1,5 år Mardröm, börjar berätta. Grattis!

5:e oktober du fyller år, men vi firar att du lever! 

Nu börjar jag berätta.För att undvika alla “sociala media kontrollanter och språkpoliser” så hintar jag här för ett mycket långt inlägg. Som både kan upplevas rörigt, långt, sorgset osv. Men detta är direkt skrivet från hjärtat. Exakt hur jag känner. Så därav väljer jag att inte rätta något av raderna. Framöver kommer jag att bryta ner varje ämne för sig i kronologisk ordning. Med fakta, bilder och äkta underlag. En dagbok som är skriven med bläck går aldrig att suddas, när du suddar är det inte från hjärtat! Det är helt fritt att läsa! Kram 

5:e oktober 2018 Firar mannens födelsedag.En dag vi inte visste om vi skulle få fira.

Tänkte berätta att för drygt 1.5 år sedan blev Robert sjuk. Jag tror vi båda förstod redan förra året men ingen av oss lyfte det. Jag minns allt som igår. Året var  2017  – du låg på sjukhus när vår dotter fyllde 9 år.Du var i väldigt dåligt skick. Jag förstod, men allt var i kaos. För henne var det ledsamt att pappa inte kom hem när hon fyllde år. Vi berättade och lovade henne och våra andra barn, att nästa år kommer bli så mycket bättre. Vi ljög. För året 2018 blev 100 000 ggr sämre. Jag var livrädd, men vägrade gråta. Jag måste vara stark. Du sa att allt var okej. Men jag såg i dina ögon, att även du förstod. Men i all denna kaos vi redan befann oss i. Så varken kunde eller orkade vi. Vi valde att blunda.  Eller rättare sagt, vi var tvungna. Vårt liv var redan i total kaos. Ännu visste ingen. Men vi visste allt och pressen ökade. Men vi var båda eniga. Vi håller ihop, vi tar tag i hälsan först, sen tar vi tag i “spelet för gallerierna”.

Gråter varje dag – INOM MIG! Och nu ska jag börja berätta.

Jag ska försöka skriva detta inlägg utan att bryta ihop med tårar. För jag måste hålla mig stark och hålla ihop familjen. Detta är otroligt känslosamt men jag vill berätta så att ni andra förstår att jag har ett liv utanför den sociala media världen. Jag orkar inte med massa trams om att mäta värde i ett likes eller inte. Jag har inte orkat gå på alla tillställningar och möta bjudna personer som är mindre lojala mot sin omgivning.Jag är från djupet av mitt hjärta så tacksam över alla inbjudningar, men mitt liv har varit i kaos. Total kaos. Med så mycket mer än någon kan ana.

Nedan kommer en liten bråkdel. Ni som känner mig/oss vet så mycket mer. 

Inbjudan?

JAG ORKAR INTE höra,läsa eller mätas i inbjudningar. Heller inte i likes, vikt, och vem som säger vad om vem. Jag säger inget illa OM någon, jag säger vad jag tycker till DEN det berör, om så behövs. Alla måste förstå att säga “jag är snäll” är inte ett dugg snällt. Att vara hjälpsam, finnas till för andra och vara ärlig är en del av att vara snäll. PUNKT! Men var dig själv.

Jag har fullt upp med att ha ett liv.

Många frågar mig ofta. Eller rent av väldigt ofta. Minette hur orkar du? Hur gör du för att hålla ihop?  Vem är du som klarar så många motgångar i ditt liv på så kort stund? Ändå lägger du så mycket tid på att hjälpa andra?

Jag har kanske inte alla svar ni vill ha. Men en sak kan jag säga. Jag ger. Jag ger oerhört mycket av mig själv. Men inte för att få tillbaka. Utan för att jag vill i hjärtat. Och jag säger alltid varje morgon, Minette, gå upp, var stark. Din familj och dina vänner behöver dig. Om du lägger dig ner och bryter ihop. Då rasar ALLT. Mångas liv hänger på dig Minette, så res dig. Var stark!

Utan Robert, min familj och mina vänner skulle jag nog aldrig orkat. Jag var på väg att rasa långt ner. 

Jag är STARK för att jag kan vara SVAG! 

Ja, jag är stark. För jag tillåter mig vara svag. Men om vi nu ska prata styrka. Vad har då inte Robert? Att genomgå en cancer operation med långvariga behandlingar med återkommande bakslag. Ändå stå upp, kämpa och stötta mig där jag verkar ha huvudrollen i en sjuk såpa.Det är väl styrka om något. Sjukskriven? Typ nja. Han tar någon dag där det behövs. Hans oro var eller är aldrig över sitt egna liv. Den låg och ligger  på hur jag och våra barn skulle klara ett liv utan honom. Så han förstod, det fanns inget annat alternativ än att bli frisk.

Han sa, hur gör vi med hus, företag, barnens träningar och vet inte allt? sen säger han. Ähh detta kommer ta massor av tid att lösa, så det går fortare att bli frisk. Robert är en sann överlevare. Ni som känner Robert vet vad jag menar. Och ni vet exakt hur han beskrev sin sjukdom. JA på tavlan. Vart och hur annars? Ler! 

Det jag alltid stört mig på.Kom till mig helt plötsligt att älska.

Precis som hans hemska snarkningar. Varje natt en snarkning uteblev, puttade jag på honom för att se att allt var ok. Han frågade, snarkade jag? Jag ljög och mina svar blev alltid, JA! Jag ville inte visa min oro. Idag väcker jag inte honom om han snarkar, jag ler och är så tacksam att han faktiskt kan. Jag väcker honom om han INTE snarkar. Sjukt jag vet. Det kommer att gå över. Men jag ska försöka minnas och vara tacksam. Min oro är stor. Men hans oro över mig är så mycket större.Det finns så mycket mer under denna rubrik. Men det kommer i ett annat inlägg.Det är ett uppvaknade många behöver.

Men vad har då hänt i med detta? Att våga berätta!

2016 – 2018 svarta år  jag INTE önskar någon. I all enkelhet förkortar jag det här nedan. För nu är det dags att berätta om min vardag i det verkliga livet.

Året 2016 på sensommaren läggs jag in för akut operation, misstänkt tumör. Hösten blir lång och jobbig.Känslorus och jag visade mina sämsta sidor. Skulle jag dö? Ska jag lämna min familj?Då ska ingen sörja mig, utan minnas mig dålig. Jag var inte så snäll mot min omgivning enligt mig. Jag misshandlade min egen in och utsida pågrund av  sorg och besvikelse.Jag försvann och höll mig borta. 

Tiden gick Januari 2017 kom.

Startade med nya undersökningar som gav positiva svar. Jag är frisk! 

Blir påkörd på min första runda efter att få okej att börja träna. Det gick bra och idag påminner smärtan i benet om att det kunde gått mycket sämre. 

Den 5:e januari  2017 blev starten till något jag anat än tid. Det blev ännu mera  kaos.Någon vill mig väldigt illa och utformar en enorm press i skrift. Hur ska jag agera? 

Samtidigt blir min man väldigt sjuk.

Jag förstod.Hade sett och känt. Vi höll det för oss själva.Ville inte berätta. Vi ville ha ro. Han fick komma hem efter längre tids vistelse på sjukhus. Vi går i tystnad. Tror vi båda är livrädda. Vad händer? Varför? Nu kom alla frågor tillbaka. De frågor jag ställde mig själv. Men nu är på riktigt. Det gällde min man. Men vi orkade inte se vår egna hälsa. För vi pressas och samtidigt blir hälsan på oss båda allt sämre. 

Våren kommer och vi måste bort.

Bort från alla tankar om sjukdomar och olyckor. Bort från den dolda pressen jag utsätts för. Vi unnar oss en resa till Cypern. Väl där. Faller jag ihop med extrema smärtor i huvudet. Misstänkt Stroke. Den fina resan till solstolen, blev övervakning på sjuhus. Med ambulanstransporter varje dag för prover och fler behandlingar. Syn, tal och Känselbortfall var tydliga signaler sa läkaren.

Cypern

Väl hemma i Sverige.

 Pressen mot mig fortsätter.Ingen vet något ännu. Mitt mående blir om möjligt ännu sämre.Min mans lika så.

Juni kommer och vi får ett samtal. Vår ena dotters biologiska mamma (Vi är vårdnadshavare för andras små) får beskedet Cancer. 3 dagar senare är hon avliden. En enorm sorg för hela familjen. Men vi lämnas ändå inte ifred. 

Sommaren går. Jag ser att min man blir sämre.Vi fortsätter på något märkligt vis att hålla oss i fas.

September  2017 och den skrift vi fått till oss förverkligas. Allt för att förstöra mitt liv. Allt byggt på lögner.Den vidriga mobb tar över och kända profiler tar ställning. Ställning dem inte har en aning om vad det innebär. Mitt liv slås i spillo. Svaga ler och försvinner. Starka finns med mig. Men jag har något och det är inlåst! Punkt!

 Hösten 2017 kommer och min bror hamnar i respirator. Vårt liv slås åter i bitar. Efter månader vaknar han upp i December och vi andas och tackar gud för allt. För det ända som räknas är livet. Det riktiga livet.

Nytt år och vi ser ljuset!

Januari  2018 har knappt tagit sin början.Min man blir om möjligt ännu sämre. Provsvaret skar som en kniv i hjärtat. Mannen som lovat mig stå stadigt vid min sida tills jag lämnar jordelivet har fått beskedet – Cancer.

Robert väljer att berätta det öppet och för att undvika att missa någon, berättar han det på sociala media. 

Robert är otroligt starkt . Trots denna vidriga sjukdom, står han där intill mig och stöttar mig i allt jag gör till 100 %. Då kom ordet KARMA – Mer om det kommer i ett eget inlägg. För detta är sjukt, så sjukt! Pressas ännu mera, i klartext står det, om Minette berättar blir det än värre!

Han kämpar för sitt mående!

Men ändå backar han upp mig till tusen. Han blir ännu sämre!

Ångset, ilska och sorg tar över och jag blir arg. Jag orkar inte mera motgång.Minns hur jag sticker ut i skogen. Skriker rakt ut och strax därefter kommer en man och frågar hur jag mår. Då kom allt. Sjukdomar, förtal sorg osv. Han hittade mig sittande på knä och ansiktet är fyllt av tårar. Han höll mig hårt och säger.

Jag har alltid läst om dig. Det är INTE dig dem skriver om. Men det är dig dem hänger ut. Jag skakar. Han har så rätt, men vad hjälper det i allt elände?

Han fortsätter.

Släpp dem onda håll fokus på det goda. Se alla goda ting och ni kommer fixa allt. Minette, ska verkligen svaga elaka människor och dumma sjukdomar driva dig så långt ner? Han ger mig en kram och exakt då fick jag tillbaka hoppet. Jag kan, vill och ska överleva. Även min man och mina barn, exakt alla ska få må bra. 

Åter fångar jag styrkan och minns.

Res dig, andra behöver dig. Då bestämde jag mig. Ingen eller inget ska bryta ner mig någonsin igen! 

Vårt liv har verkligen varit i  total kaos. Vi blundade och försökte hålla huvudet ovanför vatten ytan. Allt detta samtidigt som vi kämpade för att stå emot allt trams ute i det sociala medialivet.

Det enda vi behövde hålla fokus på. Det var och är att skydda våra barn från allt det onda. Vi höll ihop och  upprepade, “-vi måste vara starka, vara sams, hålla ihop”. VI MÅSTE UPPSKATTA LIVET VI HAR. Allt annat reder sig. 

Detta var som sagt en kortare version. Det är så mycket mer som hänt. Men ibland måste man lyfta det minst onda från allt det onda. 

Vi är långt ifrån återställda. Långt ifrån att få en ursäkt. Ännu pågår jakten på mig. Men vi vet. Vi är starka och vi har så många runt om oss. 

Hjärtligt grattis!  

Skolavslutning och allt var ännu ovisst.

Skolan

I fredags  fyllde du år.

Du fick ännu ett år. I fredags var det första dagen utan cellgift. Nu ska en tid med återbesök och ev några mindre ingrepp ha sin tid. Men du är fri från cancern. Nu ska vi berätta.Jag vill på något vis hylla det. Men vet inte riktigt hur. Men bra kommer det att bli. För jag firar inte att du fyller år. Jag firar att du får fylla år!  Och fira är exakt vad vi ska göra. Idag och många dagar till framöver. Grattis du starka modiga och envisa Robert. Har aldrig mött en person som är så öppen för exakt allt och alla med så stort hjärta. Älskar och respekterar dig mest av allt på denna jord. 

 Kramar Minette och tack för att ni läste! Berätta gärna om er, skulle uppskattas!

 

23 kommentarer

  1. Jag vilken kamp Robban har gått igenom, det blir en käftsmäll för hela familjen.
    Men ni är måste det bara bli bättre ❤️
    Kram

  2. Åh Minette! Vilken resa ni gått igenom! Vem 17 tror ens att det är möjligt att ha det såhär? Får mitt liv att verka som dagisverksamhet. ❤️ Men nu kan det väl bara bli bättre! Eller hur?

  3. Kära fina Minette…
    Vet inte vart jag ska börja, livet är skört och varför är det så lätt att säga att man ska ta tillvara på varje dag men så svårt att leva, verkligen leva och uppskatta livet varje dag? Jag blir otroligt rörd av det du skriver och tagen av den resa du och Robert gjort. Jag vet ju redan men jag blir ändå ledsen och tagen av dina personliga tankar.
    Robert är fantastisk, du med. Er styrka, mod, passion och omtanke för andra är unik. Vi uppskattar er, er vänskap och vi finns här för er.
    Tusen kramar
    Ellinor

  4. Kära Minette! Livet är inte alltid rättvist. Blir så tagen av vad du skriver även om jag redan är lite insatt i en del ni varit och fortfarande är med om! Jag har själv varit med om en hel del och frågar mig ofta: varför ska vissa ”testas” så? Det är vi som är starka individer och som ”reser” oss upp gång på gång Men vad tusan! Till vilken nytta egentligen?
    Ger dig och din familj styrkekramar att fortfarande vara starka även i fortsättningen!❤️

  5. Älskade vän! Blir så rörd över det du skriver. Vilka kämpar ni är efter allt som ni har behövt gått igenom. Ni är helt fantastiska.
    Har själv gått igenom många motgångar i livet och har undrat varför ska allt hemskt drabba mig. Miste min mamma i cancer när jag var nio. Min pappa gick hastigt bort innan jag hann fylla 30 o bara ett halvår efter gick min älskade mormor som var min extra mamma bort.
    Har själv drabbats av utmattning o depressioner 2 gånger. Trots detta så här man lyckats resa sig o mår idag bättre än jag gjort på länge.
    Du o din familj finns alltid i mina tankar.
    Älskar dig. Kram ❤❤❤

  6. Usch med allt som ni har vart med om ❤️Men nu så hoppas man att ni får njuta av livet och eran familj ❤️massor med kramar till er ❤️

  7. Vilken kamp vilken otroligt stark familj och vilken kärlek!
    Att kämpa mot väderkvarnar som elaka människor är en sak men för hälsa är något helt annat.
    Det är mycket vi tar förgivet som inte ställa på sin spets förrän vi måste acceptera fakta..
    Fira livet och Kick off Cancer!❤️
    Finns här bara ett andetag bort min sköna böna!

  8. Finaste kusin, vad det känns orättvist att ni är med om allt det här. All styrka och värmande kramar till er nu när ni tar er igenom allt, för det gör ni finns inga alternativ. Tack för att du öppnar dig om allt det här. ❤❤❤

    1. Hej Lise, och tack underbara kusin. Ja livet är lite orättvist och ska nog så vara. Jag är ändå så tacksam, för vi finns här och får låna platsen på jorden en stund till. Varma Kramar

  9. Fina vän❤️ Blir så berörd över det du berättar, Även om jag vet mycket så blir det än mer så tydligt när du berättar på det här viset. Ja, jag har också undrat hur du/ni orkat! Det är inte klokt att samma familj drabbas så hårt av så mycket samtidigt
    Jag önskar jag själv kunnat vara mer närvarande än jag varit sista året, men min pappas sjukdom tog all min kraft. Just idag är det 4 månader sedan ALS-skiten tog min älskade pappas liv, Jag har fortfarande svårt att förstå att han faktiskt inte finns mer.❤️
    Jag är så glad för er skull nu när Robert äntligen är fri från cellgifterna och kan påbörja ett nytt kapitel igen❤️ Ni är båda så starka! Varma kramar

    1. Hej fina. Ja visst är det orättvist. Men jag tror att varje person får exakt det den klarar av. Hur tufft det en är. Du med anhöriga har haft en egen tuff resa, så med full repsekt förstår jag att du inte haft den möjligheten. Saknar honom. Din far var mer än många andra. Jag önskar att ALLA börjar värdera det dem har och förstår att vi har enbart en enkel biljett till livet. Det går inte att resa tillbaka. Så ta hand om varandra och sig själv. Samt uppskatta det lilla, för det är just det som kan vara det stora.
      Kramar till er

  10. Vill bara krama om er, livet är förjäkligt många gånger , men som tur är finns det även ljuspunkter i tillvaron som gör att vi orkar.
    När jag träffade Christer började vi leva efter att vi Lever som att varje dag var den sista, pga hans retinitis pigmentosa och ushers syndrom, vi förverkligade vissa saker som vi ville göra, köpte båt och började resa ganska ofta, Det kändes liksom självklart att göra det, för nu vet vi inte hur länge vi kan ha kvar båten ev en säsong till, jag kan ju inte klara att sköta båten själv när inte c ser längre.jag är allafall glad att vi köpte den för den drömmen hade vi båda, den dagen vi säljer den hoppas jag vi förverkligar nåt annat.
    Många varma kramar till er från oss i Brokind ❤️

    1. Åh fina Camilla. Mina tårar rinner, tänker så på er. Minns när Christer och jag var ute och sprang, han var redan då en äkta kämpe. Tack från hjärtat för dina rader. Ni underbara fina människor. Hoppas vi ses snart, varma kramar.

      1. Tack själv finaste, fortsätt att vara den du är/ni som familj är, för ni är helt amazing, hoppas verkligen vi kan ses nåt framöver, men nu behöver ni njuta av varann i familjen och rå om varann krama om familjen från oss❤️

  11. Minette säger ofta “Döm inte andra, ni vet aldrig vad som händer bakom stängda dörrar” synd bara att de som behandlade henne illa inte hade samma insikter.

    Minette lärde mig även att saker och ting inte är självklart för alla. Jag som var så övertygad om det fick ännu lära mig något nytt. En gång i tiden satt jag som 15-åring utanför en butik, såg ut som en ligist och sov. Jag försökte ta mig in där för att sola, hon skulle lämna en film. Hon tog mig in i sin familj och behandlade mig som hennes egen son.

    För mig innebär framgång att göra det man vill. Minette om något har nått det. Men många misstar och är totalt övertygade om att hon bara är framgångsrik och inget annat, för många tror att framgång betyder något helt annat. Minette är människa men inte precis som alla andra.

    Minette har som de människor som vill nå ett mål fått utstå massa känslor, både på gott och ont. Men tro inte att det är enkelt bara för det. För att nå dit hon har nått har hon fått utstå sådant många inte ens önskar sin värst fiende. Men har hon gett upp? Varför skulle hon göra det? Hon motiveras av att göra det hon gör, för det är det hon vill göra. Jag är övertygad om att vi alla kan lära oss något av det.

    Hon har inspirerat mig i många avseenden. Jag har inte haft det lätt men varför skulle jag vika mig? Gjorde Minette det? Minette står stadigt på sina ben i dag, jag står stadigt på mina ben i dag.

    Tack för att du alltid trott på mig. Jag hade kunnat vara en annan i dag om du inte hade kommit fram den där dagen. Det är inte mycket som kan rubba en efter att djävulen besökt en från helvetet.

  12. ♥️
    Att läsa detta inlägg får mig att gråta , tårarna rinner ner för mina kinder för varje gång jag läser det. Mycket av det du/ni gått igenom det senaste 1,5år, först en massa hemska saker som fortsätter , sedan kom den hemska sjukdomen.
    Ni fortsätter att kämpa , ni tar beslut om att besegra detta onda.
    Styrka är ordet , styrka för att inte ge upp , styrka att hitta lösningar för att besegra det som kommer i eran väg. Tillsammans är ni starka ♥️ Vi beundrar er för att ni kämpar så, men det är också okej att få vara sorgsen mitt i styrkan. För ingen annan kan sätta sig in i era känslor som ni /du känner just här och nu. ♥️

    Det är snart 20 år sedan jag lärde känna dig och Robert, tack vare att träffade din dotters pappa.
    Vi tillsammans har vi byggt upp en stark betydelsefull relation , en relation som får många att tappa hakan och många där ute har svårt att förstå sig på den !
    Vi har stöttat varandra i många jobbiga situationer, både i sorg och glädje. En relation som är betydelse full för oss alla. ♥️

    Tillsammans har vi visat våra barn att relationer på detta sett är det bästa för våra barn. Jag hoppas och vet att vi är förebilder för många som går skilda vägar, för alla vill ju sina barn det bästa. Å det är så himla skönt att kunna blicka tillbaka och säga vi gjorde det bästa av den här situationen för våra barn. Det kan ta många år för att man ska kunna bygga upp en relation och faktiskt kunna säga till den andra att vet du jag är så tacksam för att vi kunde göra detta i hop för barnen. Vilket jag har kunnat sagt efter många år till min dotters pappa.

    ♥️
    Du och Robert finns alltid för era vänner , er familj , ni stöttar och hjälper, inte bara dem ni känner utan
    även människor som kommer in i era livet på ett eller annat sätt . Ni öppnar ert hem för alla på ett gästvänligt och hjärtligt sätt. Ni ser människorna utifrån deras egenskaper ni dömer dem inte ,ni hjälper dem, ser till att deras tillvaro blir till den bästa. ♥️ Livet är här och nu , var rädda om varandra , ni är betydelsefulla och värdefulla för många så fortsätt att vara dem ni är för då är ni som bäst

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *