Valborg skumpa och rörd till tårar

Valborg firas med skumpa.

Valborg och många laddar för brasa vänner och god mat. Jag laddar enbart för att få fira. Fira att jag vågade. Hur laddar ni inför ikväll?

Responsen är enorm. Jag är rörd, till tårar. Hur ska jag kunna tacka er? Ni är så otroligt många som visar er stöttning. Det ringer, skrivs sms både på telefon, messenger, mail och IG. Jag hinner inte med. Det piper och pinglar exakt överallt. Nyper mig i armen och bryter ihop. Ni är alla så fina. Sen kan jag ju även ta en extra tankevurpa till några andra runt om. Ni som skrivit till mig men inte fått något svar. Jag ber om tålamod. Ni är inte ensamma om det. I skrivande stund har jag bara 54 smsa kvar att besvara. Ler! Sen finns det ett gäng mail och meddelande på messenger. Det är otroligt fint av er alla. 

Björnen sover..

Självklart väckte jag även den björn som sov. Men det gör jag så gärna och den “björnen” brukar inte sova så länge.För nu får det vara hit men inte längre.

Valborg firas med äkthet.

Valborg firar jag med familj och  med goda äkta vänner. Vänner där jag kan vara Minette. 

Hur ser era planer ut? Berätta gärna lite om vad ni tänker göra. Det råder eldningsförbud i många kommuner så  då blir det väl inte så många brasor att titta på.

Skogen väntar.

Nu är det dags för en runda med Loui. Sen blir det att handla för kvällens grillning. På menys står grillade hamburgare och annat gott. Sen snabbt hem igen för att turbostäda ytan för att sen inta Valborg och avsluta med ett skönt häng. Hoppas er Valborg blir exakt så som ni vill att det ska bli. 

 

 

Många varma kramat och ännu ett stort tack från hjärtat. /Minette

 

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Om jag hoppar, låt mig falla, tack alla!

Om hjärnan kokar.

Om, om inte fanns – Först vill jag börja med att tacka alla fina läsare för allt stöd, alla samtal, sms osv som kommit till mig efter inlägget i måndags. Ni är så många som visat ert stöd och äkta närhet. Råd tips och allt därtill. Jag är rörd till tårar och känslan att veta att jag har så fint nätverk gör mig varm i hjärtat. Ni är många som undrar hur jag återhämtar mig. Ni är många som ber mig se mitt “jag”. Jag lovar jag gör det. Tids nog. Men det finns inte på prio nu. Ni är många som tänker om, vad händer om osv.

Minette Tigerfalk

Så här tänker jag och gör!

Så för att ge svar på mitt “jag” så slänger jag ihop några rader till er. Jag hade tänkt att mitt liv skulle se annorlunda ut. Min blogg skulle inte handla om mig, utan  enbart mitt entreprenörskap. Allt tog en tvär vändning. Så det blir att blogga om mitt liv, min träning och sist men inte minst mitt entreprenörskap. En mix om mig med andra ord. Vad som händer framöver låter jag vara osagt. Men då det händer bra saker, jag har flyt och jag är en kämpe, så kommer något att bli nytt. Va så säkra. Mer än så säger jag inte. Ett projekt jag jobbat på länge. Ett signerat kontrakt.

Så då kommer nedan lite svar och mera inblick.

Om. Ja om ordet “om” inte fanns. Känslan när hjärnan kokar av frenetiskt tänk och tunga tankar. Övertygad om att ni läsare känner igen känslan. Eller vad säger ni?När min hjärna kokar försöker jag tänka klart. Som om det är så himla lätt.Nix! Men jag följer min mans råd,  Minette tänk logiskt. Jag dör av ilska och irritation varje gång han säger så. Eller nja, det var milt sagt, jag blir snarare galen.För kokar det, så var bara tyst. Men ändå så ler jag, för han har ju så rätt. Finns det fler som känner igen sig? Finns det fler som har så kloka partners eller är du rent av den kloka? 

Ljusning och tjusning!

Det är rätt tufft nu. Men mitt i allt elände så ser jag samtidigt ändå ljusningen och tjusningen i alla problem.  Jag är personen som ser ljuset i mörket. Men jag tänker – Om jag hoppar, så låt mig falla. För då är det dags att ligga platt. Men hoppar gör jag inte, så håll er lugna. Trot om ni vill, men mitt i all kaos är jag väldigt kreativ och många affärsidéer har samlats på hög.

Hur jag orkar?

Ni undrar hur jag orkar. Jag sa aldrig att jag orkar, men jag har inget val. Att stanna upp i negativ stress oro och sorg funkar inte. Jag vet att jag låter kall. Men jag har inget val. Jag kan inte ta in mera nu. Så jag har  lagt mycket tid om dagarna till återhämtning och reflektioner. det har varit en intressant “resa” i mitt virrvarr.  Återhämtning är för mig det som får mig att orka. Långa promenader med Loui,löprundor eller gympass stillar mig och jag är strax därefter på banan igen.  För jag är exakt där att jag inte kan annat än acceptera det som händer.  Så enkelt men ändå såsvårt, men mitt syn och tankesätt för  återhämtning.

Min egna nanny!

Men jag undrar, om du hamnar i kaos och kris, hur hanterar du det? Ni vet när exakt allt kommer samtidigt. Koas i hemmet och på jobbet. Du ska hinna vara mamma, köra barn, vara hustru, städa, tvätta, vika, handla och laga mat, möten i skolan medmera. Japp jag är min egna nanny. Hur är det för dig?Mitt liv är inte så glamouröst som många tror. Men jag ler mest och är tacksam. För oftast kör det ihop sig för att jag bara kör på. Jag vårdar mig genom många samtal med vänner. Träning och tillåta mig sjunka en stund.Jag har börjat gråta, för att jag är stark. Men jag har även börjat skratta för att det ger mig ännu mera styrka. I min stress sorg och oro, skriver jag mycket. 

Hitta lösningen!

Har du hittat lösningen? Jag tror jag gjort det. Jag har tron på att reflektioner och associationer är ett steg åt rätt håll. Tänka klart och högt, under rätt omständigheter. Jag är Tigrinna för allt som kommer i mina händer. Jag ger inte upp, men ofta varit på god väg. Men det är slut på misslyckandes nu. Det är ni fina läsare och följare som ger det där lilla extra. Utan er fanns igen mening med min blogg. 

Ps jag sitter inte fast, jag lever i det här och nu. DS

Nu tillbaka till denna fina dag, njuta i skogen, fixa tomten och timmar på hopnpop.  Nästa inlägg blir att berätta om annat skoj mitt i livet. 

Varma kramar Minette. 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Cancer är en outhärdlig prövning!

Cancer, sorg och tårar.

Cancer. Under lång tid har jag och min familj satts under prövning. Inte nog med att Robert blev sjuk, det kom till oss annat om ännu mera sjukt. Men det kommer lite längre fram. För allt som kommit inpå, kan ingen ABSOLUT ingen förtjäna. ( Jo en pedofil, våldtäktsman eller mördare.) Men aldrig någon annan i denna värld. Det ena är vidrigare än det andra. Men det är inget som gör så ont som det hemska beskedet om att min älskade man drabbats av den vidriga sjukdom, cancer. Det finns bara en sak att sätta fokus på nu. Att stå fast och göra allt för att han ska få sin tid för att bli frisk och återhämta sig, och där är vi nu.

Ni som känner Robert vet ju alla vilken kämpe han är. Trots sina cytostatikabehandlingar, låga immunförsvar och extrema trötthet var och är han alltid optimistisk. Han gör och gjorde alltid det bästa av situationen. För honom är det en självklarhet att fortsätta jobba, träna och driva rollen som handbollstränare för flickor – 08 i GUIF Eskilstuna, sköta huset och ta hand om oss i familjen.

Inte en dag utan oro!

Jag minns och kommer alltid att minnas dagen beskedet kom. Det gjorde ont då.Men det är inget av smärtan som vuxit sig inpå. Trodde väl aldrig att det fanns så mycket tårar, så mycket ilska och rädsla i en och samma kropp. Jag blev inte rädd, utan jag blev och förblir livrädd. Det har inte gått en dag utan oro, rädsla och sorg. Sorg att vara närstående helt utan makt att styra bort cancern. Det gör mig så ont att se honom drabbas. 

Det känns så sjukt overkligt än i dag.

Om jag lyckas sova, så vaknar  jag med ett ryck. Hoppas alltid att det är en mardröm. Men till min stora sorg, nej det är på riktigt. Jag gråter allt som oftast. Men håller det mest för mig själv. Utåt ler jag, för det är vad omvärlden förväntar sig. För många orkar inte ta till sig. Jag undrar ofta, varför?

Dagen och beskedet!

 Första dagarna var hemska och overkliga. Rent av vidriga och lite som det är än idag. Minns rädslan att berätta för våra barn, våra anhöriga och nära vänner. I höstas fick vi andrum. Men andrummet var kort. Vi är där nu igen och det gör åter igen så ont. Att leva med denna oro skräck och sorg är obeskrivbar. Ett liv utan Robert är ett liv utan mening. Men jag vet, jag måste vara stark, mina barn och barnbarn behöver mig. Men helt ärligt, jag är trött på att vara stark. Jag vill få chansen att vara svag, bryta ihop och bli omfamnad. Det har varit och är på tok för mycket. När behandlingen var över föll jag totalt. Det var nog lite som att jag höll andan tills dess. 

Starka ord!

Att svära är för mig ett tecken på bristande ordförråd. Men när det gäller F..K CANCER så är det  varken bristande ordförråd,fult, illa eller starkt nog. Det finns inga ord i världen som kan förklara hur mycket jag avskyr denna hemska sjukdom. Att hata är starkt, men det är exakt vad jag gör. Allt för  många har drabbats och kommer att drabbas.

Många varför?

Varför har forskningen inte kommit längre? Varför finns inget 100 % botmedel? Det är många tankar som snurrar och jag läser på många sidor. Vissa svar skrämmer mig. Men det är nästa kapitel. 

Minette Tigerfalk

F..k cancer! 

 F..K CANCER är inte starkt nog. All min ilska går ibland ut i stark frustation och vredesutbrott. Oftast utbrott över saker jag skulle se klarare på om jag inte var så svag och rädd.Jag tar på mig mina skor, går tills jag faller ihop, full med tårar i hela ansiktet. Det är så sjukt orättvist. Jag önskar jag kunde ge av allt mitt immunförsvar.Ge min styrka och kraft. Ge all min energi. Ge precis allt för att mannen i mitt liv ska få må bra och bli frisk.Men till sak är att jag är helt slut. Totalt dränerad på all energi. Vilket gör mig så arg, jag är så besviken på mig själv. Jag vill stå intill och vara stark. Jag vill vara den som drar upp honom när han går in i sina mörka tunga tankar. Men jag orkar inte alltid. Och det gör mig så arg. Jag känner skuld för att kraften inte finns. Det är svårt för mig att få ordning på mina minnen runt allt.Vilket är helt naturligt, att drabbas hårt leder allt som oftast till stresspåslag som påverkar negativt.

Irritation!

Irritationen, ilskan och misstänksamheten ökade hos mig när jag inte kände igen honom längre. Förändringen blev total. Jag sörjde inte bara cancern jag sörjde även saknaden av min Robert och allt runt om. I huvudet var det kaos och jag har inte alltid varit så bra stöd. Kanske blir det så? Jag har ingen aning. I sorger blir det konflikter. Så mycket jag inte var och är van att hantera. Jag minns hur ledsen och trött jag varit på att alltid bara se hans behov, men vilket samtidigt var så självklart. Jag och flickorna pratade mycket och tillsammans satte vi några små planer på hur vi skulle hjälpas åt när vi kände oss ledsna, arga eller totalt förvirrade. Det har hjälpt oss att se på allt med andra ögon. 

Idag har jag mera kunskap!

idag har jag skaffat mig mycket mera kunskap så nu kan jag möta det bättre. Att “fatigue” är vanligt hade jag ingen aning om. Stödet för oss anhöriga var och är under all kritik. Även där fick jag leta runt för att få hjälp. 

Robert är den mest omtänksamma, snällaste överlevare och vinnare jag någonsin mött. Det vet jag och många fler. Jag tittar på honom med andra ögon och jag ser så mycket mera som jag inte alls reflekterar över innan.  Så mycket som tagits för givet.Att vara närstående är en sorg i sorgen.  Så många tankar och frågor som dyker upp. Inget är längre självklart och allt känns overkligt. Antal år framför oss kommer vara både upp och ner. Många olika känslor och rädslor att möta och bearbeta.

Den första återkontrollen blev ännu ett nedslag. Men tillsammans ska vi kämpa. Vi ska komma i mål och vi ska vinna kampen. Var så säker!

Till er nära.

Vi  har behövt er och behöver er och ni är underbara i ert stöd. All tid, engagemang, samtal ni ger, det är så betydelsefullt. Ni är som sagt många runt om. Men några jag speciellt vill tacka är Ellinor och Daniel Kalinic. Mats och Malena Brostedt. Margareta Hedin, Lina Ivarsson och Jessika Berghult. Hos er har jag kunnat  falla totalt. Ni får mig att se klart och att resa mig igen. Ni får mig och mina barn att orka kämpa. Ni ser igenom mig och mina leenden. Det finns ingen tid på dygnet som ni stänger era dörrar. Från mitt hjärta, TACK! 

Nu tar jag resten av denna måndag till att ladda energier, se framåt och le på riktigt! Ta väl hand om er. Ta inte livet för givet. Plötsligt kommer ni förstå vad jag menar. Dagen D, kommer till oss alla på något vis. Det är då allt vi stört oss på kommer bli en tystnad och saknad. Det är då vi inser att vi inte visste bättre än att gnälla och skapa konflikter. Tänk inte så långt framåt, ni kanske aldrig kommer dit. Tänk här och nu!

Robert, jag älskar dig, här, nu och för alltid! 

Kram din Minette 

 

 

 

Lämna kommentar (20 st) Dela inlägget:

Blommor, fredag, tacomys och tankar

Någon vet att jag älskar blommor! 

Blommor lyser upp livet. Tuplaner är lite av mina favoriter.  Gärna rosa. Jag blir aldrig tillräckligt vuxen för att vara färdig med rosa. Speciellt denna årstid. Att få lyfta in lite fina ljusa färger piggar upp mig. Mina vardagar och min helg i veckan som varit har varit både upp och ner. Men för stunden tar vi det som är uppåt roligt och energigivande.

I Fredag var vädret ljuvligt. Solen värmde på och vi njöt länge i skogen. Sen blev dagen till att grubbla, se lösningar och andas. Storstädat, rensa kläder, och hämta dotter med  migrän. Löpträna Loui, och fixa för kvällen.

Taco mys med barndomsvän och döttar!

Min barndomsvän, Monika Karlsson med dotter Ida kom över på lite tjejhäng.  Vi åt taco.Tittade på lets dance och tog en skön mörk promenad med Loui.. I vanlig ordning missade vi att ta lite bilder på oss levande som sågs. Men får väl komplettera vid annat tillfälle. 

Vi var ett trött gäng, speciellt jag. Denna allergi gör mig galen. Knapra piller som gör mig så galet trött.Som om det skulle behövas bli mera trött. Tankar som snurrar gör att jag inte kan sova. Mer om det kommer.

Se vilka vackra tulpaner jag fick av Monika och Ida. Kunde inte komma bättre. Vasen gapade tom och jag behövdes piggas upp. Tack fina vän. 

 

Blommor från Monika Karlsson

Söndag! 

Vill avsluta med att be om ursäkt för dålig uppdatering under denna aktuella vecka. Men som ni läser mellan raderna och ni som vet lite mera. Ni vet att fokus behövs på annat håll och när min energi är låg, påverkas hela mitt allt. Men jag ska kämpa på och har idag några luckor att lägga till bloggen. Hoppas ni är förståelse för det.

Stor varm kram fina läsare /Minette

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Feeling, fixar och jag har en bra Söndag.

Feeling. Söndag, städa och är tacksam!

Feeling, solen skiner och det blåser till tusan. Dagen till ära blir att storstäda köksdelen och intill liggande loungeavdelning. Kastar ut lite möbler. Tar in mera luft och skön atmosfär. Jag är ju fröken rensa och städa. Så att ha rörigt och plotter gör mig galen. För tillfället lägger jag in en gammal matta sen tidigare. Men det är känsla, för att hitta rätt. Sen blir det att shoppas loss. ramlar tillbaka till det hemma hos reportage tidningen Evelina gjorde för många år sen. Tjejerna som var här då, skulle bli förvånade över hur mycket som är ändrat. 

Älskade vännen!

Det kom ett kuvert. Finns väl inget som gör mig gladare. Ni vet, när det kommer en överraskning när man  minst anar. Eller vad tycker ni fina läsare? Jag har så många fina vänner, jag är så tacksam. Vänner som bidrar på så många olika vis. Ni är alla så betydelsefulla. 

Palina make up

 

palina make up
Palina

Lunch.

Till lunch blir det att koka broccoli och blomkålsmos och steka lax. Sen ut i naturen med barn och djur. 

Söndagsmiddag och små jublar NOT!

Men äter man för var frisk och överleva. Punkt. Jag är inte snäll där, men när dem är vuxna så gör dem detsamma mot sina små. 

Ni blir det att fortsätta ta söndag. Hoppas er dag blir ljuvlig. Varm kram Minette

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Måndag 04.50 japp!

Måndag 04.50 och undrar just vad jag ska göra!

Måndag och hel härlig vecka framför mig. Spännande. 04.30 vaknar jag och det är bara att inse att somna om ligger inte för sig. Veckan har få bokade aktiviteter. Men min “att göra lista” är så pass lång så att kommer fylla varenda sekund denna vecka. Den här veckan är lite “kniven mot strupen” för sådant jag inte hunnit med eller rent av skjutit på framtiden. Nu är den som var då, framtiden här, så ja.Nu är det bara att göra det. Varför lär jag mig inte, att skjuta på saker innebär, mer slit, negativ energi och kaos på mållinjen. Men det blir bra. det vet jag. 

Wilma 13 år

Igår hade jag en fin söndag med familjen. Åkte på firande hos fina vännerna vars dotter fyllde 14 år. Fullt hus och mängder av gott.  Hemma hos familjen Tessman är gästvänligheten stor och det bjuds alltid på mängder av godsaker. PÅ bilden nedan ser ni min dotter Cassandra med födelsedagsbarnen Wilma. Dessa två började leka som 3 åringar på dagis, galet vad tiden går fort och vad stora tjejerna har blivit. 

 

Motstå?

Nja, vem kan säga nej till allt detta goda? Och varför skulle jag? Nu är det dags att rasta hund, väcka tjejerna för morgonbestyr och därefter blir det en vända till gymmet. 

Hoppas ni alla fina får en fin måndag. Kram Minette 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Glömma sig själv,andra kaos å kris

Glömma?

Glömma? Vi är många här ute som drabbas av närståendes fysiska och psykiska ohälsa, vidriga sjukdomar, relationsproblem och annat för mig mindre viktiga tjafs. Men jag med många vill finnas för våra nära, vilket jag gör, och vet att andra gör.Både du och jag. Både mera eller mindre. Inget är rätt eller fel. Det är val man gör av egen fri vilja och som bara blir.

Valet att finnas följer med långt in i resan. Så långt att ens egna liv, välmående och sorg äts upp och drabbas väldigt hårt. I den närstående sorgen växer en egen sorg, en sorg som det inte finns utrymme att lyfta eller dryfta.ej heller glömma.  En sorg som inte går att bearbeta. För allt som oftast kommer skulden. Det är ju från grunden inte hjälparen som mår dåligt. Men väldigt vanligt mår hjälparen mycket dåligt under hela processen samt efter att vännen är återställd. Att då stå intill den som fått hjälp, och den ger en blick som är full av oförstånd, gör mig ledsen och säkert er andra med.

Vi är många som känner skam och skuld i att stå intill och må så dåligt att vi själva behöver allas hjälp till att leva. Men vi kan och vill inte se det, för vi vet,det handlar inte om oss. Men..åter men..JO det handlar om oss, det handlar om oss i allra största grad och utsträckning. För om vi runt om inte orkar, hur ska då den drabbade orka? 

Allt fokus hamnar ofta på den som är svårt sjuk, eller den som inte mår så bra av andra olika omständigheter. Och det är helt okej. Men, ja det finns många men. Även många farhågor i det. Och störst av allt SORG, ILSKA och FRUSTATION.

Minette Tigerfalk

Har egen erfarenhet av att rasa.

Rasat så långt ner så det blir ohållbart och omöjligt  att fullt ut komma upp igen. Jag tog med mig andra i mitt fall, vilket ger mig än i dag sådan ångset. Det går aldrig att få ogjort. Men inget gjordes av ondo, utan av ren total kaos och kris. Men jag såg och jag minns livet ut vilka som fanns intill. Varför gör inte fler det? 

Hur kan den drabbade inte se hjälpen, hur kan den drabbade inte förstå hur hen bör möta upp dem eller de som stått  intill och lagt hela sitt liv åt sidan för att rodda allt för den drabbade? 

Jag tror att oavsett vad din väns kris handlar om så behöver du någon som hjälper dig, någon som backar upp, någon du kan ta ut din frustation hos. För varken du eller jag kan finnas för andra om vi inte själva får förståelse för vår egna sorg i sorgen, osämjan eller vad det nu kan handla om. 

Var inte rädd för känslorna

Med kris kommer ofta känslor som vi inte känner igen och ännu mindre kan förstå. Oftast handlar det om chock. När vi får besked om en nära anhörigs sjukdom, psykiska eller fysiska ohälsa, eller ex utmattningssyndrom. Att ha känslor och tankar är normalt och du bör möta dem nära med sådan insikt.

Jag är kanske stark, men jag är inte osårbar eller odödlig!  

Jag hoppas ni fina läsare, är rädda om er och inte hamnar i egen kris för att hjälpa era runt om. 

Farväl det onda, varma kramar Minette 

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

Wonderlandevent, Mia Jorpes Kungen av Atlantis

Kungen av Atlantis! 

Ännu en gång mitt varmaste tack till Mia Jorpes och Wonderlandevent. Den 18 Februari var det galapremiär på biograf Saga av Kungen av Atlantis. Något jag sett fram emot sen inbjudan kom. Tacksam att bli bjuden och även få ta med en vän. Vem jag vill koppla ihop aktuell eventbyrå med, så blev valet av vän inte svårt. Eva ger så mycket energi, pepp och glädje till andra kvinnor.  Eva är sann entreprenör med drivkraft  och ett nätverk utöver det vanliga. Så självklart ska hon med och bidra med sina energier.  


          Bild tagen av  –  Rojasudios

Filmen skildrar en sann historia om att leva som medberoende.

“Sedan barndomen har den ansvarfulle Samuel ensam varit förälder åt sin sin pappa. När Cleo kommer in hans liv väcks ett hopp om att bryta sig loss och få ett eget liv. Men kärleken och medberoendet till sin excentriske far håller honom fast och frigörelsen är inte lika nära som han tror. Kungen av Atlantis är en dramakomedi baserad på en sann historia om ovillkorlig kärlek och att hitta sin identitet” Produktionsbolagets synopsis” (text lånad från Svenskt filmdatabas.)

Nu är det dags att bege sig ut i det fina vädret. /Kram Minette
Lämna kommentar Dela inlägget:

Charlie Yvander, Café Tingsgården och jag.

Alla hjärtans dag, gymmet och Café!

 

Dagen har gått i ett. Morgonen började med lång hundpromenad. fixa inför döttrarnas alla hjärtans firande i skolan.
Snabbt iväg till gymmet, sen gå på café.
Körde ett grymt skönt gympass och nu börjar det kännas i musklerna.
Efter så långt uppehåll, blir jag ändå förvånad över hur snabbt det går att komma tillbaka. Muskelminnet är det inget fel på. Vilket förvånar mig då mina muskler lyser med sin frånvaro..kul tjej va?

Minette Tigerfalk

Umgås med min fina vän!

Direkt efter gymmet åker jag och hämtar upp Charlie Yvander.Charlie  och hans fru Matilde flyttade i höstas till Malmö. Idag är han på genomresa för en utbildning, så självklart styr jag om min dag och umgås. Han är en av mina absolut främsta vänner. Vi siktar in oss på Café Tingsgården.  Det absolut bästa café som finns enligt mig. Vi kommer in på glada och en del djupa samtal. Att Charlie och hans fru Matilde lämnade Eskilstuna är inte svårt att förstå. Men det gör ont att ha dem så långt bort. I vår packas väskan för att göra Malmö med dem. Vem vet, kanske vi flyttar efter?

Café Tinsgården

 

Charlie Yvander

Vi avslutade dagen med att överraska Cassandra med ett besök på skolan.

Hennes lycka blev enorm. Det blev ett känsloladdat möte, men glatt.

Nu fixa inför en “alla hjärtans dag” middag med familjen!

Ha en fina alla hjärtans dag  – Stor varm kram. / Minette

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Skönt chillande morgonmys på nyår

Chillande nyår, ljuvligt!

Länge sen det var så lugnt hemma oss på en nyårsafton. Detta var nog en av de bästa på länge.  Ett skönt chillande. Nu menar jag inte att tidigare år varit dåliga. Men med lite perspektiv, så landar jag i ovan nämnda – bästa på länge. Min grundtanke var en stor fest. Men ju närmare jag kom, ju mindre kände jag för det. Ska det bli fest, så sker det oftast här. Denna gång, kände jag, nej! Känner ni igen det? 

Del av dukningen!

Mysig dag!

Nyårsafton började med  Chillande morgonmys med hela familjen. Lång skogspromenad och några butiksbesök. Sådant vi aldrig hunnit med föregående år. Är man den evigt utnämnda festfixaren, får man lägga både tid och själ till dagar av fix. Detta är var så chill. Vi njöt av lugnet och vi kommer minnas denna dag betydligt längre. 

Barnens goodiebags! 

Alla som varit hos mig vet, ingen går tomhänt hem. Älskar att fixa små överraskningar. 

Knackar på dörren!

Vid lunch fick vi välkomna våra kära vänner Lina, Mattias  och Molly Ivarsson. Så fint att få fira nyår med er. 

Att vänskapen är på djupet och att dessa två stiliga herrar är lika i mycket, kunde den oplanerade klädsel intyga. Vad är oddsen att båda går och byter  om i varsitt rum, mötts i hallen med exakt samma outfit? Inte ens märket skildes. 

Älskade Molly! 

Vår allas favvo tjej. 3 år med ett ordförråd och förstånd som en 10 åring. Att tösen även är en naturbegåvning med sitt musikaliska sinne, gör att vi alla bara älskar henne ännu mera. Molly bär på en talang få treåringar gör.

Älskade energiknippe!

Vår älskade dotter Leona plirar i vanlig ordning med sina ögon. En tjej med klös och bus i sikte hela tiden. 

Älskade empati fyllda gullunge!

Härliga Cassandra spexar i vanlig ordning. När det inte är spex, så tar hon hand om Molly. Cassie med sitt stora hjärta håller alla små barn i sysselsättning.

Avslutar med några ” tänk efter före” 

Nu kommer nytt år, år 2019. ett år som så många säger – Detta år kommer bli bra, det är nu det händer. Och visst är det bra att vi har ett hopp, ser ljuset och har en tro och vilja.  Men tänk efter före. Vad har vi alla lovat oss själva föregående nyår, och dessförinnan? Vi ska vara snälla, vi ska äta bättre, slut röka, kröka och börja träna. Men skulle vi inte alla kunna tänka ett steg längre? Inte sikta för långt bort, inte för högt och inte se förbi de dina som faktiskt kan vara just dem du behöver?

 

God fortsättning alla fina läsare! Kram Minette

Lämna kommentar Dela inlägget: