. Så att anmäla till Polisen är det enda jag kan göra.
Sveriges svagaste länkar, politikerna, måste se till att vi har ett rättsväsende som skyddar medborgarna. Ett rättsväsende som ses till att varje utsatt individ får stöd och hjälp.

Lagar där kvinnofriden och hemfriden betyder något.

Vi har rätt att få känna oss trygga i våra hem och i våra liv. Därför är det så viktigt att myndigheterna både identifierar och bestraffar de personer som skadar andra. Sverige behöver lägga mer resurser på en lagändring gällande stalkers och nättroll. Det är inte okay att hänga ut människor, att sprida förtal osv. Det måste till ett stop nu.

Det är mitt liv, punkt!

Mitt liv har raserats på grund av en flera års lång personförföljelse. Inget jag valt. Förutom ett personlarm från polisen så  har jag inte fått någon som helst hjälp, stöd eller upprättelse för de brott jag blivit utsatt för.
Vi måste få till en lagändring så att spridning av rykten och hat inte blir vardagsmat, någonting man rycker på axlarna åt. Detta kan, får och bör inte tolereras i en modern rättsstat. Låt inte detta någonsin mer få ske. Vi måste skapa ett samhälle där människor kan vara trygga.  

Så då börjar jag här. Vad som startade allt får komma sen. Jag tror ni förstår!

Hur långt ska ni svaga lortar gå? De senaste åren har jag varit utsatt för personförföljelse. Av både kända och okända profiler. Yngre och betydligt äldre.Detta har tagit enorma proportioner. Gärningspersonerna har inte dragit sig för att ta till alla möjliga knep för att få mig på fall och må dåligt.
Person/erna som förföljer mig har gjort allt från att smyga inpå mig, stalka, ringa, smsa, stöna, kasta in skadat kött på tomten, besöka mitt hus och även återkommande gånger hota att döda mig.

Tvångsmässigt beteende!

Att det ligger tvångsmässigt beteende bakom allt, som ex förföljelsesyndrom, det förstår jag och alla runt om.
Men; det är inte min plats att vara psykologen här, ställa diagnosen och ha medkänslan med dem som förföljer mig. Det är jag som är offret och jag behöver hjälp. Det har gått så många år nu. År fyllda av meningslösa, sjuka handlingar vars enda syfte är att få mig att må dåligt. Det har varit allt ifrån påhopp till sönderskurna däck. Döda råttor, bränder och skadegörelse på tomten ja listan kan bli lång.

Påhoppad!

Senast blev jag påhoppad på gatan. Jag känner mig trött och orkar inte mycket mera nu. Hur kan det finns så mycket ondska därute? Ni som tror jag håller kvar i det gamla? Förföljelsen pågår här och nu. Det är bara någon dag sedan den senaste incidenten.
En del av mig skäms för att jag är utsatt för detta. Jag vill inte ständigt tala om det som händer mig. Jag vill ha ett normalt liv, få vara en kul tjej med vanliga glada vänner. Om jag ändrar mig och ändrar mitt liv så känns det som att mina stalkers har lyckats att ändra mig, att jag gett dem makten att ta över, makten att styra mig.

Men visst – delvis har de ju lyckats.

Mitt psyke är ur balans, jag äter och sover för lite, jag är stressad, gråter och jag vet inte om jag ska gå åt höger eller vänster. Jag är förändrad. Den socialt öppna spralliga Minette, har blivit tom, ledsen och tyst.
Hur ska jag veta, hur ska jag veta om det inte är just DU som förföljer mig? Vad som framkommit i utredningen är att gärningspersonerna är nära, men hur nära? Det går till viss del att ringa in men ändå inte. Men vad hjälper det? För det du/ni gör är så sjukt. Hur kan någon bli så besatt att förföljelsen är så totalt gränsöverskridande?

Att tacka ja på tillställningar blir allt som oftast att avboka. Att synas ute är snart en omöjlighet. Ska det behöva vara så här? Mina dagar, inlägg, incheckningar är alltid väl genomtänkta och planerade.Skulle du/ni vilja leva så? Igår kom brevet jag aldrig önskat. Skyddade personuppgifter är nästa steg. Jag faller tillbaka och undrar, du/ni som startade denna mobb med följd av näthat osv, kan ni lägga handen på hjärtat och vara stolta nu? Ni vet hur fel ni haft, ni vet hur lögnen tog över och att ni inte pga anseende inte vill erkänna. Jag skriver till er, så som ni skriver till mig, kan du/ni verkligen sova gott om natten? Kan du/ni vara stolta över att sända ordet “karma” till mig när närstående drabbas av cancer? Nä usch och fy för svaga lortar som er.

 Kära läsare! 

Tänk dig att du tittar ut genom fönstret och står ansikte mot ansikte med någon som stirrar rakt in i dina ögon? Tänk att möta  huvklädda personer på din egen tomt. Tänk att någon jagar dig med bil och tänk att vara rädd i ditt eget hus? Allt det var och är min verklighet med start för ca 2.5 år sedan. 
Hitintills har jag inte gått ut offentligt med vad som sker runt mig. Jag och mina närmaste vet förstås vet om det. Det är allvarligt det som händer. Vi vet att det är  flera gärningspersoner som ligger bakom allt detta. Deras plan är att förgöra mig och att använda media till hjälp. 
Det går inte att leva så här. Jag vill ha tillbaka mitt liv. Vad har jag gjort er för att drabbas så hårt? Jag behöver verkligen förstå detta!

 

Stalker nättroll

Jag har läst mig till att det finns fem primära typer av Stalkers:

 Säkert fler. Skriv gärna om ni vet några mer.

Förföljelsesyndrom, stalkning, är att tvångsmässigt smyga på och förfölja en annan person. Det kan exempelvis handla om en psykiskt störd person som förföljer en politiker, känd person, person i sin umgängeskrets eller en för vederbörande helt obekant person.

1. Den avvisade

– Det här är personer som blivit avvisade av någon, nästan alltid en tidigare partner. De utgör ungefär hälften av alla polisanmälda fall av stalking, och det är också den vanligaste typen av stalking. De drivs ofta av ilska, besvikelse eller svartsjuka.

 2. Den intimitetssökande

– Det här är personer som vill ha någon nära. De kan kanske ha fått för sig att de exempelvis har ett förhållande med någon som är känd, ett fantasiförhållande helt enkelt. Ibland kan det finnas en psykossjukdom i bakgrunden. De kan även vilja bli bästa vän med någon, men deras primära syfte är bara närhet och kontakt.

3. Den inkompetente

– Det låter lite hårt när man kallar det för “inkompetens” men det avser personer som inte helt förstår det sociala samspelet. De kan tolka exempelvis en kassörskas vänliga leende som ett leende bara avsett för dem och en invit till kontakt. De är ofta ganska enkla att bli av med då det nästan bara handlar om att förklara att man inte var intresserad av kontakt enbart på grund av att man var trevlig eller artig exempelvis, eller att någon annan förklarar för stalkern att det där beteendet är inte okej.

Dock kan denna typ av stalkers även bli arga eller frustrerade när de blir tillsagda eftersom de tolkar ageranden bokstavligt i många fall. Hos vissa finns psykisk ohälsa i botten och bidrar till beteendet.

4. Hämnaren

-Hämnaren är en person som inte vill hämnas på någon de haft en nära relation med. Istället vill den här typen av människor hämnas en oförrätt de känner att de blivit utsatta för av exempelvis samhället, grannar, kollegor eller myndigheter. De är ofta väldigt besvärliga för den som blir utsatta eftersom de ofta kontaktar personer som genom sitt yrke har en skyldighet att besvara deras frågor eller förfrågningar.

Susanne Strand ger exempel på att de kan kräva att få dokument uppkopierade av myndigheter, eller överbelastar system, telefontrakasserar en kundtjänst eller liknande. Hon säger också att den här typen av stalking kan fortsätta i flera år eftersom personen inte ger med sig utan måste ha rätt.

5. Den som stalkar i syfte att sexuellt utnyttja

– Det här är den grupp av stalkers de flesta är som mest rädda för. Här ingår bland annat pedofiler och våldtäktsmän. Den här gruppen är den mest ovanliga och de fungerar inte riktigt som de andra grupperna heller eftersom de oftast är mer direkta och våldsamma.

Enligt Susanne Strand visar forskning att psykisk ohälsa vanligare hos de personer som stalkar under en väldigt lång tid och inte har förmågan att släppa det.

Men det allvarligaste tecknet är att det sker en upptrappning i beteendet. Att den utsatte känner obehag oftare och oftare, att personen som stalkar börjar bryta mot exempelvis besöksförbud eller börjar dyka upp på platser där offret kan befinna sig.Även besatthet som leder till irrationella beteenden eller obegripliga meddelanden eller telefonsamtal är allvarliga varningstecken.För er som inte vet, exakt här är det nu, hur ska jag kunna andas? Jag vägrar tillåta mig falla, bryta mitt vanemönster osv.

Jag är Minette Tigerfalk med exakt samma rättigheter som dig/er att få leva ett liv. Jag vet varför ni gör det, det har ni sagt på telefon. Men vad och hur ni än går till väga, så kan jag inte fullfölja något för att jag pressas och hotas. Det har gått för långt nu. Inse det. 

Hoppar fler vågar berätta / varma kramar Minette 

 

 

Lämna kommentar (13 st) Dela inlägget:

Cancer är en outhärdlig prövning!

Cancer, sorg och tårar.

Cancer. Under lång tid har jag och min familj satts under prövning. Inte nog med att Robert blev sjuk, det kom till oss annat om ännu mera sjukt. Men det kommer lite längre fram. För allt som kommit inpå, kan ingen ABSOLUT ingen förtjäna. ( Jo en pedofil, våldtäktsman eller mördare.) Men aldrig någon annan i denna värld. Det ena är vidrigare än det andra. Men det är inget som gör så ont som det hemska beskedet om att min älskade man drabbats av den vidriga sjukdom, cancer. Det finns bara en sak att sätta fokus på nu. Att stå fast och göra allt för att han ska få sin tid för att bli frisk och återhämta sig, och där är vi nu.

Ni som känner Robert vet ju alla vilken kämpe han är. Trots sina cytostatikabehandlingar, låga immunförsvar och extrema trötthet var och är han alltid optimistisk. Han gör och gjorde alltid det bästa av situationen. För honom är det en självklarhet att fortsätta jobba, träna och driva rollen som handbollstränare för flickor – 08 i GUIF Eskilstuna, sköta huset och ta hand om oss i familjen.

Inte en dag utan oro!

Jag minns och kommer alltid att minnas dagen beskedet kom. Det gjorde ont då.Men det är inget av smärtan som vuxit sig inpå. Trodde väl aldrig att det fanns så mycket tårar, så mycket ilska och rädsla i en och samma kropp. Jag blev inte rädd, utan jag blev och förblir livrädd. Det har inte gått en dag utan oro, rädsla och sorg. Sorg att vara närstående helt utan makt att styra bort cancern. Det gör mig så ont att se honom drabbas. 

Det känns så sjukt overkligt än i dag.

Om jag lyckas sova, så vaknar  jag med ett ryck. Hoppas alltid att det är en mardröm. Men till min stora sorg, nej det är på riktigt. Jag gråter allt som oftast. Men håller det mest för mig själv. Utåt ler jag, för det är vad omvärlden förväntar sig. För många orkar inte ta till sig. Jag undrar ofta, varför?

Dagen och beskedet!

 Första dagarna var hemska och overkliga. Rent av vidriga och lite som det är än idag. Minns rädslan att berätta för våra barn, våra anhöriga och nära vänner. I höstas fick vi andrum. Men andrummet var kort. Vi är där nu igen och det gör åter igen så ont. Att leva med denna oro skräck och sorg är obeskrivbar. Ett liv utan Robert är ett liv utan mening. Men jag vet, jag måste vara stark, mina barn och barnbarn behöver mig. Men helt ärligt, jag är trött på att vara stark. Jag vill få chansen att vara svag, bryta ihop och bli omfamnad. Det har varit och är på tok för mycket. När behandlingen var över föll jag totalt. Det var nog lite som att jag höll andan tills dess. 

Starka ord!

Att svära är för mig ett tecken på bristande ordförråd. Men när det gäller F..K CANCER så är det  varken bristande ordförråd,fult, illa eller starkt nog. Det finns inga ord i världen som kan förklara hur mycket jag avskyr denna hemska sjukdom. Att hata är starkt, men det är exakt vad jag gör. Allt för  många har drabbats och kommer att drabbas.

Många varför?

Varför har forskningen inte kommit längre? Varför finns inget 100 % botmedel? Det är många tankar som snurrar och jag läser på många sidor. Vissa svar skrämmer mig. Men det är nästa kapitel. 

Minette Tigerfalk

F..k cancer! 

 F..K CANCER är inte starkt nog. All min ilska går ibland ut i stark frustation och vredesutbrott. Oftast utbrott över saker jag skulle se klarare på om jag inte var så svag och rädd.Jag tar på mig mina skor, går tills jag faller ihop, full med tårar i hela ansiktet. Det är så sjukt orättvist. Jag önskar jag kunde ge av allt mitt immunförsvar.Ge min styrka och kraft. Ge all min energi. Ge precis allt för att mannen i mitt liv ska få må bra och bli frisk.Men till sak är att jag är helt slut. Totalt dränerad på all energi. Vilket gör mig så arg, jag är så besviken på mig själv. Jag vill stå intill och vara stark. Jag vill vara den som drar upp honom när han går in i sina mörka tunga tankar. Men jag orkar inte alltid. Och det gör mig så arg. Jag känner skuld för att kraften inte finns. Det är svårt för mig att få ordning på mina minnen runt allt.Vilket är helt naturligt, att drabbas hårt leder allt som oftast till stresspåslag som påverkar negativt.

Irritation!

Irritationen, ilskan och misstänksamheten ökade hos mig när jag inte kände igen honom längre. Förändringen blev total. Jag sörjde inte bara cancern jag sörjde även saknaden av min Robert och allt runt om. I huvudet var det kaos och jag har inte alltid varit så bra stöd. Kanske blir det så? Jag har ingen aning. I sorger blir det konflikter. Så mycket jag inte var och är van att hantera. Jag minns hur ledsen och trött jag varit på att alltid bara se hans behov, men vilket samtidigt var så självklart. Jag och flickorna pratade mycket och tillsammans satte vi några små planer på hur vi skulle hjälpas åt när vi kände oss ledsna, arga eller totalt förvirrade. Det har hjälpt oss att se på allt med andra ögon. 

Idag har jag mera kunskap!

idag har jag skaffat mig mycket mera kunskap så nu kan jag möta det bättre. Att “fatigue” är vanligt hade jag ingen aning om. Stödet för oss anhöriga var och är under all kritik. Även där fick jag leta runt för att få hjälp. 

Robert är den mest omtänksamma, snällaste överlevare och vinnare jag någonsin mött. Det vet jag och många fler. Jag tittar på honom med andra ögon och jag ser så mycket mera som jag inte alls reflekterar över innan.  Så mycket som tagits för givet.Att vara närstående är en sorg i sorgen.  Så många tankar och frågor som dyker upp. Inget är längre självklart och allt känns overkligt. Antal år framför oss kommer vara både upp och ner. Många olika känslor och rädslor att möta och bearbeta.

Den första återkontrollen blev ännu ett nedslag. Men tillsammans ska vi kämpa. Vi ska komma i mål och vi ska vinna kampen. Var så säker!

Till er nära.

Vi  har behövt er och behöver er och ni är underbara i ert stöd. All tid, engagemang, samtal ni ger, det är så betydelsefullt. Ni är som sagt många runt om. Men några jag speciellt vill tacka är Ellinor och Daniel Kalinic. Mats och Malena Brostedt. Margareta Hedin, Lina Ivarsson och Jessika Berghult. Hos er har jag kunnat  falla totalt. Ni får mig att se klart och att resa mig igen. Ni får mig och mina barn att orka kämpa. Ni ser igenom mig och mina leenden. Det finns ingen tid på dygnet som ni stänger era dörrar. Från mitt hjärta, TACK! 

Nu tar jag resten av denna måndag till att ladda energier, se framåt och le på riktigt! Ta väl hand om er. Ta inte livet för givet. Plötsligt kommer ni förstå vad jag menar. Dagen D, kommer till oss alla på något vis. Det är då allt vi stört oss på kommer bli en tystnad och saknad. Det är då vi inser att vi inte visste bättre än att gnälla och skapa konflikter. Tänk inte så långt framåt, ni kanske aldrig kommer dit. Tänk här och nu!

Robert, jag älskar dig, här, nu och för alltid! 

Kram din Minette 

 

 

 

Lämna kommentar (18 st) Dela inlägget:

Fredag gymmet budskap, var snäll!

Fredag solen lyser och jag ler! 

Fredag, och jag har en stark önskan att alla fina runt om mig sprider extra mycket kärlek idag. Tittar på olika kanaler, flöden och sitter i många samtal. Det hårda klimatet bland oss människor skrämmer mig. Kan vi inte bara vara snälla? Hur svårt kan det vara att vara snäll, lyfta någon annan? Ge komplimanger?Som sagt hur svårt kan det vara? 

Förebilder!

Jag har många förebilder både kvinnor och män. Speciellt  kvinnliga. Det är så mycket enklare att relatera till kvinnor. Oftast möter vi på liknade händelser, frågor med och motgång. 

Det är  fredag och jag är nyligen hemkommen från gymmet och ska strax ut på en löprunda med min älskade hund Loui. Det jag tog med mig från gymmet var känslan att jag gjort dagen för några kvinnor. Dem fick upplyftande äkta komplimanger. Att få en kram som tack var väl inte vad jag tänkt. Men jag blev rörd. Rörd för att jag förstod då hur uppskattat det var och att det tog i deras själ och hjärta.

 

Minette Tigerfalk Nordic Wellness

Så med detta lilla blogginlägg ber jag alla er fina läsare. Gör någons dag, du kommer må så bra. När du mår bra kommer allt annat av sig själv, så enkelt är det. 

På återseende fina ni/ Kram Minette

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Chillar.Planerar, blir det Hotell Skansen?

Chillar och blir ompysslad! 

Chillar är väl rätt okej. När hela veckans planer får ställas in är det bara att se till att fylla dagarna med annat.  Skulle bland annat har varit på galapremiären av filmen Parning. Fina Mia på Wonderlandevent bjuder alltid lika flott. Och på Albin Anderssons vackra utställning. Hoppas kunna ta mig dit vid annat tillfälle, då det håller på till den 3/4 på Grev Turegatan 3.

Spa delux!

Men så denna veckan går till att njuta av massage, pedikyr och vaxning. Ett gäng träningspass och fika med vänner. Full fokus på familj och det som det som räknas. En av mina anställda kom hem till mig och lät mig få maximal avkoppling. Jag är så tacksam att haft så många fina anställda hos mig. 

 

Blir Hotell Skansen vårt resmål?

Jag om mina vänner funderar på om vi får ihop att åka på en träning och inspirationsresa. Det är dags att ladda batterierna.Vi kikar runt och landar mot att kanske boka in oss på en spa och träningshelg med My Martens och Pischa Strindstedt. Men som sagt ännu bara lite tankar. Men vill så gärna starta sommaren med att boosta kroppen på både in och utsidan. Och vid luckorna kan jag passa på att plugga på mina kurser inom antiinflammatorisk kostlära. Som numera ligger mig mer varmt om hjärtan än vad jag någonsin kunde ana när jag tog tankarna åt det hållet och påbörjade mina läsningar. 
Jag hoppas vi vänner kan enas och få loss tid denna helg. Håller tummarna. 

My Marten Pischa Strindstedt

https://mymartens.com/spa-traningshelg-pa-skansen/

 Nu ska jag ut på en lång skön träningsrunda med älskade Loui. Loui blev med flickvän igår igen och nu vill han säkert ut och se om hon är i skogen. 

 

Njut av dagen nu, Kram Minette

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget: