Egocentriska individer, varning för känslig text!

Ensam eller själv?Egocentriska medmänniskor! 

Nyår, midsommar, påsk, födelsedag, lördag  eller rent av en vanlig dag! Är du den egocentriska som känner igen dig? Eller är du den som känner igen dig i det andra fina medmänniskor känner.Nu ska jag göra om, eller hur tänker ni efter nedanstående text? 

Minette Tigerfalk

Ensam eller själv?

Vad är skillnaden? Är det vad du gör den till ,eller dina vänner sätter dig i? Vill du sitta ensam eller själv oavsett som singel, gift eller familj? Vad gör skillnad? Under en tid har jag haft många samtal  med människor som satt betydelse. Samt gjort egna iakttagelser. Och jag svär, att det gör ont att se att även jag gjort flera fel. Jag som trodde jag tänkt på allt, men det har jag nu förstått att jag inte gjort. Förlåt, ni som känner er objudna. Jag ska göra om, göra rätt.Men samtidigt vet jag att jag är  generös på att bjuda in. 

Och jag undrar väldigt ofta, varför? 

Jag har under en tid haft många djupa samtal i frågan. Vet ni vad som gör mig mest ont? Jo ,det är att många av dem jag pratat med känner sig utnyttjade, besvikna, ledsna och rädda att/om dem gjort något. Ni är många, väldigt många som både borde rannsaka er själva och även skämmas. Vem satte er på så höga hästar  där ni anser att ni får bete er hur som helst? Samtalen fortsätter och jag blir än mer berörd om det nu går. Jag lyssnar och nickar igenkännande. På en direkt fråga, Men Minette är detta helt främmande för dig? Jag rycker till och svarar. Oh nej, jag känner igen så mycket av det ni berättar.

 Självmord, många pga av utanförskap! 

Ska någon behöva bli sjuk, innan vi förstår? Ska någon behöva avlida innan vi tänker till? Ska någon behöva ta sitt liv för att vi andra ska förstå andras ensamhet? Att utanförskap finns, det kände jag till, men ändå gör det fruktansvärt ont att få höra det från berörda. Under en tid har jag funderat, studerat och agerat. Varje nyår vet jag att många sitter ensamma eller själva. Ensamhet kan vara 1 person,  par och rent av familjer. För mig finns inte att blunda för det. Det är skillnad mellan ensam och själv. Det sistnämnda behöver inte vara negativt. Men hur ska vi veta om vi inte frågar? När bjöd du in eller bjöd med någon som sitter ensam eller själv? När tittade du tillbaka, vilka brukar bjuda med/in dig?Bjuder du med/in  dem?

Jag är tacksam men ändå berörd!

Jag är lyckligt lottad med ett stort umgänge. Jag har många ytliga bekanta, många nära bekanta. Många otroligt fina vänner. En underbar syskonskara och världens underbaraste man och familj. Jag är lyckligt lottad med svärföräldrar som finns 24/7 och dem tar mig som jag är. Exakt, jag har ett liv av lyx. För jag har så många runt mig. MEN…återigen fick jag sätta närrelationer i perspektiv. År ut och år in, har jag en stående lista på personer jag bjuder. Jag brukar välja runt lite beroende på vad som ska ske. För alla kan inte komma på samma gång. Men jag vill, VILL att alla som VILL ska kunna komma.

För mig finns det inte, att inte bjuda, att inte tänka på mina nära. I mina inbjudningar står alltid, ” Vet ni någon som sitter ensam, så bjud med hen”. Jag är rätt enkel, har stort hus och en mega famn att välkomna alla. Ibland går det lite knas genom att bjuda in brett, men vet ni? Jag kan leva med det, men kan ni leva med att sitta där och hålla hårt i ert egna? Inte öppna en dörr för andra? 

Och vad vill jag säga med “tänk efter före”?

Får man en inbjudan, så svarar man.PUNKT! Får  man år in och år ut inbjudningar (som man gärna kommer på  som ex  fria fester, resor, båtresor,event, gratisbehandlingar, fikan, bio, middagar  ja listan kan bli  lång). Så hör det till att ibland bjuda tillbaka.Eller har jag totalt missat något?  När jag lyssnar in vad andra har att säga om det, blir jag ledsen,rädd och får ont i magen. Det verkar var mer regel än undantag att det går till så här. Vill säga, vissa fixar och bjuder in, men blir inte bjudna tillbaka. Vissa håller i alla trådar, men när dem slutar, slutar även umgänget att dyka förbi. Dem hittar snabbt någon annan att åka till. Någon annan vänlig skäl som står för kalaset. Samtalet fortsätter, jag tystnar och känner igen så mycket i vad personerna berättar.

Miss U, ha en fab dag…haglar på sociala medier. 

Men vad står det för? Saknar du någon så mycket så åker du väl dit. Jag minns när jag fyllde år. Det kändes som jag var en megastjärna de lux. Över 1100 grattishälsningar inkom genom olika kanaler, sms osv. Jag ska absolut inte klaga. Många ringde och jag blev så fint firad. Något jag uppskattade väldigt mycket. Det var mina vänner som sjöng, eller pratade in via egna filmer. Ni är så fina. Ingen tvekan på att varken fb vännerna eller dem i det verkliga livet sett mig eller hört mig. Jag blev rörd till tårar. Men så har jag även fått lite perspektiv till detta. Jag har haft rätt många sittningar för att just diskuterar detta. Intervjuer med med människor  i olika positioner.  Alla var eniga om att det är fint att kunna säga grattis på sociala medier.  Men flera kände sig tomma. För på de sociala medier, skrivs det så fint Bl.a min bästa vän, vänner för evigt, du och jag, Saknar dig, inte ett minne utan leende med dig osv listan kan bli så lång.

Men framåt kvällen när dem insett att ingen av dessa fina “vännerna” ringer eller kommer förbi. Ingen vill fira i det verkliga livet. Då kommer tomheten. Och då undrar jag, varför är det så? Varför är det så svårt att fira och umgås i det verkliga livet? Hur kan någon INTE vilja fira sin vän? Är vi så självupptagna så vi glömmer det som borde vara störst, medmänniskorna? 

Jag  kommer göra om! 

Att lyssna in hur andra känner det gav mig nya perspektiv. Det gav mig en öppning till nya relationer men även en eftertänksamhet. Jag kommer sanera i inbjudningarna. Kommer öppna upp för nya bekantskaper. Jag kommer även fråga mig själv, för vem gör jag det och vad gör det för gott.  Jag kommer prioritera tid för mina medmänniskor. Jag hoppas även att ni finare läsare tänker till. 

Kram Minette

Lämna kommentar Dela inlägget:

Skönt chillande morgonmys på nyår

Chillande nyår, ljuvligt!

Länge sen det var så lugnt hemma oss på en nyårsafton. Detta var nog en av de bästa på länge.  Ett skönt chillande. Nu menar jag inte att tidigare år varit dåliga. Men med lite perspektiv, så landar jag i ovan nämnda – bästa på länge. Min grundtanke var en stor fest. Men ju närmare jag kom, ju mindre kände jag för det. Ska det bli fest, så sker det oftast här. Denna gång, kände jag, nej! Känner ni igen det? 

Del av dukningen!

Mysig dag!

Nyårsafton började med  Chillande morgonmys med hela familjen. Lång skogspromenad och några butiksbesök. Sådant vi aldrig hunnit med föregående år. Är man den evigt utnämnda festfixaren, får man lägga både tid och själ till dagar av fix. Detta är var så chill. Vi njöt av lugnet och vi kommer minnas denna dag betydligt längre. 

Barnens goodiebags! 

Alla som varit hos mig vet, ingen går tomhänt hem. Älskar att fixa små överraskningar. 

Knackar på dörren!

Vid lunch fick vi välkomna våra kära vänner Lina, Mattias  och Molly Ivarsson. Så fint att få fira nyår med er. 

Att vänskapen är på djupet och att dessa två stiliga herrar är lika i mycket, kunde den oplanerade klädsel intyga. Vad är oddsen att båda går och byter  om i varsitt rum, mötts i hallen med exakt samma outfit? Inte ens märket skildes. 

Älskade Molly! 

Vår allas favvo tjej. 3 år med ett ordförråd och förstånd som en 10 åring. Att tösen även är en naturbegåvning med sitt musikaliska sinne, gör att vi alla bara älskar henne ännu mera. Molly bär på en talang få treåringar gör.

Älskade energiknippe!

Vår älskade dotter Leona plirar i vanlig ordning med sina ögon. En tjej med klös och bus i sikte hela tiden. 

Älskade empati fyllda gullunge!

Härliga Cassandra spexar i vanlig ordning. När det inte är spex, så tar hon hand om Molly. Cassie med sitt stora hjärta håller alla små barn i sysselsättning.

Avslutar med några ” tänk efter före” 

Nu kommer nytt år, år 2019. ett år som så många säger – Detta år kommer bli bra, det är nu det händer. Och visst är det bra att vi har ett hopp, ser ljuset och har en tro och vilja.  Men tänk efter före. Vad har vi alla lovat oss själva föregående nyår, och dessförinnan? Vi ska vara snälla, vi ska äta bättre, slut röka, kröka och börja träna. Men skulle vi inte alla kunna tänka ett steg längre? Inte sikta för långt bort, inte för högt och inte se förbi de dina som faktiskt kan vara just dem du behöver?

 

God fortsättning alla fina läsare! Kram Minette

Lämna kommentar Dela inlägget: