Bröllop, hemligt, Loui vårt vittne

Bröllop en skön sommardag! 

Minette Robert Tigerfalk

Bröllop, samma kläder nu som då, men med en hund!

Bröllop, klockorna spelar och jag minns ljuv musik. Solen skiner, mängder av mingel på kyrkogården. Exakt, festen började på en kyrkogård,  våra närmaste 130 vänner/gäster stod i full förväntan för att se oss kliva ur den vita glänsande limousine vi hyrt från Örebro. Ack så lurade de blev, bilen glider fint in på parkeringen, vi reser upp oss ut genom takluckan, skjuter i väg korken på skumpan inför alla nyfikna, där och då förlovar vi oss inför alla.Sakta smyger vi ner i sättet och vi glider fint i väg igen.

En och annan fågelholk står med öppen mun..vad händer..åker de igen..YES säger vårt toastmasterpar Charlotta och Lars, ni bevittnade just deras förlovning och om 1 timme börjar vigseln,men nu börjar förfesten. För exakt så ville vi ha det, skämtsamt fullt med glada vänner och en stor fest. 

Idag förevigade vi åter igen vår kärlek, i samma kläder, på samma datum, dock ingen bukett denna gång, utan det blev en hund, hunden Loui. 

 

Bröllop i 3 dagar !

Ett bröllop så där exakt perfekt som det passade oss. Ett tredagarsbröllop där vi självklart sov första natten på skilda håll. Iväg på varsitt håll för att få hår, kläder och allt runt om fixat. Min blivande  man såg till att föreviga minnet med att ha olika kamerateam som fotade och filmade mig/oss dag för dag.

En av mina absolut främsta vänner, Jenny Alpstedt, (Mitt dotter Paulinas pappas fru) var den som fanns med runt om för att få mig lugn, vilket behövdes av fler skäl. Bland annat vid fotografering gällande morgongåvan…en plåtning som var väldigt lättklädd..lugn…andas..släpper inga bilder…idag…men snart så..ler!

 Tänk vad fort det går! 

Allt ovan skedde för 15 år sen. Ett äktenskap som är byggt på ömsesidig respekt. Vi har som många andra gått igenom mängder av roliga och mindre roliga upplevelser, oavsett vilken storm som blåst förbi så sitter vi ändå lugnt i båten, pratar, kommuniceras, samsas och möts, för vår kärlek är så stark och vi är eniga om  att alla de krokiga vägar vi ibland måste passera, bara stärker oss. Vi sa ja, vi sa JA i nöd och lust, tills döden skiljer oss åt, så var det då, så är det nu.  Idag förevigade vi vår starka och respektfulla 23 åriga relation, 15 år som gifta och nu ännu mera gifta.

 

Från djupet av mitt hjärta, jag älskade dig då, men jag ÄLSKAR dig nu. Din fru Minette 

 

 

Lämna kommentar (8 st) Dela inlägget:

Välkommen säger jag i min nyfikenhet.

Välkommen soliga härliga Lördag! 

Godförmiddag och välkommen till min blogg, fina ni, hoppas ni mår väl och ni tar denna lördag till att göra något fint.

Välkommen sköna träning!

Välkommen och äntligen tänker jag när kliver upp ur sängen då många andra fortfarande sover. Skön morgonpromenad i lagom tempo med älskade Loui. Det är nu det händer exakt här och nu. Jag är verkligen på gång och det känns så himla skönt. Allt är långt ifrån min egna förtjänst, det är mina nära, kära och alla runt om som stöttat mig. Jag säger alltid välkommen till träning, speciellt när kroppen är ur balans. När jag väl landat hemma, blev det lätta övningar med mina älskade vänner, hantlar och kettlebell. 

Träning

Vad är återhämtning?

För mig handlar återhämtning om att bygga upp mig till  läkning,för att må bra såklart. För att jag ska komma igång behöver jag pressa mig till träningen, mellan passen ger jag mig tid att ge kroppen vila. Det är  viktigt att hålla mycket fokus på att träna, träna i olika former, som ex promenader, löpträning och gym. Ju mer vältränad jag är, desto snabbare kan  min kropp återhämta sig, så det gäller att ligga i för att bli vältränad. Så nu blir det en tuff tid framöver, för att möta höstens grymma träningsupplägg.

Nu ska jag fortsätta denna dag med trädgårdspyssel och njuta av solen, poolen och tiden med familjen. 

Kramar Minette 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Hej hopp i trollskogen, Ni vet den där My Martens…

Hej, My Martens och Minette Tigerfalk ..ooppss…

Hej fina läsare, hoppas ni mår väl och att ni njuter av sommaren. Först vill jag tacka er alla, ingen nämnd ingen glömd,men några nämns dock längre ner.  Det har varit en mycket påfrestande situation under en allt för lång tid, både psykiskt och fysiskt. Det kommer fortsätta vara jobbigt en tid framöver och jag har sagt det förr, att jag är på väg, men nu ÄR jag på väg tillbaka. Det jag genomlidit/lider är inget jag önskar någon i hela världen, INGEN!

Som många vet är jag dock en kämpe, fylld med livsglädje, humor, driv och född med lappträskets envishet. Så jag ger inte upp, finns ingen kamp i världen som lägger mig platt, jag ska slåss, kämpa och nå mitt mål – Allt ska bli bra, det tar dock bara lite tid.

Telefonen ringer, hej, har du hört? 

Hej, det snackas på stan…Jag har hört…det stod…jag såg…jag ler. Blir stolt, ni ser mig, ni hör mig och ni skriver om mig, YES, jag syns och finns. Det gör mig varm i hjärtat att så många lägger så mycket tid på att fylla sin tid åt mig, vad jag gör och vad jag inte gör. Tack,det är tusan kärlek. För tänk om ingen skrev eller hade åsikter, så trist, snacka om att inte vara någon..suck, passar inte mig, för jag är någon, jag är Minette Tigerfalk..PUNKT!

Mitt varmaste tack!

Åter igen ni är så många som stöttat mig 24/7. Det finns några jag vill lyfta speciellt.Inte för att de gjort mer eller annorlunda, utan för att de gjort det många inte alls skulle våga. De har funnits synligt och lite mera. TACK, Margareta Hedin säger inte mer, men du vet. TACK Malena och Mats Brostedt, tårar rinner för min kind, rörd är ordet. TACK @mymartens det finns inte ord, jag kan falla längst ner i den djupaste dvalan, grunden och sorgen men du får upp mig, får mig att le får mig att leva. Du ger mig så mycket energi, jag vågar nog säga, du ger rätt ofta hjärt- och lungräddning. Alla timmar av samtal, alla timmar av möten, alla timmar av stöd, RÖRD! Med dig kan jag skratta, gråta och tjafsa med, alltså ha ett normalt liv med.

My, min vän, coach, pt och partner.

Minette Tigerfalk och My Martens i gamla stan.

Vem är  då den där My Martens?

My är hälsoinspiratör, Personlig Tränare, Coach. Hon driver  även livsstilsbloggen mymartens.se och bygger nu även upp mywellness. Att My även hinner ordna träningsevent och bootcamps både i Sverige och utomlands, säger väl en hel del om hennes driv. På allt detta kan jag även tillägga att hon är mamma, en helt fantastiskt sådan. Ni som känner mig väl och ni läsare som följt mig en tid, vet ju hur viktigt det är för mig att barnen är i fokus och att de får växa upp under trygga förutsättningar, med rätt värdegrund och uppfostran, förstår nog att det då betyder extra mycket att vara hennes vän, då hon ger sin son allt jag förväntar mig ett barn ska få.  

Hösten 2019

Jag njuter av juli månad, men vet att snabbt är det sensommar och hösten knackar på. Vilket många knorrar över, men jag längtar. För det är så mycket som kommer hända. Både jag och My är ju fulla med energi, ideér och grymma entreprenörer, så jag råder er, håll i hatten, håll koll på oss, för det kommer hända så mycket nytt. Rätt personer, rätt platser, rätt i tiden helt enkelt.

Ps till nyfiken “press” Nej, vi ska inte gifta oss, flytta ihop eller köpa världen. Kan även förtydliga i att varken My eller jag är “livet ut” Vi är för guds skull entreprenörer. Ds.

Inom någon dag kommer inlägget ni aldrig trodde skulle komma, bilderna ni trodde jag aldrig skulle våga visa..jag är mera modig, mera starkt..Jag är inte längre rädd… 

På återseende kram Minette 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Exklusivt samtal, polischef, trakasserier.

Exklusivt samtal med min vän och fd polischefen. 

Gela Forsell

Lördagmorgon, rörd till tårar.

Lördagmorgon och familjen sitter bänkad vid köksbordet, min vän Gela Forsell orkar trots omständigheterna delta i TV4 Nyhetsmorgon. Jag ryser i hela kroppen och tårar av både ilska och ledsamhet kommer fort.Jag beundrar hennes ork, styrka och mod, för jag har förstått hur tufft hon har det.  Jag är vansinnigt arg men håller ilskan inom mig, jag är van, det är bäst. Att vara arg och tappa fotfästet hjälper inte, utan det kommer en dag de onda får sitt straff utan att jag agerat. Jag väljer hellre att skriva av mig och hoppas att lortarna hittar min blogg. Gela är en människa av kött och blod precis som vi runt om, det är tufft eller rättare sagt, omänskligt tufft och hon behöver även få ro och stöttning av vänner som backar upp i alla lägen, inte bara i “nu-går-det-bra” lägen. 

Exklusivt är det rätta ordet!

Jag är stolt och glad över att jag fick ett exklusivt samtal med fd polischefen Gela Forsell om känslor, om vänner men framförallt om vad som väntar framöver. Vi faller in i en djup diskussion om att lita eller inte lita på andra, vi är båda eniga om att det är svårt, mycket svårt att lita på de runt om. Jag och Gela är vänner sen drygt ett år tillbaka, under det gångna året har vi delat allt från tårar, skratt och livets allvar, till den vidriga utsatthet vi båda drabbats av fast på olika plan. 

 

Svaga lortar och ni arbetar som poliser?

Att det är olagligt det som pågått finns ingen tveksamhet i, det finns bara tveksamhet i de svaga fd kollegorna och dess mobb som kom för att ta följe, år in och år ut. Jag skriver inte så för att jag har hört, utan för att jag är väl insatt. Det handlar heller inte om alla inom polisyrket, långt därifrån. Dessvärre är det mer än tillräckligt att de små lortar som finns får vara kvar i tjänst. Det har pågått länge nog och pågår fortfarande, ytterst ansvariga för att denna hemska kultur tillåts uppstå och fortgå är de chefer som valde och fortfarande väljer att vända ryggen till. Deras svaga agerande förgör och förstör Gelas liv. Är man polis och därtill chef har man ett särskilt stort ansvar att se över alla anmälningar som inkommer. 

Ni klena ryggdunkare som följer dessa svaga chefer, ni gör även er skyldiga till brottslig handling. Kan ni leva med att ni förstör en människas liv? Tänk att det plötsligt händer er, er familj eller era nära, skulle ni blunda även då? Troligtvis, för som sagt, ni är fega lortar som verkar trivas i ondska och hemskhet. 

 

TV 4 vågar lyfta fakta och sanning, vems tur är det nästa gång?

Varmt tack till TV4 som allt som oftast vågar ta bladet ur mun för att lyfta sanningar.  Läs att jag sa – oftast, inte alltid.

“Kränkande särbehandling, mobbing och trakasserier på jobbet är en vanlig anledning till att vi blir sjukskrivna för utmattning. Gela Forsell Öman var polischef på rikskriminalen, det som idag kallas Noa. Hon vittnade om hot, sexuella trakasserier och repressalier från sina chefskolleger och blev sjukskriven för posttraumatisk stress och utmattning. Nu har Försäkringskassan slagit fast att det hon utsattes för gav sådana medicinska besvär att hon har rätt till ersättning.” ( Kopia på text från tv4 nyhetsmorgon).

Lämna kommentar (10 st) Dela inlägget:

 

Checkar in på Ulleråkers mentalsjukhus.

Checkar in och härjar fritt runt Ulleråkers mentalsjukhus.

Checkar Ulleråker, som är uppkallad efter den nordiska guden Ull 

 Ulleråkers, kallat Uppsala hospital. 

Bakom de höga murarna intill Fyrisån växte sjukhusområdet snabbt till en mindre stad men byggd på fel grunder. I detta fall  ondska enligt min spontana uppfattning. Det är en plats där över tusentals människor låstes in och utsattes för brutalt våld både fysiskt och psykiskt, det vill säga, minst sagt tvivelaktig vård. Patienterna fördelades i olika kategorier och de äldre sjuka fick “rastas” på rastgården som omslöts med höga stängsel av taggtråd. 

Sinnessjuka odjur till personal.

Ju mer jag läser på, desto mer inser jag att de så kallade läkarna var  mer än sinnessjuka odjur. Det leder mig till undran hur tortyr, där patienterna bland annat låstes in, misshandlades och snurrades runt i hög hastighet kan klassas som vård? Det ryktas att sexuella övergrepp ingick som del av vården?

Jag ska forska vidare och hoppas finna personal som arbetade där innan det stängdes. Hur lever de idag?  Kan de  vara stolta, kan de se sin egen spegelbild?  

Ulleråkers mentalsjukhus Uppsala

Kusligt värre!

Checkar in och funderar med ett lätt leende vilka som skulle passa in här på Ulleråkers.

Vetskapen av att Gustaf Fröding suttit 6 år och Christer Pettersson 11 veckor (för bajonettmordet 1970) gör mig mer intresserad. Jag får en kuslig känsla som viner lätt över ryggraden och jag funderar på allt som hänt genom åren, vilka mörka hemligheter ryms inom väggarna? Tankarna  spinner loss och jag faller snabbt tillbaka på några inlägg jag gjort för en tid tillbaka. Inlägg där jag nämner empatistörda journalister,  gubbhoror, Evert och ett helt gäng vilda så kallade “människor”. Just det ja, glöm inte en och annan skadad typ från sociala media. Jag fattar, det är inte svårt att fylla stället, men att få denna vård, skulle inte ens vara dessa sjuka personer till någon nytta eller önskvärt. 

Checkar in, checkar ut!

Med mig på incheckningen har jag sjuksyrran Eva. En mycket trevlig och intressant kvinna fylld med empati, hopp och ett lyssnande öra.

Ulleråker var det, vi nådde fram till Ulleråkers av ren slump.  Jag hörde lite historik och bland annat vilka som en gång bott där. Ryser, mår illa och byter ämne, som landar på de sjuka här och nu. Det behövs inget mentalsjukhus för att hitta “sjuka “människor, det räcker med att kolla runt omkring oss. Så vi checkar snabbt ut igen och tar sköna steg mot andra äventyr.

Mjukglass i solen.

Vi sätter oss i gräset i parken intill. Njuter av lite gofika och jag äter en hembakad paj. Not, men gott ändå;-) Vi faller tillbaka på lätt störda personligheter. Skvallrar ihop lite härlig sanning om det verkliga livet. 

Nu stänger jag dagens inlägg med ett hopp om att finna rätt personer, kram Minette

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

 

Backträning ilska och envishet

Backträning, utmaningar och kämparglöd.

 Backträning,backe upp och backe ner, Onsdag och ny dag för nya utmaningar. Började morgonen med ett lagom träningspass på totalt 3 timmar. För att mjuka upp och känna av om kroppen svarade med ett ja så började jag med att gå ca 2 km. Sen var planen att jogga i lugnt tempo vilket gick så där. Som om jag kan ta det lugnt och gilla läget. Nej, jag kom in i löptempo och ju mer jag tänkte att jag måste bränna bort onda tankar, så ökade hastigheten och mitt inre driv. Att få vara tillbaka med en rätt hyfsat träningskänsla är underbart, men jag vet, det kommer ta tid. Min självkänsla är på botten gällande träningen och jag behöver tid för att finna ro. 

Backträningen sög, men så skönt när jag väl var på toppen.

Väl upp på toppen så la jag mig platt. Tittade ut och reflekterade över allt runt om. Att springa uppför backen var kanske  galet men känslan efter var och är obeskrivbar. Mjölksyra, illamående och magkrämpor gav sig till känna men jag ska vinna kampen till en frisk hälsa. När allt lugnat sig blev det till styrka med egen kroppsvikt därefter försiktig löpning tillbaka.Jag kan lova att det kändes i låren och ingen kunde nog vara lyckliga än mig när jag väl var nere och fick falla ihop som ett korthus. 

Väl hemma, fylla på med energi, byta om till cykelkläder och ut på ännu en utmaning. Allt jag tänk jag ska göra, ska jag göra, varför vänta? Tack livet och alla runt om, ert peppande gör att jag kämpar lite extra. 

På återseende Kram Minette 

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Uppdatering, psykbryt och jag gör en Ove.

Uppdatering och jag blir stressad.

Sätter mig vid datorn och ska snabbt skriva ett inlägg, men klockan är  redan 00.30  och både kroppen och knoppen är slitna efter dagens mentala och fysiska träning, och vad händer?  jo uppdatering på portalen. Så jag kliar mig i huvudet och undrar om jag ska ta tåget ner och ställa mig i regnet som Ove i solsidan. Bara stå där och stirra in i deras hem och med  texten “uppdatering suger” i pannan. 

Bloggar åt perfektionister.

Två perfektionister som mellan varven ger mig psykbryt de lux och jag leker med tanken att de säkert har hackat sig in och sitter där med storbildsteve och vrider sig i asgarv. Så snabbt faller  jag tillbaka till “Ove tanken” och bryter ihop i asgarv. Ser mig själv stå där i regnet. Stirrar rakt in i deras hem som ett troll och som om jag just blivit utsläppt i det fria. Skrattet får mig lugn. Sen inser jag och släpper inlägget och får göra klart det i morgon ( läs idag Tisdag).

Tisdagen är kommen.

Sagt och gjort nu sitter jag här och allt är sig nästan likt. Så problemen som jag såg i går är i dag väldigt små. Så återigen, säger jag andas, stanna inte för hinder och se istället hur du kan ta dig förbi.

Ps Det är med glimten i ögat jag skriver så här, Åza och Sofia är 100 % bäst i att finnas för oss bloggare ds.

Så nu sitter jag här.

Kastar ihop ett inlägg om mina egna inre svagheter och förändringar utan kontroll. 

Min älskade utmaning.

Längre ner ser ni bild på gårdagen 50 procentiga lutning och ett underlag som jag ville testa att springa på. Det var tufft men  värt det och i dag känns det i låren men jag vill ut igen. Så min personliga coachning är en bra bit på väg och den verkar fungera, men jag minns tiden innan jag påbörjade mitt nya synsätt och mitt nya tankemönster och ler en smula. Det gick fortare att säga nej, än ja. För ja innebar så mycket mera och en del rädslor, men idag svarar jag snabbt – Det spelar ingen roll jag är öppen för det mesta och det är bara roligt. Så enkelt helt enkelt.

Bara 5 %.

Ler och med handen på hjärtat  så ser jag att den mentala träningen gjort verkan. Visste ni att ca 80 % av idrottens framgång beror på den mentala biten? Och trots det så avsätts inte mer än ca 5 % av träningstiden på det och jag undrar varför? Vet ni och hur ser ni på det? Och vad är mental träning för er? För mig handlar mentalt träning om att träna sitt tankemönster och att träna hjärnan till att prestera bättre, men oavsett vad så är det nu dags för mig att fånga dagen genom att fylla på med energi för att orka ytterligare ett pass. Och vart träningen bär iväg idag är osagt och jag känner känsla av glädje och nyfikenhet och det är långt ifrån mitt andra Minette.

 

 

 

 




Idre Fjäll härlig uppdatering

Nu iväg och äta sen hoppar jag i mina supersexiga cykelbyxor som är så fula och hoppas ingen ser mig.

Kram Minette 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

 

Personlig coachning – våga vara synlig

Personlig coachning för mig, mitt inre och mitt entreprenörskap.  

                 Varför personlig coachning? I mitt yrke coachar  jag andra till att våga utmana sig själva. Inte titta för långt fram utan hålla blicken i nuet. Se med och motgångar där de står, räds inte åt det som komma skall. Håll fokus och beröm dig själv för varje framsteg, det är en vanlig uppmaning, ja likt ett mantra från mig. 

Blicka inte åt 1, 2, 3 eller rent av 10 års jubileum, utan ha festen nu, fira, klappa dig själv på axeln och lev ut. Lätt att säga, men svårare att leva efter. Jag vet. Började leta runt efter en coach, men då jag ställer höga, men rimliga krav så blev valet lätt. Ler! Jag anlitar mig själv. Funkar det på mig, så kommer det funka på hela världen. För så övertygad är jag över att mina rädslor är så mycket värre än era. Ler igen! Här ser ni en av mina utmaningar, gå lunka och löp upp för Städjans fjälltopp. Bara 3.5 km på en upptrampad stig ska väl vara en enkel match? Eller?   Rädslor för höga höjder och att våga mig upp i bergen är väl typ lika med noll. Tänkte jag innan.

Jo tjenare… tänk er att gå i ett stenröse och därtill 50% lutning, pulsen sticker iväg till 200 (ja, jag har kolibripuls :-), mjölksyran pumpar i låren och lungorna flämtar efter luft. Då får jag en idé, varför inte testa att jogga lite på de flackare partier då lutningen är 5-20%. Smart va?   Nej, definitivt inte så smart, men jag testar ju min gräns och det är också viktigt.  Just det som personlig coachning hjälper till med.

Varför lämna min trygghetsbubbla med att säga ja? Varför ska jag försöka utmana mig själv med massa tokigheter?  Vad gör det att jag är höjdrädd, vad gör det att jag inte vågar sticka ut på min mountainbike och utmana mig själv? Varför ska jag finna vägen tillbaka dit jag en gång var? Har ju redan gjort allt det här. Vad gör det att stå över?

Det gör massor.

Så mycket fint, så många upplevelser jag missat, men framför allt, så härliga fina minnen tillsammans med min älskade man, mina barn och mina vänner som jag kommer gå förlorat. Jag vill tillbaka till delaktigheten. Ni kanske undrar varför jag skapat mig så många rädslor. OLYCKOR, säger jag med stora ord – Många jobbiga OLYCKOR. Jag är ju antingen eller. Så när jag gör något, går det allt för ofta för fort och jag slår mig allt för illa, men så är jag ju skytt. Så det hör ju lite till.

Nedan ser ni del av min runda och japp, jag kom ända upp! 

 

Jag har bestämt mig för att coacha mig själv.

Personlig coachning med lika verktyg och lika upplägg som jag ger mina kunder. En test mot mig själv,en test för att finna insidan och våga utmana mig att göra det jag inte på en tid vågat. Jag är skytt och det går lite emot att vara feg och bromsa. Äkta skyttar gillar fart och fläkt. Snabba åk och full agenda. Så nu blir det att gasa för att lyckas, sen bara njuta.

Dock är jag i  en negativ fas just nu. Både in- och utsida har uppror, hormonerna svajar och jag är väldigt trött. Når inte målen, vilket ger en mig en ren och skär käftsmäll. Slår gärna ner på mig själv och är vansinnigt besviken över att jag inte levererar det jag förväntas göra. Förväntningar på mig själv, ger mig inga klappar på axeln, utan blir galen när jag inte är 100 % bäst direkt. Det är inte sunt, jag vet. Så nu tar jag tag i det och kommer tillbaka. Jag är redo, eller nja..jag är mer än redo.

Nu  är jag åter redo att ta plats. Börja bli synlig.

Jag har en passion. En passion jag brinner för. Att skapa något bra, något stort.Kanske inte stort för er, men stort för mig och det räcker långt. Jag brinner för att inspirera andra men även hitta det som inspirerar mig själv. Det gör jag genom att jag samlar på mig rätt verktyg, umgås med rätt människor så att vi tillsammans skapar dynamik. 

Jag behöver arbeta med att begränsa mina tankar.

Släppa mina  mentala blockeringar. Att våga, att våga lyckas och även våga misslyckas. Inse att misslyckas är ett steg mot att lyckas. Kommer jag klara av det? Det är väl klart jag kommer.  När jag väl bestämt mig så går det oftast bra.

Ibland med många tårar, ilska och frustation. Jag behöver eliminera mina negativa tankar, behöver sluta se allt jag gör  som mindre bra för att istället se det jag gör bra. För det är ju så jag coachar andra. Undrar ofta varför det är så svårt att leva som jag lär. Vad tror ni det beror på?

Tack världens bästa man! 

Utan din styrka, din kämparglöd att peppa mig, så skulle jag aldrig fixa det. Utan ditt pepp att få mig att våga hitta tillbaka, så skulle jag troligtvis bara kommit halvvägs. Nu har jag nått en milstolpe.  Ni sätts nya mål, nya utmaningar.

 

 

Nu blir det bastu och snart grillkväll med ett gäng goa handbollsvänner. 

Kram Minette 

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Petter Stordalen, Tackar ödmjukast

Petter Stordalen, tack är det minsta jag kan säga!

Petter stordalen, Lina Ivarsson, Gotland och Visby. Snart ett år sen och snart är  vi där igen. Ska bli en ära , tack Petter Stordalen. Jag är både rörd och smickrad över att få bli en av de som personligen bjuds in igen. Minns tillbaka och kan inte hålla mig för skratt. Vi spårade totalt och du  tyckte jag var kass på att fota. Tiden går fort.

Så mycket hände på Gotland!

På Gotland föll mycket på plats. Grunden till samarbete, affärsplan och planering med ett långsiktigt tänkt.Jag smygs in där jag vill in, håller mig mindre synlig och går mot rätt riktning. Hösten 2019, så var det ja.YES!

Petter Stordalen

Visby under stjärnorna! 

Petter Stordalen bjuder in till Almedalsmingel, jag bjuder upp till dans. Ytterligare ett år kommer jag med  min vän och kollega Lina arbeta  på Gotland. Funderar om det blir som förra året, två gånger Petter. HotellPetter och RapparPetter. Allt så där lagom perfekt. Två förebilder och samma dansgolv. 

Nedan ser ni fina inbjuda Åter tack Petter Stordalen.

Petter stordalen

 

Ett förebil för många  – Petter Stordalen!

Vid en ålder av 24 år tog Stordalen över vad som då var Norges största köpcentrumCity Syd i Trondheim, som landets då yngsta köpcentrumschef.Efter att ha uppvisat en rekordvinst för City Syd gick Stordalen vidare till att bli fastighetsdirektör i Atle Brynestads företag Made in. Som fastighetsdirektör tog Stordalen initiativet till ombildandet av det tidigare marknadsområdet i Trondheimm och återlanseringen av Liertoppen shoppingcenter utanför Oslo. Stordalen blev även ansvarig för klädmärket Bik Bok.

Efter att ha varit inblandad i många olika projekt inom Brynestadsfären blev Stordalen som 29-åring anställd av Realkreditts (senare DnBfastighetsbolag.Tillsammans med en grupp investerare köpte Stordalen varuhuset Steen & Ström i Oslo. Gruppen tjänade in sin investering om drygt 23 miljoner kr inom de första fem dagarna efter varuhusets återlansering.Köpet av Steen & Ström blev början på en rad nyförvärv, och inom loppet av tre år hade det nystartade företaget, Steen & Ström Invest, blivit landets största ägare av kommersiella fastigheter. Expansionen fortsatte till 1996 när Stordalen kom ihop sig med den största aktieägaren, Stein Erik Hagen, och blev ombedd att lämna sin post som VD.

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Sköna killar, träning för återhämtning

Sköna killar i spåret.

Sköna samtal med dessa tre. Loui, Robert Tigerfalk och Niclas Tessman tar en paus mitt i löprundan. Det märks att våra vänner har lika intressen. Allt som oftast möter vi på vännerna i spåret eller på gymmet. Lördagen blev att träna, måla och avslutas med  2 gånger 70 års fest. Vill säga 140 år skiva. Det blev tunga steg och träningsvärken lät sig inte dröjas. Vilket jag är glad för. Det är lätt att bara låta benen rulla på i samma spår och tempo. 

Lördag och full agenda.

 Löpträningen med Robert blev lite mera än det gamla vanliga spåret.  Det var bara att hänga på och tack till mig själv som såg till att få i mig bra kost och vätska innan. Kilometer efter kilometer in bland buskar, träd, stenar och snår. Kuperat var det visst ja. Mest glad är jag över att jag inte snubblade, för det hör ju mer till vanligheten för mig. 

 

Loui väntar snällt under tiden jag tränar lite magmuskler. 

Att pausa är inget för mig, så under tiden det snackas passar jag på att träna mage. Loui är tacksam över få ligga i skuggan och andas ut en stund. 

Robert laddar för att köra slut på mig.

Ingen kan få mig att träna bättre än Robert.Han lyckas alltid få mig att hitta en extra växel för att jag ska ge det där lilla extra. Allt för att träna tills jag är helt slut. Sen kan jag väl erkänna att det “den fina utsikt” som ges med att springa bakom honom gör väl att jag springer på lite extra.  Att jag har en vältränad man är väl ingen lögn. 


Hörs snart igen, nu lunch sen ut i skogen med älskade Loui.  

Kram Minette 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget: