Fredag, träning, livet och skapelser.

Fredag och belöning!

Fredag och känner att kroppen fått sig en ordentlig genomkörare. Morgonen blev till att bege sig till Nordic Wellness för kondition och styrka. Väl hemma blev det lång snabb promenad. Därefter blev det några timmar för arbete, möten och lunch. Sen ut igen för att  avsluta dagens upplägg med en löprunda. Nu är benen möra om vi säger så.

Exakt så här glad är jag.

För jag har det så bra, men extra glad och påfylld med energi är jag nog efter att jag fick umgås med familjen och finaste vännerna Malena och Mats Brostedt här om dagen. Som jag älskar de personerna. 

Minette Tigerfalk
Malena Brostedt

Så då är det dags för belöning.

Köpte en present till mig själv för att få bättre kontroll på min träning och kost.En ny fräsch träningsdagbok. Senare ikväll blir det ett skönt bad med en iskall god drink. Väntar med spänning  på vad jag får ihop. Jag älskar delar ( vissa delar mindre) av min kropp, därför vårdar jag den ömt med träning, rätt kost och avkopplande behandlingar. Det sistnämnda blir det dock inte tal om ikväll. Jag ska nämligen utföra koppningsvåld mot mig själv. Mina ben och rumpa ska får en rejäl omgång. 

Ligger det en förskola bakom?

På löprundan sprang jag på dessa fina skapelser. Ingen aning vem som varit så kreativ. Men jag blir rörd av  tanken att det nog är en förskola. Vilken personal. Wow.. Älskar att förskolor lägger så mycket tid på att låta barnen få skapa i naturen. Om det nu är så, ingen aning, kan ju lika väl vara PRO. 

 

 


 

Det fanns ännu flera.

Om ni vet vem som gjort dessa, berätta gärna mera om det. Ni som vill se, kan bege er till Årbystugans pulkabacke. Den är full med fina skapelser. 

Nu tar jag fredag dricker drinkar och njuter av egentid med hemlig vän. Kram Minette 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Skägg klitoristillväxt och förminskade bröst.

Skägg och grov röst, passar det på mig?

Skägg. Rättare sagt skäggväxt står det stort på väggen inne i omklädningsrummet. Jag tittar till lite snabbt men hinner inte läsa. Träningen väntar och inget annat får ta min fokus. Tusan, på löpbandet sitter texten kvar på hornhinnan och jag börjar blir nyfiken. För det var ingen vanlig affisch som visar kroppen och musklernas namn. Så kilar tillbaka och ser över det igen.

Risker AAS står det i hörnet.

Jag funderar och det blir till att googla. Där och då drar jag skämstäcket över huvudet. Det borde väl jag om någon känna till.  Vi är nog många som känner till riskerna, men att det är så allvarliga risker tror jag många inte insett. Min sjuka humor sätter sprätt och jag står och ser mig i bilder. Med ett megastort underliv, en klitoris som letar sig ner efter min håriga lår som  jag fått och funderar på vart brösten tog vägen. När jag ska sjunga i duschen blir jag i chock när jag hör min mörka manliga röst. Kroppen är stor som attans och jag gråter över smyckena som inte passar. Jag rycker till, det var bara sjuk humor del lux som satte sprätt. Helt plötsligt känner jag mig rätt nöjd med denna tunna, bleka och rätt slappa kropp. Orka vara full av hår och inte få plats i sina egna trosor. Så jag säger tack, men nej tack till doping. Hur känner ni? Är det värt det? Ja ja, nog om det.

AAS –> Anabola androgena steroider (AAS) är ett samlingsnamn för olika substanser som ger liknande effekter. Dels en anabol effekt, det vill säga uppbyggande, som gör så att musklerna växer och en dels en androgen effekt, som utvecklar det manliga könet och ger mer hårväxt.

  

Löpbandet och jag. 

Lite så är det. Jag gillar att nöta i spår eller på löpband. Idag blev löpbandet som fick mig till att stupa. Japp…STUPA..Ett tips, spring inte samtidigt som du ska ta en snygg selfie, det blir väl så där. Jag hann dock ta emot mig innan fallet slog i golvet. Är det inte stubbar i skogen så är det annat som gör att jag snubblar runt. Dagens träning blev ben, rumpa mage och kondition. Samt en löprunda i skogen, Bara för att jag kan och vill. Tänk att jag aldrig uppskattat hagel, snö och regn så mycket. Allergier ger mig inga bra träningsmöjligheter. 

På plats fanns Maria, en fd kund och vän. Hennes kropp skulle jag kunna döda för, men jag får väl kika in hennes träning och ta efter. Blir det inte bra får jag skylla på anlagen. Men kanske kan hon bli min PT. Behöver någon som har sjukt mycket tålamod och orkar med allt slit för att nå i mål. Det finns personer som säger att jag är för fixerad i min kropp och träning.Vad det för trams? så länge jag är galet vältränad, har ett flås som ingen annan, håller min bestämda vikt, går på gymmet 5- 6 ggr /vecka och lägger in några korta löprundor á 1o – 20 km ca 4 ggr vecka så är jag chill…( ler stort vill jag tillägga)

 

Den omskrivna affischen!

Ja, så här ser den ut. Hoppas fler tar sig tid att titta lite extra på den och även på sig själva. Tittar på sig själva med rätt ögon och inser att det finns inget i världen som överväger att det ska vara värt att dopa sig. Nu ska jag kila iväg på härligheter. Det är inte helt ovanligt att flickor, tjejer och kvinnor tränar bort sin möjlighet att bli gravida. Skulle vilja krypa in i deras hjärna och få de att tänka om.  Varför blir vi kvinnor så fixerade, aldrig nöjda? 


Kväll och något väntar.

Nu ska jag kila iväg på härligheter och hemligheter. Vad kommer ni fina göra denna torsdag em /kväll? 

Kram Minette

Lämna kommentar Dela inlägget:

Valborg skumpa och rörd till tårar

Valborg firas med skumpa.

Valborg och många laddar för brasa vänner och god mat. Jag laddar enbart för att få fira. Fira att jag vågade. Hur laddar ni inför ikväll?

Responsen är enorm. Jag är rörd, till tårar. Hur ska jag kunna tacka er? Ni är så otroligt många som visar er stöttning. Det ringer, skrivs sms både på telefon, messenger, mail och IG. Jag hinner inte med. Det piper och pinglar exakt överallt. Nyper mig i armen och bryter ihop. Ni är alla så fina. Sen kan jag ju även ta en extra tankevurpa till några andra runt om. Ni som skrivit till mig men inte fått något svar. Jag ber om tålamod. Ni är inte ensamma om det. I skrivande stund har jag bara 54 smsa kvar att besvara. Ler! Sen finns det ett gäng mail och meddelande på messenger. Det är otroligt fint av er alla. 

Björnen sover..

Självklart väckte jag även den björn som sov. Men det gör jag så gärna och den “björnen” brukar inte sova så länge.För nu får det vara hit men inte längre.

Valborg firas med äkthet.

Valborg firar jag med familj och  med goda äkta vänner. Vänner där jag kan vara Minette. 

Hur ser era planer ut? Berätta gärna lite om vad ni tänker göra. Det råder eldningsförbud i många kommuner så  då blir det väl inte så många brasor att titta på.

Skogen väntar.

Nu är det dags för en runda med Loui. Sen blir det att handla för kvällens grillning. På menys står grillade hamburgare och annat gott. Sen snabbt hem igen för att turbostäda ytan för att sen inta Valborg och avsluta med ett skönt häng. Hoppas er Valborg blir exakt så som ni vill att det ska bli. 

 

 

Många varma kramat och ännu ett stort tack från hjärtat. /Minette

 

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Valt att vara tyst, men nu räcker det!

Valt tystnad, men det läker inga sår!

Valt länge att vara tyst, men jag har varit tyst alldeles för länge. Känner nu att min omgivning måste får veta varför jag går runt som en vandrande gåta. Ser ut som ett vrak men på fråga bara svarar mekaniskt att allt är så bra, så bra.
Ni är många som frågar hur jag mår och visar omtanke. Särskilt de två – tre senaste veckorna då jag haft det extra tungt.Ni var många som såg och förstod. Det var då jag bestämde mig för att jag måste ta mod till mig och våga berätta öppet hur det står till i mitt liv.
Ni, mina vänner, ser mig och ser att det inte är som det ska. Ni frågar; Minette hur är det? Du ler med munnen, men dina ögon gråter; vad händer dig?
Nu vet jag att jag är långt ifrån ensam om att ha det såhär. Bland annat finns de två nedanstående kvinnorna som även de utsätts av vidriga troll/stalkers;

https://blogg.alltforforaldrar.se/aza/

http://www.johannatoftby.se/

Nu räcker det!

Det är dags att sätta ner foten och visa att det räcker nu. Tack vare de två  ovannämnda starka kvinnliga förebilder och drivna entreprenörerna, så vågar även jag berätta. Tack Johanna  Toftby och Åza Brennander för att ni är så modiga och ger mig  styrka att våga. För det är exakt mod och styrka ni har. Jag förstår att det inte alltid är så lätt, men hoppas ni fortsätter orka driva era processer vidare. Jag har nu valt att ta rygg och göra allt för att samla kraft och mod till att göra detsamma, för ni kan inte kämpa mot detta själva. Fler av oss måste delta i att lyfta problematiken kring att anmäla och visa hur svårt det är. 

Det är viktigt att jag inte tar på mig skulden och skammen för att jag är utsatt för ett brott.

Vet inte vad det är med mig? Jag måste sluta skämmas! Det är inte jag som är den svaga eller sjuka personen. Det är ju de som står bakom stalkingen och hetsen emot mig som är skyldiga. Det är ju faktiskt de som har startat denna onda kedja av händelser.

Jag gör det som känns rätt för mig.

Jag måste sluta lyssna på alla råd från många som vill mig väl och som för att skydda mig säger att jag inte ska bry mig.
Jag måste göra det som är rätt för mig, visa att gränsen är nådd för länge sedan för att detta ska få ett slut. Jag kommer återigen lämna in ytterligare polisanmälningar. Visst, risken att polisanmälningen läggs ner direkt är överhängande.Det vet jag. Men det måsta göras ändå. Jag måste våga visa civilkurage. Måste våga visa vad som är rätt och vad som är fel. Jag har för avsikt att hålla mig inom ramen för lagen. Så att anmäla till Polisen är det enda jag kan göra.
Sveriges svagaste länkar, politikerna, måste se till att vi har ett rättsväsende som skyddar medborgarna. Ett rättsväsende som ses till att varje utsatt individ får stöd och hjälp.

Lagar där kvinnofriden och hemfriden betyder något.

Vi har rätt att få känna oss trygga i våra hem och i våra liv. Därför är det så viktigt att myndigheterna både identifierar och bestraffar de personer som skadar andra. Sverige behöver lägga mer resurser på en lagändring gällande stalkers och nättroll. Det är inte okay att hänga ut människor, att sprida förtal osv. Det måste till ett stop nu.

Det är mitt liv, punkt!

Mitt liv har raserats på grund av en flera års lång personförföljelse. Inget jag valt. Förutom ett personlarm från polisen så  har jag inte fått någon som helst hjälp, stöd eller upprättelse för de brott jag blivit utsatt för.
Vi måste få till en lagändring så att spridning av rykten och hat inte blir vardagsmat, någonting man rycker på axlarna åt. Detta kan, får och bör inte tolereras i en modern rättsstat. Låt inte detta någonsin mer få ske. Vi måste skapa ett samhälle där människor kan vara trygga.  

Så då börjar jag här. Vad som startade allt får komma sen. Jag tror ni förstår!

Hur långt ska ni svaga lortar gå? De senaste åren har jag varit utsatt för personförföljelse. Av både kända och okända profiler. Yngre och betydligt äldre.Detta har tagit enorma proportioner. Gärningspersonerna har inte dragit sig för att ta till alla möjliga knep för att få mig på fall och må dåligt.
Person/erna som förföljer mig har gjort allt från att smyga inpå mig, stalka, ringa, smsa, stöna, kasta in skadat kött på tomten, besöka mitt hus och även återkommande gånger hota att döda mig.

Tvångsmässigt beteende!

Att det ligger tvångsmässigt beteende bakom allt, som ex förföljelsesyndrom, det förstår jag och alla runt om.
Men; det är inte min plats att vara psykologen här, ställa diagnosen och ha medkänslan med dem som förföljer mig. Det är jag som är offret och jag behöver hjälp. Det har gått så många år nu. År fyllda av meningslösa, sjuka handlingar vars enda syfte är att få mig att må dåligt. Det har varit allt ifrån påhopp till sönderskurna däck. Döda råttor, bränder och skadegörelse på tomten ja listan kan bli lång.

Påhoppad!

Senast blev jag påhoppad på gatan. Jag känner mig trött och orkar inte mycket mera nu. Hur kan det finns så mycket ondska därute? Ni som tror jag håller kvar i det gamla? Förföljelsen pågår här och nu. Det är bara någon dag sedan den senaste incidenten.
En del av mig skäms för att jag är utsatt för detta. Jag vill inte ständigt tala om det som händer mig. Jag vill ha ett normalt liv, få vara en kul tjej med vanliga glada vänner. Om jag ändrar mig och ändrar mitt liv så känns det som att mina stalkers har lyckats att ändra mig, att jag gett dem makten att ta över, makten att styra mig.

Men visst – delvis har de ju lyckats.

Mitt psyke är ur balans, jag äter och sover för lite, jag är stressad, gråter och jag vet inte om jag ska gå åt höger eller vänster. Jag är förändrad. Den socialt öppna spralliga Minette, har blivit tom, ledsen och tyst.
Hur ska jag veta, hur ska jag veta om det inte är just DU som förföljer mig? Vad som framkommit i utredningen är att gärningspersonerna är nära, men hur nära? Det går till viss del att ringa in men ändå inte. Men vad hjälper det? För det du/ni gör är så sjukt. Hur kan någon bli så besatt att förföljelsen är så totalt gränsöverskridande?

Att tacka ja på tillställningar blir allt som oftast att avboka. Att synas ute är snart en omöjlighet. Ska det behöva vara så här? Mina dagar, inlägg, incheckningar är alltid väl genomtänkta och planerade.Skulle du/ni vilja leva så? Igår kom brevet jag aldrig önskat. Skyddade personuppgifter är nästa steg. Jag faller tillbaka och undrar, du/ni som startade denna mobb med följd av näthat osv, kan ni lägga handen på hjärtat och vara stolta nu? Ni vet hur fel ni haft, ni vet hur lögnen tog över och att ni inte pga anseende inte vill erkänna. Jag skriver till er, så som ni skriver till mig, kan du/ni verkligen sova gott om natten? Kan du/ni vara stolta över att sända ordet “karma” till mig när närstående drabbas av cancer? Nä usch och fy för svaga lortar som er.

 Kära läsare! 

Tänk dig att du tittar ut genom fönstret och står ansikte mot ansikte med någon som stirrar rakt in i dina ögon? Tänk att möta  huvklädda personer på din egen tomt. Tänk att någon jagar dig med bil och tänk att vara rädd i ditt eget hus? Allt det var och är min verklighet med start för ca 2.5 år sedan. 
Hitintills har jag inte gått ut offentligt med vad som sker runt mig. Jag och mina närmaste vet förstås vet om det. Det är allvarligt det som händer. Vi vet att det är  flera gärningspersoner som ligger bakom allt detta. Deras plan är att förgöra mig och att använda media till hjälp. 
Det går inte att leva så här. Jag vill ha tillbaka mitt liv. Vad har jag gjort er för att drabbas så hårt? Jag behöver verkligen förstå detta!

 

Stalker nättroll

Jag har läst mig till att det finns fem primära typer av Stalkers:

 Säkert fler. Skriv gärna om ni vet några mer.

Förföljelsesyndrom, stalkning, är att tvångsmässigt smyga på och förfölja en annan person. Det kan exempelvis handla om en psykiskt störd person som förföljer en politiker, känd person, person i sin umgängeskrets eller en för vederbörande helt obekant person.

1. Den avvisade

– Det här är personer som blivit avvisade av någon, nästan alltid en tidigare partner. De utgör ungefär hälften av alla polisanmälda fall av stalking, och det är också den vanligaste typen av stalking. De drivs ofta av ilska, besvikelse eller svartsjuka.

 2. Den intimitetssökande

– Det här är personer som vill ha någon nära. De kan kanske ha fått för sig att de exempelvis har ett förhållande med någon som är känd, ett fantasiförhållande helt enkelt. Ibland kan det finnas en psykossjukdom i bakgrunden. De kan även vilja bli bästa vän med någon, men deras primära syfte är bara närhet och kontakt.

3. Den inkompetente

– Det låter lite hårt när man kallar det för “inkompetens” men det avser personer som inte helt förstår det sociala samspelet. De kan tolka exempelvis en kassörskas vänliga leende som ett leende bara avsett för dem och en invit till kontakt. De är ofta ganska enkla att bli av med då det nästan bara handlar om att förklara att man inte var intresserad av kontakt enbart på grund av att man var trevlig eller artig exempelvis, eller att någon annan förklarar för stalkern att det där beteendet är inte okej.

Dock kan denna typ av stalkers även bli arga eller frustrerade när de blir tillsagda eftersom de tolkar ageranden bokstavligt i många fall. Hos vissa finns psykisk ohälsa i botten och bidrar till beteendet.

4. Hämnaren

-Hämnaren är en person som inte vill hämnas på någon de haft en nära relation med. Istället vill den här typen av människor hämnas en oförrätt de känner att de blivit utsatta för av exempelvis samhället, grannar, kollegor eller myndigheter. De är ofta väldigt besvärliga för den som blir utsatta eftersom de ofta kontaktar personer som genom sitt yrke har en skyldighet att besvara deras frågor eller förfrågningar.

Susanne Strand ger exempel på att de kan kräva att få dokument uppkopierade av myndigheter, eller överbelastar system, telefontrakasserar en kundtjänst eller liknande. Hon säger också att den här typen av stalking kan fortsätta i flera år eftersom personen inte ger med sig utan måste ha rätt.

5. Den som stalkar i syfte att sexuellt utnyttja

– Det här är den grupp av stalkers de flesta är som mest rädda för. Här ingår bland annat pedofiler och våldtäktsmän. Den här gruppen är den mest ovanliga och de fungerar inte riktigt som de andra grupperna heller eftersom de oftast är mer direkta och våldsamma.

Enligt Susanne Strand visar forskning att psykisk ohälsa vanligare hos de personer som stalkar under en väldigt lång tid och inte har förmågan att släppa det.

Men det allvarligaste tecknet är att det sker en upptrappning i beteendet. Att den utsatte känner obehag oftare och oftare, att personen som stalkar börjar bryta mot exempelvis besöksförbud eller börjar dyka upp på platser där offret kan befinna sig.Även besatthet som leder till irrationella beteenden eller obegripliga meddelanden eller telefonsamtal är allvarliga varningstecken.För er som inte vet, exakt här är det nu, hur ska jag kunna andas? Jag vägrar tillåta mig falla, bryta mitt vanemönster osv.

Jag är Minette Tigerfalk med exakt samma rättigheter som dig/er att få leva ett liv. Jag vet varför ni gör det, det har ni sagt på telefon. Men vad och hur ni än går till väga, så kan jag inte fullfölja något för att jag pressas och hotas. Det har gått för långt nu. Inse det. 

Hoppar fler vågar berätta / varma kramar Minette 

 

 

Lämna kommentar (13 st) Dela inlägget:

 

Om jag hoppar, låt mig falla, tack alla!

Om hjärnan kokar.

Om, om inte fanns – Först vill jag börja med att tacka alla fina läsare för allt stöd, alla samtal, sms osv som kommit till mig efter inlägget i måndags. Ni är så många som visat ert stöd och äkta närhet. Råd tips och allt därtill. Jag är rörd till tårar och känslan att veta att jag har så fint nätverk gör mig varm i hjärtat. Ni är många som undrar hur jag återhämtar mig. Ni är många som ber mig se mitt “jag”. Jag lovar jag gör det. Tids nog. Men det finns inte på prio nu. Ni är många som tänker om, vad händer om osv.

Minette Tigerfalk

Så här tänker jag och gör!

Så för att ge svar på mitt “jag” så slänger jag ihop några rader till er. Jag hade tänkt att mitt liv skulle se annorlunda ut. Min blogg skulle inte handla om mig, utan  enbart mitt entreprenörskap. Allt tog en tvär vändning. Så det blir att blogga om mitt liv, min träning och sist men inte minst mitt entreprenörskap. En mix om mig med andra ord. Vad som händer framöver låter jag vara osagt. Men då det händer bra saker, jag har flyt och jag är en kämpe, så kommer något att bli nytt. Va så säkra. Mer än så säger jag inte. Ett projekt jag jobbat på länge. Ett signerat kontrakt.

Så då kommer nedan lite svar och mera inblick.

Om. Ja om ordet “om” inte fanns. Känslan när hjärnan kokar av frenetiskt tänk och tunga tankar. Övertygad om att ni läsare känner igen känslan. Eller vad säger ni?När min hjärna kokar försöker jag tänka klart. Som om det är så himla lätt.Nix! Men jag följer min mans råd,  Minette tänk logiskt. Jag dör av ilska och irritation varje gång han säger så. Eller nja, det var milt sagt, jag blir snarare galen.För kokar det, så var bara tyst. Men ändå så ler jag, för han har ju så rätt. Finns det fler som känner igen sig? Finns det fler som har så kloka partners eller är du rent av den kloka? 

Ljusning och tjusning!

Det är rätt tufft nu. Men mitt i allt elände så ser jag samtidigt ändå ljusningen och tjusningen i alla problem.  Jag är personen som ser ljuset i mörket. Men jag tänker – Om jag hoppar, så låt mig falla. För då är det dags att ligga platt. Men hoppar gör jag inte, så håll er lugna. Trot om ni vill, men mitt i all kaos är jag väldigt kreativ och många affärsidéer har samlats på hög.

Hur jag orkar?

Ni undrar hur jag orkar. Jag sa aldrig att jag orkar, men jag har inget val. Att stanna upp i negativ stress oro och sorg funkar inte. Jag vet att jag låter kall. Men jag har inget val. Jag kan inte ta in mera nu. Så jag har  lagt mycket tid om dagarna till återhämtning och reflektioner. det har varit en intressant “resa” i mitt virrvarr.  Återhämtning är för mig det som får mig att orka. Långa promenader med Loui,löprundor eller gympass stillar mig och jag är strax därefter på banan igen.  För jag är exakt där att jag inte kan annat än acceptera det som händer.  Så enkelt men ändå såsvårt, men mitt syn och tankesätt för  återhämtning.

Min egna nanny!

Men jag undrar, om du hamnar i kaos och kris, hur hanterar du det? Ni vet när exakt allt kommer samtidigt. Koas i hemmet och på jobbet. Du ska hinna vara mamma, köra barn, vara hustru, städa, tvätta, vika, handla och laga mat, möten i skolan medmera. Japp jag är min egna nanny. Hur är det för dig?Mitt liv är inte så glamouröst som många tror. Men jag ler mest och är tacksam. För oftast kör det ihop sig för att jag bara kör på. Jag vårdar mig genom många samtal med vänner. Träning och tillåta mig sjunka en stund.Jag har börjat gråta, för att jag är stark. Men jag har även börjat skratta för att det ger mig ännu mera styrka. I min stress sorg och oro, skriver jag mycket. 

Hitta lösningen!

Har du hittat lösningen? Jag tror jag gjort det. Jag har tron på att reflektioner och associationer är ett steg åt rätt håll. Tänka klart och högt, under rätt omständigheter. Jag är Tigrinna för allt som kommer i mina händer. Jag ger inte upp, men ofta varit på god väg. Men det är slut på misslyckandes nu. Det är ni fina läsare och följare som ger det där lilla extra. Utan er fanns igen mening med min blogg. 

Ps jag sitter inte fast, jag lever i det här och nu. DS

Nu tillbaka till denna fina dag, njuta i skogen, fixa tomten och timmar på hopnpop.  Nästa inlägg blir att berätta om annat skoj mitt i livet. 

Varma kramar Minette. 

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Cancer är en outhärdlig prövning!

Cancer, sorg och tårar.

Cancer. Under lång tid har jag och min familj satts under prövning. Inte nog med att Robert blev sjuk, det kom till oss annat om ännu mera sjukt. Men det kommer lite längre fram. För allt som kommit inpå, kan ingen ABSOLUT ingen förtjäna. ( Jo en pedofil, våldtäktsman eller mördare.) Men aldrig någon annan i denna värld. Det ena är vidrigare än det andra. Men det är inget som gör så ont som det hemska beskedet om att min älskade man drabbats av den vidriga sjukdom, cancer. Det finns bara en sak att sätta fokus på nu. Att stå fast och göra allt för att han ska få sin tid för att bli frisk och återhämta sig, och där är vi nu.

Ni som känner Robert vet ju alla vilken kämpe han är. Trots sina cytostatikabehandlingar, låga immunförsvar och extrema trötthet var och är han alltid optimistisk. Han gör och gjorde alltid det bästa av situationen. För honom är det en självklarhet att fortsätta jobba, träna och driva rollen som handbollstränare för flickor – 08 i GUIF Eskilstuna, sköta huset och ta hand om oss i familjen.

Inte en dag utan oro!

Jag minns och kommer alltid att minnas dagen beskedet kom. Det gjorde ont då.Men det är inget av smärtan som vuxit sig inpå. Trodde väl aldrig att det fanns så mycket tårar, så mycket ilska och rädsla i en och samma kropp. Jag blev inte rädd, utan jag blev och förblir livrädd. Det har inte gått en dag utan oro, rädsla och sorg. Sorg att vara närstående helt utan makt att styra bort cancern. Det gör mig så ont att se honom drabbas. 

Det känns så sjukt overkligt än i dag.

Om jag lyckas sova, så vaknar  jag med ett ryck. Hoppas alltid att det är en mardröm. Men till min stora sorg, nej det är på riktigt. Jag gråter allt som oftast. Men håller det mest för mig själv. Utåt ler jag, för det är vad omvärlden förväntar sig. För många orkar inte ta till sig. Jag undrar ofta, varför?

Dagen och beskedet!

 Första dagarna var hemska och overkliga. Rent av vidriga och lite som det är än idag. Minns rädslan att berätta för våra barn, våra anhöriga och nära vänner. I höstas fick vi andrum. Men andrummet var kort. Vi är där nu igen och det gör åter igen så ont. Att leva med denna oro skräck och sorg är obeskrivbar. Ett liv utan Robert är ett liv utan mening. Men jag vet, jag måste vara stark, mina barn och barnbarn behöver mig. Men helt ärligt, jag är trött på att vara stark. Jag vill få chansen att vara svag, bryta ihop och bli omfamnad. Det har varit och är på tok för mycket. När behandlingen var över föll jag totalt. Det var nog lite som att jag höll andan tills dess. 

Starka ord!

Att svära är för mig ett tecken på bristande ordförråd. Men när det gäller F..K CANCER så är det  varken bristande ordförråd,fult, illa eller starkt nog. Det finns inga ord i världen som kan förklara hur mycket jag avskyr denna hemska sjukdom. Att hata är starkt, men det är exakt vad jag gör. Allt för  många har drabbats och kommer att drabbas.

Många varför?

Varför har forskningen inte kommit längre? Varför finns inget 100 % botmedel? Det är många tankar som snurrar och jag läser på många sidor. Vissa svar skrämmer mig. Men det är nästa kapitel. 

Minette Tigerfalk

F..k cancer! 

 F..K CANCER är inte starkt nog. All min ilska går ibland ut i stark frustation och vredesutbrott. Oftast utbrott över saker jag skulle se klarare på om jag inte var så svag och rädd.Jag tar på mig mina skor, går tills jag faller ihop, full med tårar i hela ansiktet. Det är så sjukt orättvist. Jag önskar jag kunde ge av allt mitt immunförsvar.Ge min styrka och kraft. Ge all min energi. Ge precis allt för att mannen i mitt liv ska få må bra och bli frisk.Men till sak är att jag är helt slut. Totalt dränerad på all energi. Vilket gör mig så arg, jag är så besviken på mig själv. Jag vill stå intill och vara stark. Jag vill vara den som drar upp honom när han går in i sina mörka tunga tankar. Men jag orkar inte alltid. Och det gör mig så arg. Jag känner skuld för att kraften inte finns. Det är svårt för mig att få ordning på mina minnen runt allt.Vilket är helt naturligt, att drabbas hårt leder allt som oftast till stresspåslag som påverkar negativt.

Irritation!

Irritationen, ilskan och misstänksamheten ökade hos mig när jag inte kände igen honom längre. Förändringen blev total. Jag sörjde inte bara cancern jag sörjde även saknaden av min Robert och allt runt om. I huvudet var det kaos och jag har inte alltid varit så bra stöd. Kanske blir det så? Jag har ingen aning. I sorger blir det konflikter. Så mycket jag inte var och är van att hantera. Jag minns hur ledsen och trött jag varit på att alltid bara se hans behov, men vilket samtidigt var så självklart. Jag och flickorna pratade mycket och tillsammans satte vi några små planer på hur vi skulle hjälpas åt när vi kände oss ledsna, arga eller totalt förvirrade. Det har hjälpt oss att se på allt med andra ögon. 

Idag har jag mera kunskap!

idag har jag skaffat mig mycket mera kunskap så nu kan jag möta det bättre. Att “fatigue” är vanligt hade jag ingen aning om. Stödet för oss anhöriga var och är under all kritik. Även där fick jag leta runt för att få hjälp. 

Robert är den mest omtänksamma, snällaste överlevare och vinnare jag någonsin mött. Det vet jag och många fler. Jag tittar på honom med andra ögon och jag ser så mycket mera som jag inte alls reflekterar över innan.  Så mycket som tagits för givet.Att vara närstående är en sorg i sorgen.  Så många tankar och frågor som dyker upp. Inget är längre självklart och allt känns overkligt. Antal år framför oss kommer vara både upp och ner. Många olika känslor och rädslor att möta och bearbeta.

Den första återkontrollen blev ännu ett nedslag. Men tillsammans ska vi kämpa. Vi ska komma i mål och vi ska vinna kampen. Var så säker!

Till er nära.

Vi  har behövt er och behöver er och ni är underbara i ert stöd. All tid, engagemang, samtal ni ger, det är så betydelsefullt. Ni är som sagt många runt om. Men några jag speciellt vill tacka är Ellinor och Daniel Kalinic. Mats och Malena Brostedt. Margareta Hedin, Lina Ivarsson och Jessika Berghult. Hos er har jag kunnat  falla totalt. Ni får mig att se klart och att resa mig igen. Ni får mig och mina barn att orka kämpa. Ni ser igenom mig och mina leenden. Det finns ingen tid på dygnet som ni stänger era dörrar. Från mitt hjärta, TACK! 

Nu tar jag resten av denna måndag till att ladda energier, se framåt och le på riktigt! Ta väl hand om er. Ta inte livet för givet. Plötsligt kommer ni förstå vad jag menar. Dagen D, kommer till oss alla på något vis. Det är då allt vi stört oss på kommer bli en tystnad och saknad. Det är då vi inser att vi inte visste bättre än att gnälla och skapa konflikter. Tänk inte så långt framåt, ni kanske aldrig kommer dit. Tänk här och nu!

Robert, jag älskar dig, här, nu och för alltid! 

Kram din Minette 

 

 

 

Lämna kommentar (18 st) Dela inlägget:

 

Fredag gymmet budskap, var snäll!

Fredag solen lyser och jag ler! 

Fredag, och jag har en stark önskan att alla fina runt om mig sprider extra mycket kärlek idag. Tittar på olika kanaler, flöden och sitter i många samtal. Det hårda klimatet bland oss människor skrämmer mig. Kan vi inte bara vara snälla? Hur svårt kan det vara att vara snäll, lyfta någon annan? Ge komplimanger?Som sagt hur svårt kan det vara? 

Förebilder!

Jag har många förebilder både kvinnor och män. Speciellt  kvinnliga. Det är så mycket enklare att relatera till kvinnor. Oftast möter vi på liknade händelser, frågor med och motgång. 

Det är  fredag och jag är nyligen hemkommen från gymmet och ska strax ut på en löprunda med min älskade hund Loui. Det jag tog med mig från gymmet var känslan att jag gjort dagen för några kvinnor. Dem fick upplyftande äkta komplimanger. Att få en kram som tack var väl inte vad jag tänkt. Men jag blev rörd. Rörd för att jag förstod då hur uppskattat det var och att det tog i deras själ och hjärta.

 

Minette Tigerfalk Nordic Wellness

Så med detta lilla blogginlägg ber jag alla er fina läsare. Gör någons dag, du kommer må så bra. När du mår bra kommer allt annat av sig själv, så enkelt är det. 

På återseende fina ni/ Kram Minette

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Tränar mycket 410 situps är relativt

Tränar jag mycket, absolut inte eller! 

Tränar jag varje dag? Eller hur mycket tränar jag? Det är en fråga som dyker upp ibland. Nej jag tränar inte mycket. Jag gjorde det för några år sen och önskar jag snart är tillbaka till den nivån. Jag är personen som vill lägga in träning och friskvård i de dagliga rutinerna. Just nu är jag mör och slut. En skön känsla. Så här såg mitt pass ut idag med mycket fokus på mage.

Uppvärmning gick på löpband i 30 min.

  • Körde igenom axlar och armar.
  • Benträning i olika former.
  • Sist men inte minst,magträning.Sit ups (basal magövning)min favoritövning. idag  totalt 410 reps.  YES!
  • sneda magmusklerna Sittande   3*30
  • raka magmusklerna  Sittande   3*30
  • Hängande raka knälyft                3*30
  • Hängande sneda knälyft              3*20
  • Liggande benlyft                           3*20 
  • Vanliga situps                                1*20
  • Avslutade träningen med en runda till skogen för att löpträna 7,5 km. 

Kan nog gissa att jag inte skrattar så gärna i morgon. Ler!

  • Fördelen med basala magövningarna är att det behövs inga redskap. Dock är tekniken viktig att ha koll på. Så gör gärna dina övningar intill en spegel eller att någon finns intill och kollar. För hur roligt är det att enbart få halverad effekt?

Men, säger jag lite blygsamt.

Allt handlar inte om stenhård träning. Det kan räcka med en promenad ibland.  Men saker som uppkom på vägen har gjort att träningen fått stå åt sidan. Men jag älskar att träna. Jag föredrar löpträning, gymträning med fria vikter och viss del maskin. Under våren ska jag även försöka komma tillbaka till min cykelträning.

Men två ordentliga cykelolyckor har dragit med sig både rädsla och smärtor. Lika som när jag åkte snowboard år 2000 och skadade nacken så rejält att försäkringsbolaget ville se över invaliditets försäkring. Jag sa nej, blankt nej. Igår tittade jag tillbaka på alla journaler och inser att jag har haft otroligt tur. Idag  lider jag enbart av smärtor i nacke och viss del strålande känslor ner i ben. Jag är personen av inte tro att jag blir bättre av att sitta still.Hur fungerar ni? Drar ni runt på smärtor som påverkar ert vardagliga levnadsätt? Finns det hinder att träna för att smärtan tar över? Berätta gärna och hur ni får det att fungera. 

Minette Tigerfalk

Mycket olyckor har kommit mig inpå.

Pågrund av mina skador så tränar jag när det fungerar. Smärtorna går i skov. När jag är i smärttillstånd tränar jag inte alls. Det går inte hur mycket jag än vill. Men när jag känner att det funkar då kör jag på så hårt det går för att ta igen det.

Det är så mycket jag skulle vilja våga och kunna, men kan inte av skäl att spärren att våga inte släpper. Det finns personer som säger, kom igen, du visar inte att du vill, bara kämpa. Jag är helt övertygad om att ni inte varit drabbade av liknade art.För är det något jag vill, så är det just att våga och kunna att bland annat cykla, och åka skidor. Jag tror det handlar mycket om att rätt person får mig att våga. En person som är mycket pedagogisk och stöttar utan att pressa och stressa. Men en sak är sant, ju längre tiden går, ju mera press jag får, desto jobbigare blir det. 

 

Nu stänger jag ner en stund och vi ses snart här igen, varma kramar till er trogna läsare. /Minette

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Hjärtligt grattis på din dag kära svärson

Hjärtligt grattis svärson! 

Hjärtligt grattis. Idag är ingen vanlig dag för idag är det min svärsons födelsedag hurra hurra hurra. Du kom in i vår familj för ca 7 år sedan. Förstår att vår dotter föll pladask, för det gjorde även vi. Speciellt våra två yngsta döttrar, Cassandra och Leona. Under alla dessa år har du delat med dig av så mycket skratt, energi galna upptåg och en och annan dag med huvudvärk. Men huvudvärken är ett minne blott. 

Älskar dig Razmus!

Idag är du en vuxen man, mannen för min dotter. Åren går fort och jag älskar att följa alla dina upptåg och din personliga resa gällande yrkesliv, träning och partner till min dotter Paulina. Det sistnämnda är väl inte alltid så lätt. För det är alltid vi mot dig…ler! Men du är förlåten i allt, för du gav mig lille Wilton. ( se bild nedan)

Om några dagar får vi dig fira med tårta paket och annat smått och gott. Men fram till dess får du Paulina och vårt älskade barnbarn njuta av er egna tid. 

Razmus, vi älskar dig från djupet av våra hjärtan. 

 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

 

Bergströms Lighetconcept event och vi

Bergströms public relations bjöd på fest!

Bergströms tillsammans med bland annat Roland Ebert från Lighetconcept bjöd på underbart härlig afton med mängder av gott att äta och dricka. 

PR och reklam och så mycket mera!

Bergströms Public Relations den kreativa strategisk PR- och reklambyrå i Stockholm. Som arbetar med varumärkesbyggande PR, kommunikation, grafisk design, personliga varumärken, 
Content Marketing,  webbdesign och reklamfotografering. Värt att kika in på facebook, gilla och börja följa sidan. Det är där det händer.  Kan detta vara byrån som får ert företag att blomstra?
Minette Tigerfalk Paulina Lindström Tigerfalk och sjukt skön kvinna, VEM är hon?

 

 Vad är då Light Concept? 

För LC är ljuset den viktigaste  komponenten när huset, rummet, trädgården ska sätta sin prägel. LC framhäver material och färgtoner med rätt belysning. När jag kikar in på deras hemsida fylls jag av inspiration glädje men framför allt ett företag med stabil grund. Det känns nytänk. Det känns fräscht. Och det kommer levereras och utvecklas längre än de själva någonsin tänkt. Jag kikar vidare på sidan och kommer nu in på projekt. Wow tänker  jag. Ni kan bara inte låta bli att kika in. Det pirrar i kroppen. Jag känner behovet att bygga om hemma. Vet exakt vart jag ska vända mig för hjälp när badrummet och vår eftersatta trädgård ska formas till den där lilla unika miljön.

Miljön alla kommer älska men ingen kan riktigt sätta fingret på varför. Ljuset finns, men det liksom smälter in. Inte ett starkt sken för att ha ett sken. Jag lutar mig tillbaka. Ler och min entreprenörsådra tar sig ann och jag tänker, ja för första gången på öve 10 år, skulle jag direkt svara ja, för att sitta med i en arbetsgrupp som deras. Detta är något mera än det vanliga. Jag säger inte att bolaget är ensamma på marknaden, men jag säger UNIKT  KVALITÉ  OCH INSPIRATION  då kan allt hända. Kika in ni med –       Dethttps://www.lightconcept.se/ 

Gästvänligheten!

Bergströms Gästvänlighet och den generösa matbuffén fanns det inget att ojja sig över. Både fanns i överflöd. Under kvällen fick jag chansen att mingla runt bland mängder av fina människor. Så länge sen det var så många vänner blandade på ett och samma ställe. Stämningen var hög och många kände vår i luften. Kvällen var utan överdrift 100 % mer än bra och bäst. 

Nedan ser ni lite sköna bilder från kvällen.

Först i rullarna ser ni  Sebastian Rydgren tillsammans med den drivna entreprenörer Nathalie Bergström.

Nathalie Bergström och Sebastian Rydgren

 

Nathalie Bergström och Sebastian Rydgren

Lóreal Academy Stockholm
Max Alm-Norell
Leif och Ann Schulman

Åter tack!

Det var lit kort om denna fina vårfest. Nu är det dags att ge sig ut i skogen på en löprunda. På återseende fina ni. Kram Minette

Lämna kommentar Dela inlägget: