Finaste läsare, pepp sorg och status

Finaste läsare!

Finaste ni jag hoppas ni mår så bra det går efter rådande Covid – 19:s  omständigheter.
2020 är för mig och många andra ett år tungt av sorg på många dess vis.
I min sorg försöker jag fylla dagarna med att andas. Hur fyller ni era dagar? 

Skör med stolthet!

Jag förlorade min älskade man för några veckor sen. Pappan till mina barn 12 och 15 år samt min äldsta dotters bonuspappa sen 5 års ålder.
Det går inte att sätta ord på den sorg och saknad jag bär.
Ni som möter på mig ser nog att jag är skör och behöver tid, väldigt lång tid. Tack gud så har jag tiden att andas och “läka” till viss del för att få landa i ro med mina minnen. Jag tillåter mig blottas och synligöras i  min sårbar och skörhet och jag tillåter mig gråta och ta varje dag som den kommer.

Läka!

Läka? vad har ordet för betydelse? Kan jag läka efter att min man avlidit eller är det mer att jag kommer acceptera för att ta ett steg framåt? Jag personligen tror inte på ordet läka eller klyschan “tiden läker alla sår”. Det är för mig rätt korkad mening.

Läker alla sår? Jag har inte ett sår som ska läka och allt blir sen bra, jag har en hjärtesorg av förlusten av min avlidne man.  Det är inget som läker och sen blir bra. Utan för mig är det en sorg som jag ska lära mig hantera och därefter leva med.

Ingen stress!

Jag har för första gången i mitt liv inte bråttom någonstans.
Jag tänker tillbaka på de tre totalt smärtsammaste år jag haft och är mitt i tankarna och sorgen så evigt tacksam.
Tacksam att jag hade äran att vara hemma och finnas där 24/7 med min älskade familj Det är få förunnat att kunna finnas med så som jag kunde.

Tack alla!

Ni är så många helt fantastiskt magiska människor som finns runt om mig.  Ni kämpar hårt för min skull och ni ger så mycket pepp, genom att lyfta mig med alla fina ord och handlingar.
Med all styrka och kärlek  ni ger, så blir jag starkare och en så mycket mera trygg mamma. Tack finaste ni!
I morgon har jag födelsedag och det kommer åter bli påmint om hur mycket jag saknar honom.
Han  med det stora H, som alltid gjorde födelsedagen så speciell.  Jag vet att han håller koll på mig och sänder styrka och ett öppet vakande falköga över mig.
Jag älskade dig då, älskar dig nu och kommer för all framtid att älska dig, mannen som fyllde mitt liv med EXAKT ALLT!
Varm kram Minette
 

9 kommentarer

  1. Förlorade min man i cancer för 2 år sen så jag förstår vad du går igenom.

    Exakt så som du beskriver är det. Jag kommer aldrig läka något sår. Aldrig sluta sakna, sörja eller älska min man. Det som jag kan känna efter 2 år är att jag lär mig bättre o bättre att hantera den oerhört svåra förlusten, även om jag åker ner i svarta hål ibland där jag undrar hur fasen jag ska orka vidare i livet….Glad o tacksam att jag har vår gemensamma dotter.

    Kram o styrka till dig ❤

  2. Grattis! Livet slutar inte att fylla på med glädje och skratt för att man håller på att lära sig att leva med sin sorg.

    Hoppas din dag idag varit riktigt fin!

  3. så fina ni va

    nä smärtan försvinner inte . gör bara att det bleknar lite med tiden inte är så intensivt stark och att man kan va glad o tänka på alla fina minnen man haft

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *