Andrum, Uppsala och bananpannkaka.

Lite om igår, lite om idag och andrum! 

Sitter i bilen påväg mot Uppsala. Det är med blandade känslor jag styr dit. Men kämpa är mitt ledord. PUNKT! Andrum är bra.I övrigt har veckan varit att vabba för sjuka flickor. Stängt av telefonen hela veckan, men hunnit med några samtal som var hög prio. Alla mina underbara vänner, får sin tid, men inte just nu. Andrum är ett underskattat rum. Som avkoppling hänger jag lite på sociala medier och följer er alla fina där.  Jag svarar självklart så snart jag kan på messenger och sms. 

Minette Tigerfalk

Dagens lunch  igår blev bananpannkaka!

Flickorna är sjuka och är man sjuk får man lite extra lyx. Läsa böcker, titta film och äta något riktigt gott. Valet från dem båda blev bananpannkaka och amerikanska pannkakor med keso och bär.Sagt och gjort. Se så gott och smarrigt det blev. 

Proteinpannkaka bananpannkaka

Bra att ha i frysen!

Som tur var, så fanns allt hemma. Frysen är alltid full med frukt och bär. Vilket är ett måste för mig. Lätt att kasta fryst bär i vatten, eller fort in i mircon och lägg på dagens utvalda lunch.

 

Bananpannkaka

Tiden är över! 

Enligt info från en föreläsning  jag var på  så är “matbildernas tid “förbi. Så ooopsss, vad sen jag är med att börja. Men för mig passar det bäst, att göra det som passar mig. Så här fick ni ett gäng “utebilder”. Ler. 

Strax kommer även inlägget om mina underbara döttrars intiativ igår. 

Varm kram Minette, ps lova mig en sak, “ta inget för givet”, och vet ni, det stora börjar alltid med det lilla! ds

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

Gymmet läker sår men smärtar ändå.

Skön förmiddag gymmet !

En härlig start på gymmet. Gymmet är platsen där jag läker. En frizon från allt runt omkring. Att bara gå in i sina egna tankar, stilla själen för det jag brinner mest av allt, TRÄNINGEN! 

Minette Tigerfalk

Återhämtar mig! 

Jag älskar mitt liv, min familj, husdjur  och mina val i livet. Jag har så mycket av det goda. Och när det mindre goda kommer inpå, puttar jag tillbaka det dit där det kom ifrån.  Jag har så fullt upp med att sprida glädje och energi. Se vad som ger mig och dem runt mig fina energier. Så tid att släppa in eländen, de finns inte. Det har jag haft så det räcker av.Jag väljer omgivning och vänner med omsorg. 

Fort ska det går!

Mina kroppsskador har lyckats avlösa varandra. Kanske beror det på att jag är lite lätt crazy så fort jag gör något. Jag älskar högt tempo och många bollar i luften oavsett jobbet eller gymmet. För mig finns det inte att stanna upp för att andas ut mellan varje övning. Jag mer intervalltränar med mina hantlar, maskiner och löprundor fast utan paus…ler! Men andra ord, det går fort. Träning ska läka och förebygga. Men det ska kännas. För mig är det viktigt med ömma muskler. All smärta är inte dålig smärta.

Degig kropp och seg knopp inget för mig!

Jag har under de senaste åren inte tränat så som tidigare. Mitt liv har känts halvt. Att gå från ca 10 – 12 pass per vecka till 0, det känns och det märks. Skallen funkar inte, min kreativitet avtog, rastlöshet och mer känslig var några av de första signalerna. Sen kom stelhet, förslappade muskler (Åldern och för lite träning påminner mig..suck! Jag och min lår är inte eniga, ska jag ta till kniven? ler!)  Och värst av allt , sjuk  i tid och o tid.  och en liten degig kropp.  

Jag minns mina tankar, jag vill tillbaka. Jag saknade mitt liv på gymmet och i löpspåret. Att nöta mil efter mil är så saknat efter alla år. Jag vet vad ni tänker, men du tränar ju? JO, visst har jag hållit efter i den mån jag kunnat, orkat och kroppen tillåtit. Men jag är inte “hålla efter typen” jag är ” kör på tills jag inte kan gå”.För jag vet att träning är den billigaste livförsäkringen jag kan få. En ynka femhundring per månad, för att finna balans och stå emot fysiskt och psykisk ohälsa. 

 

Minette Tigerfalk

Jag hoppas fler av er tränar, om inte så råder jag er att börja. Nu vidare på andra aktiviteter med familjen. 

Hoppas ni får en fin onsdagskväll / Kram Minette

Lämna kommentar Dela inlägget:

Säger jag farväl till bloggen?

Mål ska nås, annars finns dem inte! Hej då bloggen?

Influenser på riktigt. Vad får jag ut av bloggen?Med båda fötterna på jorden och en gnutta ödmjukhet. Våga inspirerar andra till att våga kämpa för sina mål. Fler borde dela med sig. Nej, börja blogga även du. Jag slutar inte blogga, men..

Sluta eller byta portal, frågan jag får ofta.

Fler hör av sig och undrar om jag ska sluta blogga, byta portal eller rent av sluta synas på sociala medier. Jag ler, blir glad och skrattar. Jag är ingen stor influenser.Långt ifrån, men vad gör det? Jag gillar det jag gör och det räcker så långt.  Att blogga så sällan och ändå ligga högt upp i antal besök gör mig stolt.  Att så många hör av sig och frågar gör mig rörd.

Fokus kan vara något va?

Hur skulle det bli om jag nu börjar hålla fokus, hålla tydlig inriktning samt såg över att ta riktigt snygga bilder. Japp, jag skulle äga..ler! För så är jag, har jag bestämt mig, gjort min personliga plan, då går det vägen.Ger inte upp, vet bara av erfarenhet att allt tar bara lite olika lång tid.Fram tills nu har jag varit en helt vanlig kvinna som valt att skriva om det som faller mig för in stunden. Inte riktigt lagt en plan. Mitt inlägg som handlade om diagnos tog mig med häpnad. På mindre än en timme hade över 2700 personer redan läst inlägget. Och det tickar ännu. Många hörde av sig via olika länkar. Tack tack och åter tack. Ibland blir det så där exakt bra som jag bara tänkt, men ändå helt utan tanke. Bara ett inlägg om något helt vanligt onödigt vetande. Så tillbaka till frågan, blogga, byta portal eller försvinna? Om vi säger så här, jag är väl inte helt nöjd med resultatet ännu, så varför avsluta nu? Men utan att säga för mycket, så delar jag min inlägg från IG & facebook. 

Njut av dagen och vi hörs var så säker! Kram Minette

 
Lämna kommentar Dela inlägget: