Tacksam för er, tills döden skiljer oss åt

Tacksam för mitt liv, min familj och de runt om!

Tacksam för er, livet och ni många runt om. Ni gör mina dagar så mycket lättare och vänner som vet att det är nu jag behöver er som mest. Det är nu när jag krampar i fosterställning och kudden dränks av tårar som ger röda kinder och nariga läppar ni kommer.

Ni torkar mina tårar och låter mig få sörja med blandade känslor. För sorgens känslor är blandade, det har jag nu förstått.

Ibland är jag väldigt arg på så mycket. Besviken på ännu mera och gråter hysteriskt men ändå helt plötsligt faller jag ut i så härliga skratt.

Ni får mig att gå upp!

Kärlek respekt och tacksamhet till er som får mig att le, andas, äta och se. Ni som får mig att gå upp och tänka klart, ja exakt ni –  Så tacksam, Tack!

I nöden prövas vännen sägs det – ja för vännen prövas verkligen i nöden.

Alla som ringer, smsar, skriver, dyker förbi eller sänder fina hälsningar via brev, kort, blommor etc hur skulle jag annars orka? Ni som gör att mina kvällar och helger inte blir i tystnad, tack!

Att ni säger att det är min tur att få och inte bara behöva ge gör mig varm i hjärtat. Hur ska jag kunna tacka er och för ni är så helt magiskt underbara?

Evig respekt till er som synar mig och inte går på mitt leende. Jag har tur att ha så många fina runt om men jag har även fått uppleva det som så många sagt, många blir rädda!

Jag har upptäckt att vissa känner sig obekväma och inte vågar fråga eller rent av inte ens klarar att beklaga sorgen. Det finns dem som tittar förbi eller ned i backen och  jag bara undrar, varför? Det finns inget farligt.

För mig kan det aldrig bli okej. Jag anser att sitter man i samma rum eller  möts ute, så beklagar man sorgen. Svårare än så är det inte.

Idag blev jag rädd!

Vaknade med huvudvärk som snabbt gick över till smärtor i höger ansikte. Jag har känt mig mer trött än vanligt och något visade sig inte vara som det skall.  1177, läkare  och Elisa fanns snabbt uppkopplade och vila står nu på dagens agenda.  Jag tog en kort promenad men då benen inte orkade bära mig så blev det hem för sängläge.  Jag ska nu bädda ner mig för natten och i morgon ska jag besöka sjukvården för kontroll.  En  så starkt signal får jag inte ignorerar. Jag tror att alla stress, oro, sorg, dålig kost och ingen träning har satt sina spår. Nu blir det handbroms vila träning och rätt mat.

Nedan så fin bild på min älskade familj, utan er kan jag inte andas! Ler lite när jag tittar på bilden och kan nästan förstå frågan, vart mitt ursprung kommer ifrån…Sverige, sameland!

Tacksam att Elisa Johansson på Elisa.J Photo – Lilla Molle fotograf  var på plats och förevigade oss minnesbilder – Tack från hjärtat.

Varm kram Minette

 

 

 

Lämna kommentar (6 st) Dela inlägget:

Nära, om det påverkar mina barn? psyket och mitt hjärta!

Nära mig finns en allvarlig och långvarig sjukdom!

Allt för nära för min man är sjuk i cancer .Han har varit det under en lång tid och vad är då  en “lång tid”? Är det en månad, ett år eller mängder av år? För mig är det länge nog med varje minut jag få se min man lida. En minut med smärta och sorg kan kännas som år, ett år med framsteg och hopp kan plötsligt kännas som en blinkning.Det är lätt att bli dagblind medan livet och årstiderna bara forcerar förbi.

Acceptans!

Livet är inte som det en gång var och kommer heller aldrig att bli. Allt exakt allt är förändrat och jag undrar hur ska jag kunna acceptera det. Många pratar om acceptans, många kommer med goda råd och jag är er tacksam men jag  måste ändå få vara ärlig och säga, stop! Det som är eller var bra för er kan vara rena motsatsen för mig.

Kom gärna med era upplevelser, berätta, det vill jag men bestäm inte vad jag MÅSTE göra.  Säg inte ” så här är det”  “du måste” osv.

Jag måste absolut ingenting förutom att finnas på bästa möjliga vis för min man, mina barn och husdjur. Det jag behöver är att jag måste leva för att överleva.

Förbannelse!

Cancern är som en förbannelse som aldrig når sin ände. En förbannelse där djävulens doktor spelar med oss som i rysk roulette, vi vet aldrig. Skov som funnits med oss dessa år och li ånga perioder, Robert upplevs ibland helt frisk medan nästa period vara så påverkad av smärtor på olika vis.

Påverkan på våra barn!

Vår vardag är rubbad och barnen känner sig ibland otrygga och ibland trygga. Det är svårt för våra döttrar och det måste få vara det.

Många frågar om det påverkar, vad svara jag på det?

Mina man är sjuk, mina döttrars pappa har cancer, OM det påverkar? OM vi säger så här, det rubbar hela vår vardag, det rubbar allt vi haft och har, så ja, det påverkar!

Jag tror det är viktig att vi människor tänker över våra egna funderingar och tankar. Ib¨land är tystnad bättre än massor av tomt och meningslöst prat. Ibland är just tystnad och massor av tomt och meningslöst prat värre, jag lovar ingen dag, ingen timme ingen sekund är den andre lik. Att slåss mellan hopp, förtvivlan och sorg gör mig och mina barn obalanserade, så är det bara.

Drivkraft!

jag har en inre drivkraft och när den dalar peppar Robert mig att samla kraft mod och styrka för att fortsätta driva framåt.

Robert vill se mig levande, inte liggande gråtande i fosterställning för att sen besöka honom som ett vrak. Det ger honom ingen energi utan snarare större oro.

 

“Vad är rätt för min själ, mitt psyke och mitt hjärta? Jag behöver vara stark för att hitta det som är RÄTT för mig”.

Följ gärna vår kamp  där vi delar smärta, sorg hopp förtvivlan och ändå en gnutta glädje på facebook, adda mig eller sök upp Roberts canceroperation.

Bild  nedan från en bra dag för något år sen.

Kramar Minette

 

 

Lämna kommentar (17 st) Dela inlägget:

Blommor skamliga människor hittelön

Blommor upphittade katter och en vilsen man!

Blommor i stora lass ger jag till er fina människor som har äkta empati  för utsatta människor och djur helt utan att kräva något tillbaka. Till er som hjälper till utan hittelön som krav.

År ut och år in!

År ut och år in har jag sökt både korta och långsiktiga lösningar för de utsatta i vårt samhälle. Stor som liten, människa eller djur och sällan delar jag det på mina privata sidor, utan håller det på min grupp Eskilstuna Hjälper! Jag gör det för att jag kan, vill, orkar och brinner för det. INTE för en egoboost,  bekräftelseresa eller klirr i kassan.

Blommor till Livbojen!

Under en tid har jag följt sidan livbojen. En sida för hemlösa katter som drivs av varmhjärtade kvinnor som sliter hårt för att rädda de “äkta utsatta katterna” i och runt om Eskilstuna.

Livbojen tar alltså  hand om upphittade,övergivna och skadade katter och ser till att de undersöks av veterinärer.

Oftast  kastreras och vaccineras katterna innan de adopteras bort.

En vanlig adoptionssumma de tar ut är  ca 1500 kr per katt, vilket är små pengar men som bidrar till att Livbojen ska ha råd att fortsätta.

När de annonserar om adoption,  går  folk bananas.Det haglar in kommentarer om allt för högt pris, för höga krav på de som ska adoptera och de ska vara tacksamma att folk vill ta hand om katterna de annonsera om. MEN vänta nu ( förlåt jag vet att man inte börjar en mening med MEN)  livbojen ska alltså sänka priset på katten och låta vem som helst att adoptera? MEN ( Förlåt igen) när vi lämnar in en katt till polisen är ägaren oansvarig, katthatare, djurplågare och inte värd att få behålla sin katt och ska ägaren få den åter ska ägaren minsann betala HITTELÖN!

Så varför ovan nämnda text?

En kvinna “hittade” en katt i går, tog in den och kräver nu hittelön av ägaren, URSÄKTA MIG, men vad är det jag inte får ihop? Kommentarer haglar av vuxna personer som verkat tappat allt förstånd för några minuter  i rampljuset på facebook. Jag ser framför för mig hur deras puls ökar och hur dem  sitter som små troll utan liv för att se ” vann min kommentar” hur många likes fick jag osv.

1 – Hur kan någon veta att det är en oansvarig ägare?

2 – Hur kan någon veta att det finns en ägare?

3 – Hur kan någon veta att katten inte smitit ut?

4 – Har någon ens tanken på vad lagen säger om att fånga in andras djur och ägodelar?

Det skrivs att den lilla  rädda kattungen inte ens är kastrerad och snabbt kommer pekfingret ” det är lag”, men vänta nu, liten rädd kattunge,  INTE kastrerad?

Kan det rent av vara en hane som ska finnas för ny kull eller kan det rent av vara så att det är en KATTUNGE så den är för ung för just en kastrering? En kattunge som kommit ut av misstag? Hallå tänk!

Det haglar även av ett gäng bekräftelsekommentarer i flödet ” Bravo, fint, snyggt, vilket hjärta du har osv osv “.

Alla skriver helt utan att tänka och när någon kommer med rader som är av värde ja då bombas den av vuxna människor. Ni vet sådana där vuxna som ska vara förebilder för de små, jag blir på riktigt mörkrädd av detta dårskap.

Ler!

Kan ändå inte låta bli att le och jag ser framför mig hur ni tänkte på min status där jag annonsera om vilse blött man i spåret, hämtas efter tydlig detaljbeskrivning och utbetald hittelön.

Här kommer mitt svar  –

För några år sedan hittade jag en ensam pojke utefter vägen, han var enbart 5 år och klädd i enbart allt för stora stövlar. Självklart tog jag med honom, ringde direkt å meddelande polisen om att jag var på gång in till dem. Att något stod fel till, förstår vi ju alla. Att han med sin unga ålder ännu inte förstått att det är olagligt att gå naken efter vägen förstår väl alla hoppas jag? Eller? Åh vad vill jag säga med detta? Jo, om någon hittar ett djur, skadad, rädd eller vad som, ung som gammal så säger det väl självt att personen hjälper till, men att därefter krävs hittelön å jämföra det med materiala ting, är helt utöver mitt förstånd. Ni i tråden som uppmanar detta, tappade jag precis här och nu respekt för,trodde ni hjälpte utsatta människor och djur för att ni är fyllda av empati, har ett stort hjärta och ser det som självklart inte som någon j-a kassako. Fy skäms…Vilka små människor ni är. Det handlar inte om ägaren är villig eller inte, det handlar om moral, gör vi inget i detta land utan att få något tillbaka? Finns ni som mina facebookvänner så tack å Adjö. Gör om gör rätt.

Nedan en härlig blombukett från Tuna Parks blommor!

Kram Minette

 

 

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Bröllop, hemligt, Loui vårt vittne

Bröllop en skön sommardag! 

Minette Robert Tigerfalk

Bröllop, samma kläder nu som då, men med en hund!

Bröllop, klockorna spelar och jag minns ljuv musik. Solen skiner, mängder av mingel på kyrkogården. Exakt, festen började på en kyrkogård,  våra närmaste 130 vänner/gäster stod i full förväntan för att se oss kliva ur den vita glänsande limousine vi hyrt från Örebro. Ack så lurade de blev, bilen glider fint in på parkeringen, vi reser upp oss ut genom takluckan, skjuter i väg korken på skumpan inför alla nyfikna, där och då förlovar vi oss inför alla.Sakta smyger vi ner i sättet och vi glider fint i väg igen.

En och annan fågelholk står med öppen mun..vad händer..åker de igen..YES säger vårt toastmasterpar Charlotta och Lars, ni bevittnade just deras förlovning och om 1 timme börjar vigseln,men nu börjar förfesten. För exakt så ville vi ha det, skämtsamt fullt med glada vänner och en stor fest. 

Idag förevigade vi åter igen vår kärlek, i samma kläder, på samma datum, dock ingen bukett denna gång, utan det blev en hund, hunden Loui. 

 

Bröllop i 3 dagar !

Ett bröllop så där exakt perfekt som det passade oss. Ett tredagarsbröllop där vi självklart sov första natten på skilda håll. Iväg på varsitt håll för att få hår, kläder och allt runt om fixat. Min blivande  man såg till att föreviga minnet med att ha olika kamerateam som fotade och filmade mig/oss dag för dag.

En av mina absolut främsta vänner, Jenny Alpstedt, (Mitt dotter Paulinas pappas fru) var den som fanns med runt om för att få mig lugn, vilket behövdes av fler skäl. Bland annat vid fotografering gällande morgongåvan…en plåtning som var väldigt lättklädd..lugn…andas..släpper inga bilder…idag…men snart så..ler!

 Tänk vad fort det går! 

Allt ovan skedde för 15 år sen. Ett äktenskap som är byggt på ömsesidig respekt. Vi har som många andra gått igenom mängder av roliga och mindre roliga upplevelser, oavsett vilken storm som blåst förbi så sitter vi ändå lugnt i båten, pratar, kommuniceras, samsas och möts, för vår kärlek är så stark och vi är eniga om  att alla de krokiga vägar vi ibland måste passera, bara stärker oss. Vi sa ja, vi sa JA i nöd och lust, tills döden skiljer oss åt, så var det då, så är det nu.  Idag förevigade vi vår starka och respektfulla 23 åriga relation, 15 år som gifta och nu ännu mera gifta.

 

Från djupet av mitt hjärta, jag älskade dig då, men jag ÄLSKAR dig nu. Din fru Minette 

 

 

Lämna kommentar (8 st) Dela inlägget:

Idag år 2018 finns det möjligheter att slippa ligga där ensam och dra i ” sitt egen könsorgan”.

Kvinna och ett gäng dickpics, ska det vara så? 

Att det finns människor runt om oss som inte alltid mår så bra, ja det vet vi ju alla.

Men att det finns så svagt begåvade ensamma män, killar, eller vad vi ska säga. För mig ” Små ensamma stackars krakar som behöver akut hjälp innan de totalt förlöjligar sig själva, mer än de redan gjort” det visste vi nog inte. Eller jo…

Dagligen hör,ser och läser jag hur jag och många unga flickor, tonåringar och andra kvinnor får ta del av bilder och ljudinspelningar .

Från män som stolt visar upp sina könsorgan samt ljudinspelningar vid egen tillfredställelse.  

Det dessa män,draggade direkt från ån inte tänker på i den egna tillfredställelse, är att de visar tydligt upp hur

ensamma och oatraktiva dem är. 

Denna gång kom bilden från Tim Hansen, som nu är blockerad på min facebook. 

Borde inte dessa dårar känna in terrängen innan?

Dickpitt, psykiskt ohälsa och en hel del fler diagnoser va?

I det civiliserade samhället så borde det väl inte vara så lätt och heller inte ostraffbart att skicka filmer och bilder på sitt könsorgan? Och än värre så borde det väl vara straffbart att sno bilder från någon för att skicka vidare? 

Kanske är det straffbart och svårt. Men hur kommer vi åt den riktiga personen bakom detta?

Borde inte facebook och IG följa utvecklingen och kräva BankID för att registrera sig som användare?

Samt ta bättre ansvar när facebook får in anmälningar från kvinnor som blir utsatta?

Jo det anser jag!

Jag tog kopia på bilden och väljer att lägga ut den på Tims status, då får jag ett varningens finger från Facebook, men att han får skicka till mig och de släpper igenom det är väl då bra märkligt?

Till min förvåning har jag under längre tid varnat andra kvinnor för vissa profiler, berättat exakt vad jag sett och vet, för att ge dem chansen att blockera för att slippa detta?  Övervägande låter dessa personerna vara kvar.

Jag bara undrar, varför?

Att vi är många som behöver många följare på social medier för att sprida vårt budskap, det möter jag med full respekt.

Men vill ni verkligen ha kvar dessa personer i ett nätverk? Och samtidigt lägga ut ert liv och era barn där?

Jag tar tacksamt emot varningar, vi behöver hålla ihop och sluta normalisera dessa bilder med axelryckningar och ord val som jaja…

Ska vi dra i handbromsen måste vi göra det fullt ut, kom inte annars och gråt ut när ni kraschat! För det eskalerar, var så säker!

Vänligen Minette

Lämna kommentar (6 st) Dela inlägget: