Längtar men njuter fram tills dess!

Tack alla ni underbara som hört av er till mig gällande gårdagens blogginlägg. Jag längtar tills allt släpps eller ja nästan allt. Vissa delar behöver stanna i det dolda lite längre men så plötsligt en dag kommer allt ut. För någon ser, hör eller har hört.

Ni, underbara ni!

Ni ska veta att era likes, hjärtan, kommentaren, sms, mail, samtal etc att exakt allt har en betydelse för mig. Det gör mig varm inombords att ni stöttar mig i mitt skrivande samt det jag skriver om.

Ja jag vet att jag lämnar lite åt fantasin, men hur roligt är det att börja läsa boken baklänges? Inte alls kul tycker jag, jag vill läsa, fundera, skapa en egen teori och sen fortsätta bläddra. Lite så tänker även jag att mitt bloggande är.

Ibland kommer allt ut, ibland hysteriskt kryptiskt ibland lite lätt ” läsa mellan raderna”.

Mitt älskade kontor!

Här sitter jag för det mesta när jobben, bloggen eller behandlingar ska utföras. Nu blir det ännu flera timmar här eftersom att jag tackat ja till något som jag verkligen inte kunde säga nej till. Lite av en dröm som plötsligt knackade på. Tittar på bilden och längtar till våren och sommaren.

Mitt skrivbord kommer få vetskap om så mycket, tack gud att möbler inte kan tala.

Följ mig här och ni får veta först vad som händer framöver.

Jag breddar mig och några kommer  ställa sig fundersamma medans vissa kommer tycka att jag är modig cool och gör helt rätt.

Våren är snart här och jag kommer verkligen behöva er alla.

Det var lite kort för denna dag, stor varm kram till alla fina er,

/Minette

Påsk, mat, mat och så lite mat!

Påsk, ännu ett skäl till att äta god mat, mycket godis och klä ut gården med en mix av spöken och häxor.  En tradition oavsett stor eller liten som vi håller hårt på. Påskhelgen bjöd på ljuvligt väder och vi kunde hålla fast vid vårt årliga påskrace som innebär att alla får ett visst antal ägg och inslagna påskpresenter att jaga ikapp.

Vilken helg!

Till bords fanns familjen och min god vän Lina, lite senare anslöt vännerna Niklas och Hedda. Blev några timmars skratt, bubbel och gofika.

Helgen avslutades hos  vännerna Daniel Ellinor, Gustaf, Filip och Olivia, där en fika blev timmar åter timmar med baklängesmiddag. Vi började med dessert och avslutade sent om sides med pizza.  Vi nudda livets allvar, framtid, dåtid och nutid. Jag blev supertaggad och är på, punkt!

Hoppas även ni får blicka tillbaka till fina stunder i livet.

Någon sa, från Minette går man inte hungrig, jag ler och instämmer.  Jag älskar att bjuda in vänner och familj, pyssla om och skämma bort dem, så länge jag har möjlighet.

Tyvärr hamnade inte alla på bild, förlåt vänner, men se det som att ja la tid på er än att fota, ler!

Äntligen!

Efter en extremt lång och kämpig höst kunde jag äntligen få njuta i mitt älskade spabad. Hösten tog helt andra vändningar än vad jag  planerat.  Antal operationer senare så sitter jag nu i spabadet och känner lycka och tänker att livet valde mig.

Jag vet att det är en lång resa och en hel del kämpande kvar men väljer att se de små framstegen än resan jag har kvar för att nå i mål.

Att det varit slit, kämpande och tårar det kan nog alla som hälsat på bevittna. På sociala medier har jag oftast lagt ut en annan sida. Har  inte orkat berättat, då jag varit och är otroligt rädd för vart detta ska sluta. Ärligt talat så kanske ni inte tror det om denna lilla starka kaxiga tjej men jag är  liten och rädd på insidan men behöver hålla mig starkt på utsidan för att klara mig framåt.

Mitt humör är inte alltid på topp för jag har höga smärtor på insidan och ärr rakt över hela magen som tar tid att läka. Dock är jag  personligheten att le, skratta och fortsätta vara positiv, sprida energi och glädje.

Avskyr det jag ser!

Vissa dagar när jag tittar på min kropp gråter jag hejdlöst över det jag ser och minns snabbt allt som hänt. Andra dagar smeker jag magen och mina ärr, ler och tackar min skyddsängel för att jag faktiskt lever.

På mina sista fem år har jag gått igenom mer än vad andra går igenom på en hel livslängd.

När jag låg där  ensam utan att kunna läsa, skriva eller lyssna. Inte ens ha orken att ta emot mina döttrar ja då fanns det tid att reflektera.

Orkade inte längre!

Minns hur tankarna och frågorna for runt med vetskap om att det finns inga säkra svar , för vem vet? Hur vet man? Hur kan ett självklart svar vara rätt svar. Efter allt jag gått igenom, så kände jag plötsligt att jag ville ge upp, jag orkade inte längre. Stängde av och funderade mycket på vad som skulle hända om jag inte överlevde detta?

Insåg  snabbt att allt skulle rasa så det blev att spetsa pannbenet, envisheten och bara kavla upp ärmarna.  Jag lovar att det finns i alla fall en mycket stark vilja och tiger inuti denna tunna lilla kropp.

Så mager att det gjorde ont!

Med en vikt på 42 kg ilsknade jag till och tänkte att detta får inte fortsätta. Läkarna sa att allt är helt normalt. Ingen kritik till läkarna för dem har varit underbara men jag kan inte se mig själv tyna bort. En sjuk väg med mängder av skräpintag, mängder av mat varannan timme så har jag äntligen lyckats nå 46 kg.

På sista operation togs den 360 graders vridna, svarta, döda tunntarmen på 175 cm  bort, så klart som tusan att jag känner av det.

Självklart finns det fortfarande rädslor både för läkning, kommande undersökningar och viktras, men jag ska tusan inte ge upp.

Skitliv i dubbel bemärkelse!

Jag tänker fortsätta vara jag , le och sprida positiva energier men jag tänker nu vara helt transparent. För jag kan inte dölja min smärta och sorg längre för att det är jobbigt för andra runt om. Helt ärligt jag har hälsomässigt ett rent jävla skitliv, men jag har även ett helt magiskt underbart exakt allt liv i övrigt.

Varm kram /Minette

Ler inom mig och utom mig!

God morgon fina läsare, nu är julen nära, härligt eller hur?  Jag ler och öppnar famnen mot denna fullspäckade helg och småskrattar lite åt mig och min inställning att dygnet har 48 timmar, för självklart hinner jag allt och lite till enligt min to do list. Strax ska jag möta en vän, fånga fredagen och shoppa lite inför julen.

Redan klockan sju i morse, var tvätten igång, mattor och sängkläder ute för vädring, diskmaskin, golv och lite annat pyssel klart. Jag bara ler och är tacksam mina energier.

Grumlig bild  men härligt glad!

Älska eller inte älska?

Jag är så tacksam över så mycket. Dagligen möter jag på underbara människor som vill småprata lite, beklaga min situation och samtidigt hylla mig som person.

Era klappar på axeln, knoge mot knoge, armbåge mot armbåge och era varma kramar betyder så mycket.  Blommor, kort, brev, sms och meddelande på messenger och Instagram ger mig lycka, styrka och ännu mera mod. Ni är alla så underbart fantastiska.

Att få höra hur ni följt min resa, där ni ser mitt driv, mod, och styrka men framför allt min väg att alltid se ljuset, sprida energi och se nya möjligheter.

Ja, jag älskar livet och livet älskar mig.

Se möjligheten!

Mina extremt tunga år har satt kroppen i extrem stress där  hjärnan “spelat död” för att faran  har varit allt för stor. Där jag känt att det är omöjligt att ta mig ur situationen.  Utsatthet, sjukdomar, svek och att förlora många närstående och min käraste har varit prövningar i livet jag vet  få klarar.

Kriser kommer på löpande band!

Ena krisen efter den andra ramlade på och livet var tydligt men skört. Allt som oftast kom kramper, illamående, pendlande humör, yrsel, tårar, ilska och sorg.  Dagligen blev jag påmind om att min egna hälsa inte var 100 % bra men att se mig själv fanns inte på agendan. Hur skulle jag hinna med det, när jag behövde kämpa för att överleva?

Fem operationer!

Fem operationer senare kände jag att livet handlar om mig, livet är jag.  Denna extremt tunga höst där jag pendlade mellan hem och sjukhus, där mängder av frågetecken haglade och jag gick in i total tystnad hände något inom mig. Jag blev för första gången rädd och för första gången i hela mitt liv gav jag upp.

Jag sa till läkaren, jag orkar inte längre, vill inte längre, det finns ingen mening i något. Han tittade på mig och sa ” Men ditt kända pannben då? du behövs för dig själv och så många andra”. Ge inte upp, låt detta bara ta lite tid. Han la huvudet på sned och blinkade lite lätt med ögat och jag föll. Inte för honom;-)  men för livet, hoppet och mitt kända pannben.

Idag sitter jag här och ler!

Jag tog all negativ kraft och omvandlade den till en magisk resa. Jag lovar att det har kostat mängder av tårar, knytnävar i fickan, timmar, dygn, veckor  och månader av tankar, men störst av allt, det har gett så mycket mera tillbaka.

Så ja, om INTE jag ÄLSKAR livet och LIVET  INTE ÄLSKAR mig, vart finns det då äkta kärlek?

PS

Mitt varmaste tack till er alla, men speciellt alla inom sjukvården som fick mig att samla mod och kraft och inte ge upp. Det ni gjorde var mer än det som stod på er agenda den där dagen ni mötte mig. Inom kort kommer ett inlägg om er, ert arbete och vilka fantastiska dagar jag trots allt hade. DS

Hoppas er dag bli fin / Varm Kram Minette

Vem är supersingel och vad innebär det?

Vem är jag mitt i alla så kallade påfund om etiketter på sin person. Jag kan inte annat än le brett när jag sätter mig här för att bena ut betydelsen i ordet “supersingel”. Min första reaktion blev lite må illa  i magen trakten.  Asså, jag supersingel eller singel? jag lever med mig själv och vad det innebär med konstens alla regler och det fungerar så himla bra. Behöver ingen supersingelroll för att leva fullt ut, för jag lever ju redan.

Jag ler åter och faller ut lite i skratt och vet att du som mynta ordet till mig snart kanske ångrar dig…ler! För väck inte den lilla Tigrinnan som alltid är extremt nyfiken på allt och måste testa mycket. Kanske jag ska jag ändra status som supersingel och leva därefter? spännande och intressant, eller?

Mitt intresse och behov av att analysera  ger mig lite eftertanke  när jag hör människor slänga sig med olika termer. Vad vill de säga och vad står det för? Vem är dem och varför vill dem vara supersinglar? Jag ryggar tillbaka, funderar och som vanligt  tänker några extra varv.

Undrar  dock hur jag ska hinna vara super singel, när jag inte ens hinner vara singel!

Titt som tätt får jag små meddelande, med frågan Hej är du singel?  Blir lika imponerad varje gång av denna brillanta öppningsfras. Läs på lite för guds skull.  Det räcker nog med typ fem minuter koll av mig, så vet nog exakt alla att jag INTE är kvinnan som finner något intresse i att bemöda mig svara. Vem svarar ens?

Många vänner är allt från singel. supersingel, multisingel, extremsingel, tindersingel, dundersingel och helgsingel. Listan kan bli lång och jag jag landar åter i tankar och med bilder ( Då jag jämt tänker i bilder) Suck på riktigt, hur mycket singel kan man vara.  Jag minns när min väninna sa, lev som mig, välj å vraka å var helgsingel! Helgsingel? Är man osingel i veckorna då eller vad?

Så vad är en supersingel för dig?

Jag har läst på lite och blev lätt generad med viss bismak.

Är jag supersingel, så får jag oavsett om jag träffar någon träffa fler, intressant!

Som supersingel har jag alla rättigheter att utföra de mest gymnastiska övningar som min kropp klarar av precis när jag vill och får välja fritt. Wow vilken ära eller hur?

Jag känner en kall ilning över ryggraden och finner helt ärligt ett sting av obehag.

Som supersingel får jag träffa fler och gå på date så ofta jag vill, det får jag väl oavsett men gör man så?

Är det vad en supersingel ska förhålla sig till. Tack lov att jag aldrig satt annan status på mig själv än ” jag”.

Jag behöver heller aldrig ta hänsyn till någon och kan göra precis som jag vill?   Wow..för det är ju så livet ska vara…morr!

Nej ni kära singlar, supersinglar och dupersinglar,  Jag tackar artig men bestämt NEJ till singelpartyn, singelklubbar och singelnätverk, sitter hellre som “jag”  ensam resten av mitt  liv stel utan gymnastiska övningar.

Med en glimt av humor / Kram Minette