Tacksam för er, tills döden skiljer oss åt

Tacksam för mitt liv, min familj och de runt om!

Tacksam för er, livet och ni många runt om. Ni gör mina dagar så mycket lättare och vänner som vet att det är nu jag behöver er som mest. Det är nu när jag krampar i fosterställning och kudden dränks av tårar som ger röda kinder och nariga läppar ni kommer.

Ni torkar mina tårar och låter mig få sörja med blandade känslor. För sorgens känslor är blandade, det har jag nu förstått.

Ibland är jag väldigt arg på så mycket. Besviken på ännu mera och gråter hysteriskt men ändå helt plötsligt faller jag ut i så härliga skratt.

Ni får mig att gå upp!

Kärlek respekt och tacksamhet till er som får mig att le, andas, äta och se. Ni som får mig att gå upp och tänka klart, ja exakt ni –  Så tacksam, Tack!

I nöden prövas vännen sägs det – ja för vännen prövas verkligen i nöden.

Alla som ringer, smsar, skriver, dyker förbi eller sänder fina hälsningar via brev, kort, blommor etc hur skulle jag annars orka? Ni som gör att mina kvällar och helger inte blir i tystnad, tack!

Att ni säger att det är min tur att få och inte bara behöva ge gör mig varm i hjärtat. Hur ska jag kunna tacka er och för ni är så helt magiskt underbara?

Evig respekt till er som synar mig och inte går på mitt leende. Jag har tur att ha så många fina runt om men jag har även fått uppleva det som så många sagt, många blir rädda!

Jag har upptäckt att vissa känner sig obekväma och inte vågar fråga eller rent av inte ens klarar att beklaga sorgen. Det finns dem som tittar förbi eller ned i backen och  jag bara undrar, varför? Det finns inget farligt.

För mig kan det aldrig bli okej. Jag anser att sitter man i samma rum eller  möts ute, så beklagar man sorgen. Svårare än så är det inte.

Idag blev jag rädd!

Vaknade med huvudvärk som snabbt gick över till smärtor i höger ansikte. Jag har känt mig mer trött än vanligt och något visade sig inte vara som det skall.  1177, läkare  och Elisa fanns snabbt uppkopplade och vila står nu på dagens agenda.  Jag tog en kort promenad men då benen inte orkade bära mig så blev det hem för sängläge.  Jag ska nu bädda ner mig för natten och i morgon ska jag besöka sjukvården för kontroll.  En  så starkt signal får jag inte ignorerar. Jag tror att alla stress, oro, sorg, dålig kost och ingen träning har satt sina spår. Nu blir det handbroms vila träning och rätt mat.

Nedan så fin bild på min älskade familj, utan er kan jag inte andas! Ler lite när jag tittar på bilden och kan nästan förstå frågan, vart mitt ursprung kommer ifrån…Sverige, sameland!

Tacksam att Elisa Johansson på Elisa.J Photo – Lilla Molle fotograf  var på plats och förevigade oss minnesbilder – Tack från hjärtat.

Varm kram Minette

 

 

 

Lämna kommentar (6 st) Dela inlägget: