Avtal fokus och JAG!

Avtal och ett grymt fokus framåt!

Avtal två signerat och jag ler, tacksam för mycket. Jag umgås med fina vänner, tillsammans hade vi en härlig Torsdag.

Vissa dagar och tillfällen är bättre i livet än andra och jag väljer att hålla fokus på det härliga. Fokus på det bättre och det som ger mig energi. Snabbt gav  det resultat och det blev två avtal på två veckor, kan det bli bättre start?

Inrådan!

Efter inrådan av nära vänner och bekanta, så valde jag att pausa ett viss klientel av människor. Jag lovar er att det är bland det bästa jag gjort. Ni vet känslan att öppna alla fönster, låta instängd unken doft försvinna rakt ut i det tomma intet, exakt så kändes det. Så befriande, vilket omgivningen, kollegor och vänner snabbt märkte. Trots tomma sorgsna dagar pågrund av min mans sjukdom, så kan jag ändå leva, följa hans önskan och hålla fokus på mitt mål. Lägga energin rätt helt enkelt och dem äkta.

Stöd!

Jag har ett otroligt stöd runt mig i både privat och affärsliv och jag vet hur många ni är där ute som bryr er om mig. Inom kort behöver jag dock välja ut 6 vänner, för kommande uppdrag och det kommer bli så svårt. Hur tänker ni, hur ska jag välja?  Blir lite  för mig att fundera på.

Med ovan få rader avslutar jag med att önska er en fortsatt fin fredag, Kram Minette

 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Tacksamhet fuck Cancer

Tacksamhet till er ALLA, ingen nämnd ingen glömd!

Tacksamhet och vi uppmärksammar alla nu när allt är så extremt tungt runt oss. Ni ska veta att vi ser er  och får energi av allt ni gör för oss.

Tårar av sorg förtvivlan, ilska, frustation och den tacksamhet vi har över varje dag vi får tillsammans. För ljuset i denna mörka tunnel, men även många tårar över att se att så många runt om oss finns med. Nära vänner, bekanta, släkt och okända personer från hela världen.

Fina ni!

Handskrivna brev, vykort, sms, samtal, fikastunder, filmstunder, båtturer, bakverk, blommor, böcker, te, kostråd, översättning , delningar, tips, råd, hjälp med våra döttrar och alla ni som köper av oss via facebook för att gynna vår insamling och alla er som skänker till vår insamling.

Ni är många som inte vet om ni törs störa, ni stör inte, ni ger oss energi av era samtal, era besök osv. Vi behöver er mer än någonsin nu, nu när livet är här.

Tyskland!

Tips om Tyskland och med allas hjälp att dela, nådde vi resultat. Inom kort kommer vi sammanställa allt i detalj, vi behöver bara se om vi kan tacka ja till en chans för Robert att överleva.

Sverige à Prestige Pengar och Politik.

Varma kramar Robert, Minette, Cassandra Leona, Paulina Razmus och Wilton.

 

 

 

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

p4sormland@sverigesradio.se i vårt hem

p4sormland@sverigesradio.se i vårt hem!

p4sormland@sverigesradio.se besökte oss i veckan för att fråga våra döttrar om hur de påverkas av Corona. På länken här kan ni lyssna på deras härliga ord – http://p4dela.sverigesradio.se/?id=18346&fbclid=IwAR0JgMEv0MwQeu6WYEPVM4db5CQ30inZHWPk5Xv6o-GNz3msOr7P44sAmoI

 

Vi har just nu ett distansförhållande med vår omgivning, vilket får med sig både gott och ont.  Att leva i karantän kan vara psykiskt påfrestande men vi gör det bästa av situationen genom att vara tacksamma att vi ha ett stort hus med egen tomt, studsmatta och mängder av spel, pussel och pyssel. Visst finns det saker skolan kunde göra bättre, men vi kan ändå inte klaga,de gör så gott de kan och mäktar med. Detta är exakt lika betungade för skolorna som för alla andra instanser. Dock önskar vi ett betydligt bättre stöd än att välkomna till skolan som håller öppet för de som kan. Det verkar  som svaret kommer från en person som verkligen inte förstått varför vi tagit hem våra barn från skolan. Att ta  sin barn från skolan gör nog ingen frivilligt.Är man i riskzon, ska man hålla sig ifrån  grupperingar etc. 

Här hemma ökar kreativitet och tillsammans kommer vi gå ännu starkare ur det. Vi vädjar dock  till vännerna att tänka en extra vända när du svänger förbi och vill säga hej. 

Har du nyligen rest eller träffat någon som nyligen gjort det, eller har du träffat någon som är sjuk.? Undvik då att svänga förbi här. Vi har INTE råd att bli smittade för det kan just vara det som gör vårt tillstånd  till ett katastrofalt läge. Lek inte självutnämnda experter, läkare eller rådgivare, vi har det bästa teamet runt oss och väljer att följa deras råd.

 

 Nedan skriven text är lånad av Annika Dahlgren på Sveriges Radio.

  • Systrarna Cassandra och Leona Tigerfalk går på Engelska skolan i Eskilstuna, men sedan två veckor tillbaka är de isolerade hemma eftersom familjen tillhör en riskgrupp som inte får smittas av coronaviruset. 
  • “Jag brukar prata med en kompis så vi pluggar tillsammans”, säger Cassandra som går i årskurs 8, systern Leona går i årskurs 5. 
  • Malte Kling går till skolan som vanligt, men i hans årskurs 9 på Gökstensskolan är hälften av eleverna hemma. 

   

 

Ta så väl hand om er som ni kan efter omständigheterna / Kram Minette 

Lämna kommentar Dela inlägget:

April sorg ovisshet ska jag orka?

April vi går dig till mötes med sorgsen blick och ovisshet.

April våren 2020 är året som jag och många andra skulle vända till det bättre, men som för många blev exakt tvärtom. Året startade i kaos och jag vet att fler än mig fick en mindre bra start. För min del blev det att jag nätt och jämt överlevde två stora misslyckade operationer och till min stora sorg avled allt för många nära och vissa väldigt unga. Mitt 2020 startade verkligen inte som jag tänkt mig och åter påminns jag om att inte ta livet för givet eller se för långt framåt. Dags att leva ännu mera i nuet💕.

Tung ryggsäck men tillåter mig inte falla!

Ryggsäcken är tung och jag är ledsen över att ha drabbats av så fruktansvärda och rejält jobbiga år. Idag är det exakt tre år sen det började och jag sa inget då så jag säger inte så mycket nu. Mött på många hinder men är ändå full av hopp och fylld med kämparglöd.
Vet att allt har sin tid och allt kommer bli bra för inga motgångar är förgäves, så tänker jag och kämpar för det. Jag  är inte kvinnan som lägger mig platt eller tillåter mig falla av eländen och sjukdomar. Jag är full av hopp och vet att det kommer gå bra .För kriser leder mig att se min inre styrka och ha mera mod, skapa en drivkraft och ALDRIG upp.

En ljusglimt tittar in!

I början av Mars såg jag för en kort sekund ljuset, men snabbt slogs livet i spillror för oss alla.
Denna gång en katastrof som drabbar hela världen både rik som fattig. Det har kraschat och denna gång rejält. Allt är svart, fyllt med oro, ängslan, stress och ovisshet. Världen kollapsade och Sverige var inte redo att möta katastrofen som jag nämner med ett ord, CORONA. Vi människor föll och famlar runt i ett vakum.

Inget är längre som det brukar.

Hemma  hos oss samlas hela familjen i soffan för att prata om dagarna, uppdateringarna och vårt mående. Aldrig någonsin kunde jag ens i mina mörkaste stunder och tankar tro att  vi och hela världen skulle drabbas så hårt . Hela världen står tillsammans i en så mörk fruktansvärd ovisshet.Vi har alla en tuff tid till mötes på så många olika vis. Månader som april, maj och juni  blir långa och kämpiga för oss alla.

En pandemi mot världen.

Trots pandemi som slår ut hela världen så ser jag ljuset tränga sig fram. Vi människor prövas hårt och vi närmar oss varandra, vi sträcker ut våra händer och hjälps åt. 
Jag blir stundtals  ledsen och låter tårna falla ner över kinden. Jag tror det är viktigt att få ut sina känslor i all oro som finns både här inne och där ute. 
Ta väl hand om er kramar Minette 
Lämna kommentar (3 st) Dela inlägget:

Bolindergårdens vård och omsorgsboende

Bolindergårdens vård- och omsorgsboende! 

Bolindergårdens – Nu har jag  – Minette Tigerfalk fått nog, nonchalansen i samhällets vårdinrättningar är under all kritik. Snälla dela detta nu. Sjukvården, äldrevården och barnomsorgen är katastrofal, vill du hamna där?Hur får vi personalen att arbeta efter bättre förutsättningar? Må bra på jobbet, Jag möts allt som oftast av tårögda och uppgivna ögon hos personalen. De går på knäna sjukskrivningar stiger och många har gett upp. Det personalen en gång brann för är mer ett ont måste. Politiker måste agera, ta sitt ansvar och vi medborgare måste våga sätta ner foten. Jag ger en känga och  ställer en fråga till många tyckare som inte agerar, varför?
Var så säkra på att jag har fått NOG och kommer agera! För mig, mina nära och kära och för de som inte har orken att göra det själv.

Vi är många drabbade och här nedan kan ni läsa om min fina vän och före detta Eskilstunabo Maria Vascsak.

Bolindergårdens tar 7000 kr i avgift för 35 kvm  plus en avgift för mat och avgift för omvårdnad. 

Jag ställer mig frågan, vad innebär vård och omsorg? Vad ska man kunna förväntat sig vid en flytt när man är 96 år? Ska man som anhörig behöva ta ledigt 1 vecka och vara med för att se till att ens mormor inte far illa?

 Från Trumslagargården till Bolindergårdens!

I början av februari besökte jag Eskilstuna för att hjälpa min mormor att flytta från Trumslagargården till Bolindergården. Det här var dagarna innan hon skulle fylla 96 år och min mormor såg fram emot att flytta. För mig blev ett par dagars ledighet omvandlat till en vecka med anledning av en undermålig, otrygg situation och bristande säkerhet.

Jag var på plats varje dag för att hjälpa min mormor att finna ett lugn och en trygghet i en situation som var kaotisk. En fastighet som var allt annat än klar och en utomhusmiljö som fortfarande är allt annat än klar.

Åter bristande kommunikation!

Bristande kommunikation och larm som inte fungerade eller kunde hittas, svajande el, taggar till dörrar och medicinskåp saknades, 1 huvudnyckel till samtliga medicinskåp, dörrar som låstes inifrån och en personal oinformerad om att det fanns huvudnycklar, ofullständiga brandpärmar.

Personal som kom till Bolindergården samma dag som dom boende utan information, personal som skulle börja ”utforska” sin arbetsplats samtidigt som dom skulle utföra sitt jobb. TV boxar som glömts att beställas, ingen TV för dom boende på en hel vecka… en gemensam yta som tagit en vecka att inreda. En transaktion för dom boende som var allt annat än enkel eller trygg. Listan är lång… En inflyttning som mest liknar ett hafsverk. Svar från ansvarig var att man får räkna med att det är stökigt när man flyttar.

En oförståelse om att det rör sig om individer som är upp åt 100 år. Helt respektlöst!

1 månad har gått och man har ännu inte gjort ngn grovstädning, byggdamm överallt och fönster som inte är tvättade. Min mormor har svårt att andas är sårig och blodig i och runt näsan. Men man anser att det är städat. Dock säger strumporna ngt helt annat. Jag har svårt att se att någon skulle anse att det skulle vara ok att röra sig i sitt hem i det dammet. Ett badrum som inte städas mer än var 3:e vecka, nu har en månad gått och det luktar urin, en toalett som har avföring på kanterna. Rengöringsmedel som fortfarande saknas. Som sagt man anser att det är ok och att städa var 3:e vecka. Städningen på brukarnas rum ska dessutom utföras av undersköterskor. Dessa som redan är överbelastade och går på knäna. Var är prioriteringen? Borde inte undersköterskor ta hand om brukarna och inhyrda städare utföra städning? Åter igen ställer jag frågan, hur många skulle acceptera en städning var 3:e vecka? Vem skulle acceptera en sån hemmamiljö? Snarare en sanitär olägenhet.

1 månad har gått och min mormor har ännu inte varit utanför hemmet trots att hon enligt biståndshandläggare har rätt till att gå ut 2 ggr i veckan. Nu har hon inte varit ute på minst 2 månader. Detta har i och för sig inte fungerat smärtfritt innan heller, inte ovanligt att hon inte får gå ut på flera veckor trots att hon själv vill.

Min mormor fungerar bra och vill vara aktiv men rådande miljö och situation hämmar henne. Fram till att hon flyttade till Trumslagargården för ca 1 år sen, har hon varit klar i huvudet men efter inflyttning till Trumlagargården har hon blivit åldersdement. Om lugn råder så märker man inte mycket av det. Men en miljö som är stressig och stökig påverkar henne oerhört. Hon äter inga mediciner. Vi har sagt ifrån lugnande och sömnmedel efter att man under förra våren experimenterade (utan anhörigas vetskap) och gav henne diverse olika ”cocktails” som gjorde att hon ständigt var ”borta”. Under den här tiden ramlade hon ofta och slog sig i huvudet, blåmärken och sår. Vi bad om att införskaffa en hjälm för att skydda hennes huvud, det tog mer än 3 månader innan hon slutligen fick en hjälm anpassad hennes huvudstorlek.

Det råder ingen kommunikation mellan avdelning, sjuksköterska och rehab. När vi som anhöriga slutligen ryter ifrån löser det sig tillslut. Under 8 månader har det bytts ut läkare och sjuksköterskor 4 ggr. Ingen ordentlig dokumentering eller överlämning har under denna tid skett. Min mormor har blivit slagen av annan boende och det får vi reda på från en annan boende. Är det inte rimligt att vi som anhöriga ska bli underrättade? Vad har man vidtagit för åtgärd att det inte kommer att hända igen? Var är kommunikationen? 

Jag ställer mig frågan vad man syftar på när man använder sig av ordet vård och omsorg? För mig talar dess synonymer sitt tydliga språk, skötsel, tillsyn, omsikt, uppmärksamhet, omtanke, noggrannhet och samvetsgrannhet för att nämna några.

På Bolindergårdens tycks man dock ha anammat ord som jag starkt ifrågasätter att man vet innebörden av. Stora ord att fylla. I dagsläget är Bolindergårdens inget annat än en förvaring utan stimulans och aktiviteter.

Ledningen slår emot!

Självklart har jag pratat med ledningen men utan resultat, man tar inget ansvar utan gömmer sig bakom att skylla ifrån sig. Jag BEUNDRAR personalen för sin insats i den rådande kaotiska situation som gör ett fantastiskt jobb utan förutsättning. Dock ifrågasätter jag ledningen starkt.

96 år och helt utan värde!

Kan man inte förvänta sig mer när man är 96 år? Hur många skulle acceptera att ha en hemmamiljö som såg ut på det här sättet? Än mer betala 7000kr / månaden för hyra + avgift för mat, + avgift omvårdnad? Är man inte värd mer som gammal?

Texten är skriven av min väninna Maria Vascsak och självklart vill Maria att jag delar inlägget om hur det ser ut idag. 

Stå upp stå emot och säg nej NU! /Minette 

Bilden kan innehålla: en eller flera personer och närbild

 

Lämna kommentar (6 st) Dela inlägget:

Lille Milo, hyllning till er Eskilstunabor

Lille Milo och Matte Jennifer Jojo!

Lille Milo endast 5,5 månad ung smiter ut och möter trafik i form av både 40, 70 och 110 vägar. Milo är blandras -prazsky krysarik och chihuahua och som ni då förstår väldigt liten. Milos kroppsstorlek och unga ålder gör honom lätt till offer både mot trafik, onda människor och rävar. Sen framför allt mot den kraftiga storm, regn och kyla som jag var rädd skulle bli hans öde. 

Vi alla förstod att det är väldigt bråttom.

Matte Jennifer Jojo lägger ut ett inlägg och vädjar om hjälp att finna lille Milo. Delningarna var snabbt uppe över 600 st och det bara kom sig till att växa. Jennifer och Lille Milo klev in i allas hjärtan och vart jag än begav mig mötte jag frivilliga sökande unga som gamla. Telefonkedjor, messenger och organiserade sökningar var snabbt ordnat och alla EXAKT alla var berörda. 

Hett tips och snälla människor!

Någon hade sett Milo i Söndags och adressen var där jag föddes och växte upp. Självklart åkte jag dit tillsammans med min dotter Cassandra. Därefter åkte vi hem och skapade flyers för att lägga i alla brevlådor i det området samt ute efter vägarna. Allt i samförstånd med Jennifer. 

Lille Milo är hemma!

Jag sitter i soffan och tänker på lille Milo som nu vilar i mattes knä. Tänker även  på er människor som utan tvekan hjälpte till. Tänk att det finns så mycket goda snälla och hjälpsamma människor. När allt känns mörkt, tungt och eländigt be om hjälp. För oavsett skäl så finns änglarna där när det behövs. Det bevisades sig återigen att vi Eskilstunabor finns för varandra till 100 %.

Timmar och hela natten! 

Många cyklade runt i timmar och en del satt timtals i bilen för att hålla span. Jag mötte på många stelfrusna som sökt långt in på natten men ändå inte ville ge upp. Alla ville rädda Milo och vad gjorde de då om de frös?  Fina ni säger jag bara och önskar jag hade alla namn för att  ni skulle vara värda att nämnas. 

I måndags eftermiddag stoppades alla sökinsatser .Matte hade fått in fler tips och råd gällande sökningen. Milo ska ha setts i samma område  igen och kunde bli skrämd av alla som sprang runt. Sagt och gjort nu är Lille Milo hemma hos sin underbara matte och jag är övertygad om att de båda njuter till fullo. 

Tack Jennifer Jojo och härliga Sari Eklund.

Jennifer du starka fina underbara matte till Milo så full med mod och hopp. Tack från hjärtat att du orkade svara på alla samtal från oss som ville hjälpa till.  Du är beundransvärd kämpe och ditt lugn skulle flera behöva. Din älskade bebis försvinner och samtidigt ligger du i hög feber och  är genomsjuk, hur orkade du? Många ringde dig och ändå höll du humöret uppe. Fick även lära känna din underbara härliga granne Sari Eklund som fanns med mig i sökandet.  Vi fick några skratt mitt i det jobbiga mer om det i ett annat inlägg. 

Milo 5,5 månader ung med en vikt kanske runt 1.5 till 2 kg fick en hel stad att agera. . Så liten men så BETYDELSEFULL!

Kram Minette

Lämna kommentar (6 st) Dela inlägget:

Natt smärtor och tankar

Natt och den fylls med tankar!

Natt och jag sitter klarvaken i sängen, sängen som är flyttad in till vardagsrummet/köket. Jag frågar mig om och om igen, varför? Detta inlägg påbörjade jag i lördags men det var natt och jag var  för trött för att klara av att skriva hela inlägget.Så när ni läser detta inlägg så ligger uppdateringen lite i släp. 

Jag har haft en del fruktansvärda och tunga dagar och till mestadels har jag sovit. Febern vill inte gå ner till normal temp och smärtorna görs sig påminda. Jag vet att det inte hjälper att ångra mig och det går inte att få det ogjort men jag önskar så att jag aldrig utfört denna operation.Trots allt så är jag ändå så glad och tacksam. Tacksam att rätt läkare klev in och enligt mig räddade mitt liv.

Jag dog och vände om tillbaka för att älska livet ännu mer. Min ärrade mage kommer alltid att påminna mig om min styrka att inte ge upp. Nu vänder det, PUNKT!

Ps otäck bild och såren runt mun är på grunda av slangar jag haft i halsen d.s

Jag är en kämpe!

Jag är stolt över mig själv och stolt över hur jag ser ljuset istället för mörkret. Självklart är jag ledsen och mellan varven även arg men inget hjälper mig att läka så att vara stark och kämpa är något jag föredrar för många där ute behöver mig. Många har så tufft, helt utan mat, boende, kläder värme och kärlek, så jag måste hålla mig stark och fortsätta lägga min fritid på att hjälpa människor i behov. 

Dränage inte kul alls!

Att bära på 2 dränage är psykiskt påfrestande för  det drar och ömmar men ger  även illamående känslor. Ett obehag som blir värre för varje dag. Jag hoppas att röntgen ser bra ut och jag  får plocka bort dränagen snart.

 

Detaljer och tack!

Tack från djupet av mitt hjärta till alla er som visat omtanke genom att skriva på bloggen, messenger, sms, ringt, facebook och kommit förbi. Uppskattar era frågor och besvarar alla vartefter jag orkar. Det kommer att komma mera detaljer så ni fina läsare kommer att förstå vad som hänt men jag inväntar journaler och kopia på deras egna anmälan först.

Vakna tider försöker jag vara kreativ. 

Att skapa är alltid roligare än att bara sitta still och för mig är att skapa läkande för själen. Spelar ingen roll vad som skapas bara att det görs. Då det är lång kö till sjukgymnastiken så har jag skapat ett eget tränings/rehab upplägg. Vägrar vara hemma och chilla jag vill tillbaka och arbeta. 

LÖF!

 I mitt tillstånd är det inte lätt att varken förstå vad som ska göras eller rent av orka göra alla måsten. Jag skulle bara genomgå en rutinoperation och inte lära mig anmäla sjukvården till Löf IVO och Lex. Vid mitt tillstånd finns inte energi att ta reda på mina rättigheter, det borde vara självklart att det finns hjälp att få när det är de som ansvarar för skadan men så är det inte. 

Vad händer när du gjort en anmälan?

Jag läser igenom Löf  och blir chockad över hur få som får hjälp  – enbart 40 % får ersättning och som drabbad kan du vänta på besked ändå upp till några år. Hur ska vi drabbade orka driva kampen parallellt med att våra drabbade? 

Återigen – du måste vara frisk för att kunna vara sjuk! Kramar Minette 

Lämna kommentar (12 st) Dela inlägget:

Rutinoperation – hysterektomi skadad för livet?

Rutinoperation som gick  VÄLDIGT fel. 

Rutinoperation ekar det inom mig och det har aldrig hänt förr hör jag svagt, aldrig hänt förr? Kan jag bry mig mindre? Det har hänt mig och på det absolut sämsta vis. 

Mitt liv, ni pratar om MITT LIV  och när ni säger att det aldrig hänt förr så blir jag ännu mera rädd, förtvivlad, frustrerad ledsen, arg och inom mig bubblar så mycket känslor. 

Hur kunde detta hända?

Det som aldrig kunde hända ja det hände mig och det gick så illa det bara kunde. Läkaren är chockad och ledsen över vad som hänt men inget av allt detta hjälper fortfarande mig, för det skulle ALDRIG kunna hända. 

Att säga att jag inte är förvånad känns kanske magstarkt men nej, jag känner så. Redan från dag ett har allt gått katastrofalt illa. 

Mälarsjukhuset – ALDRIG MERA!

Gyn / kvinnokliniken på Mälarsjukhuset i Eskilstuna sätter sig själva på kartan om och om igen.  Jag  kan bevittna så många brister så jag vet helt ärligt inte vart jag ska börja men någon måste sätta detta i rull för så här får det inte fortsätta.

Om jag hade dött?

Varför lyssnade ni inte på mig när jag sa ” något är fel, jag dör om ni inget gör” Ni svarade, det är tarmarna som rör sig men jag skrek – nej. Trots det lät ni mig ligga ytterligare ett dygn och under tiden jag låg där fylldes min mage med urin och mitt tillstånd blev allt sämre.

Så många fel!

Från starka felformuleringar som att min livmoder var väldigt angripen, detta fixar vi snabbt till  sjuksköterskorna  som medicinerar fel och glömmer bort att följa läkarens ordination. 

Ska jag eller ska jag inte?

Funderingar som far fram och tillbaka om jag ska berätta och om jag ska jag visa? Jag vet att jag varken kommer bli mer eller mindre hel av att visa mig “naken” och berätta om det jag drabbats av men kanske kan det hjälpa fler? Kanske mår jag bättre av att få skriva av mig eller så blir det ingen skillnad. Som sagt jag har ingen aning men jag tror att det är nödvändigt för mig att berätta om vilka risker jag utsatts för så fler kan våga berätta och att få fler att förstå riskerna. Vad som hände mig vid en så “enkel”rutinoperation – hysterektomi men framför allt nonchalansen runt om. Har du drabbats eller känner du någon som gjort det? Hur tänker ni runt min fråga om att berätta eller inte? 

 

Hysterektomi

Hysterektomi är en operation som innebär att livmodern tas bort. Varje år opereras ca 4000 kvinnor och av dem drabbas 4 % av allvarliga 
komplikationer och en av dem är jag. Operationen kan göras om du har muskelknutor, rikliga blödningar, cellförändringar, endometrios eller livmodercancer. De flesta kan lämna sjukhuset dagen efter operationen men jag blev där i 10 dagar. Då ena kaoset efter det andra avlöste varandra kände jag mig inte längre trygg och bad om att få åka hem för att vårdas vilas och få ro hemma. Enligt läkaren kunde inget gå fel och den information jag fick var minst sagt undermålig. För mig gick allt , exakt allt fel. 

Inom kort kommer steg för steg vad som hänt och hur illa det gick men framförallt, det kunde varit min död och vad hände inom mig? en  mammas död pågrund av vad? Varför gick det fel, hur kunde detta ens hända men framförallt vart är ni alla nu, ni sjukvård som säger att ni finns hela vägen? 

Kramar  från Minette som inte tänker sluta kämpa!

Lämna kommentar (29 st) Dela inlägget:

Operationen gick inte som tänkt

Operationen!

Operationen jag gjorde den 15/1 gav komplikationer med påföljd att akut operas igen den 17/1 som även den gav komplikationer i vänster ben. Jag befinner mig på sjukhuset i Eskilstuna och i dagsläget vet jag inte när jag får åka hem, får jag välja är det snart.

Nedan presenter från älskade storasyster Lena som vet vad jag tycker om. 

Amelia Dumle kola Geisha

Tack ni som visar!

Ni är många som undrat vart jag tagit vägen och inte svarar osv så därav väljer jag att gå ut och berätta i enkla drag.

Jag tänker fixa denna resa med, men jag behöver tid för läkning, både psykologiskt, nervologiskt och fysiskt. Jag ska upp igen, ska TILLBAKA👊🏻 snart ser ni mig ” glenza” igen. Träning på helt annan nivå. 

Mer om operationen och allt runt om kanske kommer. 

Med kärlek/ Minette

Lämna kommentar (20 st) Dela inlägget:

Ingen jul utan Sundbyholms Slott

 Ingen är så bra som personalen här!

December är här och återigen  beger vi oss till Sundbyholms Slott som ligger vid Mälaren i Eskilstuna.  En underbart fin plats som vi besöker oavsett årstid. Vid några tillfällen har jag testat andra fina miljöer men inget julbord kan leverera som mitt älskade Sundbyholms slott. År efter år kommer vi hit, år efter år möter vi oftast samma personal. 

Självaste Drottningen av slottet!

– Maria Pettersson fanns inte på plats denna kväll men personalen skötte allt så bra ändå. Ingen skada skedd alltså..ler! det hade dock varit fint att få träffa  Maria. För oss är hon inte bara en “Maria” hon höll i vår bröllopsmiddag vilket hon gjorde med toppklass och fingertoppskänsla och allt exakt allt gick så bra. ( se mer om det i ett kommande inlägg).

Nedan ser ni mig tillsammans med grymma kvinnorna Anne – Marie Pettersson och Malin Granfors.  Det märks att de varit med  i yrket ett tag då deras snabbhet, kundfokus och servicekänsla är lite utöver det vanliga. 

 

Sundbyholms slott

Nedan ser ni bild på några av mina älskade Eskilstuna vänner.

Ellinor, Daniel Kalinic, Paulina Lindström – Tigerfalk Jag, Malena Brostedt och min älskade man Robert Tigerfalk.  

Med mina underbara vänner

Här sitter tomten och myser.

Delade ut klappar till små. Ställde mig i kö, men det blev ett nej…min botox hade inte längre någon effekt.  Så ingen klapp till mig.

Nedan kan ni se lite av vad kvällen hade att erbjuda.

 

10 kg tyngre!

Började lite smått med att smaka av deras knäck, fudge, brända mandlar osv. Snabbt ramlade det ner ännu mera gottis, då det fanns mer plats kvar. Det blev tunga kilon att bära därifrån, strax redo att inta soffläge för att somna i matkoma.  Jag minns mina tankar innan jag gick in i matkoma – fiser jag nu, åker jag iväg i en raketfart. Mina 50 kilo var nog uppe i minst 60 kilo, jag höll på riktigt på att spricka. Vilken tur att jag fick ett gymkort av min älskade man när jag fyllde år, så i morgon ska det igång igen. Det ska pumpas vikter och attans vilka bilder ni kommer få se..

 Baren i slottets källarvalv.

Denna vackra krona hängde i slottsbaren. Skulle passa bra i mitt kök dock skulle jag ha fungerande glödlampor. ler!

 

Nu dags att sova, kram Minette

Lämna kommentar Dela inlägget: