Får jag vara glad, leva och skapa?

Får jag vara glad, le och kämpa?

Får jag det? Jag är överens med mig själv och ja det får jag. Jag ser och hör dock funderingar kring detta. Jag väljer att stänga av och hålla fokus på mig, min familj, vännerna och mitt entreprenörskap. Allt detta tillsammans ger mig en fin balans i min vardag.

Varför ska jag inte le, när jag föddes leende, varför ska jag inte leva, när jag föddes för att leva?

Vi är mitt i livet och kämpar hårt för att ta livet framåt. Vi tittar mycket bakåt för att minnas och lära men vi siktar alltid framåt.
Kvällar och helger gör ofta att sorgen och ensamheten gör sig påmind. Det är tufft och kommer att så vara.

Min vardag!

 – Min dagliga kamp är att ta hand om flickornas sorg, saknad, skolor, läxor, fritid och träning.  Företag som ska avvecklas och företag som ska utvecklas.  Samt vårda befintliga företag och kunder.
 – Tvätt, städning, trädgård, bilar, disk, matlagning, husdjur, bädda sängar och handla.
 – Hemma i huset sliter jag hårt för att hålla tre stora byggprojekt som måste färdigställas. Dagliga möten, körschema för att undvika krockar, färgval, val av interiör, klinkers, golvvärme, dörrar och fuktspärrar, allt exakt allt ska projekteras.  Turen är väl att jag inte är rädd för att lära, utan kämpar på och ger mig en varm klapp på axeln mellan varven, för det är jag värd.
Mitt i allt detta ska jag hinna ta hand om mig och det går väl så där.  Genom att bada, skratta, och umgås med vänner kommer jag ändå en bit på vägen. Jag hinner dock inte träna och har nog heller inte varit stark nog för det men nu vill jag verkligen igång.
 Moralkompassen verkar har dragit på corona läger och  jag känner en viss frustation.

När jag är som starkast!

När jag ler och  visar livsglädje så kommer just det jag INTE vill höra – vad skönt att du släppt och gått vidare! Släppt och gått vidare?  jag lever, skrattar, busar så mycket jag bara kan men släppt?
Snabbt kommer en våg av dåligt samvete och mina tankar  leder till frågor som  – får jag inte vara glad? Får jag inte leva?
Vi tänker alla väldigt olika det möter jag med respekt men möt även mitt liv med respekt.  Jag lever ler och har livsglädje men jag har även en stor sorg.

Det finns en kvinna jag beundrar  – MIG SJÄLV!

Jag är oerhört stolt över hur jag valt att tillsammans med mina barn gå den väg vi  vill i vår sorg. En väg vi var eniga om med Robert och en väg som vi känner gör oss gladare.
Jag har haft ett gäng motgångar men känner mig ändå trygg. Jag är grundtrygg och då blir allt så mycket lättare.

Robert sa till mig!

” Älskling, ingen fosterställning i evigheter, jag ger dig två veckor men sen ska du upp. Att inta fosterställning hjälper ingen, du får inte mig tillbaka, du hjälper inte barnen och du hjälper inte dig själv, så lev älskling lev.”
Jag minns hur arg jag var exakt då men i dag är jag glad för att han sa just dessa rader. Det har hjälpt mig när stunderna kommit. Stunder där livet känts meningslöst och stunderna där smärtan av saknad är obeskrivbar.

 Det händer att jag är arg, väldigt arg.

Arg på allt och inget vilket inte är konstigt.  Ilskan går tack och lov snabbt över, för jag orkar inte lägga mina krafter och energier på ilska, jag ler i stället och världen ler mot mig.
Saknar mitt driv och min moralkompass, för jag vet att träning ger inre styrka. Ge mig stöttning och pepp för  jag behöver det mer än någonsin.

Varm kram Minette

 

Minette Tigerfalk

Får ofta råd i att inte titta bakåt. Jag knorrar och svarar, jo titta bakåt med sikta framåt!
Lämna kommentar (6 st) Dela inlägget:

Tacksam för er, tills döden skiljer oss åt

Tacksam för mitt liv, min familj och de runt om!

Tacksam för er, livet och ni många runt om. Ni gör mina dagar så mycket lättare och vänner som vet att det är nu jag behöver er som mest. Det är nu när jag krampar i fosterställning och kudden dränks av tårar som ger röda kinder och nariga läppar ni kommer.

Ni torkar mina tårar och låter mig få sörja med blandade känslor. För sorgens känslor är blandade, det har jag nu förstått.

Ibland är jag väldigt arg på så mycket. Besviken på ännu mera och gråter hysteriskt men ändå helt plötsligt faller jag ut i så härliga skratt.

Ni får mig att gå upp!

Kärlek respekt och tacksamhet till er som får mig att le, andas, äta och se. Ni som får mig att gå upp och tänka klart, ja exakt ni –  Så tacksam, Tack!

I nöden prövas vännen sägs det – ja för vännen prövas verkligen i nöden.

Alla som ringer, smsar, skriver, dyker förbi eller sänder fina hälsningar via brev, kort, blommor etc hur skulle jag annars orka? Ni som gör att mina kvällar och helger inte blir i tystnad, tack!

Att ni säger att det är min tur att få och inte bara behöva ge gör mig varm i hjärtat. Hur ska jag kunna tacka er och för ni är så helt magiskt underbara?

Evig respekt till er som synar mig och inte går på mitt leende. Jag har tur att ha så många fina runt om men jag har även fått uppleva det som så många sagt, många blir rädda!

Jag har upptäckt att vissa känner sig obekväma och inte vågar fråga eller rent av inte ens klarar att beklaga sorgen. Det finns dem som tittar förbi eller ned i backen och  jag bara undrar, varför? Det finns inget farligt.

För mig kan det aldrig bli okej. Jag anser att sitter man i samma rum eller  möts ute, så beklagar man sorgen. Svårare än så är det inte.

Idag blev jag rädd!

Vaknade med huvudvärk som snabbt gick över till smärtor i höger ansikte. Jag har känt mig mer trött än vanligt och något visade sig inte vara som det skall.  1177, läkare  och Elisa fanns snabbt uppkopplade och vila står nu på dagens agenda.  Jag tog en kort promenad men då benen inte orkade bära mig så blev det hem för sängläge.  Jag ska nu bädda ner mig för natten och i morgon ska jag besöka sjukvården för kontroll.  En  så starkt signal får jag inte ignorerar. Jag tror att alla stress, oro, sorg, dålig kost och ingen träning har satt sina spår. Nu blir det handbroms vila träning och rätt mat.

Nedan så fin bild på min älskade familj, utan er kan jag inte andas! Ler lite när jag tittar på bilden och kan nästan förstå frågan, vart mitt ursprung kommer ifrån…Sverige, sameland!

Tacksam att Elisa Johansson på Elisa.J Photo – Lilla Molle fotograf  var på plats och förevigade oss minnesbilder – Tack från hjärtat.

Varm kram Minette

 

 

 

Lämna kommentar (6 st) Dela inlägget:

Finaste läsare, pepp sorg och status

Finaste läsare!

Finaste ni jag hoppas ni mår så bra det går efter rådande Covid – 19:s  omständigheter.
2020 är för mig och många andra ett år tungt av sorg på många dess vis.
I min sorg försöker jag fylla dagarna med att andas. Hur fyller ni era dagar? 

Skör med stolthet!

Jag förlorade min älskade man för några veckor sen. Pappan till mina barn 12 och 15 år samt min äldsta dotters bonuspappa sen 5 års ålder.
Det går inte att sätta ord på den sorg och saknad jag bär.
Ni som möter på mig ser nog att jag är skör och behöver tid, väldigt lång tid. Tack gud så har jag tiden att andas och “läka” till viss del för att få landa i ro med mina minnen. Jag tillåter mig blottas och synligöras i  min sårbar och skörhet och jag tillåter mig gråta och ta varje dag som den kommer.

Läka!

Läka? vad har ordet för betydelse? Kan jag läka efter att min man avlidit eller är det mer att jag kommer acceptera för att ta ett steg framåt? Jag personligen tror inte på ordet läka eller klyschan “tiden läker alla sår”. Det är för mig rätt korkad mening.

Läker alla sår? Jag har inte ett sår som ska läka och allt blir sen bra, jag har en hjärtesorg av förlusten av min avlidne man.  Det är inget som läker och sen blir bra. Utan för mig är det en sorg som jag ska lära mig hantera och därefter leva med.

Ingen stress!

Jag har för första gången i mitt liv inte bråttom någonstans.
Jag tänker tillbaka på de tre totalt smärtsammaste år jag haft och är mitt i tankarna och sorgen så evigt tacksam.
Tacksam att jag hade äran att vara hemma och finnas där 24/7 med min älskade familj Det är få förunnat att kunna finnas med så som jag kunde.

Tack alla!

Ni är så många helt fantastiskt magiska människor som finns runt om mig.  Ni kämpar hårt för min skull och ni ger så mycket pepp, genom att lyfta mig med alla fina ord och handlingar.
Med all styrka och kärlek  ni ger, så blir jag starkare och en så mycket mera trygg mamma. Tack finaste ni!
I morgon har jag födelsedag och det kommer åter bli påmint om hur mycket jag saknar honom.
Han  med det stora H, som alltid gjorde födelsedagen så speciell.  Jag vet att han håller koll på mig och sänder styrka och ett öppet vakande falköga över mig.
Jag älskade dig då, älskar dig nu och kommer för all framtid att älska dig, mannen som fyllde mitt liv med EXAKT ALLT!
Varm kram Minette
Lämna kommentar (9 st) Dela inlägget:

Nära, om det påverkar mina barn? psyket och mitt hjärta!

Nära mig finns en allvarlig och långvarig sjukdom!

Allt för nära för min man är sjuk i cancer .Han har varit det under en lång tid och vad är då  en “lång tid”? Är det en månad, ett år eller mängder av år? För mig är det länge nog med varje minut jag få se min man lida. En minut med smärta och sorg kan kännas som år, ett år med framsteg och hopp kan plötsligt kännas som en blinkning.Det är lätt att bli dagblind medan livet och årstiderna bara forcerar förbi.

Acceptans!

Livet är inte som det en gång var och kommer heller aldrig att bli. Allt exakt allt är förändrat och jag undrar hur ska jag kunna acceptera det. Många pratar om acceptans, många kommer med goda råd och jag är er tacksam men jag  måste ändå få vara ärlig och säga, stop! Det som är eller var bra för er kan vara rena motsatsen för mig.

Kom gärna med era upplevelser, berätta, det vill jag men bestäm inte vad jag MÅSTE göra.  Säg inte ” så här är det”  “du måste” osv.

Jag måste absolut ingenting förutom att finnas på bästa möjliga vis för min man, mina barn och husdjur. Det jag behöver är att jag måste leva för att överleva.

Förbannelse!

Cancern är som en förbannelse som aldrig når sin ände. En förbannelse där djävulens doktor spelar med oss som i rysk roulette, vi vet aldrig. Skov som funnits med oss dessa år och li ånga perioder, Robert upplevs ibland helt frisk medan nästa period vara så påverkad av smärtor på olika vis.

Påverkan på våra barn!

Vår vardag är rubbad och barnen känner sig ibland otrygga och ibland trygga. Det är svårt för våra döttrar och det måste få vara det.

Många frågar om det påverkar, vad svara jag på det?

Mina man är sjuk, mina döttrars pappa har cancer, OM det påverkar? OM vi säger så här, det rubbar hela vår vardag, det rubbar allt vi haft och har, så ja, det påverkar!

Jag tror det är viktig att vi människor tänker över våra egna funderingar och tankar. Ib¨land är tystnad bättre än massor av tomt och meningslöst prat. Ibland är just tystnad och massor av tomt och meningslöst prat värre, jag lovar ingen dag, ingen timme ingen sekund är den andre lik. Att slåss mellan hopp, förtvivlan och sorg gör mig och mina barn obalanserade, så är det bara.

Drivkraft!

jag har en inre drivkraft och när den dalar peppar Robert mig att samla kraft mod och styrka för att fortsätta driva framåt.

Robert vill se mig levande, inte liggande gråtande i fosterställning för att sen besöka honom som ett vrak. Det ger honom ingen energi utan snarare större oro.

 

“Vad är rätt för min själ, mitt psyke och mitt hjärta? Jag behöver vara stark för att hitta det som är RÄTT för mig”.

Följ gärna vår kamp  där vi delar smärta, sorg hopp förtvivlan och ändå en gnutta glädje på facebook, adda mig eller sök upp Roberts canceroperation.

Bild  nedan från en bra dag för något år sen.

Kramar Minette

 

 

Lämna kommentar (17 st) Dela inlägget:

Älskade Robert fyller 49 år…tacksam!

Älskade Robert har sin 49:e födelsedag!

Älskade du, min man, pappa till mina barn och en fantastisk bonuspappa och morfar. Du är allt en kvinna kan drömma om, en vän få finner i sitt liv och du är den absolut starkaste person jag någonsin har träffat. 

Året 2017 fick vi det hemska beskedet om din sjukdom – cancer. Året vi inte visste om du skulle fira flera födelsedagar. Idag 3  långa och jobbiga år senare har vi nått ännu en kamp i mängden, en kamp utöver det vanliga, men vi ger inte upp.

49 år!

Idag firar vi din 49:e födelsedag, men ännu större firar vi livet, vår tid tillsammans och våra nära och kära som finns runt om oss. 

Tacksam för varje dag.

 

Nu ska jag snart hämta hem dig för några timmars permission, så mysig att få pyssla om dig. 

 

Hjärtligt grattis underbara älskade man, vår pappa, svärson och morfar!

Nedan ser ni ett inlägg sen tidigare.  Skicka gärna en hälsning till Robert, hylla inte bara hans födelsedag, hylla hans styrka och vilja med livet. 

 

 

 

 

 

Tacksamhet fuck Cancer

 

Lämna kommentar (10 st) Dela inlägget:

Tacksamhet fuck Cancer

Tacksamhet till er ALLA, ingen nämnd ingen glömd!

Tacksamhet och vi uppmärksammar alla nu när allt är så extremt tungt runt oss. Ni ska veta att vi ser er  och får energi av allt ni gör för oss.

Tårar av sorg förtvivlan, ilska, frustation och den tacksamhet vi har över varje dag vi får tillsammans. För ljuset i denna mörka tunnel, men även många tårar över att se att så många runt om oss finns med. Nära vänner, bekanta, släkt och okända personer från hela världen.

Fina ni!

Handskrivna brev, vykort, sms, samtal, fikastunder, filmstunder, båtturer, bakverk, blommor, böcker, te, kostråd, översättning , delningar, tips, råd, hjälp med våra döttrar och alla ni som köper av oss via facebook för att gynna vår insamling och alla er som skänker till vår insamling.

Ni är många som inte vet om ni törs störa, ni stör inte, ni ger oss energi av era samtal, era besök osv. Vi behöver er mer än någonsin nu, nu när livet är här.

Tyskland!

Tips om Tyskland och med allas hjälp att dela, nådde vi resultat. Inom kort kommer vi sammanställa allt i detalj, vi behöver bara se om vi kan tacka ja till en chans för Robert att överleva.

Sverige à Prestige Pengar och Politik.

Varma kramar Robert, Minette, Cassandra Leona, Paulina Razmus och Wilton.

 

 

 

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

Sorgearbete pågår,så ledsen och tom

Sorgearbete pågår.

Fuck cancer

Tomhet.

Sorgearbete, en mycket närstående har avlidit. Allt för många år för tidigt, enbart 50 plus fyllda.Tomheten, uppgivenheten i sorgen är  påfrestande.Alla reaktioner är individuella. Mina tankar går till min kära och nära avlidnes man och barn. Jag önskar jag kunde avlasta i deras sorg och smärta, men det går inte. Vi är många i familjen, men inte tillräckligt för att finna ro och svar på alla frågor. Min syster och bror, min dotter med familj och min familj, har samlats för att bara få ro, fundera, ventilera och gråta. 

Armband! 

Tänker tillbaka, jag och Lena besökte dig och du bad oss att förmedla, alla ska köpa ett armband. Vi sprang högt och lågt, du gav dig inte. Du skulle köpa ett gäng armband. Vi måste alla bidra. Så därav denna bild. Jag förmedlar vidare. När någon fyller år, julklapp, påskägg eller rent av istället för en blomma, så köp ett armband. 

Vad menas med sorgearbete?

Sorgearbete är för mig att försöka inse förlusten och se en väg att leva med känslan att aldrig få se, höra, skratta, skämta, fika, gnälla och störa mig med och på denna underbara person.Det kommer gå åt mycket kraft och energi för att ta mig igenom detta. Vi alla runt om är och kommer förbli trötta en tid. 

Sorgens  4 faser. Vilka är de?

Människor är olika och alla reagerar olika vid en bortgång. Chockfasen

  1. Det är vanligt att man först får en känsla av overklighet. Det är svårt att fatta att den närstående är borta. Det kan kännas som att man går omkring i en bubbla och har svårt att ta till sig det som hänt och som händer omkring en. Denna första period varar vanligen en kortare tid, men känslor av overklighet är vanliga under in längre period.
  2. Reaktionsfasen

    När chocken gradvis släpper är det vanligt att känslor av förtvivlan, oro, vrede, saknad och övergivenhet väller fram. Den efterlevande kan vara helt upptagen av sin sorg och sakna kraft för något annat.

  3. Bearbetningsfasen

    I bearbetningsfasen tänker man fortfarande mycket på det som hänt, men på ett delvis nytt sätt. Man börjar få perspektiv på förlusten och försöker förstå hur den påverkar resten av livet.

  4. Nyorienteringsfasen

    Med tiden känner de allra flesta att de både kan och vill gå vidare i livet. Man glömmer för den skull inte den som är borta, och känslor av ensamhet och saknad finns oftast kvar. Men sådana känslor dominerar inte längre tillvaron.

Med tårar och tomhet avslutar jag med att säga. Se varandra, ta hand om er och var öppna med att visa era känslor. 

Varm kram Minette 

Lämna kommentar (10 st) Dela inlägget:

Soldusch en skonsam bränna för alla!

Soldusch majmånad och bruna ben!

Soldusch, brun utan sol, spraytan, self tanning-spray. Det finns många namn på den skonsamma  behandlingen. Jag personligen föredrar att säga Spraytan. Vilket jag sagt redan från min start som var år 2000. Jag rycker till och inser att oj, vad länge jag arbetat i yrket. Vill säga att jag var snabbt igång efter att det lanserades i USA år 1997. Jag ramlade över en artikel och det var där det började. Min nyfikenhet tog fäste och jag var bara tvungen att testa. Sagt och gjort. Iväg  till Västerås. Blekare än någonsin. Taggad till tusen.Helt ärligt så trodde jag väl att jag både skulle bli randig, prickig och galet onaturligt brun. Brun blev jag, chockerande brun, men inte randig, orange eller allt vad jag förställt mig. 

Soldusch, spraytan, Modell  – Paulina Lindström Tigerfalk

Jag blev kär! 

Soldusch och jag blev kär. Jag som är lite smått brun i naturen fick med mina pigment en otrolig bränna. Min kollega som är mer av den ljusa rödlätta tonen fick även hon exakt lika fint resultat. Vad mer kunde jag fundera på?   

 Hur går det till?

Soldusch utförs av  mig eller någon av mina terapeuter med “pistol” som hjälper till att fördela produkten jämt över hela kroppen. 

Vill du utföra spraytan-behandling hemma kan du göra det relativt lätt. Dock får du då räkna med risken att det kan bli ojämnt och att du missar någonstans.  Jag föredrar salongsbehandling för bästa resultat. Däremot för att bättra på ansikte, armar och delar av ben så är det väldigt smidigt att köpa med sig för hemmabruk. Självklart visar vi er hur ni sprayar för bästa hållbara resultat. 

En spraytan-behandling tar mellan tio minuter och en kvart. Den kostar mellan 250 kronor och 500 kronor på salong. Beroende på hel, halv eller enbart ansikte. 

Vi har med oss gedigen utbildning med Svenskt och Italienskt diplom samt med  interna och externa kursuppföljningar.

Jag vill växa!

Idag finns jag i Eskilstuna och Stockholm. Nu söker jag fler som vill gå kurs och börja behandla andra. Hör av dig och jag berättar mer. 

Efter spraytan att tänka på ❤💛

Efter behandlingen kommer den ge verkan i 3-4 timmar efteråt.

-undvik att ha kontakt med vatten, badda händerna på en blöt/fuktig handduk om du ska tvätta dom. När du dricker vätska, använd gärna sugrör.)
-undvik tajta kläder efteråt
-kläder utan resårer rekommenderas 
-väldigt VIKTIGT att undvika parfym och deodorant, då det kan orsaka ojämn samt fläckig färg.

Efter 8-10 timmar  💛
-Under din första dusch kommer överskottet av färgen rinna av.
-Duscha under ljummet vatten och se till att inte gnugga kroppen i duschen.
Klappa/dutta kroppen med en mjuk handduk därefter.
-Vänta med att utöva fysiska aktiviteter efter behandlingen.
-rekommenderar att smörja in kroppen 1-2 ggr om dagen.
-Använd tvål endast när det är nödvändigt.

 Att tänka på under tidens gång!

-Skrubbning, peeling, torrborstning, rakning och vaxning gör att solbrännan bleknar snabbare.
-blötläggning och saltvatten torkar ut huden och förkortar livslängden på din solbränna.
-Ju mer du återfuktar desto längre varar din solbränna.

Underhålla gärna färgen efter några dagar med en hemmaspray från lika märke, Fråga oss.

Försök att undvika att använda exfolierande (skrubb) produkter. Dessa produkter förkortar livslängden för din solbränna. Använd endast dem innan en spraytanning eller för att ta bort resterna av en gammal solbränna.
❤

 Efter spraytan-behandlingen

Var beredd på att det tar mellan fyra och åtta timmar innan du får full solbränna. Du bör inte duscha eller bada på åtta timmar efter behandlingen. På så sätt får färgen “sätta sig”. Efter fyra till fem dagar kommer solbrännan att minska. Du kan skjuta upp minskningen om du smörjer in kroppen med lotion. För att få bästa resultat bör spraytan-behandlingen upprepas två till tre dagar efter första behandlingen, sedan var 14:e dag.

Finns vart?

Behandlingarna utförs dels i salongen i Stockholm. Samt så pågår  en uppbyggnad av salong hemma. Följ den utvecklingen på IG, facebook och gärna här på bloggen.  Det händer fler spännande saker just nu så håll ögon och öron öppna. 

Varma kramar från en brun Minette 

Ett av de märken vi arbetar med.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Cancer är en outhärdlig prövning!

Cancer, sorg och tårar.

Cancer. Under lång tid har jag,min familj  och vår omgivning  levt under prövning. Inte nog med att Robert blev sjuk, det kom till oss annat om ännu mera sjukt. Men det kommer lite längre fram. För allt som kommit inpå, kan ingen ABSOLUT ingen förtjäna. ( Jo en pedofil, våldtäktsman eller mördare.) Men aldrig någon annan i denna värld. Det ena är vidrigare än det andra. Men det är inget som gör så ont som det hemska beskedet om att min älskade man drabbats av den vidriga sjukdom, cancer. Det finns bara en sak att sätta fokus på nu. Att stå fast och göra allt för att han ska få sin tid för att bli frisk och återhämta sig, och där är vi nu.

Ni som känner Robert vet ju alla vilken kämpe han är. Trots sina cytostatikabehandlingar, låga immunförsvar och extrema trötthet var och är han alltid optimistisk. Han gör och gjorde alltid det bästa av situationen. För honom är det en självklarhet att fortsätta jobba, träna och driva rollen som handbollstränare för flickor – 08 i GUIF Eskilstuna, sköta huset och ta hand om oss i familjen.

Inte en dag utan oro!

Jag minns och kommer alltid att minnas dagen beskedet kom. Det gjorde ont då.Men det är inget av smärtan som vuxit sig inpå. Trodde väl aldrig att det fanns så mycket tårar, så mycket ilska och rädsla i en och samma kropp. Jag blev inte rädd, utan jag blev och förblir livrädd. Det har inte gått en dag utan oro, rädsla och sorg. Sorg att vara närstående helt utan makt att styra bort cancern. Det gör mig så ont att se honom drabbas. 

Det känns så sjukt overkligt än i dag.

Om jag lyckas sova, så vaknar  jag med ett ryck. Hoppas alltid att det är en mardröm. Men till min stora sorg, nej det är på riktigt. Jag gråter allt som oftast. Men håller det mest för mig själv. Utåt ler jag, för det är vad omvärlden förväntar sig. För många orkar inte ta till sig. Jag undrar ofta, varför?

Dagen och beskedet!

 Första dagarna var hemska och overkliga. Rent av vidriga och lite som det är än idag. Minns rädslan att berätta för våra barn, våra anhöriga och nära vänner. I höstas fick vi andrum. Men andrummet var kort. Vi är där nu igen och det gör åter igen så ont. Att leva med denna oro skräck och sorg är obeskrivbar. Ett liv utan Robert är ett liv utan mening. Men jag vet, jag måste vara stark, mina barn och barnbarn behöver mig. Men helt ärligt, jag är trött på att vara stark. Jag vill få chansen att vara svag, bryta ihop och bli omfamnad. Det har varit och är på tok för mycket. När behandlingen var över föll jag totalt. Det var nog lite som att jag höll andan tills dess. 

Starka ord!

Att svära är för mig ett tecken på bristande ordförråd. Men när det gäller F..K CANCER så är det  varken bristande ordförråd,fult, illa eller starkt nog. Det finns inga ord i världen som kan förklara hur mycket jag avskyr denna hemska sjukdom. Att hata är starkt, men det är exakt vad jag gör. Allt för  många har drabbats och kommer att drabbas.

Många varför?

Varför har forskningen inte kommit längre? Varför finns inget 100 % botmedel? Det är många tankar som snurrar och jag läser på många sidor. Vissa svar skrämmer mig. Men det är nästa kapitel. 

Minette Tigerfalk

F..k cancer! 

 F..K CANCER är inte starkt nog. All min ilska går ibland ut i stark frustation och vredesutbrott. Oftast utbrott över saker jag skulle se klarare på om jag inte var så svag och rädd.Jag tar på mig mina skor, går tills jag faller ihop, full med tårar i hela ansiktet. Det är så sjukt orättvist. Jag önskar jag kunde ge av allt mitt immunförsvar.Ge min styrka och kraft. Ge all min energi. Ge precis allt för att mannen i mitt liv ska få må bra och bli frisk.Men till sak är att jag är helt slut. Totalt dränerad på all energi. Vilket gör mig så arg, jag är så besviken på mig själv. Jag vill stå intill och vara stark. Jag vill vara den som drar upp honom när han går in i sina mörka tunga tankar. Men jag orkar inte alltid. Och det gör mig så arg. Jag känner skuld för att kraften inte finns. Det är svårt för mig att få ordning på mina minnen runt allt.Vilket är helt naturligt, att drabbas hårt leder allt som oftast till stresspåslag som påverkar negativt.

Irritation!

Irritationen, ilskan och misstänksamheten ökade hos mig när jag inte kände igen honom längre. Förändringen blev total. Jag sörjde inte bara cancern jag sörjde även saknaden av min Robert och allt runt om. I huvudet var det kaos och jag har inte alltid varit så bra stöd. Kanske blir det så? Jag har ingen aning. I sorger blir det konflikter. Så mycket jag inte var och är van att hantera. Jag minns hur ledsen och trött jag varit på att alltid bara se hans behov, men vilket samtidigt var så självklart. Jag och flickorna pratade mycket och tillsammans satte vi några små planer på hur vi skulle hjälpas åt när vi kände oss ledsna, arga eller totalt förvirrade. Det har hjälpt oss att se på allt med andra ögon. 

Idag har jag mera kunskap!

idag har jag skaffat mig mycket mera kunskap så nu kan jag möta det bättre. Att “fatigue” är vanligt hade jag ingen aning om. Stödet för oss anhöriga var och är under all kritik. Även där fick jag leta runt för att få hjälp. 

Robert är den mest omtänksamma, snällaste överlevare och vinnare jag någonsin mött. Det vet jag och många fler. Jag tittar på honom med andra ögon och jag ser så mycket mera som jag inte alls reflekterar över innan.  Så mycket som tagits för givet.Att vara närstående är en sorg i sorgen.  Så många tankar och frågor som dyker upp. Inget är längre självklart och allt känns overkligt. Antal år framför oss kommer vara både upp och ner. Många olika känslor och rädslor att möta och bearbeta.

Den första återkontrollen blev ännu ett nedslag. Men tillsammans ska vi kämpa. Vi ska komma i mål och vi ska vinna kampen. Var så säker!

Till er nära.

Vi  har behövt er och behöver er och ni är underbara i ert stöd. All tid, engagemang, samtal ni ger, det är så betydelsefullt. Ni är som sagt många runt om. Men några jag speciellt vill tacka är Ellinor och Daniel Kalinic. Mats och Malena Brostedt. Margareta Hedin, Lina Ivarsson och Jessika Berghult. Hos er har jag kunnat  falla totalt. Ni får mig att se klart och att resa mig igen. Ni får mig och mina barn att orka kämpa. Ni ser igenom mig och mina leenden. Det finns ingen tid på dygnet som ni stänger era dörrar. Från mitt hjärta, TACK! 

Nu tar jag resten av denna måndag till att ladda energier, se framåt och le på riktigt! Ta väl hand om er. Ta inte livet för givet. Plötsligt kommer ni förstå vad jag menar. Dagen D, kommer till oss alla på något vis. Det är då allt vi stört oss på kommer bli en tystnad och saknad. Det är då vi inser att vi inte visste bättre än att gnälla och skapa konflikter. Tänk inte så långt framåt, ni kanske aldrig kommer dit. Tänk här och nu!

Robert, jag älskar dig, här, nu och för alltid! 

Kram din Minette 

 

 

 

Lämna kommentar (20 st) Dela inlägget: