Det tillkommer problem, men och? Livet är problematiskt!

Att hjälpa eller inte?

För fler i min omgivning är det svårt att förstå att jag öppnar dörren för vilt främmande människor.

Frågor som ex ” varför hjälper du en uteliggare, det medför ju problem. “Är du inte rädd? Varför lägger du energi på ngn som behöver hjälp?

Ja kära ni. Mitt enkla svar är väl så här.  Jag hjälper väl inte en person som inte behöver det? Skulle väl var lite märkligt om jag knackar på ett hus och ber husägaren att följa med för att jag vill hjälpa till, eller vad anser ni?

Om någon ligger ute oavsett årstid. Men speciellt nu i denna kyla, så behöver personen hjälp.

Skulle ni på riktigt blunda, gå förbi och ha gott samvete på kvällen när mörkret och kylan faller på?  Inte jag!

Det tillkommer problem, men och? Livet är problematiskt och vi behöver uppskatta det lilla och visa mer omtanke, empati och våga hjälpa till. Då blir det mindre problem för många.

Jag är bra på det jag gör och tänker fortsätta med det.

Denna fina uppskattning är så mycket värd.

BerördVarma kramar Minette

 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Det skär i hjärtat, att säga hej då!

10 dagar med en uteliggare!

Med blandade känslor ska jag lyckoönska denna fina 60 åriga farbror till en ny utmaning.

Det har varit 10 lärorika och känslosamma dagar. Så många skratt men även så många tårar.

Farbrons resa är så intressant att lyssna på. Han berättar om nära och ytliga bekanta, samt gemensamma vänners bekanta, som passerat hans liv, bland annat Magnus Uggla.

Jag ser hur hans ögon skiner upp och han säger, Magnus var en skön snubbe, fin omtänksam och fullt med galna upptåg.

Han fortsätter att berätta om fler kända namn och deras upptåg. Jag ler och tänker, att så olika deras liv blev.

Hos min farbror finns ingen bitterhet, utan enbart stolthet att dessa personer passerat hans liv, han visar äkta glädje för deras framgång.

Dags för flytt!

I morgon flyttar han in på ett boende, vi ska säga hej då och jag ska nu klippa banden för att kunna sträcka ut min hand till nästa behövande.

Banden klipps väl kanske inte helt och fullt. Men det ska göras.

Något jag lärt mig under alla år som frivillig hjälpande hand är att finnas där men att berörda behöver hållas på avstånd.

Oavsett skäl,så finns alltid risk att annars bli en skälpande hand istället för en hjälpande hand.

Jag ler, jag minns förra helgen. Vi hade lördagsmys, tittade på mello. Åt gott och lite så som livet ser ut för många runt om mig.

Jag tittar på familjen, blickar säger mer än ord, sagt och gjort, 30 minuters senare sitter han i vår soffa, bryter arm med döttrarna och berätta för hela familjen om sin son, sina barnbarn och sitt ursprungsland. Under hela samtalet snurrar han på sin ring, han avslutar med att visa den för oss och säger. Vi var gifta så länge, hon var en underbar fru, men cancern kom och hämtade henne,allt för tidigt. Hans ögon glänser och han han säger, jag kommer aldrig glömma henne hon var mitt allt.

Flickorna lyssnar och och ställer så många frågor.  Jag är så tacksam att jag fick gåvan att brinna för behövande.

I denna ” farbror” finns så mycket kreativitet,  rörligt intellekt och sådan nyfikenhet.

Handen på hjärtat, jag är riktigt stolt över min insatts.

Jag sträcker på mig och fångar energi och styrka för att ge fler människor i behov min hjälpande hand!

Varma kramar Minette Tigerfalk

 

 

Lämna kommentar (13 st) Dela inlägget: