Sorgearbete pågår,så ledsen och tom

Sorgearbete pågår.

Fuck cancer

Tomhet.

Sorgearbete, en mycket närstående har avlidit. Allt för många år för tidigt, enbart 50 plus fyllda.Tomheten, uppgivenheten i sorgen är  påfrestande.Alla reaktioner är individuella. Mina tankar går till min kära och nära avlidnes man och barn. Jag önskar jag kunde avlasta i deras sorg och smärta, men det går inte. Vi är många i familjen, men inte tillräckligt för att finna ro och svar på alla frågor. Min syster och bror, min dotter med familj och min familj, har samlats för att bara få ro, fundera, ventilera och gråta. 

Armband! 

Tänker tillbaka, jag och Lena besökte dig och du bad oss att förmedla, alla ska köpa ett armband. Vi sprang högt och lågt, du gav dig inte. Du skulle köpa ett gäng armband. Vi måste alla bidra. Så därav denna bild. Jag förmedlar vidare. När någon fyller år, julklapp, påskägg eller rent av istället för en blomma, så köp ett armband. 

Vad menas med sorgearbete?

Sorgearbete är för mig att försöka inse förlusten och se en väg att leva med känslan att aldrig få se, höra, skratta, skämta, fika, gnälla och störa mig med och på denna underbara person.Det kommer gå åt mycket kraft och energi för att ta mig igenom detta. Vi alla runt om är och kommer förbli trötta en tid. 

Sorgens  4 faser. Vilka är de?

Människor är olika och alla reagerar olika vid en bortgång. Chockfasen

  1. Det är vanligt att man först får en känsla av overklighet. Det är svårt att fatta att den närstående är borta. Det kan kännas som att man går omkring i en bubbla och har svårt att ta till sig det som hänt och som händer omkring en. Denna första period varar vanligen en kortare tid, men känslor av overklighet är vanliga under in längre period.
  2. Reaktionsfasen

    När chocken gradvis släpper är det vanligt att känslor av förtvivlan, oro, vrede, saknad och övergivenhet väller fram. Den efterlevande kan vara helt upptagen av sin sorg och sakna kraft för något annat.

  3. Bearbetningsfasen

    I bearbetningsfasen tänker man fortfarande mycket på det som hänt, men på ett delvis nytt sätt. Man börjar få perspektiv på förlusten och försöker förstå hur den påverkar resten av livet.

  4. Nyorienteringsfasen

    Med tiden känner de allra flesta att de både kan och vill gå vidare i livet. Man glömmer för den skull inte den som är borta, och känslor av ensamhet och saknad finns oftast kvar. Men sådana känslor dominerar inte längre tillvaron.

Med tårar och tomhet avslutar jag med att säga. Se varandra, ta hand om er och var öppna med att visa era känslor. 

Varm kram Minette 

Lämna kommentar (11 st) Dela inlägget:

Blommor, fredag, tacomys och tankar

Någon vet att jag älskar blommor! 

Blommor lyser upp livet. Tuplaner är lite av mina favoriter.  Gärna rosa. Jag blir aldrig tillräckligt vuxen för att vara färdig med rosa. Speciellt denna årstid. Att få lyfta in lite fina ljusa färger piggar upp mig. Mina vardagar och min helg i veckan som varit har varit både upp och ner. Men för stunden tar vi det som är uppåt roligt och energigivande.

I Fredag var vädret ljuvligt. Solen värmde på och vi njöt länge i skogen. Sen blev dagen till att grubbla, se lösningar och andas. Storstädat, rensa kläder, och hämta dotter med  migrän. Löpträna Loui, och fixa för kvällen.

Taco mys med barndomsvän och döttar!

Min barndomsvän, Monika Karlsson med dotter Ida kom över på lite tjejhäng.  Vi åt taco.Tittade på lets dance och tog en skön mörk promenad med Loui.. I vanlig ordning missade vi att ta lite bilder på oss levande som sågs. Men får väl komplettera vid annat tillfälle. 

Vi var ett trött gäng, speciellt jag. Denna allergi gör mig galen. Knapra piller som gör mig så galet trött.Som om det skulle behövas bli mera trött. Tankar som snurrar gör att jag inte kan sova. Mer om det kommer.

Se vilka vackra tulpaner jag fick av Monika och Ida. Kunde inte komma bättre. Vasen gapade tom och jag behövdes piggas upp. Tack fina vän. 

 

Blommor från Monika Karlsson

Söndag! 

Vill avsluta med att be om ursäkt för dålig uppdatering under denna aktuella vecka. Men som ni läser mellan raderna och ni som vet lite mera. Ni vet att fokus behövs på annat håll och när min energi är låg, påverkas hela mitt allt. Men jag ska kämpa på och har idag några luckor att lägga till bloggen. Hoppas ni är förståelse för det.

Stor varm kram fina läsare /Minette

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Glömma sig själv,andra kaos å kris

Glömma?

Glömma? Vi är många här ute som drabbas av närståendes fysiska och psykiska ohälsa, vidriga sjukdomar, relationsproblem och annat för mig mindre viktiga tjafs. Men jag med många vill finnas för våra nära, vilket jag gör, och vet att andra gör.Både du och jag. Både mera eller mindre. Inget är rätt eller fel. Det är val man gör av egen fri vilja och som bara blir.

Valet att finnas följer med långt in i resan. Så långt att ens egna liv, välmående och sorg äts upp och drabbas väldigt hårt. I den närstående sorgen växer en egen sorg, en sorg som det inte finns utrymme att lyfta eller dryfta.ej heller glömma.  En sorg som inte går att bearbeta. För allt som oftast kommer skulden. Det är ju från grunden inte hjälparen som mår dåligt. Men väldigt vanligt mår hjälparen mycket dåligt under hela processen samt efter att vännen är återställd. Att då stå intill den som fått hjälp, och den ger en blick som är full av oförstånd, gör mig ledsen och säkert er andra med.

Vi är många som känner skam och skuld i att stå intill och må så dåligt att vi själva behöver allas hjälp till att leva. Men vi kan och vill inte se det, för vi vet,det handlar inte om oss. Men..åter men..JO det handlar om oss, det handlar om oss i allra största grad och utsträckning. För om vi runt om inte orkar, hur ska då den drabbade orka? 

Allt fokus hamnar ofta på den som är svårt sjuk, eller den som inte mår så bra av andra olika omständigheter. Och det är helt okej. Men, ja det finns många men. Även många farhågor i det. Och störst av allt SORG, ILSKA och FRUSTATION.

Minette Tigerfalk

Har egen erfarenhet av att rasa.

Rasat så långt ner så det blir ohållbart och omöjligt  att fullt ut komma upp igen. Jag tog med mig andra i mitt fall, vilket ger mig än i dag sådan ångset. Det går aldrig att få ogjort. Men inget gjordes av ondo, utan av ren total kaos och kris. Men jag såg och jag minns livet ut vilka som fanns intill. Varför gör inte fler det? 

Hur kan den drabbade inte se hjälpen, hur kan den drabbade inte förstå hur hen bör möta upp dem eller de som stått  intill och lagt hela sitt liv åt sidan för att rodda allt för den drabbade? 

Jag tror att oavsett vad din väns kris handlar om så behöver du någon som hjälper dig, någon som backar upp, någon du kan ta ut din frustation hos. För varken du eller jag kan finnas för andra om vi inte själva får förståelse för vår egna sorg i sorgen, osämjan eller vad det nu kan handla om. 

Var inte rädd för känslorna

Med kris kommer ofta känslor som vi inte känner igen och ännu mindre kan förstå. Oftast handlar det om chock. När vi får besked om en nära anhörigs sjukdom, psykiska eller fysiska ohälsa, eller ex utmattningssyndrom. Att ha känslor och tankar är normalt och du bör möta dem nära med sådan insikt.

Jag är kanske stark, men jag är inte osårbar eller odödlig!  

Jag hoppas ni fina läsare, är rädda om er och inte hamnar i egen kris för att hjälpa era runt om. 

Farväl det onda, varma kramar Minette 

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

Lämna bort Loui. Wilton och Mello.

Loui, Wilton och mello!

Hoppas ni haft en fin lördag. För det har min på många vis. Jag har verkligen ett underbart liv. Loui, barn och barnbarn. Fördelar allt så där exakt lagom på familjeliv, jobb, vänner och hänga runt på mingel. Men först av allt, min familj och mina husdjur. Det är mello och jag hänger med mitt barnbarn Wilton. Exakt nu är det Arvingarna, så då kan jag passa på att skriva. Ingen kan jäspa mer än mig när dem visar sig i rutan. Arvingar är väl inte mina favoriter om jag säger så. Förlåt läsare, men det är väl härligt att fel låt alltid vinner, eller? För jag har en föraning om att det blir så i år med…Skrattar lite för mig själv. Och  tänker, det är oftast dem som säger att dem inte tittar som skriker högst. 

Jag la alla mina hjärtröster och månades budget på melodi nummer 10 med John Lundvik. Hur röstade ni? 

Loui fick stanna hos grannen!

Idag var första gången jag ordnade hundvakt. Jag lovar er, lika nervös som när mina flickor var små. Varför är det så här?  Jag packar Louis väska, med snuttesaker och hans egna sovfilt. Står hemma i fina Miras hall och hör hur jag drar hela listan av..tänk på det, och det, och det, och det….Asså…

Det gör ont i hjärtat av gå därifrån, Loui försöker följa med, jag tittar in i hans ögon, riktigt ledsna hundögon. Det gör så ont att lämna honom, men det är ändå nyttigt för honom.  5.5 timme hundvakt och jag tycker det är så jobbigt. I morgon får vi gosa igen. Men redan ikväll får han komma hem till husse och flickorna. 

 

En barnvakt ska skämmas bort, även en mormor. Detta stod och väntade på mig. 

Det är tungt att vara barnvakt, eller INTE. Mitt älskade barnbarn Wilton är så snäll. 

Wilton

 Nu ska jag gosa lite med Wilton. Snart tillbaka här, varm kram  Minette

Lämna kommentar Dela inlägget:

Årbyskogen i Eskilstuna kommun

Årbyskogen. Hallo Eskilstuna kommun.

Sjukstugan som råder hemma, ger inga hinder till att vara ute. Jag är helt övertygad om att naturen stärker oss och vi kommer snabbare tillbaka till sjukfria dagar. Vi tar oss ut på en tänkt kort promenad till Årbyskogen. Det blev många stop, övervägande för att njuta av det fina. Men även ett stop till vår bedrövelse. Vi hade bestämt oss för att först gå till årbystugan för lite lek, sen stora rådjursbacken. Det är en backe vi ser från vårt fönster. En plats där rådjuren alltid leker runt. Loui vår älskade hund kan stå timtals för att se deras lekar. 

Vem gör så här? 

Vi hinner bara komma upp och ser att någon har varit här och levt rövare. Det låg allt du kan tänka dig hitta på en soppstation, men inte här. Glas, burkar, kanyler, rester från fyrverkerier, plast, korv, taggtråd, tv apparat osv. Hur tänker dessa korkade människor som lämnat kvar allt detta? Hur har dem orkat släpat hit allt? Och hur o bota dumma är dem som gjort upp eldstäder mitt i skogen? 

Denna vagn står rakt upp fastklämd i backen. Tänk vilken skada det kunde blivit om ett djur fastnat.

Mindre roliga fynd!

Nedan ser ni lite av det vi hittade på vår promenad. Det låg även en tv där, och jag undrar. Vem släpar med sig en gammal tjock tv ut i skogen? Bär upp den för höga backar och lämnar den där? Hoppas kommun hämtar den. Annars får det bli en ny runda dit med skottkärra. Vi kan aldrig tolererar att den får ligga kvar och riskerar att djuren blir skadade. Tv:ns innehåll låg överallt och vassa saker stack ut ur den.

Naturen är finast så här!

Så här fint blev det efter att Cassandra och Leona städat. ( Tyvärr tog jag ingen förebild). Men använd fantasin så förstår ni nog hur det såg ut. Att besökaren även valt att skapa en grillstad mitt mellan träden säger väl en hel del om deras förstånd. Vi fick med oss allt förutom en TV, som vi hoppas kommun nu kan åka och ta bort. 

Fågeloas.

På vägen  hem fångas vi upp av den fina fågeloas som någon fin människa skapat. Tänk att det finns så fina människor som tar sig till skogen och fyller på med mat åt fåglarna. Dag ut och dag in. Det var en speciell känsla att stå där, allt var tyst förutom fågelkvitter. Titta på backen, flera hundra solrosfrön ligger där. När vi står där inne åker polisen förbi och vi undrar, vad gör polisen här? Kanske jagar dem “kräm mannen” Mer om denna mycket märkliga historia tar jag sen. 

Årbyskogen

Väl hemma blev det ett långt skönt bad, gofika och mysfilm. Men fullt ut nöjda blev dem väl inte, när filmen måste ha engelskt tal och skrift. Allt för att hålla ” inlärningen i gång”. 

 

Stor varm kram till er alla. /Minette

Lämna kommentar Dela inlägget:

Andrum, Uppsala och bananpannkaka.

Lite om igår, lite om idag och andrum! 

Sitter i bilen påväg mot Uppsala. Det är med blandade känslor jag styr dit. Men kämpa är mitt ledord. PUNKT! Andrum är bra.I övrigt har veckan varit att vabba för sjuka flickor. Stängt av telefonen hela veckan, men hunnit med några samtal som var hög prio. Alla mina underbara vänner, får sin tid, men inte just nu. Andrum är ett underskattat rum. Som avkoppling hänger jag lite på sociala medier och följer er alla fina där.  Jag svarar självklart så snart jag kan på messenger och sms. 

Minette Tigerfalk

Dagens lunch  igår blev bananpannkaka!

Flickorna är sjuka och är man sjuk får man lite extra lyx. Läsa böcker, titta film och äta något riktigt gott. Valet från dem båda blev bananpannkaka och amerikanska pannkakor med keso och bär.Sagt och gjort. Se så gott och smarrigt det blev. 

Proteinpannkaka bananpannkaka

Bra att ha i frysen!

Som tur var, så fanns allt hemma. Frysen är alltid full med frukt och bär. Vilket är ett måste för mig. Lätt att kasta fryst bär i vatten, eller fort in i mircon och lägg på dagens utvalda lunch.

 

Bananpannkaka

Tiden är över! 

Enligt info från en föreläsning  jag var på  så är “matbildernas tid “förbi. Så ooopsss, vad sen jag är med att börja. Men för mig passar det bäst, att göra det som passar mig. Så här fick ni ett gäng “utebilder”. Ler. 

Strax kommer även inlägget om mina underbara döttrars intiativ igår. 

Varm kram Minette, ps lova mig en sak, “ta inget för givet”, och vet ni, det stora börjar alltid med det lilla! ds

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

Våren kom tidigt,alen och pollen lika så.

Sol, pollen och svullna ögon. 

Dagens planer blev inte vad jag riktigt tänkt. Vaknar upp med svår andning och svullna ögon del lux – Pollen. Då var det dags igen. Älskar värmen och har passat på att sitta ute och arbeta så mycket det gått. Resan skulle gå mot Stockholm, men fick styra om det och ta mig till läkaren.  Allergireaktion…suck att jag aldrig lär mig.  Men nu är jag hemma igen och ordination vila efter kortisonspruta och betapred.  Louis promenader och lek blir något kortare idag, då det är just ute jag inte kan vara. innan jag bäddar ner mig ska jag ta mig ett bad och lägga en skön mask. För alla ni som är allergiska vet ju hur trött och hängig man blir. Och inte tal om hur torra och svullna ögonen blir. 

Men annars mår jag utmärkt, livet flyter på och jag vet att det är ett bra år. Under min vila hann jag med några samtal med fina vännerna och vad kan vara mera värt än familj och vänner? 

På bilderna ser ni delar av badrummet som ska rivas och byggas om. Ni ser även min favoritprodukt, palina. Dessa följer inte med ut från badrummet när det rivs, utan står på sin säkra plats nu och för evigt. 

Känner du någon hantverkare så hinta gärna mig. Tar gärna in några offerter. 

 

  

Här ser ni mig riktigt naken..eller nja..utan lösfransar, smycken och smink.

Det är för  mig som att vara naken. Läkaren bad mig låta bli smink och fransar till allt lagt sig.

Ber till gud att det är löst i morgon. Haha.. Återfuktande mask och ett varmt bad väntar mig nu. 

 

Utsikten från badrummet.

Känns väl så där att behöva titta ut och inte kunna gå ut. Men, men..det reder sig..i JUNI.  Här finns planer att bygga en sparelax avdelning. Riva lekstugan, staket osv. Bygga i etapper  med  bl.a utespa, bastu och bar.  Vi kommer först renovera badrummet, sen går vi loss på detta utomhusprojekt. 

 

 

Nu är jag redo för bad vila och återhämtning.

Kram Minette 

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

Vaginal vattenmassage..ajaj inget för mig.

Vattenmassage i underlivet, nja..inte så skönt!

Dags att ta sig ett skönt bad. Ni vet tända ljus, dryck och ett gäng praliner. Inte hade jag tänkt mig en brutal vattenmassage. 

Min älskade dotter Cassandra vet vad jag behöver och alltid önskar mig. Allt inom hud och kroppsvård. Kanske inte så förvånande? Detta fina set fick jag av henne på min födelsedag som var i December. Nu var det dags att testa dessa fina produkter.

Till sak hör ju att jag har ett halvt badrum.

Vill säga, det är till hälften i funktion, till hälften ur funktion. Allt ska nämligen rivas för att få till ett nytt behagligt badrum. Det första vi rev ut var bubbelpoolen. Tillfälligt ställde vi dit två lejontassbadkar. För tanken är att ha två badkar intill varandra. Men det här med tillfälligt kan leda till några missöden. Till sak hör att kranarna inte är kopplade, utan provisoriskt framtaget med rör/slangar. För att kunna vrida på och av, så behövs ett stort gränslade kliv över allt detta, böja sig ned och vrida på eller av.

Sagt och gjort.

Drar fram slangarna, lägger dessa över badkarskanten och låter vattnet rinna på. Nu är det då dags att känna av temperaturen och inser att det är på tok för kallt. Så gör hela denna ovan nämnda procedur för att få stopp på kallvattnet.

Ställer mig gränsle, böjer mig ner och vrider om. I samma sekund som jag inser att jag vridit på högre tryck, sliter sig slangen loss och hamnar mellan mina ben och skjuter den mest iskalla strålen rakt upp och in i snippan…Och det är liksom inte bara att flytta på sig, då jag står i en salig röra med rör/slangar och gud vet inte allt.

Nu förstår jag hur det var för de kvinnorna som utsattes för vattenmassage mot diagnosen kvinnlig hysteri. ( Ni som inte läst det innan, nedan ser ni länken.)

https://minettetigerfalk.maqt.se/2018/12/07/kvinnlig-hysteri-medicinsk-diagnos/ 

 

10 iskalla minuter!

Men efter många om och men kunde jag till slut krypa ner i mitt oljefyllda badkar. Vilket blev skönt för visso, men attans vad kallt. 1 timmes procedur innan badet var redo, 10 minuters bad, sen frös jag till is. Men nu har jag testat detta och inser att det blir till att vänta tills badrummet är klart. 

Njut av dagen kära ni/Kram Minette

Lämna kommentar Dela inlägget:

Skönt chillande morgonmys på nyår

Chillande nyår, ljuvligt!

Länge sen det var så lugnt hemma oss på en nyårsafton. Detta var nog en av de bästa på länge.  Ett skönt chillande. Nu menar jag inte att tidigare år varit dåliga. Men med lite perspektiv, så landar jag i ovan nämnda – bästa på länge. Min grundtanke var en stor fest. Men ju närmare jag kom, ju mindre kände jag för det. Ska det bli fest, så sker det oftast här. Denna gång, kände jag, nej! Känner ni igen det? 

Del av dukningen!

Mysig dag!

Nyårsafton började med  Chillande morgonmys med hela familjen. Lång skogspromenad och några butiksbesök. Sådant vi aldrig hunnit med föregående år. Är man den evigt utnämnda festfixaren, får man lägga både tid och själ till dagar av fix. Detta är var så chill. Vi njöt av lugnet och vi kommer minnas denna dag betydligt längre. 

Barnens goodiebags! 

Alla som varit hos mig vet, ingen går tomhänt hem. Älskar att fixa små överraskningar. 

Knackar på dörren!

Vid lunch fick vi välkomna våra kära vänner Lina, Mattias  och Molly Ivarsson. Så fint att få fira nyår med er. 

Att vänskapen är på djupet och att dessa två stiliga herrar är lika i mycket, kunde den oplanerade klädsel intyga. Vad är oddsen att båda går och byter  om i varsitt rum, mötts i hallen med exakt samma outfit? Inte ens märket skildes. 

Älskade Molly! 

Vår allas favvo tjej. 3 år med ett ordförråd och förstånd som en 10 åring. Att tösen även är en naturbegåvning med sitt musikaliska sinne, gör att vi alla bara älskar henne ännu mera. Molly bär på en talang få treåringar gör.

Älskade energiknippe!

Vår älskade dotter Leona plirar i vanlig ordning med sina ögon. En tjej med klös och bus i sikte hela tiden. 

Älskade empati fyllda gullunge!

Härliga Cassandra spexar i vanlig ordning. När det inte är spex, så tar hon hand om Molly. Cassie med sitt stora hjärta håller alla små barn i sysselsättning.

Avslutar med några ” tänk efter före” 

Nu kommer nytt år, år 2019. ett år som så många säger – Detta år kommer bli bra, det är nu det händer. Och visst är det bra att vi har ett hopp, ser ljuset och har en tro och vilja.  Men tänk efter före. Vad har vi alla lovat oss själva föregående nyår, och dessförinnan? Vi ska vara snälla, vi ska äta bättre, slut röka, kröka och börja träna. Men skulle vi inte alla kunna tänka ett steg längre? Inte sikta för långt bort, inte för högt och inte se förbi de dina som faktiskt kan vara just dem du behöver?

 

God fortsättning alla fina läsare! Kram Minette

Lämna kommentar Dela inlägget:

Jul firades med många fina.

Jul är min tid, med vänner och familj.

Juldagarna blev att umgås med familj vänner och ett gäng husdjur.  Jul och varje dag var så där exakt perfekt planerade. Allt blev ett lugn. Haft en fantastisk julvecka. Julen firades i Stockholm hemma hos min älskade dotter Paulina och hennes blivande man, Razmus. Vi fick alla en fin julafton med god mat, dryck och mängder av godsaker. Tack för allt ni fixade. 

Hembesök de lyx.

Jag och vännen Alexander Catalan myser i soffan och Robert passar på att ta lite bilder. Jag har fått frågan om Alexander är min bror, nja..inte fullt ut va? Ser ni läsare någon likhet? Ska väl vara skäggiga hakan då och alla kreativa tankar.Blev glatt överraskad när han vill avsätta tid för att komma hem till oss och bara chilla. Det blev både djupa och mindre djupa samtal. Vi är båda eniga om att framtiden kommer bli magisk. År 2019 kommer “det ske”. Vilket vi båda hoppas att det kommer göra för alla. Vi är många där ute som kämpat och slitit hårt för att nå resultat. Nu ber vi till gud att alla får skörda det dem sått.

Älskade dotter.

Nedan bild på mig och min älskade dotter som närmar sig beräknat datum. Den 27/12 – 2018 väntas du välkomna världen. Samtalet på bilden rör ämnet, när? Vi var alla eniga om att han lär vänta på sig. Vid skrivande stund har Wilton anlänt. Bilder och mer om lilleman kommer inom kort.

Finaste i världen.

Paulina och Pappa Robert ställer villigt upp på kort. Nedan ser ni en del av lilla älskade Loui.


God jul med Loui och Mini.

Vem fick det “lilla” benet tror ni? Granen var fylld med klappar och många var till dessa två raringar.


Nu ska jag fortsätta koppla av. Mysa av lugnet inför ny uppstart 2019. 

Med kärlek/ Minette

Lämna kommentar Dela inlägget: