Får jag vara glad, leva och skapa?

Får jag vara glad, le och kämpa?

Får jag det? Jag är överens med mig själv och ja det får jag. Jag ser och hör dock funderingar kring detta. Jag väljer att stänga av och hålla fokus på mig, min familj, vännerna och mitt entreprenörskap. Allt detta tillsammans ger mig en fin balans i min vardag.

Varför ska jag inte le, när jag föddes leende, varför ska jag inte leva, när jag föddes för att leva?

Vi är mitt i livet och kämpar hårt för att ta livet framåt. Vi tittar mycket bakåt för att minnas och lära men vi siktar alltid framåt.
Kvällar och helger gör ofta att sorgen och ensamheten gör sig påmind. Det är tufft och kommer att så vara.

Min vardag!

 – Min dagliga kamp är att ta hand om flickornas sorg, saknad, skolor, läxor, fritid och träning.  Företag som ska avvecklas och företag som ska utvecklas.  Samt vårda befintliga företag och kunder.
 – Tvätt, städning, trädgård, bilar, disk, matlagning, husdjur, bädda sängar och handla.
 – Hemma i huset sliter jag hårt för att hålla tre stora byggprojekt som måste färdigställas. Dagliga möten, körschema för att undvika krockar, färgval, val av interiör, klinkers, golvvärme, dörrar och fuktspärrar, allt exakt allt ska projekteras.  Turen är väl att jag inte är rädd för att lära, utan kämpar på och ger mig en varm klapp på axeln mellan varven, för det är jag värd.
Mitt i allt detta ska jag hinna ta hand om mig och det går väl så där.  Genom att bada, skratta, och umgås med vänner kommer jag ändå en bit på vägen. Jag hinner dock inte träna och har nog heller inte varit stark nog för det men nu vill jag verkligen igång.
 Moralkompassen verkar har dragit på corona läger och  jag känner en viss frustation.

När jag är som starkast!

När jag ler och  visar livsglädje så kommer just det jag INTE vill höra – vad skönt att du släppt och gått vidare! Släppt och gått vidare?  jag lever, skrattar, busar så mycket jag bara kan men släppt?
Snabbt kommer en våg av dåligt samvete och mina tankar  leder till frågor som  – får jag inte vara glad? Får jag inte leva?
Vi tänker alla väldigt olika det möter jag med respekt men möt även mitt liv med respekt.  Jag lever ler och har livsglädje men jag har även en stor sorg.

Det finns en kvinna jag beundrar  – MIG SJÄLV!

Jag är oerhört stolt över hur jag valt att tillsammans med mina barn gå den väg vi  vill i vår sorg. En väg vi var eniga om med Robert och en väg som vi känner gör oss gladare.
Jag har haft ett gäng motgångar men känner mig ändå trygg. Jag är grundtrygg och då blir allt så mycket lättare.

Robert sa till mig!

” Älskling, ingen fosterställning i evigheter, jag ger dig två veckor men sen ska du upp. Att inta fosterställning hjälper ingen, du får inte mig tillbaka, du hjälper inte barnen och du hjälper inte dig själv, så lev älskling lev.”
Jag minns hur arg jag var exakt då men i dag är jag glad för att han sa just dessa rader. Det har hjälpt mig när stunderna kommit. Stunder där livet känts meningslöst och stunderna där smärtan av saknad är obeskrivbar.

 Det händer att jag är arg, väldigt arg.

Arg på allt och inget vilket inte är konstigt.  Ilskan går tack och lov snabbt över, för jag orkar inte lägga mina krafter och energier på ilska, jag ler i stället och världen ler mot mig.
Saknar mitt driv och min moralkompass, för jag vet att träning ger inre styrka. Ge mig stöttning och pepp för  jag behöver det mer än någonsin.

Varm kram Minette

 

Minette Tigerfalk

Får ofta råd i att inte titta bakåt. Jag knorrar och svarar, jo titta bakåt med sikta framåt!
Lämna kommentar (6 st) Dela inlägget:

Tacksam för er, tills döden skiljer oss åt

Tacksam för mitt liv, min familj och de runt om!

Tacksam för er, livet och ni många runt om. Ni gör mina dagar så mycket lättare och vänner som vet att det är nu jag behöver er som mest. Det är nu när jag krampar i fosterställning och kudden dränks av tårar som ger röda kinder och nariga läppar ni kommer.

Ni torkar mina tårar och låter mig få sörja med blandade känslor. För sorgens känslor är blandade, det har jag nu förstått.

Ibland är jag väldigt arg på så mycket. Besviken på ännu mera och gråter hysteriskt men ändå helt plötsligt faller jag ut i så härliga skratt.

Ni får mig att gå upp!

Kärlek respekt och tacksamhet till er som får mig att le, andas, äta och se. Ni som får mig att gå upp och tänka klart, ja exakt ni –  Så tacksam, Tack!

I nöden prövas vännen sägs det – ja för vännen prövas verkligen i nöden.

Alla som ringer, smsar, skriver, dyker förbi eller sänder fina hälsningar via brev, kort, blommor etc hur skulle jag annars orka? Ni som gör att mina kvällar och helger inte blir i tystnad, tack!

Att ni säger att det är min tur att få och inte bara behöva ge gör mig varm i hjärtat. Hur ska jag kunna tacka er och för ni är så helt magiskt underbara?

Evig respekt till er som synar mig och inte går på mitt leende. Jag har tur att ha så många fina runt om men jag har även fått uppleva det som så många sagt, många blir rädda!

Jag har upptäckt att vissa känner sig obekväma och inte vågar fråga eller rent av inte ens klarar att beklaga sorgen. Det finns dem som tittar förbi eller ned i backen och  jag bara undrar, varför? Det finns inget farligt.

För mig kan det aldrig bli okej. Jag anser att sitter man i samma rum eller  möts ute, så beklagar man sorgen. Svårare än så är det inte.

Idag blev jag rädd!

Vaknade med huvudvärk som snabbt gick över till smärtor i höger ansikte. Jag har känt mig mer trött än vanligt och något visade sig inte vara som det skall.  1177, läkare  och Elisa fanns snabbt uppkopplade och vila står nu på dagens agenda.  Jag tog en kort promenad men då benen inte orkade bära mig så blev det hem för sängläge.  Jag ska nu bädda ner mig för natten och i morgon ska jag besöka sjukvården för kontroll.  En  så starkt signal får jag inte ignorerar. Jag tror att alla stress, oro, sorg, dålig kost och ingen träning har satt sina spår. Nu blir det handbroms vila träning och rätt mat.

Nedan så fin bild på min älskade familj, utan er kan jag inte andas! Ler lite när jag tittar på bilden och kan nästan förstå frågan, vart mitt ursprung kommer ifrån…Sverige, sameland!

Tacksam att Elisa Johansson på Elisa.J Photo – Lilla Molle fotograf  var på plats och förevigade oss minnesbilder – Tack från hjärtat.

Varm kram Minette

 

 

 

Lämna kommentar (6 st) Dela inlägget:

Ett brev, en sorg och fuck cancer

Ett brev adresserat till mig!

Ett brev som stärker mig och hoppet, jag är rörd  till tårar. Min styrka, livsglädje och mitt jag hjälper många andra i sin sorg.

Efter överenskommelse med Robert valde jag att gå ut offentligt om vår kamp. Jag valde att blotta exakt allt både bra dagar och mindre bra dagar. Jag skrev när tiden och orken fanns men i slutskedet blev det mer sällan. För oss var det en del av processen att delge er vår kamp om överlevnad  för att nå fram till andra. Jag blottade oss ända in själen och idag är jag stolt, eller rent av väldigt stolt.

Jag kommer aldrig sluta vara tacksam!

I vår relation har livet och glädjen alltid stått närmare än sorgen. Vi har alltid varit tacksamma, ja tacksamma för det stora hela och inte för det lilla som många säger.  När livet är skört är inget litet och tacksamheten för livet är aldrig så stort som då.

När jag vaknar på morgon så ser jag en av de alla bilder som togs på vårt bröllop och som vanligt alltid fulla av bus. Det skär i bröstet och hjärtat smärtar. Ansikte fylls med tårar men jag reser mig  alltid upp. Jag torkar kinden torr och påminner mig varje morgon om alla fina år vi fick uppleva och allt vi byggt upp. Jag kan inte fundera  på åren vi inte får, men jag kan vara evigt tacksam för alla år vi fått.

För mig är det viktigt att inte jaga livet, människan eller lyckan. För mig är det viktig att vara mitt i livet, vara människa och lycklig.

 

Det kom ett meddelande och allt svartna!

Det plingar till i messenger och jag fullkomligt tappar andan när jag öppnar upp. Jag går in på Peters ( som han heter) profil och det svartnar. Allt exakt allt är som en spegelbild av mig och Robert. Jag viker ner bildskärmen börjar skaka och sitter tyst en bra stund sen samlar jag mig mod och läser alla rader om och om igen, tittar alla hans inlägg och känner samhörighet.

Jag tittar in på Lottas facebook  och sänder henne styrka tankar och mod, hon speglar energi och livsglädje. Det är fint att se och än finare att läsa Peters fina ord om Lotta. Åter kommer tårar.

Resan här är över!

Min mans resa är över, Peter med sin familj är mitt i den och det knyter sig i magen och det går inte att hålla tillbaka tårarna.

Jag blir så fruktansvärt arg och för mig får det får inte vara så här, varför? Jag blir rädd eller rent av livrädd. Huvudet sätter fart och jag känner att jag vill göra något, men vad? Känner du Peter? Skriv till mig, vad behöver dem, för alla i denna kamp behöver alla runt om, jag vet.  Jag gick på mina knän, att äta, städa, jobba eller vad som fanns liksom inte. Det var pannben så ända in i kaklet, men jag tillät mig ändå leva.

Jag kommer absolut inte säga att jag vet hur familjen har det, men jag kan säga att jag vet att dem har det riktigt kämpigt just nu och vi runt om behövs.

Alla ni som läser, hjälp mig peppa Peter, Lotta och dottern genom att skicka era stöttande tankar i text här nedan. så ska jag förmedla alla till famlijen.

Nedan bilder på Peter, allt är så likt min älskade man.

 

 Två av Peters brev !

1 – “Jag går förhoppningsvis mot slutet av allt .Kan se likheterna med Robert livet har verkligen varit en Berg & dalbana .Från fullt frisk till en liten fågelunge .Jag har krigat som en galning med över 100 dagar på sjukhuset & massor av komplikationer sövd massor av gånger ,hopp & Gråt .Hade sådana smärtor satt dom opererade in ryggmärgsbedövning i ryggen som pumpade hela tiden spände fast armar & ben så att jag skulle ligga still 2 rör i stjärten & ett i skinkan för att dränera mig hela tiden ,då jag fick inre blödningar .Jag hade en tumör som blev 4 & dom är nu borta men jag lider av så mycket skador efter den tuffa strålningen ,men framför allt efter alla operationer .Så mycket Gråt & ilska .Nu tar dom bort tarmarna då dom inte läker efter operationerna & jag får en tjocktarms stomi & hoppas nu att jag kan gå vidare & få se livet lite ljusare ,har inte sovit en natt de sista 11/2 åren & blöder konstant i bak .Du fick mig verkligen att tänka på mina anhöriga .När man krigar för livet så glömmer man dom anhörigas lidande ,Tack att du delade med dig detta ,det ger mig en annan syn på Cancern för man är så focuserad att bara få leva . Ha En Fin Dag & Tack för dina inlägg om Robert som verkligen berör mig till tårar. Cancer är ett Helvete för alla ❤️

 

2 – “Så har det varit för mig oxå ,jag har kämpat som en galning ,jag ville leva ingenting annat fanns .fast det var kritiskt många gånger ,tänker på det du skrev om Robert att han plötsligt längtade efter nybakat bröd …precis så var det för mig läkarna sa att du inte äter så dör du du måste försöka & en morgon när jag vaknade upp i all morfin som pumpade i ryggen på mig längtade jag efter kanelbullar … Jag har tagit mig igenom krisen & samtliga 4 tumörer är borta men resan har varit hemsk .Jag låg på sjukhuset när jag såg din vädjan om hjälp ,vet inte hur jag såg det tror det var någon som hade delat ditt inlägg .jag låg då precis som Robert & kämpade .Idag har jag flera skador efter all strålning & alla tuffa behandlingar efter cellgifterna ,men framför allt efter alla operationer som har förstört mycket nervtrådar osv .jag får gå på toaletten 25-30 gånger om dygnet jag har inte sovit en natt på 1 år ,blöder i bak då jag inte läker & nu måste du sluta att kämpa säger läkarna ,så nu blir det operation den 8 Mars & man tar bort en del av tarmarna & jag får en tjocktarmsstomi & hoppas kunna få bättre livskvalité . Det som fångade mig var jag har varit så envis & bara kört & nu när jag börjar landa i all sorg ,vi var 7 st som låg på avdelningen & 4 är döda nu ,på nätterna gick larmen typ 04.00 började någon skrika ,det var hjärtstopp hon orkade inte osv .jag bara låg & skakade vad händer ,paniken kom gråten ropade efter mera morgon osv …Jag nu oxå förstå vad dom närmaste har gått igenom via dina inlägg & förstå vad dom närmaste går igenom ,hopp & förtvivlan & gråt ..Det kom nu då jag har bara fokuserat på att överleva .Jag gråter ofta över allt ,livet är verkligen ingen enkel resa . Var rädd om dig & Barnen & Tack för att du öppnade upp mig ❤️

Tack!

Ni är så otroligt många fina människor där ute. Många mitt i sorgen av anhörigs bortgång  och många mitt i en kamp. Alla ni som skriver till mig, jag finner inte ord av tacksamhet för ni ger mig energi glädje och en kvittens på att mina inlägg är till hjälp.

Fina läsare, vill du berätta om din resa? vill du ha hjälp med att synliggöra din kamp för ökade chanser att hitta andra möjligheter till att få hjälp?

Skriv gärna till mig och berätta o mer kamp. Jag kan inte garantera att alla historier kommer ut, men jag ska göra mitt bästa för att dela er berättelse och försöka ge er trådar för möjligheter.

Med en tår på kinden avslutar jag med att säga – lev, fyll rummet med skratt och var tacksam för det stora hela. ‘

Varm Kram  Minette

Lämna kommentar (3 st) Dela inlägget:

Älskade Robert, det smärtar så.

Älskade Robert!

Älskade du, det gör så fruktansvärt ont att skapa en dödsannons för dig, varför?

Så ung, så stark och så fylld med kämparglädje och livsvilja. Du är  mannen till våra barn, mannen som satte oss i första rum.

Jag vet att du är med oss och att du ser och hör. Jag följer det vi tog i hand på men det tar bara lite längre tid.

Jag lovade att inte vara rädd, men älskling jag är livrädd. Hur kan jag inte vara rädd?

Läser, jag lovar!

Jag har börjat läsa dina rader, men ännu inte orkat hela vägen. Jag fylls med värme när jag läser att du var så fylld med hopp och längtan att fortsätta med Sophiahemmet. Vi var ju liksom igång och du var så glad, förväntansfull och du tröstade oss med att allt skulle gå bra.

Du skriver mycket om din tacksamhet över all hjälp du fått för att kunna förverkliga alla behandlingar.

Dagarna innan var du fylld med hopp, men plötsligt hände något, allt vände.

Det gör så fruktansvärt ont och smärtan kommer  närmare inpå.

Saknar dig så otroligt mycket.

Jag känner  ditt andetag, din närhet och tröst, snälla rara älskade du, varför?

Barnen!

Jag känner mig otillräcklig när jag ser sorgen i deras blick. Känner en tomhet och tystnad runt oss.  Jag kan inte trösta nog mycket, jag kan inte ge alla svar men jag kan ge en varm kram, men vad mera kan jag ge?

Tårarna tar nu över och jag kan inte skriva så mycket mera.

Snälla alla ni där ute, titta på era nära och kära, ta hand om dem och er. Tiden är slut en dag och då har ni bara minnen kvar och dem räcker inte för att må bra.

Med kärlek / Minette

 

 

 

Lämna kommentar (8 st) Dela inlägget:

Finaste läsare, pepp sorg och status

Finaste läsare!

Finaste ni jag hoppas ni mår så bra det går efter rådande Covid – 19:s  omständigheter.
2020 är för mig och många andra ett år tungt av sorg på många dess vis.
I min sorg försöker jag fylla dagarna med att andas. Hur fyller ni era dagar? 

Skör med stolthet!

Jag förlorade min älskade man för några veckor sen. Pappan till mina barn 12 och 15 år samt min äldsta dotters bonuspappa sen 5 års ålder.
Det går inte att sätta ord på den sorg och saknad jag bär.
Ni som möter på mig ser nog att jag är skör och behöver tid, väldigt lång tid. Tack gud så har jag tiden att andas och “läka” till viss del för att få landa i ro med mina minnen. Jag tillåter mig blottas och synligöras i  min sårbar och skörhet och jag tillåter mig gråta och ta varje dag som den kommer.

Läka!

Läka? vad har ordet för betydelse? Kan jag läka efter att min man avlidit eller är det mer att jag kommer acceptera för att ta ett steg framåt? Jag personligen tror inte på ordet läka eller klyschan “tiden läker alla sår”. Det är för mig rätt korkad mening.

Läker alla sår? Jag har inte ett sår som ska läka och allt blir sen bra, jag har en hjärtesorg av förlusten av min avlidne man.  Det är inget som läker och sen blir bra. Utan för mig är det en sorg som jag ska lära mig hantera och därefter leva med.

Ingen stress!

Jag har för första gången i mitt liv inte bråttom någonstans.
Jag tänker tillbaka på de tre totalt smärtsammaste år jag haft och är mitt i tankarna och sorgen så evigt tacksam.
Tacksam att jag hade äran att vara hemma och finnas där 24/7 med min älskade familj Det är få förunnat att kunna finnas med så som jag kunde.

Tack alla!

Ni är så många helt fantastiskt magiska människor som finns runt om mig.  Ni kämpar hårt för min skull och ni ger så mycket pepp, genom att lyfta mig med alla fina ord och handlingar.
Med all styrka och kärlek  ni ger, så blir jag starkare och en så mycket mera trygg mamma. Tack finaste ni!
I morgon har jag födelsedag och det kommer åter bli påmint om hur mycket jag saknar honom.
Han  med det stora H, som alltid gjorde födelsedagen så speciell.  Jag vet att han håller koll på mig och sänder styrka och ett öppet vakande falköga över mig.
Jag älskade dig då, älskar dig nu och kommer för all framtid att älska dig, mannen som fyllde mitt liv med EXAKT ALLT!
Varm kram Minette
Lämna kommentar (9 st) Dela inlägget:

Sorg, bearbeta och hitta en egen väg

Sorg och jag väljer min väg att bearbeta!

Sorg? ja den enormt och jag vet inte hur jag ska gå vidare. Tyngden i mitt bröst är obeskrivbar och smärtan som är där exakt hela tiden gör så ont.

Att förlora min älskade man, så ung, så många år för tidigt, att förlora pappan till mina barn och  husse till våra älskade djur, hur ska jag kunna trösta, hur ska jag kunna se livet som livet borde vara?

Trots all smärta och sorg så ge jag inte upp, jag kommer ALDRIG tillåta mig falla så djupt att jag inte kan resa mig.

Jag har en inre extra styrka och jag vet att de 3.5 års vidriga resa  vi genomlidit kommer ses med andra ögon, men det kommer att ta tid och det tillåter jag mig.

Jag har ett löfte att följa!

Robert skrev väldigt många brev som påminner mig om våra gemensamma mål och löften.

Brev där han ber mig följa min väg att bearbeta min sorg och förlust så som jag vill och så som det passar mig.

Just nu finns inte min ork att skriva så mycket, men jag vill ändå berätta lite om att vi lever men det är inte mer.

En del av mitt sorgearbete är att fortsätta hjälpa andra!

Genom att rensa hemma, sälja av det lilla jag har så får jag en chans att hjälpa och med det må lite bättre.

På facebook har jag en grupp som heter Eskilstuna hjälper, ansök  gärna om medlemskap där och se vad jag söker för att mätta många barns magar samt samla in julklappar.

Vill du bidra genom att köpa något? Håll koll där eller här på bloggen.

Ta hand om er och följ gärna kommande inlägg om våra resor under 3.5 år. Det kommer hända mycket, jag har ju lovat min älskade man, mina döttrar och framför allt – MIG SJÄLV!

varm kram /Minette

 

 

 

 

Lämna kommentar (8 st) Dela inlägget:

Nära, om det påverkar mina barn? psyket och mitt hjärta!

Nära mig finns en allvarlig och långvarig sjukdom!

Allt för nära för min man är sjuk i cancer .Han har varit det under en lång tid och vad är då  en “lång tid”? Är det en månad, ett år eller mängder av år? För mig är det länge nog med varje minut jag få se min man lida. En minut med smärta och sorg kan kännas som år, ett år med framsteg och hopp kan plötsligt kännas som en blinkning.Det är lätt att bli dagblind medan livet och årstiderna bara forcerar förbi.

Acceptans!

Livet är inte som det en gång var och kommer heller aldrig att bli. Allt exakt allt är förändrat och jag undrar hur ska jag kunna acceptera det. Många pratar om acceptans, många kommer med goda råd och jag är er tacksam men jag  måste ändå få vara ärlig och säga, stop! Det som är eller var bra för er kan vara rena motsatsen för mig.

Kom gärna med era upplevelser, berätta, det vill jag men bestäm inte vad jag MÅSTE göra.  Säg inte ” så här är det”  “du måste” osv.

Jag måste absolut ingenting förutom att finnas på bästa möjliga vis för min man, mina barn och husdjur. Det jag behöver är att jag måste leva för att överleva.

Förbannelse!

Cancern är som en förbannelse som aldrig når sin ände. En förbannelse där djävulens doktor spelar med oss som i rysk roulette, vi vet aldrig. Skov som funnits med oss dessa år och li ånga perioder, Robert upplevs ibland helt frisk medan nästa period vara så påverkad av smärtor på olika vis.

Påverkan på våra barn!

Vår vardag är rubbad och barnen känner sig ibland otrygga och ibland trygga. Det är svårt för våra döttrar och det måste få vara det.

Många frågar om det påverkar, vad svara jag på det?

Mina man är sjuk, mina döttrars pappa har cancer, OM det påverkar? OM vi säger så här, det rubbar hela vår vardag, det rubbar allt vi haft och har, så ja, det påverkar!

Jag tror det är viktig att vi människor tänker över våra egna funderingar och tankar. Ib¨land är tystnad bättre än massor av tomt och meningslöst prat. Ibland är just tystnad och massor av tomt och meningslöst prat värre, jag lovar ingen dag, ingen timme ingen sekund är den andre lik. Att slåss mellan hopp, förtvivlan och sorg gör mig och mina barn obalanserade, så är det bara.

Drivkraft!

jag har en inre drivkraft och när den dalar peppar Robert mig att samla kraft mod och styrka för att fortsätta driva framåt.

Robert vill se mig levande, inte liggande gråtande i fosterställning för att sen besöka honom som ett vrak. Det ger honom ingen energi utan snarare större oro.

 

“Vad är rätt för min själ, mitt psyke och mitt hjärta? Jag behöver vara stark för att hitta det som är RÄTT för mig”.

Följ gärna vår kamp  där vi delar smärta, sorg hopp förtvivlan och ändå en gnutta glädje på facebook, adda mig eller sök upp Roberts canceroperation.

Bild  nedan från en bra dag för något år sen.

Kramar Minette

 

 

Lämna kommentar (17 st) Dela inlägget:

Älskade Robert fyller 49 år…tacksam!

Älskade Robert har sin 49:e födelsedag!

Älskade du, min man, pappa till mina barn och en fantastisk bonuspappa och morfar. Du är allt en kvinna kan drömma om, en vän få finner i sitt liv och du är den absolut starkaste person jag någonsin har träffat. 

Året 2017 fick vi det hemska beskedet om din sjukdom – cancer. Året vi inte visste om du skulle fira flera födelsedagar. Idag 3  långa och jobbiga år senare har vi nått ännu en kamp i mängden, en kamp utöver det vanliga, men vi ger inte upp.

49 år!

Idag firar vi din 49:e födelsedag, men ännu större firar vi livet, vår tid tillsammans och våra nära och kära som finns runt om oss. 

Tacksam för varje dag.

 

Nu ska jag snart hämta hem dig för några timmars permission, så mysig att få pyssla om dig. 

 

Hjärtligt grattis underbara älskade man, vår pappa, svärson och morfar!

Nedan ser ni ett inlägg sen tidigare.  Skicka gärna en hälsning till Robert, hylla inte bara hans födelsedag, hylla hans styrka och vilja med livet. 

 

 

 

 

 

Tacksamhet fuck Cancer

 

Lämna kommentar (10 st) Dela inlägget:

Svensk sjukvård ett totalt fiasko

Svensk sjukvård långt ifrån bra sjukvård!

Svensk sjukvård är bäst i världen ekar det som en fråga i mitt öra? Sluta lev på gamla meriter, vi kanske var det, men ÄR det INTE längre. Svensk sjukvård, där vi kände oss trygga omhändertagna och sedda är ett minne blott i så fall. Med min familjs erfarenhet kan jag nog våga skrika högt, ATT SÅ ÄR DET INTE. Svensk sjukvård där läkare likt en pendel snabbt sveper förbi för ett utlåtande helt utan empati, moral och konsekvensanalys.

Prestige!

Min styrka att våga kritisera vården i Sverige öppet på sociala medier har givit enorm genomslagskraft och det piper ständigt i min telefon. Så många som känner igen sig i det jag skriver om, så många  människors liv som satts på spel för att just exakt SVENSK SJUKVÅRD inte är bäst i VÄRLDEN.
Jag kan inte säga att jag vet bakomliggande orsak, men jag vågar påstå att PENGAR och POLITIK är två starkt avgörande faktorer. Läkare som avgör rätten att överleva sjukdomen och maktmissbruket som tar över styr när  vården fastnar i prestige.
Denna tröttsamma, långdragna likgiltiga process inom svensk sjukvård måste för guds skull upphöra här och nu.

Det går åt fel håll!

Allt längre in i 2000 talet vi går så ser jag hur vårdinrättningen tas över av konsulter och chefer som vill få ett extra klirr i kassan genom höga löner och arvoden där besparingarna är det tydliga målet. Landet som betalar mest skatt i hela världen och potten till sjukvården är enorm, men var tar dessa pengar vägen?  Vem ska pengarna gå till? Ska sjukvården blunda för patientsäkerhet och inte använda de resurser som finns rätt? Borde inte personalantalet öka? Borde inte vårdplatserna öka och alla mellanhänder minska?  Jag vågar påstå att jag har svaret och jag svara JA på alla ovannämnda frågor?
Alla ni som skriver till mig och ber mig lyfta ALLT, exakt ALLT, var så säkra på det. Jag mixar just nu livet med att gå på mina knän överleva kampen för min man och mina barn tillsammans med att sköta hus, båt, trädgård, djur, företag och olika kamper om vård. Som sagt var så säkra, allt kommer, ge mig bara lite tid, ni vet att jag alltid andas och agerar sen.
Mängder av samtal och brev har inkommit och nedan ser ni några kommande inlägg om just det.
Några av kommande inlägg  –
– Utebliven vårdplan, kastades ihop lite snabbt helt utan allt patient eller anhörig fick delta.
 – Vägrade skriva remiss.
 – Försvårade umgänget för att familjen.
 – Chef och läkare utför psykisk misshandel mot flera familjer.
 – Professorn som döljer sitt beteende bakom sin andra titel som psykoterapeut.
– Breven från anhöriga  – alla med samma koppling – läkaren från Skåne.
Jag välkomnar och ber  ALLA er att kontakta mig och berätta om hur ni blivit hanterade just på Mälarsjukhuset, ni når mig
på minette@glenza.se eller Minette Tigerfalk Tranbärsvägen 15 633 53 Eskilstuna eller skriv ett sms 070 – 71 622 61
Självklart får ni vara anonyma men uppskattar om ni vill uppge namn.
Nu tar jag Fredag med nya tag och ser fram emot en helg där vi kan få ro, trots all vår kaos.
Följ mig Instagram och facebook / Kram Minette
Så arg!

 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Tacksamhet fuck Cancer

Tacksamhet till er ALLA, ingen nämnd ingen glömd!

Tacksamhet och vi uppmärksammar alla nu när allt är så extremt tungt runt oss. Ni ska veta att vi ser er  och får energi av allt ni gör för oss.

Tårar av sorg förtvivlan, ilska, frustation och den tacksamhet vi har över varje dag vi får tillsammans. För ljuset i denna mörka tunnel, men även många tårar över att se att så många runt om oss finns med. Nära vänner, bekanta, släkt och okända personer från hela världen.

Fina ni!

Handskrivna brev, vykort, sms, samtal, fikastunder, filmstunder, båtturer, bakverk, blommor, böcker, te, kostråd, översättning , delningar, tips, råd, hjälp med våra döttrar och alla ni som köper av oss via facebook för att gynna vår insamling och alla er som skänker till vår insamling.

Ni är många som inte vet om ni törs störa, ni stör inte, ni ger oss energi av era samtal, era besök osv. Vi behöver er mer än någonsin nu, nu när livet är här.

Tyskland!

Tips om Tyskland och med allas hjälp att dela, nådde vi resultat. Inom kort kommer vi sammanställa allt i detalj, vi behöver bara se om vi kan tacka ja till en chans för Robert att överleva.

Sverige à Prestige Pengar och Politik.

Varma kramar Robert, Minette, Cassandra Leona, Paulina Razmus och Wilton.

 

 

 

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget: