Sorg och jag väljer min väg att bearbeta!
Sorg? ja den enormt och jag vet inte hur jag ska gå vidare. Tyngden i mitt bröst är obeskrivbar och smärtan som är där exakt hela tiden gör så ont.
Att förlora min älskade man, så ung, så många år för tidigt, att förlora pappan till mina barn och husse till våra älskade djur, hur ska jag kunna trösta, hur ska jag kunna se livet som livet borde vara?
Trots all smärta och sorg så ge jag inte upp, jag kommer ALDRIG tillåta mig falla så djupt att jag inte kan resa mig.
Jag har en inre extra styrka och jag vet att de 3.5 års vidriga resa vi genomlidit kommer ses med andra ögon, men det kommer att ta tid och det tillåter jag mig.
Jag har ett löfte att följa!
Robert skrev väldigt många brev som påminner mig om våra gemensamma mål och löften.
Brev där han ber mig följa min väg att bearbeta min sorg och förlust så som jag vill och så som det passar mig.
Just nu finns inte min ork att skriva så mycket, men jag vill ändå berätta lite om att vi lever men det är inte mer.
En del av mitt sorgearbete är att fortsätta hjälpa andra!
Genom att rensa hemma, sälja av det lilla jag har så får jag en chans att hjälpa och med det må lite bättre.
På facebook har jag en grupp som heter Eskilstuna hjälper, ansök gärna om medlemskap där och se vad jag söker för att mätta många barns magar samt samla in julklappar.
Vill du bidra genom att köpa något? Håll koll där eller här på bloggen.
Ta hand om er och följ gärna kommande inlägg om våra resor under 3.5 år. Det kommer hända mycket, jag har ju lovat min älskade man, mina döttrar och framför allt – MIG SJÄLV!
varm kram /Minette