Brukar du prata och granska dig själv?

Brukar livet konfrontera dig?

Hur  brukar du då möta dig själv? jag känner att det är en intressant fråga och reflektion.

Vi håller ofta till i naturen och har små tävlingar mot varandra, vilket är bra om det ska skapas osämja, skratt!

Nedan bild på mina tre älskade prinsessor!

Köp och sälj!

Innan jag kastar mig in i mina tankar om det så känner jag att jag måste berätta om starten på denna  härliga lördag. Som vanligt full agenda och mammataxin går het. Med två aktiva döttrar kan jag knappast klaga på att jag är sysslolös.  Åker in till salongen för att möta en eventuell köpare på möbler.

Jag sladdar in på gården och där står dem, wow och åter wow. Det var något med deras aura och blick som fick mig att finna intresse att lära känna dem mer. Fann en värme och äkta närvaro. Vi började prata och tiden gick fort. Vi skildes åt vinkande  i varsin bil och jag tänkte lite snabbt, hoppas jag får träffa dem igen.

Lyckan blev stor när detta sms kom –

Det värmer i hjärta, speciellt då jag fullkomligt älskar att lära känna ny människor. JA, vi kommer ses igen.

Runda borden samtal!

Så in på det lite andra jag har i tanken att skriva om.

Hemma hos oss har vi runda borden samtal  där var och en av oss ska lyfta tre goda sidor med oss själva, tre goda sidor hos den andra och träna på att möta en konflikt. Samt just exakt konfrontera sig själv. Har ni inte testat det, så rekommenderar  jag er varmt att göra det. Det är tufft men lärorikt.

Efter år som företagsledare och arbetsgivare har jag mött på många människor som är konflikträdda eller  har ” hålla med om” stilen. Det finns även en grupp som gömmer sig bakom ” jag vill inte ta ställning”.

Allt ovan är vansinnigt i min värld, speciellt ” jag vill inte ta ställning” fast vet ni? exakt där tar ni ju ställning. Att inte ta ställning är att ta ställning.

Jag beundra mina döttrar i hur de vågar säga nej eller ja med förklaring på varför och visa sin ställning. Dem visar stor styrka i att våga ta konflikter, men på en mjukt och hanterbart vis.

 

Hur ska dem klara sig ute i samhället om dem springer så fort det blir lite jobbigt eller säger ja när kroppen skriker nej?

Hemma har vi ljudliga och stormiga diskussioner vilket jag anser hälsosamt, renande och bra.

Det händer att jag blir helt galen på mig själv, när tjejerna att stå upp för sig själva och stå på sig när dem tycker något är fel. För ag anser ju att det inte gäller mot mig ( LER).

Hur gör ni? Har ni runda borden samtal eller ex öråd? Berätta gärna, alltid kul med tips på vägen.

Njut av er lördag, varm kram Minette

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *