Hinner inte med, det går fort nu?

Hinner inte med!

Hinner inte ekar det i mitt huvud, men jag kör på så blir det bra ändå.  Jag känner en behaglig känsla av stress, ler tacksamt och fyller kroppen med endorfiner. Mitt liv är format som den mest fartfyllda berg och dalbana du kan fina i hela universum.

Pulsen är hög, tempot är högt och farten framåt går snabbare än  en maxad Ferrari. Jag ler och åter ler, ja det är tungt att hålla min nivå. Allt som kommer till mig är inte bra, men jag fortsätter att le, löser problemen och tar tacksamt emot allt det goda.

Fina personal!

Möte med min underbara personal idag, dem tittar på mig, jag är trött, mycket trött. Fina tjejerna ser det och älskade Sandra lägger en filt över mina axlar, påminner mig om bensträckare och trots att hon har full agenda, stannar hon kvar för att ge mig stöttning i ett nytt projekt.

Väl ensam sitter jag på salongen, fortsätter jobba tills ögonen sluter sig om och om igen. Jag känner hur jag rycker till och inser att jag somnat vid skrivbordet och det blir snabbt hem för att köra dottern till träningen.

Livet är maxat om vi säger så och jag ligger efter veckor, månader och år. Så ja, det är tufft nu.

 

Mitt tempo är maxat men att klaga vore oförskämt.

Möten med press och andra kanaler, jag är totalt förvirrad och det krävs snabba beslut. Jag vacklar men vet nog vad som är bäst. Jag älskar ju livet och utmaningar, så varför inte? eller rent av varför?

För en tid sedan, fick jag utmaningen att välja ett ord som är jag. Jag löste aldrig svaret, men så plötsligt mötte jag min busiga barndomsvän Anett med syster  Caterine och hon viskade i mitt öra – Modig, du är modig. Jag tror inte hon såg hur rörd jag blev. En tår av lycka, att just hon sa det så många andra försökt få mig att förstå. Jag är modig.

 

Behöver ett team, hinner inte med!

Efter samtal, rådgivning och planer, så inser jag att det behövs ett väl fungerade team runt mig. Ett team som hänger med i mitt tempo och hjälper mig att få saker på plats.  Jag erkänner högt och ljudligt att jag behöver hjälp och avlastning . Ni kan kalla det vad ni vill men mina 48 timmar per dygn räcker inte till. Jag är mångkunnig, men nu behövs det proffs helt enkelt.

Tittar på telefonen och ser att jag har över 100 sms jag inte hunnit svara på, 117 missade samtal  samt mail och meddelanden på messenger, det grämer mig, men jag hinner verkligen inte. Jag skrollar vidare i hopp om att mycket är spam, reklam och annat som inte behöver prioriteras.

Tittar på klockan och blir tacksam att den bara ä 21, 20 så det innebär att jag har några timmar kvar, innan sängläget är ett måste.

Tack alla ni som peppar mig, varm kram /Minette

 

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *