HAN, fy farao och bröllop!

Jag hinner tänka, oj, nu är det något på gång!

För ca 7 år sedan, frågade min dotter  Paulina, mamma kan vi hämta upp Razmus, du vet den där killen jag träffar.

Jag hinner tänka, oj, nu är det något på gång. Nu ska familjen få träffa honom.

Vi åker mot slussen, solen skiner och värmen är här.

Bilen full med förväntande familj. Vi, som ni alla runt om oss, visste alla att hennes kravspec på en kille, var och är lite mer än vad som kanske finns i det verkliga livet.

Så där satt jag, spänd, tittade ut bland alla vår/sommar glada människor som om de precis släppts ut från vinterdvalan. Där och då ser jag en kille, han stack liksom ut. En kille INTE i min smak, vad är detta? blickar vidare. Och då exat då säger Paulina, där, där är han. Tittar runt, ser ingen, bara massa äldre damer och herrar, små barn och HAN. Exakt HAN, som jag tänkte, vad är detta?

Vart är han frågar vi i kör, där och då vinkar HAN, japp HAN av alla!

Jag blir tyst tittar och skrattar, nu skämtar du va? Paulina blir lite nervös och säger, men mamma, snälla var snäll nu. Han är snäll.

HAN öppnar dörren och då exakt då dör jag. Kliver in, rökdoften tar över, med den allt för mkt uppknäppta jeans skjortan, byxor som jag aldrig trodde fanns och med ett pärlhalsband med ett kors som dolde hela det nakna bröstet.

Asså, vilken mamma blir kär där? Vill nog inte ens delge er dessa tankar, men om vi säger så här, summering blev. FY FARAO.

Jag landar och tänker, det löser sig, hon är nog bara i en kris som vi tjejer är i bland.

Dagarna gick, dagar som gick över till månader och år. En tid som var turbulent, Men ack som han klev in i våra hjärtan. Och rätt snabbt kunde jag fya mig själv och tänka vad kunde vara bättre för min dotter än Razmus. Svaret var och är än idag, ingen, absolut ingen.

HAN, med det stora hjärtat, HAN med sådan emapti, värdegrund moral och ekonomiskt sinne.

Det har gått snart 7 år och jag är villig att erkänna att mitt intryck var så fel. Jag älskar denna Razmus från hela mitt hjärta.

För en tid sedan ringde Razmus, lätt nervös, så hörde jag att det finns något han vill säga. Vi småpratar lite. Och helt plötsligt säger HAN, jag har köpt ringar! Tystnad, mitt hjärta blöder, jag vill skrika hoppa, och det kommer tårar. Den där ni vet, HAN, HAN ska fria till mitt allt, och ingen skriker högre JAAA än mig.

Kan säga att det varit en nervös tid. En månad har aldrig gått så långsamt.

Strax får ni läsa vidare om frieriet, spyor och uppståndelsen kring det och njuta av lite bilder.

Nedan bilder från då!

Varma kramar Minette Tigerfalk

Lämna kommentar (8 st) Dela inlägget:

Alla kallar mig älskling, brister jag ut på pizzerian!

Att skriva om allt och ingenting!

Asså skämstäcke på, dags att gömma sig bakom kudden! Lätt småstressad springer jag in för att hämta ett gäng pizzor. Kastar upp dörren och oopps!

Där inne hör jag – Hej Älskling. Jag tittar mig runt och ser en man sitta med ryggen till, går fram och säger, men hej, sitter du här igen.

I samma stund jag är färdig med min glada fras, vänder sig mannen om (poängtera att jag aldrig sett honom förr)och snabbt ser jag en kvinna vid hans sida, hon tittar lätt irriterad, först på mig sen på sin man och båda brister ut, vem f-n är du?

Jag känner att jag börjar bli röd i ansiktet, men finner mig snabbt. Oj förlåt, så van att alla kallar mig älskling. Dubbel oops, vad kom detta ifrån?

Kvinna frågar, ursäkta men brukar min man kalla dig älskling? Lika snabb som vanligt kommer mitt svar, jag har ingen aning om vem din man är så det kan jag inte svara på.

Men asså på riktigt, hinner jag tänka, varför skulle någon kvinnas man säga ordet älskling till mig?

Står där och bara tänker, golvet öppna dig här och nu. Jag börjar famla massa ord, och till slut brister paret ut i skratt.

Jag känner att jag ändå vill ge kvinnan en förklaring, för det kan ju bli knas. Börjar mumla, och hör mig säga, älskling är liksom mitt smeknamn. Då dog jag och även paret, vi föll alla ut i asgarv. Kvinnan säger, tror du nog ska hämta dina pizzor och sen sova, det verkar varit en rörig vecka. Men tack för underhållningen, detta kommer vi leva på länge.

Lite kort om en vanlig Minettedag!

 

 

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Att våga är modigt har jag hört!

Framtiden och jag!

Ja ni vet hur det är när man vill något så gärna så man börjar tro att det är så i verkliga livet.

Jag har så länge drömt om ett hus nära min äldsta dotter. Nära mina nya verksamheter. OBS läs inte verksamhet, utan verksamheter!

Huset ägs av Sveriges absolut bästa botox /fillers sköterska som även är min vän. Amanda, som ni hittar på amandakliniken.

Lika stilrent som huset är på bilderna, lika stilrent hjäper hon dig att justera det där lilla extra du inte fullt ut är nöjd med.

Amanda på amandakliniken har stil, finess och fingertops känsla som gör att du känner dig trygg.  Hit kan både kvinna och man gå.

Ni hittar henne på fler adresser runt om i Stockholm, in och kika på hemsidan. Men först in och titta på huset.

Vid köp av  Amandas hus  så har man alltid henne på gång avstånd, vilken kvinnlig husägare vill inte ha det så?

Att jag är lika driven som full i tusan är väl knappas något nytt.Eller vad säger ni?

Nu har jag drömt, tänkt och nu är jag där, huset är mitt! Jag fortsätter drömma och tänker att jag tar med mig drömmen in i hela April månad.

Med kärlek visar jag nedan vart mina drömmar och tankar tog mig och tar mig!

Älskade vänner se och läs, dela mitt inlägg så hela världen får se detta fina boende.  Kanske vill ni se huset IRL? LÄs mer på länken. Alla dörrar står öppna!

www.hemnet.se/bostad/radhus-5rum-saltsjobaden-nacka-kommun-saltsjovagen-7b-12502101

hemnet. se Saltsjövägen 7 B Nacka!

www.hemnet.se/bostad/radhus-5rum-saltsjobaden-nacka-kommun-saltsjovagen-7b-12502101

Nu när ni är tillbaka och kikat in på huset, vad tycker ni? Allt är så som många drömmer, även i dag, April April….

Kramar

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Personal har ett värde!

2005 startade jag min första spa salong!

Att bedriva företag i skönhetsbranschen, innebär så mycket.  Till vanligheten hör att det oftast är kvinnor som är anställda eller egna företagare. Under de 12 senaste åren har enbart 2 män sökt en ledig tjänst. Många är väldigt unga, med stora härliga drömmar, visioner och mål. Så många kreativa driftiga tjejer. Att se dessa unga kliva in i rollen som de så länge drömt om är obeskrivbar.

Det finns sällan en tvekan på att de kan sitt jobb. Hudterapeuts utbildningarna är ingen enkel resa. För många blir det en chock,det är enormt mycket timmar av slit, tårar, teori praktik och så mycket anatomi lära på latin så många slår bakut.

Tjejer/kvinnor som tror att det är glitter, yta, make up och chill jobb, hoppar snabbt av skolan, alt byter inriktning relativt snabbt.  Det har även passerat några sådana även hos mig.

Genom åren har jag haft några anställda, vissa får avsluta sin tjänst, vissa väljer att avsluta sin tjänst. de sistnämnda är oftast överlevarna i branschen, de är hungriga och vill utvecklas. Jag verkligen älskar att se deras driv, även om det är till min sorg när de söker ytterligare utveckling där jag inte räckt till. Men ändå blir jag så stolt och känner stor ära, att många började sin karriär hos mig.

Det finns verkligen några tjejer som jag vill lyfta högt, hylla och verkligen tacka för den tid ni gav mig och min salong, ni är värd att hyllas. Det är tillsammans med er företaget blev en trygg, balanserad väl omtyckt spa salong.

En kvinna som klev in i mitt liv, för många år sen genom att sända in ett CV är någon jag vill hylla speciellt.

För många år sen kom en CV, men det kom rätt många till. Efter en tids läsande, vända och vrida så behövdes ett beslut tas. Den CV jag kanske redan då skulle svarat på, fick tyvärr enbart ett svar – Hjärtligt tack för din ansökan. Tjänsten är nu tillsatt och jag ber om att få behålla din CV för framtiden.

Tiden gick och CV glömdes lite bort, men ändå inte. Men satt där i pärmarna, som alla andra som sökt.

Det var dags att anställa en ansvarig hud & spa terapeut som även skulle bedriva utbildning. Plockar fram pärmen, och där ramlar ett CV ut på golvet. Tar upp den. läser och slås tillbaka. Hmmm det var hon, tjejen som jag la åt sidan men inte riktigt släppt. ( till sak är att det är minst 4-5 år innan hon sökt).

Jag ringde upp, hon satt stressad i bilen, hög volym, barnen grät, och jag minns, shit vart har jag ringt. När jag berättade lite mer om varför jag ringde, så blev det lite..ahha..jag hörde hur hon tänkte, samlade sig, med lugn ton säger till sina barn – Flickor, detta är viktigt för mamma, är ni snälla och lugnar er? Det blev knäpptyst i bilen. Där och då tänkte jag, henne ska jag ha!

För alla vet väl hur svårt det är att i ett stressat läge, vid ett viktigt samtal få små tysta? De gråter och ställer frågor som aldrig förr när mammor pratar i telefon.

Vi babblade på.

Timmarna gick och helt plötsligt satt hon där, på min salong. Och jag minns min tanke – asså orkar inte! hur kunde jag missa hennes vid förra ansökan. Ställer bara en fråga,. När kan du börja?

Katarina Jederyd, jordnära, driven, saklig, punktlig, stress tålig, målinriktad och ja listan kan bli lång. En cool kvinna som liksom bara löste det.

Katarina blev snabbt en förebild för oss alla, personal, elever och kunder framförde alla sin tacksamhet att jag valde henne.

Hon fick mig att växa i så många beslut, hon fanns även för mig som chef, rollen blev ombytt, och det kändes så otroligt utvecklande för oss alla. Det hade hänt en gång tidigare, på mitt förra företag, när jag anställde Anna – Karin Näslund på ett mammavikariat( Mer om Anna – Karin kommer, för även hon är värd att hyllas).

När jag blickar tillbaka, kommer enorm känslostorm och jag känner YES, jag ska göra det igen. Fast ha med mig Katarina och Anna – Karins råd i min ryggsäck, för då då vet jag, att det kommer gå så bra.

Tack Katarina, en vän för livet, som jag alltid kommer vara en referens för.

kat jederyd
Katarina Kat Jedryd

 

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Jag är stolt över poliskåren i Eskilstuna!

Inte många dagar har gått!

Vår “farbror” bor  numera på ett behandlingshem. Det har varit några tomma dagar. Han satt liksom spår.

Kan inte riktigt säga vad det är med honom, men något speciellt är det.

Veckan har inneburit några polis samtal, anmälningar och sökningar. Men vad gör det?

För dessa positiva fraser och uppskattade samtal jag får från Polisen, påminner så mycket om att det jag gör är rätt.

Polisen känner till vår “farbror” men med positiva fraser. Det är en fin herre som bara ramlat utanför systemet.

Det är inte straffbart, det är ledsamt hur det kan gå.

Varje gång jag haft samtal med polisen gällande mina ingripande, har jag ALLTID blivit bemött med respekt och fått beröm för det jag gör.

Jag är stolt över poliskåren i Eskilstuna och känner mig trygg. Kunde jag påverka skulle jag ge polisen högre löner och bättre villkor.Det borde vara ett högstatus yrke med stor yrkesstolthet. Men besparingar i Sverige leder till att yrkeskåren inte orkar vara kvar eller utföra för sig själva och oss medborgare säkerhet.

Ska det se ut så här?

När ni inte får den hjälp ni behöver. Bli inte arg bitter eller besviken på poliskåren, bli det på våra beslutsfattare.

Idag fick jag ett härligt  rapporterings samtal, min “farbror” mår bra. Han bubblade av lycka, visade omsorg och berättade, det känns så skönt att kunna uppge en kontaktperson. 1 person som är viktig, 1 person som betyder, allt annat ska bort. Och det är du Minette.

Tårar av glädje och jag tänker, ja det är värt det!

Fredagkväll, kallt och mörkt, hans första fredag på evigheter med tv sällskap och respekt.

Jag älskar mitt liv, mitt liv!

varma Kramar Minette

 

 

 

Lämna kommentar (6 st) Dela inlägget:

Det skär i hjärtat, att säga hej då!

10 dagar med en uteliggare!

Med blandade känslor ska jag lyckoönska denna fina 60 åriga farbror till en ny utmaning.

Det har varit 10 lärorika och känslosamma dagar. Så många skratt men även så många tårar.

Farbrons resa är så intressant att lyssna på. Han berättar om nära och ytliga bekanta, samt gemensamma vänners bekanta, som passerat hans liv, bland annat Magnus Uggla.

Jag ser hur hans ögon skiner upp och han säger, Magnus var en skön snubbe, fin omtänksam och fullt med galna upptåg.

Han fortsätter att berätta om fler kända namn och deras upptåg. Jag ler och tänker, att så olika deras liv blev.

Hos min farbror finns ingen bitterhet, utan enbart stolthet att dessa personer passerat hans liv, han visar äkta glädje för deras framgång.

Dags för flytt!

I morgon flyttar han in på ett boende, vi ska säga hej då och jag ska nu klippa banden för att kunna sträcka ut min hand till nästa behövande.

Banden klipps väl kanske inte helt och fullt. Men det ska göras.

Något jag lärt mig under alla år som frivillig hjälpande hand är att finnas där men att berörda behöver hållas på avstånd.

Oavsett skäl,så finns alltid risk att annars bli en skälpande hand istället för en hjälpande hand.

Jag ler, jag minns förra helgen. Vi hade lördagsmys, tittade på mello. Åt gott och lite så som livet ser ut för många runt om mig.

Jag tittar på familjen, blickar säger mer än ord, sagt och gjort, 30 minuters senare sitter han i vår soffa, bryter arm med döttrarna och berätta för hela familjen om sin son, sina barnbarn och sitt ursprungsland. Under hela samtalet snurrar han på sin ring, han avslutar med att visa den för oss och säger. Vi var gifta så länge, hon var en underbar fru, men cancern kom och hämtade henne,allt för tidigt. Hans ögon glänser och han han säger, jag kommer aldrig glömma henne hon var mitt allt.

Flickorna lyssnar och och ställer så många frågor.  Jag är så tacksam att jag fick gåvan att brinna för behövande.

I denna ” farbror” finns så mycket kreativitet,  rörligt intellekt och sådan nyfikenhet.

Handen på hjärtat, jag är riktigt stolt över min insatts.

Jag sträcker på mig och fångar energi och styrka för att ge fler människor i behov min hjälpande hand!

Varma kramar Minette Tigerfalk

 

 

Lämna kommentar (13 st) Dela inlägget:

Den absolut största ” RÅTTAN” som existerar.

Typiska Minette scenarier!

Det händer att jag har en del fobier. Kanske inte så många, men typ 7 – 8 st iallafall.

Höjdrädd, klaustrofobi, råttor, hissar och sammet är väl några på “shitlist”.

Hemma med mina 2 underbara töser. Helt plötsligt hörs ett “pip”.Detta pipande fortsätter och tillslut växer paniken inom mig.

Jag fattar, det är en “RÅTTA” i mitt hus. I mitt huvud är det verkligen den absolut största ” RÅTTAN” som existerar.

Kastar mig upp på köksön och ropar till flickorna att ställa sig på en stol.

Deras blick är en mix av “vad händer, rädsla och skratt”.

Där står dem på varsin stol och jag på köksön.

Jag ringer min dotter Paulina och hennes sambo Razmus. Tårar blandade med rädsla. Känslan över “tänk om råtthelvetet  kommer fram och äter upp oss” växer ju mer jag pratar.

Razmus tar över luren, ber mig ta ett djupt andetag, då han befinner sig 10 mil från mig, så kan han inget göra.

Vi ringer grannen, som kommer springande för rädda mig från att bli uppäten.

Daniel tömmer alla skåpen, letar runt som en tok, och till slut hör även han pipet.

Då dog jag ggr 5.

Nu snackar vi skämstäcke delux.

Det var Cassandras spel på plattan…Katten jagar råttan!

Tack gud så har alla inblandade egna fobier, så mobben blev inte så påtalad.

Ett annat lite scenarie som kommer upp när jag sitter här och skriver är,

Kan då aldrig glömma när min man och jag befinner oss på en finare bankett.

Salen är full och alla är glada och myser av denna härliga lyxiga stämning.

Sitter och småpratar med väninnan rakt över bordet.

Lägger min hand på min mans lår, och ja ni vet, stryker med handen lite lätt intimt.

Fortsätter prata någon minut med handen kvar där, tittar upp lite snabbt, och ser…Min man står i baren.

Där och då ville jag sjunka genom golvet.

Bordsherren var sjävklart någon helt annan är min man.

 

En vanlig dag i mitt liv!

Kramar Minette

 

 

 

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Skäms över landet Sverige!?

Jag välkomnar alla att komma till mitt land Sverige. Världen har vi gemensamt.

Jag öppnar även min dörr för alla och har gjort i alla år, redan som liten bjöd jag hem ensamma, utsatta så kallade personer utanför systemet oavsett ursprungsland!

Det är jag.PUNKT!

Men det som händer i vårt land nu är en total förändring mot min värdegrund.

Jag kanske inte skäms över landet Sverige, men tanken slår mig när jag ser hur vi behandlar personer som söker vår hjälp.

När ska politikerna våga lyfta frågan och lägga en handlingsplan?

Sverige lider brist på  bl,a läkare, tandläkare  och ingenjörer – På flyktingboende sitter högutbildade av exakt denna kompetens.

Men dem får inte tjäna landet Sverige, utan ska sättas i boende. Allt sker under lång tids halvdan utredning.

Utrednings som allt som oftast förskjuts av allt för dålig utredning pga allt för ofta underbemannad personal.

Vilket leder till bristande beslut som kostar landet Sverige oerhört mycket resurser. Ökande sjukskrivningar i form av bl.a utbrändhet, utmattningsdepression  bevisar åter igen och våra politiker har misslyckats.

Här finns 2 grupper som båda far mkt illa. Tjänstemän som går på knäna. Redan utsatta drabbas ännu hårdare.

Och hur hanterar vi Sverige?

V öppnar vårt land för att visa vårt stora hjärta, men vad gör vi? Kränker med psykisk misshandel, förtryck ja listan kan bli lång.

Allt fler Svenskar flyr landet Sverige. Har ni politiker någon gång ställt frågan varför? Eller är ni så insnöade att allt handlar om skatteplanering. Vilket det ibland kanske även gör, för helt ärligt, hur lägger ni budget på flykting politik? Hur fördelar ni, när er budget inte håller? Vilket konto plockar ni från då?

Förskolan, grundskolan, sjukvård LSS och äldreomsorgen.. även denna listan kan bli så lång. Antingen har du tjänat landet eller ska tjäna landet Sverige? Tror ni på fullast allvar att detta är ett fungerande system?

Varför har vi brist på lärare poliser osv?

Hur många vikarier inom ovanstående behärskar det svenska språket, för att barn, elever och äldre ska känna sig förstådda och respekterade?

Hur ska de personer som sätts på vikarie listan kunna mötas med respekt, när dem inte fått kunskap om hur vårt Sverige fungerar?

Skulle du vilja bli duschad eller få hjälp med hygien efter toalett besök av någon du inte ens kan kommunicera med?

Skulle du vilja utföra ovanstående i tjänsten när du inte kan kommunicera med din klient?

Hur lär vi världens barn som bor i Sverige att prata vårt landsspråk och Sveriges värdegrunder?

Hur får dem gamla att möta döden med respekt och få sig förstådda i vårt fina land Sverige?

Hur ser ni på den mest grymma och negativa trenden i ökande anmälda våldtäkter? Hur många blir fällande?

Är inte landet Sverige ett land där alla ska ge samtycke för sexuella ungängen?

Har kvinnor som har sexuellt umgänge efter förtryck, våld hot, droger verkligen givit sitt samtycke. Nej så FAN inte!

Jag har sagt det förr och säger det igen, unga barn säljer köper och använder droger. Det förekommer även sexhandeln på mycket låga åldrar. Hur kan politikerna blunda för det? ( obs inte alla)

Jag vill uppriktig direkt från hjärtat  säga – jag skäms att vara Svensk när det fungerar så dåligt.

År 2018 är det val, tänk till, vad vill ni ge era barn för framtid? Vad vill ni Sveriges ska ha för värdegrund? Hur ska vi människor tas omhand?

Nedan ser ni ett inlägg från en uppgiven polis – Lennart Karlsson

En känsla av uppgivenhet.

Den som vill fortsätta att vara i sin sköna söndagsmysiga bubbla kan sluta läsa här och scrolla vidare.

Det här blir ett lite längre inlägg än vad jag normalt brukar skriva på sociala medier. Observationerna är gjorda utifrån mitt yrke som polis och tjänstgöring två helgnätter på raken i Stockholm City. Funderingarna är utifrån mitt perspektiv som bekymrad medborgare.

Några av helgens ögonblicksbilder från Klaraområdet.

* Gruppering med 15-20 heroinsäljare säljer heroin till barn. Vi lyckas säkra en heroinboll som de säljer till en 16-åring (av typen på bilden. OBS arkivbild.) Säljarna springer så fort de ser polis. Vi har metoden att gripa men saknar resurserna. Att barn köper och hanterar heroin kan man tro är ovanligt. Tyvärr! Häromdagen tog kollegor en 15-åring med 20 förpackningar.

* Gatubarn med uppgiven ålder 9 år(min bedömning 12-13) befinner sig i riskmiljö påverkad av alkohol och cannabis. Omhändertas i samarbete mellan socialtjänst och polis. Förs till boende. Rymmer direkt och är tillbaka efter 2 timmar. Omhändertas igen. Rymmer igen. Proceduren upprepas minst 5 gånger under helgen.

* Fullt slagsmål på hamburgerrestaurang 10-12 personer slåss, sparkar och spottar på varandra. Flyr när polis kommer till platsen.

* Två män står och rullar cannabisjoint helt öppet. ”Jaga tyngre droger” säger en av dem. Vid kontroll har han kokain i fickan ✔️

* Fordonstopp på Vasagatan efter buskörning. Föraren försöker byta plats med passageraren. Vid kontroll möts poliserna av aggressivitet och ifrågasättanden. Omkring bilen bildas snabbt en gruppering med mobb-liknande attityd. ”Fuck the police” och ”Snutjävlar” haglar samtidigt som det filmas med mobiler. En åskådare blir för närgången och vevar mot polisman. Grips och hotar hela vägen in till arresten.

Och så här fortsätter kvällarna. Knivskärningar, misshandel, fylleri, prostitution, narkotika osv.

Av respekt för mitt uppdrag och att jag fortfarande är lojal mot min myndighet så vill jag inte kommentera hur många poliser som arbetade de här kvällarna. Men jag kan säga så här:

Vi är(ursäkta svordomen) ÅT HELSIKE för få i yttre tjänst✔️ Äldre erfarna poliser lyser med sin frånvaro(Genomsnittsåldern på kollegorna är sådan att de skulle kunna vara mina barn)✔️ Övriga samhällsaktörers resurser på plats, främst socialtjänst, är också för få.✔️ Lönen för de unga kollegor som förväntas hålla ordning i kaoset är ett skämt ✔️

Majoriteten av de problem jag ser är på ett eller annat sätt kopplat till alkohol och narkotika. Att i det läget ha politiker som vill avkriminalisera bruket av narkotikan(och därmed plocka bort ett avgörande verktyg för ingripande mot unga) är inget annat än en stor skandal. Att påstå att polisens ingripanden orsakar problem (och att det åtgår extremt mycket resurser till dessa ingripanden) är en sjukt oärlig verklighetsbeskrivning. Sanningen är den motsatta. Det ingrips inte ens i ett par procent av alla möjliga ärenden en fredag-lördagskväll. Jag skulle kunna fylla flera SL-bussar själv!!

Vi behöver inte ha mer tillåtande. Vi behöver ha resurser att se till att upprätthålla det varje normal människa måste vara överens om: Vi ska inte ha ungdomar och barn på våra gator som super, röker cannabis, knaprar piller och röker heroin.

2018 är det valår. Frågan om ordning, säkerhet och trygghet kommer att landa högt upp på agendan. Politikerna har redan börjat övertrumfa varandra med löften. Men min känsla är att det finns en grundläggande oförståelse för hur mycket som kommer att krävas.

Själv finner jag inget bättre svar än att i vanlig ordning skaka av sig, reboota systemet, vila en dag och sedan ”hoppa upp på hästen igen”

PS. Jag vill inte ha några kommentarer gällande kultur, etnicitet eller misslyckad integration i mitt inlägg. Det kan diskuteras i annat sammanhang. Tack 💙

 

 

 

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Ni tog er tiden att tänka på mig. Tårar tårar och åter tårar!

Ni tog er tiden att tänka på mig. Tårar tårar och åter tårar! Magiskt!

Vet inte riktigt vart jag ska börja.

Vilken magisk helg. Ni är så många som uppvaktat min 50 årig födelsedag. Rörd till tårar. Så mycket tårar. Alla fina texter, ord, kramar, samtal galet mycket fina presenter blommor osv.

Jag behöver lite tid på mig att smälta allt detta och kunna se över allt. Så bildbomb om denna magiska helg kommer.

Sitter mest och bara ler, så mkt ära att ha er alla i mitt liv.

Avslutades med show.

Tänk att denna magiska helg avslutade i mängder av ännu mera rörda tårar. Mina små töser står på stora scenen, Lokomotivet i Eskilstuna. Inte ett öga torrt.

Det är dansskola Lets Move som skapar stjärnor på löpande band. En skola som allt som oftast plockar hem 1 & 2 pris i  bla. SM En skola där läraren ser individen och var person egna förutsättningar.

Så många långt över 500 personer tar sin tid för min skull.

Att  ni fina följare, familj, vänner, släkt, samarbetspartner och kunder valt att lägga er tid på att uppvakta mig.

Genom att bl.a skriva, ringa, komma, lägga ut filmer och bilder. Det är stort, mycket stort för mig.

Jag har läst nästan alla, fortsätter läsa idag.Jag  kommer besvara alla, sakta med säkert under hela veckan, ska bara ta mig igenom all fina meddelande.

Gratulationer fortsätter ramla in och telefon piper och ringer om vartannat. Tårar åter tårar och så mycket lycka att ni finns i mitt liv.

Det utlovade festen är ju tänkt att äga rum efter årskiftet. Men på riktigt.. så firad som jag blivit så ställer jag mig frågan, vilken sal räcker till för min närmaste bekantskapskrets på  500 …ler!

Sen utöver dem finns ju så många andra även dem betydelsefulla personer.

Nedan stående fotocollage satt exakt överalt i helgen.

Happy Birthday
Happy Birthday

 

På återseende, varma kramar till er alla. /Minette Tigerfalk

 

 

 

 

Lämna kommentar (8 st) Dela inlägget:

Normalt smarta eller totalt obegåvade personer? Det är frågan!

Smart klok men tänker ändå inte till!

Har ni någon gång funderat på hur snabbt allt går via sociala medier?

Hur vi snabbt agerar, tror på media. Oavsett innehåll så sätter vi snabbt en like, delar och sprider vidare.

Normalt smarta och vanligtvis kloka personer som inte tänker till.

Gällande hur dem berättar sina upplevelser. Och som jag brukar säga, sina sanningar.

Det är så enkelt att dras med, så ofta innan tanke och förnuft har landat. Och när det landat, ja då är det försent.

Sällan mycket sällan, går personerna då in och tar bort sin like, eller tar bort elaka kommentarer.

Jag ser allt som ofta, hur vi delar, sprider  inlägg från känd som okänd.

Det onda men sällan det goda!

Helt utan konsekvens tänk fortsätter normalt smarta personer att leva genom att svagt gå in i mobben.

Vi sätter snabbt en like, delar och pratar runt. Sprider osanning snabbare en sanning. Vi delar gärna ont, men sällan det goda.

Vi frågar runt om oss – har du läst, har du hört, där och då är åter drevet igång.

Jag sätter även gärna en like.  Och jag beundrar kvinnor och mäns styrka i så mycket dem gör.

Men att dela  gilla och ha åsikter mot kvinnor eller män som hängs ut, tack men nej tack!

Med det menar jag inte att dem gjort rätt, utan för att jag vill inte delta i offentlig rättegång. Vad vet jag? enbart den “sanning”som någon valt att dela i Sociala medier.

Men vad gör vi då? När rättssamhället inte kliver in och ser på det med rätta ögon. Ett rättssamhälle som inte tar ansvar.

Besvikelse, ilska och frustation tar lätt över. Alla vill ju få sin röst hörd, alla vill bli bemötta med respekt. Ja då kan även den starka bli den svaga.

Men “metoo” delar jag gärna!

Någon som har blivit min förebild är Lulu Carter. Hon vågade, är saklig och informativ. Hon lyfte en av det absolut viktigaste frågorna som behövdes lyftas #metoo Lulu gjorde det som behövdes. Hon vågade göra det så många kvinnor önskat våga.

Hon måste ha varit livrädd innan, tänk er själva. Stötta henne hela vägen nu.  Och tycker ni verkligen att chefer, anställda, kollegor etc som visste om detta, ska få sitta kvar på sina stolar?

NEJ! Jag hoppas innerligt att ni förstår, att nästa gång kan det var din syster, fru eller unga dotter som utsätts och ingen tror på henne.

Så TV 4 gör om gör rätt!

Dessa återkommande sexuella kränkningar, förolämpningar och sexuella övergrepp.

Något många kvinnor länge bara accepterat.  Så snälla, Bemöt #metoo med respekt.

Jag haft många och långa samtal med både män och kvinnor. Och blir ärligt talat mörkrädd över vissa meningar.

  • Vad tacksam att han vill dig.
  • Sluta klä er som ni gör då.
  • Vad gjorde kvinnorna själva för att det skulle bli så här.
  • Ni söker ju bekräftelse.

Listan kan bli lång, men värst av allt jag hört är nog ändå följande –

Det vet väl alla att inom tv, musik och film osv är det så här. Är du kvinna, så ska du förstå det innan, annars byt yrke. Ursäkta, Du måste nog vara den mest korkade person jag någonsin samtalat med. Jag hoppas innerligt att jag slipper fler samtal med dig.

Ni män och kvinnor som fnyser åt det. Hur normalt smarta är ni? Inte alls vågar jag påstå.

Jag är övertygad om att #metoo är så mycket större än vad vi ser. För ännu är det långt ifrån många som vågar eller vill skriva #metoo.

 

Varma kramar till er från mig, men en extra stor kram till kvinnan som numera borde vara allas förebild –  Lulu Carter.

 

Trött på osmarta personer.
Trött på osmarta personer.

 

 

 

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget: